Norra Gotland, 14 Mars.
Under förra veckan hafva tvänne lika sällsynta som egendomliga dödsfall inträffat i Lärbro.
Det ena rörde en alldeles obekant gammal man från Visby, hvilken vandrade kring landet för att medels sko- och sellagning söka sin näring. Kom han så till Källstäde i näm da socken och insjuknade der samt dog efter några dagar. Mannen blef emellertid på dens försorg, kos hvilken han dog, i fredags begrafven på Lärbro kyrkogård.
Lika arm på anföryvandter, som han varit i lifvet, lika ensam var han i döden, som sökte honom bland främmande och obekanta.
Det andra, ett mera beklagansvärdt fall var ett af ett fattighusbjon framfödt oäkta gossebarn, om hvilket, då detta skrifves, ännu ej blifvit utrönt, huravida det varit dödfödt eller efter födseln ljutit döden. Man har emellertid enligt hvad det uppgifves anledning misstänka något, på grund deraf att modren i största tysthet framfödt barnet, ehuru flere menniskor funnos i samma hus, och att det blifvit doldt i en byrålåda, der det först elfva dygn efter födseln påträffades af socknens barnmorska, som fått kännedom om förhållandet och på grund af misstankar på stället nndersökte förhållandet. Närmare undersökning kommer af vederbörande att hållas med skyndsammaste.
Medan vi nu rusta i dödsriket, kunna vi göra en liten »afstickare» till Rute och få då veta, att i söndags en åldrig gumma från Tallugs i nämda socken, på väg till kyrkan och i sällskap med sin dotter-dotter, efter yttrandet: »jag kunde gerna gett mig i väg en stund förut, ty jag har så\’n andtäppa», föll framstupa till marken samt var och förblef — stendöd. Ett hjertslag hade ändat hennes lif, då hon var i begrepp att göra sin kyrkfärd, som sålunda blef hennes sista.
Äfven i Lärbro afkördes i söndags ettslädparti. Utgåvgspunokten var Angelbos, hvarifrån vägen togs förbi Pazalds, Wägome och Gisslauser tillbaka till utgångspunkten, der en glad afton tillbragtes med spel och dans. — Men Lärbroborna tycktes ej hysa särdeles stort intresse för detsamma, ty hela skjutslaget bestod blott af 12 par; och det var ganska litet i en så stor socken.
Utom de vanliga vårtecknen med uppsjö på mjölk och kattserenader, samt brist på potatis, hafva vi äfven i förra veckan sett ra svanorna dragit häröfeer till nordligare trakter; och det är ej utan, att äfven det goda väglaget, som på senvintern varit rådande, börjar tävka på våren, ty här och der kan man få erfara, att kälkmedarne och marken dysta på hvarandra litet smått.
Parvus.
Sundre, 13 Mars.
Väderleken
har en tid varit ovanligt vacker. Solen har nästan bränt om dagarne och en stor del snö har försmält. Nätterna deremot ha varit kalla (9 grader om morgnarne). Slädföret är detta oaktadt ännu välbehållet, dock ges vissa ställen der solen verkat så, att bar jord kommit i lagen.
Sjöisen
sträcker sig långt ut i sjön här för södra udden; så långt att knappast öppet vatten kan förmärkas. Långs med stränderna ha hopat sig väldiga isvallar, nästan höga som hus. Vattenfåglarnes område är betydligt inskränkt och i de små vakar, som äro närmast land, lägga sig fåglarne i betydliga flockar. En stor del äro ock så tillvida medtagna af köld och hunger, att de ej förmå flyga vid jägarens ankomst, hvilket gör att jagten derå lönar sig förträffligt. Svanvar ligga i hundratal i de små vakarne längre ut i sjön. En död men ännu varm svan hittades häromdagen.
En jakt
syntes passera igenom isarne härutanför onsd. 3 dennes på e.m. Isen hade då ännu icke hopat sig så vidsträckt, som nu är fallet. Jakten, hvilken man med kikare kunde iakttaga, förde flagg under gaffeln, styrde med den friska S. V. viod, som då blåste, för fulla segel N. O. kurs. Kommen ostvart om Heligholm, möttes han af en stor issträcka och för att undvika påstötning med denzamma måate hon styra fullt syd kurs, hvilken kurs hon ock behöll så länge man kunde se en skymt af henne.
Starar
hördes här i förgår morgse; ytterligare en påminnelse om att sommaren är i antågande.
En olycklig familj
finnes här i Sundre. I ett gammalt kyffe — uppbygdt af kokhuset från ett strandadt fartyg — mätande tio fot i fyrkant och fem fot i höjd, dväljas sju personer. »Herren på täppam> är en båtskeppare, en gammal bepröfvad väderleksspåman, och han rådfrågas gerna af sundreborna, då någon upplysning önskas med afseende på väderleken. Tre minderåriga barn uppfödas här och det är i sanning ett under, att deej under vintern frusit ihjäl. — Det synes verkligen, som om helso- och fattigvårdsnämden härstäd:s slumrar, då den icke vill ngripa och vidtaga anordningar i och för upphjelpandet af dessa förhållanden. En olidlig stank kommer alltid den besökande till mötes, och vid inträdet här måste man minst sagdt hafva kallt blod, för att icke genast rysa och rygga tillbaka. Två qvinnor och en gosse ligga här höljda af trasor. Allt härinom vittnar om fattigdom, nöd och elände.
En gammal gumma
finnes i socknens fattighus; hon är f. o. m. i går 97 år; ty hon är född 12 Mars 1789. I förhållande till den höga åldern kan det sägas att hon år ovanligt frisk. Så till dömes hugger hon ännu dagligen sin ved, lagar sin mat, hämtar sitt vatten och utför förutan ringaste möda alla sina sysslor. Iunan denna qvinna uppnått 63 års ålder, var hon allt emellanåt sjuklig ömsom svag till sinnet; men sedan dess har hon varit som en nötkärna kry och vaknar alltid då dagen börjar gry.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 16 Mars 1886
N:r 22.