Sundre, 14 April.
Stenkolsupptagning
efter ångaren »Inverleith» pågår ännu. Sedan isen lemnat stränderna, har en ansenlig mängd stenkol upplockats. Prisen åstenkol äro mycket växlande, Vid Vestergårda, Vennes och Othes har man, påstås det, upptagit sammalagdt 3,000 tunnor. Vattenståndet bar en längre tid varit så lågt, att man ej på många år kan minnas något sådant; det har ock i väsendtlig mån underlättat allt strandarbete såsom: uppforslandet af hafstång, vrakupphuggning, stenkolsupptagning m, m.
Sälhundar
börja visa sig härstädea. Dagen om ligga de på hällen för att »slicka solsken». Påtal härom kan jag nämna, att i höstas en säl råkade i lägervall härntanför. Då några fiskare skulle draga sin not, märkte de, att densamma blifvit ovanligt tung. De sågo till, och se — en eprattlande sälhund (en liten ev) hade råkat komma in och försökte nu att praktisera sig ut der ingen öppning fans. Våra fiskare nappade åror och ösfat, med hvilka verktyg de »ledde andan ur kuten» och förhalade dess lekamen på det torra.
Åter ett naturfenomen
af rätt egendomlig art sågs tisdagen 30 Mars mellan kl. 7—10 e.m. En ljusgul plan i oval form, något större än fullmånen, syntes N.O. på himlahvalfvet. En tredubbelt större än len nämda, men i samma färg, syntes i S. V.; d. v. s. båda planerna syntes i motsatta väderstreck. Småningom höjande och sänkande sig, blefvo de allt mindre och färglösare, tills de slutligen försvunno, Himlen, som under tiden var stjernklar, öfverhöljdes kort derpå med digra moln och mot morgonen började regn falla, Här gick »man ur huse», för att åse skådespelet, hvilket ock företedde en storartad och anslående tafla.
Väderleksförhållandena.
Ljamma sydliga vindar. Flere nätter efter hvarandra har regn i strida skurar fallit, hvilket regnvatten i förening med vattnet från den smältande snön genomilar dikena, som ståj öfverfulla. Nu om någonsin är det för landtmannen af stor vigt att hafva sina tegar väl dikade; ty i annat fall hotas de med öfversvämning.
Den första segelskuta
för året utgick härifrån i förra veckan (10 dennes), med last af slipstenar och Vestervik till destinationsort. Flere följa snart exemplet, hvartill de ligga färdiga.
En vädur
bortgick från sitt hem, Digrans i Sundre, för någon tid tillbaka, Så kom »baggens» ägare i ett ärende till Fardhem (4 1/4 mil från Sundre) och hvem beskrifver hans förvåning, då han derstädes Jmötte sitt vilselupna lam, som nu förpassades till sin väntande omgifning i Sundre.
En åldrig stuga
finnes här i Sundre, Dess murar äro 7 fot tjocka, men murkna och vacklande. Bygnaden är uppförd år 1639 således 246 år gammal. Tabernaklet — såsom det vanligtvis kallas — är beläget nära intill kyrkan och i detsamma bo sedan 50 år tillbaka en bror och syster, som försörja sig med skrädderiarbete, Lika eremiter bo de der nöjda med sin verld. Stugan, som hvarje ögonblick hotar att instörta, är ofta fyld med rök. Då det regnat litet, får vattnet fritt inlopp och ibästa fall bildas en rännil tvärt öfver stugans golf. Dessa personer äga en stor hönsfamilj och ofta — ja alltid — få de och hönsen sofva i samma bädd. För en tid sedan tillföll dessa sagan ett stort penningarf, så det är icke alldeles af nöd de lefva sitt indragnalif.
I lifsfara
var häromdagen en yngling från Vennes i Sundre, som, sysselsatt med stenköring på s.
k. stensläp, skulle vinda upp en större granitsten, hvarvid jernspettet rycktes ur haus hand och i sin fart slog honom under hakan med den påföljd, att ansigtet illa tilltygades och hufvudet svullnade.
14 April.
Fynd
Enligt hvad i dag från trovärdig person berättats har hemmansägaren Jakob Zakrisson, Vesslands, i ett större stenrös nyligen gjort några hittor, om hvilkas värde man icke äger närmare. kännedom. Bland en mängd egendomliga fornlemningar tillvaratogos ock tvänne vågskklar af metall. I detta rös är — enligt sägen — ett silfverfat förvaradt, hvilket gifvit anledning till att man nu ytterst noggrant genomletat detsamma, hvilket dock intet resultat lemnat.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 16 April 1886
N:r 31.
