Södra Gotland, 20 April.
Vårsådden
bar nu till en del begynt på söder; men att allmän såning vidtager före påsk, är föga troligt. Väderleken har nu några dagar varit blåsig och torr, så att nu önskar man åter regn och varmt, såvida rågen eller med ett ord höstsädet skall få önskad framgång.
Strömmingsfisket
har förflutna veckan varit någorlunda lönande, från 80 till 70 öre valen för båtlag. Strömmingen är, såsom vanligt på denna tid, torr och mager; men har dock rönt efterfrågan och betalts med 33—50 öre valen. Fiske medels ryssjor,- vät m. m. efter ål, gädda, sik o. d.
ficksorter bar älven idkats, men med dåliga resultat, På tal om fiske kan jag omtala en egendomlig fångst på nät. Fn bonde, som på qvällen satt sina s. k. »siknät», skulle på morgonen åter dra dem, och öfverraskades då att fiona en — svärta (sjöfågel) på nätet, der den var insnärjd.
En bonde från Näs socken lär för kort tid sedan köpt en hingst, hvilken enligt hvad mig berättats — lär betalts med omkring 2,000 kronor. Vackra pengar för en häst!
Sjöfarten
på Burgsvik är nu omsider börjad. I förra veckan afgick jakten »Sii!», kapten Veström, med slipstenslast och i dag afgår ytterligare en skuta med samma vara till andra orter.
På lördagen ivkom ett fartyg, som lär intaga last af spapmål härifrån. Stor lifaktighet och rörelse rådde vid ångaren »Klintehamns» bär i söndags gjorda första besök. Flere passagerare medföljde härifrån, deraf en del, hvilka ämnade sig till utrikesort för att idka sjöfart.
Ohyggligt djurplågeri.
På en bondgård skulle för en längre tid sedan förrättas slagt. En väldig tjur var utsedd till slagtoffret, hvilken skulle förpassas ur lifvet på det sätt att man med en yxa skulle hugga djuret i nacken, under det flere höllo detsamma fast, stående å loggolfvet.
Manuen med yxan, eller rätteligare sagdt, slagtaremästarepn, bade dock den oturen att ej vid förrättningen hugga på rätta stället, hvilket hade till följd att tjuren, vrålande och ursinvig af smärta, slet sig lös från sina bödlar och fortsatte sivt lopp från gården, ut på vägen, under det blodet frustade kring åt alla sidor. Komne omkring 7/8 mil från stället lyckades det dock omsider de förföljande slagtarekarlarne att mota djuret in på en annan bondgård och in uti ladan, der dörren tillstängdes. Eu af karlarne, modig och djerf, begaf sig nu till djuret att binda detsamma, men det hade så när blifvit hans sista bragd här i verlden, ty tjuren, till hög grad uppretad, anfö!l den käcke mannen, hvilken med knapp nöd af kamraterna räddades undan det farliga djuret. Då, sedan blodets förlust utmattat det stackars djuret, klättrade slagtaren upp på laduloftet, och med ett tillbygge gat han det arma kräket en stöt för pannan, så att det dånade, hvarefter »den grymme besten» greps och fj. ttrades med säkra tåg och bindslen, hvilket ej hade behöfis, ty slutet var ändtligen nära. Här, om någonsin, kan sägas att djurplågeri förötvades i större skala, ty itimtal fick ju djuret lida, tack vare slagtaren illa riktade hugg. Bättre vore om man vid sådana förrättningar begagnade s. k. slagtmask, eller ock den vanliga slagtknifven, då ej sådant komme att inträffa! Ännu fiones det många ställen, der yxan begagnas till slagtknif; det vore önskligt om man Du, då andra bättre slagtmetoder finnas, införde sådana.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 27 April 1886
N:r 34.
