Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Regn och blåst, det är den väderlek vi nu ett par veckors tid fått fröjda oss åt. Öfverallt både i hagar, ängar och åkrar mötes ögat af en ovanlig mängd vatten. Blir här ej snart uppehåll med det myckna våtvädret, är det fara, att många ej få ta upp sin potatis, ty den står på många ställen un der vatten. Att höstsädet, under sådana förhållanden, ej trifves väl, behöfver ej sägas. Blåsten, som ibland varit rätt skarp, nådde likväl sin höjdpunkt i onsdags qväll (7 Okt), då den öfvergick till en fruktansvärd vestsydvestlig storm, hvilken ramponerade en del fönsterrutor, qvarnvingary fiskarebåtar, gärdesgårdar, bustak m. m. m m. Simma dag inkom för storm och motvind i Burgsviks hamn. Göteborgsåsgaren »Otto», kapten Åberg, på resa från Petersburg till hemorten med last af hvetemjöl. Dykareångaren »Hero», kapt. Torén, inkom äfven ofvannämda dag till Burgsvik. — Ea potatis vägande omkring 2 skålpund plockades nyligen i en åker i Vamlingbo.
Åskslag. Ihjälslagna af åskan blefvo för en kort tid sedan tre stycken får i Burs socken, hvilka tagit sin tillflykt bredvid en gärdesgård. Vid samma tillfälle slog äfvon åskan ned i tvänne furuträd, dervid börjande i toppen på den ena furan och fortsättande nedåt roten, der bägge furorna voro sammanväxta, och sedan upp i den andra, alltjämt följande trädens yta.
Ett egendomligt jordfynd har hittats vid Rofinds bemman i Vamlingbo under pågående dikesgräfning. Fyndet består nämligen af en sko, som tyckes vara af någon sorts gråsten; den har både fotsula och klack, fastän de äro nötta, hvilket bevisar att den fordomdags varit begagnad af menniskor.
Stenkol från strandade, men nu flottagna engelska ångaren »Inverleith» flyta nu i massa i land och bli uppslagna på sjöstranden, der folket bergar dem. Norska barkskeppet »Rivalen», som strandade på Hoburgs refvet, står ännu fast, trotsande både vä der och vågor, fastän &et befinner sig på ett så farligt ställe, så öppet för sydliga och vestliga vindar. Sedan förestående skrefs, har jag för sport att »Rivalen» af den svåra stormen natten emellan 7 och 8 Okt: sönderslagits och flutit af grundet. En del af vraket lär ha blifvit ilandslaget utanför s. k. »Sandvik» på gränsen mellan Sundre och Vamlingbo socknar, under det den öfriga delen totalt försvunnit.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 13 Oktober 1885 N:r 82.
Gotlands nation valde den 30 sistl. Sept. biskop v. Schéele till. sin hedersledamot, och af denna anledning uppvaktades biskopen förliden onsdag af nationen. KI. 1,30 på middagen samlades landsmännen på nationslokalen och aftågade derifrån, såsom brukligt är vid dylika tillfällsp, under sång och företrädde af sin fam till biskopens bostad vid Odinslund. Sedan processionen ankommit dit, och biskopen trädt ut på den öppna platsen framför buset, uppstämde såvgarne Vårt omq. Östlationens förste kurator, teol. filos. kand. (påträff man frambar derefter nationens helsHög till den nyvalde hedersledamoten. Man medlemmarne af Gotlands nation och under alla tider varit rådande en synnerligen stark sammanhållning, yttrade talaren. Orsaken dertill vore att söka icke allenast i fosteröns afskilda läge och i det förbållandet, att medlemmarne voro utgångna från samma läroverk, utan äfven deri, att de voro förenade genom gemensamma stora minnen och gemensamma förhoppningar. Derför följde de ock lifligt fosteröns utveckling både på det materiela och det andliga området. Den depnatation, som uppvaktat biskopen på hans installationsdag, hade velat gifva ett uttryck åt den glädje, hvarmed nationen helsat hans utnämning. Hans försonliga, kyrkliga ståndpunkt, der han alltid uppskattat individualitetens rätt; hans lärdom och utmärkta akademiska verksamhet, hans lefvande intresse för vetenskap och bildning, hans personliga egenskaper — i allt detta hade nationen sett rika löften för framtiden. Det vore samma känslor, som gifvit sig uttryck i byllningen denna dag. Biskopen hade nu tillträde sitt höga ämbete, hade tillbragt någon tid i den blifvande verkningskretsen, hade der mottagit välkomsthelsningar af olika korporationer och myndigheter. Hvarje öga, som mött ho nom, hvarje hand, som räckts, hade bjudit förtroende och tillgifvenhet, och sjelf hade han under denna korta tid förstått vinna talrika vänner. Äfven Gotlands nation hade närmare velat förena honom med sig, då den anhållit få räkna bonom som sin hedersledamot; då denna kallelse af honom mottagits, kunde nationen i dubbel mening nu helsa honom som landsman. Berörings punkter vore ej svårt att finna mellan nationsföreningen oeh biskopen såsom kyrkans och den andliga odlingens högste målsman. Han vore satt att ihembygden vårda den andliga, religiösa och sedliga rot, från hvilken allena den sanna bildningen kunde uppväxa. Honom tillhörde ock öfverinseendet öfver den bildningsanstalt, der de studier grundläggas, som sedan här vid universitetet bringas till mognad och utveckling. Man visste, att han städse med kärlek omfattat den studerande ungdomen. Det skulle kanske ej gifvas många tillfällen, då nationen vore så talrikt samlad inför honom som i denna stund. Talaren bad honom derför mottaga ättrycken af nationens oskrymtade vördnad och tillgifvenhet. Landsmännen skulle alltid med devarmaste välönskningar följa hans arbete isanningens tjenst. Sedan härpå utbragts ett kraftigt lefve för hr biskopen, tackade denne, synbart rörd, \’ för den honom egnade hyllningen. Nationens kurator hade i sitt tal omnämt den till honom – sända deputationen. Det hade varit honom mycket kärt att mottaga detta bevis på nationens sympatier för honom, ty han vore öfvertygad, att denna hyllning verkligen gått från hjertat, då skrymteri och lögn vanligen. icke läte förena sig med ungdomens karaktär. Vid sitt besök på det i hans tycka: så härliga Gotland hade han äfven fått mottaga många dyrbara bevis på vänskap och tillgifvenhet. Detta besök voro ej det första. Såsom en sjuttonårig yngling hade han för 30 år sedan under några timmar gästat Visby. En solig, vacker morgon hade han från höjden af en af dessa underbara ru iner skådat ned öfver den märkvärdiga, minnesrika staden och det oändliga hafvet, bilderna af forntiden och evigheten. Alvarliga tankar hade härvid uppstigit i hans själ. Våra förfäder hade lemnat oss ett rikt arf; vi skulle vårda det, fortsätta der de sinutit och en gång skulle vi ansvara för vår lifsgerning. När han nu efter 30 år åter beträdde ön, hade han känt ett styng i bjertat. Då han jämförde ynoglingens förhoppningar med hvad han under dessa år uträttat, måste han bekänna, att detta vore så försvinnande litet. För detta lilla hade han likväl vunnit större erkännande, än det någonsin förtjent. Det kunde han dock säga om sig sjelf, atthan alltid efter bästa samvete och öfvertygelse kämpat för sanningen. — Biskopen uppmanade vidare landsmännen att taga akt på de gamla minnena från fäderneön och det stora, rika hoppet för framtiden och för evigheten. Pietet och liberalitet voro grundvalarne för fosterlandets lycka, pietet för forntiden, ty det vore ju ur denna, som den nya tiden skulle framgå, men libe ralitet i afseende på nutidens kraf, en öp pen blick för de nya idéer, som gjorde sig gällande. Biskopen uttalade den önskan, att landsmännen måtte komma tillbaka till fäderneön med friska insatser och nya förhoppningar. Härefter uttryckte han sina väl: önskningar för nationen. Öm landsmän nen ej sveko honom, så skulle han ej svika dem. Till sist tackade han ännu en gång för den honom bragta hyllningen. På biskopans tal, som framsades med den ledighet och värme, som alltid utmärka hans föredrag, följde ännu ett lefve, hvarefter sångarné uppstände >Härliga land>. Sedan härmed den enkla, men anslående akten afslutats, aftågade nationen under tonerna af »Sjung om studentens lyckliga dag.»
Gotlands Allehanda Tisdagen den 13 Oktober 1885 N:r 82.
Söderhamnsskeppet »Ida», kapten Lindberg, hvilket strandat vid Skansudden utanför Vestergarn, har flotttagits af bergningsångaren Hero, som igår middag inbogserade fartyget hit till Visby, der det nu undergår undersökning af dykare. Fartyget, som med stenkolsbarlast var på resa till hemorten efter att i tre år hafva seglat på aflägsna farvatten, har erhållit betydliga bottenskador. — Bergningsångaren Hero afgick i dag vid middagstiden till Böda på Öland för att söka berga norska skeppet »Drafn», som i natt strandat derstädes. — I Nystad hemmahörande briggen Olga, kapten Ståhle, hvilken svårt läck under senaste storm inkom till Klintehamn, inbogserades i förgår afton hit till Visby af ångfartyget »Klintehamn». Fartyget, trälastadt få Köbenhavn, undersökes nu af dykafe. Finska briggen »Ceres», kapten Stenroos, undergår för närvarande besigtning härstädes. Angående bergningen af det nödstälda fartyget må ytterligare nämnas, att det först upptäcktes af mästerlotsen Vinberg och lotsen Melander, hvilka genast gjorde lostkuttern klar att utgå. Besättningen på kuttern under dess raska, tvänne gånger företagna färd till vraket, hvars utmattade folk räddades, utgjordes af ofvan nämde Vinberg och Melander samt af laxfiskaren O. Olsson och sjömannen K. Datklbäck under befäl af öfverlotsen. — Briggen Emeli, kapten Löffler, afseglade 10 dennes från Trouville till Visby i barlast. 2 Ångaren Tage Sylvan, kapten Nordberg, strandade i onsdags vid Klubbstenarna, strax norr om Gefle, samt blef full af vatten i föroch akterrummen. Ångaren innehade last af vid pass 190 tons jern samt 50 standards trä, inlastadt i Gefle, samt var på väg till Åugermanelfven för att komplettera trälasten och derifrån afgå till Hamburg, mellan hvilken plats och Stockholm ångaren underhåller regulier förbindelse. Bolaget Neptuns nya ånfr Belos afgick samma dag för att lemna hjelp. Ea del af jernlasten kastades öfver bord genast efter strandningen, men sedan ångarne Vidar och Svalan utkommit med pråmar, lossades i dem, af medtaget arbetsfolk. Stormuwmnet fyldes genast vid strandningen af vatten, och mot qvällen äfven de öfriga rummen, hvadan besättningen och arbetsfolket måste, för att rädda sina lif, lemna fartyget kl. 10 på e.m. Ångaren Framåt, som på e.m. passerade strandningsstället, gjorde i förening med Vidar fruktlösa försök att taga fartyget af grund. Tage Sylvan står med aktern på grundet och förskeppet sjunket, Det beror på vädret, om fartyget kan bergas. Ångaren mäter 441 registertons och är assurerad.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 13 Oktober 1885 N:r 82.
utgörande qvarlåtenskapen efter aflidne sjömannen Samuel Rogers, har från kommerskollegium öfversändts till länsstyrelsen för att tillställas den aflidnes närmaste anhöriga. Om nämde Roger är upplyst, att han 2 Februari 1884 under tjenst å engelska fartyget »Brucklay Castle» aflidit och att han vid påmönstring å fartyget 12 Januari samma år uppgifvit, att han varit född på Gotland och 58 år gammal, under det att deremot å sjömansrullan för engelska fartyget »Carisbrooke Castle», med hvilket han förut varit förbyrd, han angifves vara född år 1810.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 13 Oktober 1885 N:r 82.
rusade igår morgse tvänne hästar, tillhöriga fabrikör Fornell, in genom östra stadsporten utför Hästgatan släpande efter sig ett sönderslaget arbetsåkdon. Åkdonet var förut lastadt med några gasoljefat, hämtade ur den utanför staden belägna källaren, hvilka redan på landsvägen rullat ned från vagnen, hvarvid ett fat blef spräckt, så att oljan utrann.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 13 Oktober 1885 N:r 82.
har under de senaste dagarne betydligt försenats på grund af svår tjocka. Så hitkom Gotland först vid half 6-tiden I lördags afton samt afgick härifrån klockan half 11 på natten. Visby anlände hit igår middag.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 13 Oktober 1885 N:r 82.
En större bro å kommunikationsvägen mellan Atlingbo och Väte kyrkor kommer 16 och 17 dennes att rifvas och omläggas, då vägfarande i stället kunna begagna den s. k. Kungsvägen ge: nom Mästerby socken.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 13 Oktober 1885 N:r 82.
vid Visby högre allmänna läroverk bestrides under en månad, räknadt från 12 dennes, af löjtnant Hammarström. Ordinarie gymnastikläraren löjtnant Peterson åtnjuter tjenstfedighet under sagda tid.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 13 Oktober 1885 N:r 82.
aflades i går inför rådbusrätten af kapten Stenroos, befälhafvare & finska briggen »Ceres», som i torsdags inbogserades hit af ångaren »Visby». Af förklaringen framgick att fartyget 30 sistl.. September afseglat från Nystad med last af trävaror till Köbenhavn. Farvar 7 dennes utanför Visby, då den svå; ra stormen utbröt; på qvällen blef fartyget läck, hvarjämte seglen sönderblåste\’ Vid 2-tiden på morgonen 8 dennes kantrade briggen på sida, hvarefter besättningen, oupphörligt öfverspolad af vågorna; fick tillbringa en fasansfall natt. Såsom förut nämts räddades de skeppsbrutne & lotskuttern och upptogos sedan på ångaren »Visby», der de på det vänligaste omhuldades och förplägades. Briggen infördes hit till Visby i ett mycket skadadt tillstånd. Hade hjelpen ankommit en timme senare, hade fartyget och besättningen för visso gått förlorade. Tre besättningsmän intygade sjöförklaringens sanningsenlighet.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 13 Oktober 1885 N:r 82.
Efter Hågra korta ströftåg på Gotland har mången turist — såsom man hört — ansett sig kunna beteckna det gotländska iandskapets lynne såsom enformigt, entonigt, enahanda och på sin höjd såsom mildv täckt och vänligt. Men dermed hafv; desse turister också röjt sin fullständiga obekantskap med öns strandpartier, som dock utgöra en betydlig del af den snala öns hela område och som erbju da tarika, för djerf, vild och frisk skönhet högligen utmärkta landskaps-taflor. De, som om vår ö yttrat ofvan anförda döme, hafva icke skådat Hoburgen, icke ????rgarns-berget, icke Lauters pyntar ???? Fårö), icke Röfvar Liljas håla vid ????klint, icke Solberget vid Slitehamn, ???? för öfrigt icke de andra oräkneliga grupperna. af stenjättar (eller raukar), hvilkas väldiga gestalter på stränderna stå såsom härdade, men i mångtusen-årig strid med hafvets böljor illa åtgångna och svårt stympade skyltvakter. Och framför allt — de hafva icke skådat de båda gotländska sido-öarna, Stora och Lilla Karls-ö — dessa i fallaste mening pittoreska klipp-öar, belägna vester om och nära till det gotländska fastlandet, vidpass 4 1/2 mil söder ut från Visby. Enhvar af dessa öar bildar en hög och skoglös bergslätt: blott på några smala strandremsor finner man af naturen anlagda, förtjusande små trädgårdar med yppig grönska och lummiga löfträd. Dessa öar äro bebodda endast af vilda, för sitt läckra kött vidtberömda får i hundradetal, af larmande sjöfågel i tnsendetal, och dessutom af en ännu föga betydlig koloni af skygga harar. Åt geologen (som studerar jordskorpans daning), åt botanisten (som älskar blommornas fagra verld), åt zoologen (som egnar sin forskning åt djurens lif) bjuda dessa öar rika håfvor, åt jägaren bjuda de ännu rikare, men åt målaren de allra rikaste. Det är de tvärt afhuggna stränderna — de här och hvar öfver vattnet dristigt hängande klipporna med deras sönderslitna konturer — de genombrutna bergväggarna — de stupande stalpen — de fantastiska stengestalterna — de oräkneliga, stundom väldigt djupa grottorna, som äro fårens nattherbergen och som (i förbigående sagdt) gömma i sitt inre så rika lager af yppersta >guano», att dessa skulle kunna åt hela socknars åkertegar förläna egyptisk fruktbarhet — vidare : de kringslungade; af förstenade vattendjur bildade, färgrika marmorblocken — de hit och dit lutande, stundom finslipade kalkstens-ytorna — allt detta, omgifvet af det än mildt glittrande, än vildt skummande hafvet, skänker här åt vandraren eller klättraren talrika öfverraskande, hänförande eller rent af öfverväldigande taflor. Till den forna hansestaden på Gotland färdas mången, för att se ruiner af vackra menniskoverk, hvilka dock hafva endast fem eller sex århundradens ålder; men på dessa öar finner man ruiner af naturens, i en oberäknelig forntid skapade, vida väldigare verk — ståtliga, fästnings-lika bergmassor, mot hvilka hafvet har kanske i tusen sinom tusende år lupit till storms, och hvilka det ibärdigt har underminerat och delvis söndersprängt. Den af professor A. T. Gellerstedt tecknade tafla, som pryder detta blad, visaren del af Stora Karlsö\’s yttre gestalt: man ser här den s. k. Norderhamn med sina talrika fiskarebodar, och längst bort den med sin öfra del långt framspringande udde, som fått det betecknande namnet »Utfall». Bland öfriga märkliga partier på denna ö må nämnas: »Hässleby-lada», liknande en hög, smal port och formad af en grof, lutande pelare, som upptill, liksom en kontrefort, stödjer berget; — »Stornasar», en, liksom »Utfall», utskjutande klippa, liknande en ofantligt stor näsa (hvaraf också dess namn); — »Tjufhålet», ett stort rum inne i berget, der utrymme finnes för några hundra man, och dit man endast kan komma på den vådligaste stig; — »Rindhålet», en af rind (murgrön) rikt och vackert dekorerad fördjupning uppe i en, nära ett par hundra fot hög vägg, vid hvars fot vågorna bryta sig; — »Spang-ände», i öns nordöstra hörn, en hög och starkt framspringande udde, m. fl., som det här icke är möjligt att ens i korthet omtala. Ingen mensklig odling har någonsin blomstrat på dessa öar — åtminstone finnas icke här några af menniskohand uppförda minnesmärken, vittnande om fredliga eller krigiska värf. Dock finnes det, t. ex. på Stora Karlsö, några ställen och några. namn, som dunkelt erinra om att menniskor här någon tid hafva lefvat, bedt, arbetat och slutat sitt jordiska lif, t. ex. »Altaret» och »Lauphargi» (altarrummet), »Smidgård» (smedernas gård), »Bryggan>», der de, ur de rika marmorbrotten på 12- och 13-hundratalen huggna block, som. man i många : gotländska kyrkor beundrar, utskeppades, samt »Kyrko gården», der mången stenhuggare, efter sitt hårda arbete på den ensliga ön, fick hvila i vigd jord. Men saknas här historiska minnen, så fiones det så mycket mer af sagor och sägner — om röfvare till sjös och till lands, hvilka här i grottorna gömde. sig och sitt stulna gods, om hit bortröfvade jungfrur, om jungfrur, som i hemlig gång under berget och hafvet vandrat ända till det gotländska fastlandet — samt om konung Valdemar Atterdag\’s här (år 1361) sjunkna skepp, som hade en del af det rika Visby-byfet om bord, och om konung Eriks af Pommern strandning och underbara räddning (år 1433) någorstädes på stranden af Stora Karls-ö. I den gotländska jagtens historia hafva dessa öar nyligen kommit att intaga ett märkligt rum. År 1880 stiftades nämligen af grefve R. Horn, frih. E. v. Vegesack, herrar P. Lagerberg, W. Wöhler, m. fl, ett bolag, kalladt »Karlsö djurskydds- och jagtförenings bolag», med syfte, såsom bolagets namn antyder, att på dessa öar skydda djurlifvet samt att, i den mån vildstammen medgifver, der årligen och på lämplig tid anställa ordnad jagt. För detta ändamål har bolaget af öarnas ägare, som äro landtbrukare i Ejsta och Fröjel, öfverenskommit om arrende af jagträtten på 50 år; på »Storön» har en hargård blifvit inrättad, sommarbevakning anordnad, ett trähus uppfördt, för att bereda jägarne tak öfver hufvudet och så medelst bespara dem obehagetatt, såsom förut, nödgas ligga i grottor eller i fiskarbodarnas, af flere skäl, otrefliga lafvar. Bolagets syfte är berömvärdt, och man bör nu hoppas, att det varder slut på den olofliga och okynniga både jagt och äggning, som här i långliga tider bedrifvits. Man bör nu hoppas, att dessa härliga öar skola få behålla sitt rika, muntra, susande fågel-lif, och att de mellan klipporna- skuttande hararna skola i fred och ro för tjufskyttar få förkofra sitt menlösa, matnyttiga slägte, samt, i förening med de likaledes matnyttiga, präktiga fårahjordarna, i all framtid få idylliskt lifva den egendomligt storartade, vildsköna lokalen. C. J. Bergman.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 13 Oktober 1885 N:r 82.
