hvars like i styrka ej förekommit under de tre senaste åren, utbröt i förgår qväll vid half 9-tiden och rasade med tilltagande häftighet till något öfver midnatt, hvarefter den så småningom aftog, så att jämförelsevis lugnt väder var rådande igår middag. Det märkliga var, att orkanen med ens frambröt med oerhörd kraft utan några förberedande stormbyar. Alldeles oförberedd på ovädrets utbrott var man dock ej. Baros metern föll nämligen på e.m. med stor hastighet; ett så lågt barometerstånd (732 millimeter), som var för handen vid 9tiden på qvällen, har här ej iakttagits sedan år 1882.
Under nattens lopp åstadkom stormen en del förödelser här i Visby. Ett rätt betydligt antal fönsterrutor sönderblåste, tegelpannor hazlade ned från taken och tvänne större träd kullvräktes.
— Våra ångbåtar hade att kämpa en svår dust mot stormens raseri. »Visby» inlöpte här i hamnen vid half 6-tiden på morgonen. Ångaren, som förgäfves sökt att åter ingå till Borgholm, måste under »Jungfrun» söka skydd mot de väldiga stormarne. »Tjelvar», som måst ankra i skärgården, hitkom först klockan 1 på middagen.
Ångfartyget >Gotlands> resa skildras af en passagerare på följande sätt:
Den svåraste resa, såvidt nu ombordvarande befäl och besättning å ångf.
Gotland med 10-årig erfarenhet kunna erinra sig, hade fartyget på sin färd till Stockholm natten mellan onsdagen och torsdagen i denna vecka. Ångaren utgick från Visby i vanlig tid kl. 8 e.m. Vinden var då frisk sydvest, och starkt fallande barometer bådade en oangenäm natt.
Lufttrycksmätarens utsago kom icke heller på skam, ty redan vid 10-tiden kastade vinden om på vest och öfvergick småningom på nordvest och NNV, tilltagande under nattens lopp i orkanlik styrka och försättande hafvet liksom i kokande tillstånd. Situationen saknade icke sitt allvar, och det bidrog just icke att öka passagerarnes lugn, när man erfor, att ångbåtens befälhafvare kapten Sandelin” mellan kl. 10 och 11 varit så nära att gå öfverbord, att han räddats nästan genom en underbar tillfällighet. Vakten vid detta tillfälle hade styrman Falk. Kaptenen befann sig emellertid äfven på kommandobryggan, sysselsatt att fastgöra nakterhuset, som öfverspolande brottsjöar höllo på att bortföra, då han vid en plötslig giring af båten tog öfverbalansen och hufvudstupa störtade öfver kommandebryggans räcke på styrbords sida utför rundhuset, der en liggande fribolt något bidrog att hejda hans fart mot bafvet. I samma ögonblick rusade styrman Falk, som befann sig på bryggans babordssida, fram och lyckades fatta ibenet på den rätt upp och ned hängande kaptenen, som lyckligt och väl drogs åter in öfver räcket. Fallet var hårdt och det dröjde en stund, innan kapten 8. återkom till besinning, liksom det också dröjde ett ögonblick, innan styrmannen förmådde släppa taget omkring hans ben som han omfattat med krampaktig styrka.
Vinden tilltog allt mer och mer ikraft den: ena orkanbyn aflöste den andra och brottsjö på brottsjö bröt öfver fartyget, som emellertid, väl lastadt som det var, häfdade sitt gamla anseende för en god sjöbåt.
På backen lösslets en af de hårdt fastskrufvade trosskorgarne och en stört sjö inslog rutorna på styrhusets babordsida Båten gick emellertid sin gilla gång, hejdad i sin fart af motvind och brottsjöar, hvilka senare skakade fartyget i hvarje dess fog och för kortare stunder liksom alldeles stannade farten. Framkomsten till Landsort, som i vanliga fall brukar ske mellan kl. 2—3 på f.m., inträffade derför nu icke förrän omkr. kl. 8, och vid Riddarholmen lade fartyget till först vid 2-tiden på e.m., aflemnande ett icke ringa antal passagerare, som sent skola förgäta natten 7 och 8 Oktober 1885.
— Vid 5-tiden på morgonen syntes ett på sidan flytande fartyg, mycket illa ramponeradt, redlöst drifva fram utanför kusten härstädes. Eno stor mängd folk nedströmmade till hamnen och &å strandpromenaden för att åse det hemska skådespelet. Flere personer uppgåfvo sig med kikare hafva & vraket iakttagit folk, sittande på lofvartssidan af det kullyräkta fartyget. Med stor skyndsamhet utgick vid 6-tiden lotskuttern under befäl af öfverlotsen och med fyra mans besättning. Vid kutterns framkomst möttes dess besättning af en förfärande syn. Vraket låg med masterna långs efter vattenytan drifvande omkring utanför Skälsö; hvarifrån ett par fiskarebåtar hade utgått för att bistå de nödstälde. Emellertid vågade hvarken dessa eller lots: kuttern på grund af de väldiga sjöarne lägga till vid vraket, hvars besättning uppgåfvo höga rop om hjelp. Från kuttern tillropades de skeppsbrutna, att dei lugn skulle afbida kutterns återkomst, som, sedan man hämtat en mindre båt, med första möjliga skulle äga rum. Och så styrde kuttern med fulla segel åter till Visby, medtog en mindre båt och begaf sig åter till hafs samt anlände lyckligt till olycksstället och bergade den utmattade besättningen, nio man och kaptenen.
Emellertid ankom. några minuter derefter ångfartyget »Visby» och tog ombord de skeppsbrutne, hvilka sedan klockan två på morgonen med döden för ögonen, under det vågorna vräkt öfver fartyget, måst kämpa en förtvifians kamp för att ej slitas bort från det redlöst drifvande vraket. De räddade egnades nu ombord & ångaren all möjlig vård, genomvåta som de voro samt darrande af köld och öfveransträngning. En fjorton års gosse syntes färdig att duka under för de utstånna själs- och kroppslidandena men kryade småningom till sig efter att hafva nedbäddats i varma sängkläder och fått något värmande till lifs. Några minuter efter de nödstäldes upptagande på >Vis by», reste sig vraket under svåra krängningar och stod med ens åter upprätt. Förriggen och ruffen samt däckslasten vo ro bortspolade. Fartyget togs nu på släp af »Visby», som inkom åter hit vid 12tiden, mottagen af stora folkmassor, som med oro afvaktade utgången af bergningsförsöken.
Det räddade fartyget heter Ceres, hemmahörande i Nystad i Finland, samt var på resa med last af trävaror till Köbenhavn. Fartyget, som mäter 178 tons, fördes af kapten Stenros. Radan vid 8: tiden på qvällen var fartyget utanför Vis by, då det öfverraskades af den våldsamma orkanen. Under nattens lopp blef det läck och vid 2-tiden på morgonen kantrade det på sidan, hvarefter besättningen i åtta timmar måste utstå fasansfulla lidanden & det redlösa vraket. Hade hjelpen uteblifvit ytterligare en timme, hade tio menniskolif med säkerhet gått förlorade, enär fartyget dref mot land allt mer och mer; de skeppsbrutne hade då krossats i de fräsande bränningarne.
Ryske konsuln härstädes erbjöd genast vid »Visbys» hitkomst fartygets kapten kläder, mat och bostad åt de nödstälde.
— Ea annan finsk brigg, äfven från Nystad, vid namn Olga, kapten Stål, som var på resa till Köbenhavn med trälast, inkom svårt läck igår till Klintehamn.
— Norska skeppet Petty, kapten Johansen, inkom i natt till Slite sv\’rt läck.
Fartyget var på resa fråa Liverpool till Viborg med saltlast, som troligen kommer att lossas i Slite, enär fartyget är till hälften fyldt af vatten.
— Söderhamnsskeppet Ida, kapten Lindberg, strandade natten till gårdagen vid Skansudden utanför Vestergarn. Fartyget var på resa till hemorten med stenkolslast. Bergningsångaren »Hero» är sysselsatt med att taga fartyget flott.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 9 Oktober 1885
N:r 81.
