Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Tillkännagifves att min älskade fader sjökaptenen Johan Bandelin lugnt och fridfullt afled i Visby onsdagen den 9 September 1885 i en ålder af 89 år, 9 månader och 22 dagar; sörjd och saknad af mig, barnbarn och barnbarns barn, slägt och vänner.
Jacobina Lyth,
f. Bandelin.
Sv. Ps.-b,. 475 v. 1.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 September 1885
N:r 73.
Handl. Fr. Viberg: Div. gamla handl. (den äldsta copid af 1499). Husb. P. Pettersson, Nystuge i Tingstäde: kungl. Dykeri Compagnimedalj af messing, oval, 3 tum hög, medalj, rund, oval, af messing, 1 1/4 tum. hög (med ankar och orm) Spänne af silfver och jern, ovalt, 1 1/4 tum hög, Kapp-spänne af silfver (tt) med 8 glas-stenar, af hvilka en fattas. Husbonden P. Pettersson Löfgren, Ejmunds i Mästerby: Sten-yxa, 7 tum hög. Kandidat S. Bergsoe (Köbenhavn): Fotografi af en fornsak af brons, 8 tum hög. Landtmät. Ludv. Fegreus: Bild-sten, 4 aln. 8 tum hög och 2:2 tum bred (från Smiss i Stenkyrke (senast från Kuse i Vesterhejde), med grunda figurer af skepp och gubbar samt bränd såsom häll i en spis. Major Sigge Ulfsparre: Afgjutning af en Hål-celt, 3 1/2 tum lång (Gotland, Gothem, 1870). Rosett af messing, 8-delad, 9 1/2 tum i tvärmått (Gotland) sex st. aftryck i rödt lack af Gotländska sigill från medeltiden: 1:o SV. FRATRVM: DE: CONVIVIO: SOI: LAVRENOCII: 2:0 8. CON VIVAR: SCI: IACOBI: NE: WISBY. 3:0 S. CONFRATERNITATIS: SCI: NICHO LAI: IN GOTLANDIA: 4:o SICILLVN: MAJORIS; GILDE: ONNIVN: SANGTORVN: IN: WISBY. 5:o SV: TEVTHVNICORV: IN: WIRBY: DE: GILDA: SCI: KANVTI: 6:0 SIGILL THEVTHONICOR\’: CVTLADIA: EREQENTANTIVM: 15 1/2 Ark, foli, skriftliga, af S. Ulfsparre, om fornväsendet, Fornminnas-föreningen, våra fornminnes-märkens vård, m. m. samt div. Tidn.uppsatser derom, 0. 8. Vv. Värj-fäste af messing (fnagm.) (GOTLAND), samt 2:ne Tyåarmade Ljusstakar af messing (den ene med 1811 i foten, 12 tum höga. Kyrkoherden J. Fr. Eneqvist (Roma): Juramentum Studiosorum: Studented och bref för sedermera öfverstelöjt. Joh. Lindal.. Dr P. A. Säve; Rakspegel, 8 1/2 tum hög och 5 38/4 tum bred samt med smal brun ram, hvilken vår salig fader i all sin tid brukat. Hr Viktor Pallin: Medalj af messing : HEROS BVONAPARTE. Revisions-sekret. Hugo Fåhreus: Oblat-ask (en Scarabe), som fadren O. J. F. brukat och alltid stod på hans skritbord. Penningbörs (af stålringar, som O. J. Fåhreus alltid brukade. Justitie-rådinnan U. Cramér, f. Fröberg: Kristnings-mössa (af hvitt silke och perlor) buren vid U. Cramérs dop. Mamsgell Maria Schröder: 2:ne Spelmarker af perlemor (en rund och en aflång). Jenny Sundell: Värja, hittad af henne i Sundells trädgård, 1 aln 13 1/2 tum lång. Gjut-kolf 20 1/2 tum lång. Handl. Joh. Bokström (Högby): Huru Jerusalems stad (lunta) defekt. Fröken Helena Maria Svensson (Bjers i Vesterhejde): Stek-vändare, Almanacka 1796. Maria Kahlbom: Kam, genombruten. Snickare C. L. Tilljander, Visby: 2:ne porträtt i olja, skadade, Magist.-sekr. G. Herlitz: Krut-mått af silfver, 8-kantigt, 2 tum långt, som tillhört hans fader och hvilket han begagnade redan på 1700talet, då det innehöll hans krutskott (i flintlåsbössa). Doktor A. Hazelius (Stockholm): Saga, minnesblad från Nordiska museet 1885. Fru Maria Herlitz, f. Chasseur: Glaspokal, slipad (foten skadad och ersatt af bleck). Husb:n Rosendal, Kattlunds i Grötlingbo: Karm-stol (med kind-backar); »Skrubb-kränka». Bokhållaren Frans Lysholm, (Högby): Visby Magistrats Pass för SKOpDAFAK Dines Ekengren, Galeasen Fru Margr. Elis., om 29 5/64 svåra läster — — — på Visby sjömanshus d. 4 Okt. 1818. Biskop Th. Strömberg (Strängnäs): Nyckel och Lås, HKoprostade, af Honom funna i Botan. Trädgården. Rudolf Sundell: Fackla af hampa, brukad i Botan. Trädgården 1878, då k. Oskar invigde jernvägen. Grossbandl. C. Viktor Längstadius (Stockholm): Fat, blått och hvitt, rundt; 2:ne Tallrikar, bruna och hvita, flata (af gammal svensk fayance). Tallrik (med blomma), djup (af gammal dansk fayance). 6 st. Bords-plattor (8 och 5 tum i fyrkant, af Holländsk fayance-porslin). Bläckhorn sanddosa, svarfvad, med blåa rosor. & st. Visby-mynt; mynt (Dr. Kristinas 1654.) D:o 1 öre; 2:ne Silfvermynt (Adolf Fredr. 1766; Stralsunds-mynt (Gustat III 8 Pfenninge). Fru Josefina Längstadius, t. Rudebeck: Goiffreringskafle med rulle. Tulltörvaltare J. F. Lyth: Knapp at brons, kupig (med Tre kronor på, 1720, SVIE, R. 8. Fru Vilhelmina Rolander, f. v. Braun: Parasoll begagnad på 1860-talet af W. Rolander. Fröken Hilda von Braun: Parasolett på 1830-talet nyttjad af modren en liten fru i Follingbo, (öfverstinnan Justina v. Braun, f. Militz). Fröken Maria Lindsström, (Stockholm): Porträtt (i glas och ram) af konsul Charles Chasseur, d. 80 Okt. 1816. Preusisk konsuifullmakt (för Ch. Chasseur). ”Task-bok af hvitt siden: Dame (röd) pyramid och urna. Medaljong (utställnings-) af hertig Oskar af tenn 1866. Austellungs-medalj (kejsar Josef I af Österrike 1878 (af tenn). Datdkt silfvermynt, (Christ. VII, 1803). Medalj af silfver (Karl XV F, 1826—1872. Medaljon af koppar (Nordensköld och Palander). Ordensstjerna, 6-uddig: T. D. ENDRÄGT, med grönt, brandgult, rödt, svart och gult. Sigill af messing: C.:B. H. Cajsa Brita Herlitz (mormor). 3:ne Pappers-sedlar, Sch. 8 B:co 1841—46, 1849. Soltjäder af hvitt eltvenben, 5 5/8 tum lång. Skrapnos-spel: ugns-spade 5; d:o 8-kantig 10; knif 2:ne spadar — 25; hammare (fyrkantig) 60; krökt = 70; gaffel 80; yxa 100; Bila 125; värja 200; stege — 250; räfsa — (2?) 255, sabel 300; Bessman — 400; käpp med knapp —; krok — samt 26 runda pinnar, allt gjordt af Fredrik H. Chasseur. Silkes-schal, brungul och med rosor i de 2:ne hörnen, hvilken tillhört hennes mormor pastorskan Cajsa Brita Herlitz, f. Hökerberg, 2 aln och 2 tum i sidan.
Godsägaren Hr Larsson (Skäggs i Veskinde: Handspruta af trä. Herr Öfverste von Hohenhausen: Civilvärja, som tillhört (farbrodren) M. S. von Hohenhausen. Minnesbok i blått band (oskrifven) d:o d:o. Sekreteraren Harald Gustafson: Gotlandsmynt (15) 36 af silfver; Silfver-mynt, litet, R; 2:ne k. XI:s Silfvermynt. Kyrkoherden M. Kolmodin i Alskog): Sigill af silfver (ett sittande lejon), som tillhört kyrkohb, i Ejsta, (M. K.) magistor Mikaöl Kolmodin. J.v.s Trafik-chefen frib, Oskar Oederström: Permebref af Åke Soop Hansson 1710 d. 16 Maj (2:ne Sigill med blåa band).
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 8 September 1885
N:r 72.
Visby rådhusrätt.
För djurplågeri vid två olika tillfällen dömdes hemmansägaren Lars Assarsson, Ansarfve i Tofta, till femton kronors böter.
Olaga betning. I de förut omnämda målen mot åkarne Oskar Pettersson och Olof Olsson (två mål mot den förra och ett mot den senare) hördes vittnen, som styrkte åtalen. Utslag annan dag.
Oloflig försäljning af öl. Ett vittne intygade, att han i sommar köpt öl af enkan Anna Maria Blom och druckit det hos svaranden. Utslag annan dag.
För våld och missfirmelse hade tvänne enkor uttagit stämning mot hvarandra. Antagligen hade de ingått förlikning, enär ingen af dem iakttog inställelse.
Misshandel å hustru. Stadsfiskalen yrkade vid Visby rådhusrätt ansvar å sjömannen O. Söderström, för det han vid flere tillfällen öfverfallit och misshanålat sin hustru, Maria Charlotta Söderström. Han nekade, men ålades värjemålsed, hvilket utslag faststäldes i alla instanserna, Han har nu anhållit att af nåd varda befriad från den honom ådömda värjemålseden, men har denna hans anhållan blifvit afslagen af k. m:t.
Frikänd. Ogifta Johan a Matilda Olsson i Träskvälder yrkade vid Gotlands norra häradsrätt, att landtbrukaren M. Persson på Öfverreise skulle förklaras skyldig till henne utgifva uppfostringsbidrag till ett af henne 31 Oktober 1882 framfödt gossebarn, till hvilket Persson skalle vara fader. Denne nekade men ålades värjemålseed.
Hofrätten har frikänt Persson från den honom ådömda värjemålseden.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 8 September 1885
N:r 72.
Skonerten Fritiof, kapten Vessman, afgick 30 Augusti från Tranemüade till Klintehamn.
— Igår middag strandade vid Hoburgen i Leith hemmahörande ångaren Inverleith, kapter Jobling, på resa från Grangemonth till Kronstadt med last af stenkol. Bergningsångaren Belos ankom från Oxelösund igår afton till strandningsstället.
— I Stavanger hemmahörande skonerten Kjek, kapten Nilsen, på resa från Stettin med oljekakor strandade igår morgse vid Norevik utanför Vamlingbo. Sedan en del af lasten lossats i land, kom fartyget flott och fortsatte resan.
— Två Bröder, kapten Ahlström, afgick 1 dennes från Warnemiinde till Klintehamn.
— Danska skonerten Heimdal, som strandat vid Böda på Ölands nordvestra kust, har blifvit tagen af grund genom bergnings- och dykeribolaget Neptunus ångfartyg Hero, som inkom med fartyget sistlidne torsdag till Oskarshamn. Hero återgick derpå till Öland.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 8 September 1885
N:r 72.
hafva förklarats Mallgårds Österhage, Likmunds Hemhage och Mickelbys Bruthage i Gerums socken.
Enligt telegram i dag från veterinär Rosenthal dog igår en kapten Sommar tillbörig tjur i Alfva med anledning hvaraf Mörängen och en mot norr gränsande äng samt Koparfve i Alfva spärrats.
Det kreatur, som störtat på Laus holme, var vid veterinärens ankomst redan nedgräft. Något nytt fall har derstädes ej inträffat.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 8 September 1885
N:r 72.
under ett häftigt slagregn såväl här i staden som på södra Gotland. Efter hvad vi erfarit slog hon ned i Hafdhems kyrktorn, hvarvid strålen löpte ned utefter sidan af tornet, som något skadades, och derefter fortsatte in i orgeln, på hvilken man emellertid icke kuonat upptäcka någon skada.
Vid Öfveröstres i Alfva och på andra ställen lära under de starka skrällarne en mängd fönsterrutor hafva sprungit.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 8 September 1885
N:r 72.
att en arbetare (namnet var meddelaren obekant), tidigt i söndags morgse omkommit på sådant sätt, att han af våda ramlat ned i sjön från brohufvudet vid hamnen. När han död upptogs, befans han hafva blåmärken på kroppen, hvadan man antager, att han i fallet slagit sig mot stenarne och deraf funnit döden. Olyckan uppgifves hafva timat, då han i upprymdt tillstånd på natten med några kamrater återvände från ett gille.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 8 September 1885
N:r 72.
afgafs igår inför rådhusrätten af befälhafvaren å norska jakten »Gina»; kapten A. Abrahamsen.
I förklaringen vämdes, att fartyget 21 sistl. Augusti afgick från Kristiania med krutlast på resa till Örnsköldsvik och Finland. Efter en mycket stormig färd ingick fartyget till Köbenhavn 28 Augusti för lagning af sönderblåsta segel. Resan fortsattes derpå samma dag. I onsdags upptäcktes att fartyget började att läcka. Följande dag, då vattnet i fartyget steg allt högre och högre, hölls skeppsråd, hvarvid man beslöt att söka nödhamn för att rädda lif, skepp och gods. Klockan fyra på morgonen 4 dennes, då fartyget befann sin i närheten af Gotska Sandön, ändra: des kurs; vid 6-tiden samma dags afton inkom fartyget i Visby hamn, då besättvingen var svårt utmattad och öfveransträngd
Två man af besättningen intygade förklaringens sanningsenlighet.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 8 September 1885
N:r 72.
anlände hit idag med ångf. Gotland. Han mottogs vid Skeppsbron af stadens presterskap, hvarefter hans första besök gälde den aflidne företrädarens biskop Anjous graf. I morgon inträder han i domkapitlet, hvarefter uppvaktning lär komma att äga rum af stadens skol- och ecklesiastikstat.
Om söndag kommer biskop v. s. att predika i högmässogudstjensten.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 8 September 1885
N:r 72.
Assisterad af professorerna Torén, Johansson och Norrby, kontraktsprostarne S. V.
Gustafsson i Fole och d:r O. Öfverberg i Stenkumla jämte d:r O. V. Lemke i Visby invigde erkebiskopen i söndags efter högmässogudstjenstens slut i Upsala domkyrka biskop K. H. Gez. von Schéele ihans embete såsom herde öfver Visby stift.
Predikan hölls af domkyrkoadjunkten Fransson och altartjonsten förrättades af doc. Jansson.
Sedan församlingen afsjungit de första verserna af psalmen 319, höll hr erkebiskopen från altaret ett högstämdt tal. Utgående från berättelsen i Mattei evangeliums 10:de kapitel, om huru vår frälsare utsände sina lärjungar att lära i alla land, framhöll erkebiskopen försakelsens kraf på den, som tagit Jesus\’ kors uppå sig. Det var ett stort kraf, så stort, att man för Kristi saks skull borde ej blott offra hvarje lem, som var en till förargelse, utan äfven afsäga sig det dyrbaraste man ägde på jorden. Särskildt skulle den, som vore satt att leda tusenden af själar, haklart för sig betydelsen af detta kraf, men han skulle ock klargöra för dessa tusenden, hvad som kräfdes af en hvar af dem för att han skulle vara en sann Kristi efterföljare.
Med manligt mod hade den, som nu vigdes till andlig ledare för mångtusenden, både såsom församlingslärare och från lärdomskatedern försvarat korsets lära. Troget hade han också lefvat ef ter sin frälsares anvisning. Man kunde oek derför vara förvissad, att han skulle visa andra vägen till korset, intala dem det mod, som behöfdes att icke svigta under korset.
Slutligen vände sig talaren mera direkt till den nyinvigde med följande ord:
Käre broder! Du skall efter häflvunnet bruk i denna stund mottaga korsets tecken såsom ett yttre tecken till det nya embete, till hvilket du genom konungens och embetsbröders jförtroende kallats, och under hvars utöfning en har att gå i spetsen för många troende, som jämte dig äro kallade att vara Jesu Kristi – efterföljare. Hvad det dyrbara tecknet, den härliga sinnebilden betyder, har jag nyss i mina ord blott ofullständigtkunnat skildra, men något mer är då icke heller för dig behöfligt. Du vet nämligen sjelf att det är både ett lidandets och ett segerns, både ett ödmjukhetens och ett frimodighetens tecken; du har också sjelf under många år både som lärare vid vår högskola och som församlingslärare med andligt allvar försvarat korsets kraf och korsets ära; du har äfven, så vidt menniskor kunnat döma, troget burit det efter din frälsares föredöme. Så tag nu emot sinnebilden med alla dess påminnelser och lär hädanefter andra pi den ö, som kallas Östersjöns pärla, haru det verkligen är bestäldt med Guds rikes lagar, och huru vägen går från förgården in i helgedomen. Korsets pre-dikan är ännu i dag öfver allt i verlden judarpe en förargelse och grekerna en galenskap, men du är van att skingra både den menskliga egenrättfärdighetens och den menskliga visdomens bländverk, och du vet, hvem den är, som har segern i sin hand. Och nu vare han den nåderike och mäktige segerbjelten med dig och välsigne han all din gerning.
Och skulle du tycka en gång, att hans kall kännes för tängt, så upplifva ditt mod med den tanke, som fordom eldade Jesu lärjungar, den tanken, att, sedan han helgat korset genom sin död, vore hvarje kors, som en kristen efter honom bär, städse omelingadt af friska blomster, och att af de blomstren småningom hopbundes lifvets krona. Blifve dig den tid en gång förunnad, då du får utbyta ditt kors mot den kronan».
Sedan den kungliga fullmakten blifvit uppläst, de assisterande framsagt hvar och en ett bibelspråk och den biskopliga skruden påklädts den nye stifsberden, förklarade erkebiskopen honom i den treeninge Gudens namn invigd till herde öfver Visby stift. Invigaren läste härpå »Fader vår>, en bön och välsignelsen, hvarpå akten afslöts med afsjungandet af nämde psalms sista vers. Templet var fyldt af andäktige åhörare.
Strax efter kl. 2 på eftermiddagen uppvaktades den nye biskopen af Smålands nation. Dess kurator, docenten Lagermark, tolkade nationens tack till biskop von 8. för det myckna han gjort för nationen dels under sin studietid såsom hennes kurator, dels sedan under sin nära 20-åriga akademiska lärareverksamhet såsom en landsmännens sanne och uppriktige vän.
I sitt svar framhöll biskop von S., att han mycket väl förstode, att det vore den personliga tillgifvenheten, nationen ville tolka för honom på denna hans högtidsdag. Nationen stode i tacksamhetsskuld till bonom, hade hennes kurator sagt: Vore det verkligen så? Nej, det vore han, talaren, sem stode i förbindelse till nationen. Ty han hade i sin gemenskap med den älskade fosterbygden lärt sig de enkla seder och den rena gudsfruktan, som funnes bland dess folk. Detta hade ock gjort klart för Honom, att nationsindelninge. vid universiteten vore en institution, som hade det största berättigande. Utom att denna institution bevarade ynglingens första fjät vid högskolan, bevarade hon också honom från att falla i den subjektivitetens trånga ensidighet,. fackföreningar hade med sig. Umgänget med hembygdens kamrater med skilda mål lärde ynglingen att blicka utåt, fatta objektiviteten i lifvet, inse, att det fans någonting idealt i verlden. Ve det land, hvars ungdom förlorade idealiteten ur sigte. Dess stund vore nära. Han hoppades derför, att hans landsmän, som han älskade så högt, alltid skulle höja idealitetens fana, Men de borde dock dervid ha hugfäst, att det ideella hade sin grund i sanningen, att det endast kunde gegra i kristendomens namn, med hoppet såsom mål. Sanningen vore det ideellas grund och hoppet dess utfyllnad. Väl den ungdom, som aldrig glömde detta I denna förhoppning uttalade han till landsmännen «Gud hägne Eder«.
Sångarne sjöngo «Vårt land« öch «Sjungom studentens lyckliga dar.»
Ena stund härefter fick den nyinvigde biskopen genom deputerade från Gotlands nation kand. Hauffman, S. Bolin, Lange, Bachér och Nycander mottaga nationens välkomsthelsningar, framförda af nationens kurator, hr Hauffman. Sitt hjertligt vinnande svar på denna helsning slöt biskop S. med en uppmaning till de & nationens vägnar uppvaktande att hädanefter betrakta honom som deras tillhörighet,
Erkebiskopen gaf senare middag för biskop v. Schéele samt de vid akten assisterande jämte ett större antal öfrige inbjudne.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 8 September 1885
N:r 72.