Från landsbygden.

Hemse, 6 Febr.
Torgdagen
i Hemse i onsdags var ej särdeles besökt. De kreatur som funnos såldes dock till just ej höga pris såsom kor 40—60 kr, oxar 75120 kr., hästar endast byttes. Kalfkött tingade 25 öre skålp.

Fodertillgången
på land är ännu god. En häck råghalm köpes för 4 kr., kornhalm för 6 och hvetehalm för 2:50.

Skattmötena
försiggå nu som bäst härute, Vid dessa inställa sig en mängd handlande; vid de två jag bevistat har jag sett 5 jernhandlare, 3 bleckslagare, 4 smeder, 2 krukomakare och — 6 till 8 andra småförsäljare at diverse varor.

Slädföret
på söder är godt, och åkande och körande trafikera vägarne oupphörligt. 9 grader kallt idag och ostlig blåst.

Jernvägssyllar
är den enda skogsprodukt, som numera bär sig för skogsägaren att sälja, och i stora partier afyttras äfven sådana vid handelsplatserna.

Vestergarn, 4 Februari.
Tillförseln af trävaror
har nu någon tid vid. varit ganska liflig tillföljd af den yppsarliga vägen och det gynsam: ma vädret, som varit ganska lämpligt för skogshygge.
Köpmännen på närgränsande hamn lära ock.i det närmaste redan fått sina behof fylda af vissa slag; ända till 6,000st.jernvägssyllar eller -mer lära på en dag ha emottagits der. Prisen ställa sig, liksom på alla andra produkter, mycket låga, men under dessa för landtbon bekymmersamma tider måste han skaffa sig pengar, om han ock, som nu är förhållandet, ej i de flesta fall får betaldt mer än för arbetet och transport.

Blå bandet
börjar nu vinna anhängare äfven härute på landsbygden. Några personer här uppträdde helt plötsligt med detta gradmärke och nu omfattas saken lifligt af både män och qvinnor.

Ett slädparti
var Häromdagen ordnadt och gynnades af ett behagligt väder och ett klingande före.
Ej underligt derför om det lockat ej så få deltagare i ett slikt ej hvar dag förekommande nöje. Efter återkomsten från den rätt långa åkturen serverades sexa efter hvars slut ei munter svängom vidtog, som fortsattes till\” framåt midnatt, då sällskapet skildes åt, glada och belåtna med den angenäma tillställningen.

Läseriet
florerar här och i närgränsande socknar starkt. Föredrag och bönemöten hållas nästan dagligen; söndagarne från morgon till qväll. Som åbörare ser msn nästan endast qvinnor och barn, de sistnämda tvingade, någon gång t.o.m. med våld af sina mödrar att medfölja. Som vanligt \’skilja sig dessa »bröder och systrar» åt i en hel mängd olika sekter, hvilkas olika anhängare ej gerna kunna rätt fördraga hvarandra, ty hvart parti anser sin åsigt vara den enda rätta och alla de andras galen. På endast de trenne närmaste socknarnes gränser finnas här luteraner, baptister, metodister, Waldenströmare, sista dagarnes helige och helgonister, representerade med hvar sina lelare och predikanter. Hvart detta bigotteri slutligen skall leda är svårt att förutse, men icke var det nu så skarpt markerade sekthatet den religionsstiftarés mening som en gång sade: den der hörer mina ord och icke tror, icke dömer jag honom, ty jag är icke kommen att sända strid utan frid på jorden.

Ett original
kan man med rätta kalla en mindre hemmansägare härstädes. I många år har han alltjämt uppträdt som väderleksspåman och det med en tvärsäkerhet, som både kungl. vetenskapsakademien, meteorologiska byrån och hela tutten få stå tillbaka för. Icke nog med väder och vind, storm och nederbörd och sådant mer, utan han förutsäger hur skörden det kommande året skall utfalla, om fisket skall blifva gifvande eller ej, om det skall blifva krig eller fred, hur många koovungar och furstar som skola födas och dö, hur många äktenskap som under året skola komma till stånd; med ett ord, allt förutser han. Sällan gå dock några af hans spådomar i fullbordan, men han fortsätter dock dermed envist, oaktadt andra personers gyckel och spe om honom och hans galna spådomar. Sin konst håller han ytterst hemlig och påstår att ännu ingen dödlig mer än han har kommit i besittning af samma.
I mera är mannen ett original. Hans bostad t. ex. (om jag kunde ens närmelsevis beskrifva den), vanligen observatoriet kallad, är högst frapperande. Om man tänker sig en ungefär 15 fot fyrkantig låda uppsatt på en 6 alnar hög steniot och 1/3 af lådan afplankad till en från ena till andra sidan gående gång eller korridår utan någon tillstymmelse till dörr för någondera ändan och dess ena vägg bestående af några på hvarandra staplade halfruttna timmer, 1/3 upptagen af skorstenen med tillhörande mur, samt slutligen 1/3 af det enda i lådan varande boningsrummet, hvars ena vägg helt och hållet upptages af tvänne väldiga fönster, så har man en ungefärlig bild af denne eremits bostad. Att denna är frisk som vinterbostad behöfver jag knapt nämna; att derinne urder sängen finnes en snödrifva vintertid; att när det regnar, genom taket och skorstenen inströmmar så mycket vatten, att elden släcks i spiseln och regnvattnet rinner ut genom dörren som för sådant ändamål visst ej behöfver öppnas; det anses af mannen som helt. naturliga saker. Hans mani för byta är ganska stor. Så kan han ombyta den enda dragare han har en åtta tio gånger om året och det är ej så ovant, att han om våren börjar byta sin oxe och på hösten slutar med en gris eller tupp i st. f. denne.

Gammal stuga.
En sådan finnas här i trakten, den doktor Hazelius borde kasta sina blickar på. Enligt hvad gamla personer veta berätta och bygnadssättet antyder, torde den vara bortåt en 200 år. Ursprungligen uppförd af s. k. knutvirke är detta nu, der de ursprungliga bitarna ännu finnas qvar, så förmultnadt, att man utan synnerlig svårighet kan köra handen igenom väggarne hvar som helst, endast ett tunt skal på in- och utsidan hålla dem tillsammans. Tillstymmelse till tak finnes, men i det, liksom i väggarna, äro så många och stora lufthål, att man gerna betänker sig två gånger innan man vågar sig gå in i denna antiqvariska bostad. Och dock är den bebodd. Här om någonsin kan ordet få sin tillämpning som säger: under låga tak bo ofta höga själar. Mannen, som äger och med familj bebor stugan, är ganska förfaren i gevärssmide. Utan egentlig undervisning förfärdigar han alla gevärsdelar t. o. m. helt nya gevär, fint och prydligt arbete, som de voro utgångna från den bästa fabrik, Sjelt bar han ock uppfunnit förbättringar i såväl kammarladdning som bakladdningsmekaniemen. Derjämte är mannen snickare, svarfvare, finsmed, glasmakare, målare, klockmakare och byggmästare m. m.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 9 Februari 1886
N:r 12.

Telefonnätet

på Gotland håller på att vidga ut sig. Till våren hafva vi med säkerhet att påräkna linien klar till Klintehamn och mycket snart derefter sannolikast derifrån till Hemse. Så följer väl snart nog linien till Burgsvik och Rone, hvarigenom nätets hufvudstomme är färdig. De midt i landet boende torde göra klokast i att förena sig om en linie, som ungeförligen följer jernvägen till Hemse, hvarigenom alltså från Hemse skulle beredas den nog inom kort behöfliga utvägen att vid samtal med Visby använda två trådar, den ena öfver Klintehamn och den andra direkt.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 9 Februari 1886
N:r 12.

Borgenärerna

i L. P. Jacobssons vid Skogs i Mästerby konkurs kallas härmed att sammanträda i gäldenärens bostad torsdagen den 18 innevarande må nad kl. 11 f.m. för att höras och beslnta angående af gäldenären begärdt underbåll samt andra konkursboet och dess förvaltniog rörande ärenden.
Klinte den 5 Februari 1886.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Domhafvanden i Gotlands Södra härad bär genom offevtlig stämning kal lat samtlige borgenärer i Olof Olofssons, Sigfers i Hafdhem; konkurs att bevaka sina fordringar å tivgsstället Skogs i Levide före klockan tolf på dagen den tredje västkommande April.
Visby den 2 Febrnuari 1886.
DOMAREEMBETET.

Domhafvanden i Gotlands Södra härad bär genom offentlig stämning kallad samtliger borgenärer i förre kronolänsmannen. John H. Smedbergs konkurs att bevaka sina fordringar å tingastället Skogs i Levide före klockan tolf på dagen den 12 nästkommande April månad.
Visby den 2 Februari 1886.
DOMAREEMBETET.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 9 Februari 1886
N:r 12.

Dödsfall Lovisa Maria Pettersson

Att Herren Gud i sitt allvisa råd behagat hädankalla husbondeenkan Lovisa Maria Pettersson, som onsdagen den 3:dje dennes kl. 9 e.m. efter långvarigt och smärtfullt lidande stilla afled å Bjerges i Garda i en ålder af 61 år, 5 mån. och 10 dagar, varder härmed för slägtingar och vänner tillkännagifvet.
Sv. Ps. nr 473.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 9 Februari 1886
N:r 12.

Från landsbygden.

Vintern
innevarande år har, så att säga, på senare tiden varit utmärkt på södra Gotland, ty att ett det förträffligaste slädföre varit rådande, hvilket ej med så litet snö på många år varit förhållandet i denna trakt af länet, Också har landtmannen i körselväg fått uträtta mycket både med hemforsling af bränsle och stängsel m. m. Temperaturen har dock varit ombytlig med lindrig frost och blidväder; största kölden var 28 Januari, då den uppgick till omkr. 6—8 grader Celsius. Någon hafsis har här ej i pämnvärd mån förekommit; deremot äro myrar och smärre vattendrag allestädes isbelagda. Väderleken 25 Januari (Pålsdagen) emotses alltid med ett visst intresse af en del utaf allmogen, ty denna dags väderlek, så påstå de, innebär ett säkert förebådande tecken på den kommande sommarens väderleksförhållanden, Det säges nämligen, att om solen denna dag skiner klart på förmiddagen och det blir mulet eftermiddagen, blifver det torr försommar och våt eftersommar, eller i motsatt fall: är det omväxlande solsken och mulet, ja blott solen skiner fram så länge att man kan sadla en bäst, och dertill behöfs för en i yrket öfvad väl ej mer än omkring 5 minuter, erhåller man ett godt skördeår, och väderleken blir i allo gynsam. Såsom »Pål» i år tedde sig torde vi, om dessa förutsägelser bålla streck, få vänta oss en någorlunda våt sommar, ty solen såg man knapt nog en skymt af sagde dag, utan var det mulet och på e. m. föll regnblandad snö.

Hastigt dödsfall.
En bondson från Fardhem afled häromdagen efter blott några timmars föregående sjukdom. Misstankar lära, om man får tro ryktet, förefinnas at: den aflidne genom egen medverkan ljutit döden.

Höken,
denna rapphönsens värsta fiende, har under snöperioden skördat många offer af dessa ut: märkta fåglar. Jag har sjelf varit i tillfälle att se, hurusom denna roffågel, tvänne särskilda gånger under sistförflutna månad, kilat ned i rapphönsflocken, der den legat på den snöbetäckta marken, och fåvgat ett byte. Under vinterns lopp har här äfven varit särdeles godt om både hök och större roffåglar, och vore det önskvärdt att alla jagtvänner mera beflitade sig om utrotande af dessa roffåglar, än hvad verkligen nu är fallet. På tal om roffåglar och hvad de fånga och bortföra som sitt byte, kan jag meddela en händelse, som blifvit mig berättad af en fullt trovärdig person: En större örn hade för en tid sedan bygt sitt bo i en stor fura i trakten af Hamra socken, och då många af landtmännen blefvo bestulna på dem tillhöriga lamungar, företog man sig en vacker dag att afhugga furav, ty den var af en ansenlig höjd och så fri från grenar att det var omöjligt för någon att uppklättra i densamma. Hvad man nu i örnboet fick se, hade man dock icke väntat sig; der fans utom 2 glupska ungar, tillhöriga boets ägare, äfven nio stycken lamtiska kVära alla inelfver voro uttagna, samt 15 stycken fiskar (Id) fallkomligt uppfläckta och torkade. Huruvida örnen här sjelf varit fiskare, eller han nappat dem från någon fiskare, kan jag ej afgöra!

Vid Gotlands södra häradsrätts
första sammantäde å vårtinget handlades ett från ett föregående sammanträde uppskjutet mål af ganska egendendomlig natur. En person från Lye hade nämligen instämt en hemmansägare från Hafdhem med yrkande att erhålla ersättning med 130 kronor för en käranden tillhörig tjur, hvilken dött på elfte dygnet efter det denne blifvit af svaranden kastrerad. Svaranden bestred krafvet på den grund, att han blifvit af käranden ombedd att verkställa det ifrågavarande uppdraget, dervid han ej på något sätt iklädt sig något ansvar för kreaturet. Käranden företeddeintyg af vederbörande veterinär, att tjuren dött af kastrerandet, och ansåg, att sv. vore dertill vållande. För mera bevisnings förebringande erhölls uppskof, men parterna funno för godt att sedermera träffa förlikning på sådant sätt att svaranden betalade till kär. 63 kr. och fick äfven kär. behålla det döda djuret. Jag har velat offentliggöra detta af den orsak att på många ställen inträffar alldeles likartadt förbållande, och vore det derför bäst att i sådana fall anlita veterinären.

Långsam post.
Alt post från en eller annan mera aflägsen ort understundom behöfver en rundlig tid att komma adressater tillhanda, torde vara många förut bekant; men att post från vår stad, som är belägen 7—8 mil härifrån, behöfver en tid af nitton dygn för att framkomma till bestämmelseorten på södra Gotland låter föga troligt. Så är dock förhållandet, och vore det oss på söder boende särskildt kärkommet, om ej sådant vidare inträffade. Hvems felet är, vill jag ej här påpeka, men skulle detta oftare inträffa, torde en sådan upplysning ej uteblifva, helst då jag med säkerhet vet hvem som bär skulden härtill.
Sudergute.

3 Febr.
Karlsdagen
hade trenne vördige herrar med sina fruar och en hel massa bönder med sina gummor ordnat ett »slädparti» i Hemse, Färden anträddes vid tretiden från »gamla värdshuset» med nära ett tjugutal slädar och raska trafvare. Vägen tozs förbi »nya värdshuset» och förbi Linde kyrka, och sedan Fardhemsvägen åter till Hemse. De glada resenärerna, återkomna till sin utgångspunkt efter exa glad förd, togo in å »värdshuset», der många angenäma timmar tillbragtes med måltid och förfriskningar. Snart började de 3 musikanterna spela upp en »jublande vals» och. sällskapet svängde um med friska tag. Den glada festen slöts ej förr än kl. tre på morgonen, då sällskapet upplöstes åt skilda nåll i den vackra vinternatten.

Vid Alfva ångsåg
råder lif och rörelse. Det goda slädföret har åstadkommit att dervarande sågägare har fått fullt upp ätt göra med att hålla ånga uppe, ty en väldig mängd stockar äro der framtorslade. För några dagar sedan, kunde man under en middagsrast räkna icke mindre än tjugu par dragare derstädes, och fortsättes ännu dagligen med ditforsling. Nämde sågverk kommer fram på våren att flyttas till »Ardre» socken, emedan verkets ägare derstädes köpt ett skogshemman.

Tolf kronor
för ett väl riktadt skott erhöll en jägare vid vestra hafskusten här om dagen. Han begat sig ut för att spana efter en Jösse, men fick från hafvet sigte på en säl på något långt håll från stranden, Vår jägare lade emellertid an och denne hafvets invånare fick dödsstöten hvarefter man lyckades medels båt transportera djuret i land.

Sundre, 2 Febr.
Ett ovanligt naturfenomen
visade sig under några minuter 26 Januari mellan kl. 10—11 e.m. På sydvestra himmelen tätt ofvanför horizonten sågs liksom tvänne blodröda strimmor, der bildande en rät vinkel.
Vinkeln vardt derefter omväxlande trubbig och rät; i hvilken senare ställnirg han varade i flere minuter. Till sist ville det synas, som om vinkeln delade sig vid sin spets och strimmorna frånskildes, hvarefter de allt mer och mer sänkte sig, tills de slutligen försvunno för våra blickar. Himmelen, som för öfrigt var molnhböljd, blef kort derpå klar, och vid midnattstid inträdde en skarp bitande kyla, hvilken senare på morgonen lemnade rum för töväder.

Fynd.
Uader en sten på det ställe i Sundre, som vanligen benämnes »Bassåker», hittade några arbetare nyligen åtskilliga utländska myntsorter, af hvilka några försskrifva sig från fjorton- men de flesta från femton-hundratalet. Do äro alla 9 af koppar eller tenn. På samma ställe och vid samma tillfälle hittades äfven ett rör, liknande munstycket till ett jagthorn eller annat dylikt blåsinstrument. Äfven det är af koppar.

Olyckshändelse.
Man var för några dagar sedan syselsatt med malning i en qvarn, gammal och förfallen. Vädret blåste starkt och qvarnens lopp ökades derigenom betydligt. För att nu förekomma olycka måste man med oxar köra qvarven ur väder, d. v. s. att vingarne kommo i half vind. Denna åtgärd vardt olycksbringande nog (om det var illa kördt eller oxarne sjelfmant gått för nära vingarne vet jag icke), men allt nog en af qvarnvingarne träffade den ene af oxarne i ryggen och dödade honom ögovblickligen. Oxens kropp blef liksom skuren tvärt af.
— Husbondedrängen Lars Larsson Skoga i Sundre råkade förliden vecka att köra omkull med ett stocklass med den påföljd, att ena foten, som kom emellan vagnshjulet och vägen, bokstafligen krossades, Man fruktar för att foten måste aftagas.

Skenande hästar.
Hemmansbrukaren Jakob Petterson, Sallmunds i Hamra, blef för kort tid sedan försatt i en ganska lifsfarlig belägenhet genom skenande hästar. P. skulle nämligen färdas äfver s. k. »skråpis» och af det buller, åkdonet deavid åstadkom, blefvo bästarne förskrämda och började i vild och hejdlös fart ila fram öfver den svaga isen, som bugtade sig under deras fötter. P., som gjorde allt för att hämma och om möjligt återhålla de eldige springarne, blef emot den hårda isen ganska allvarsamt skadad i hufvudet m. fl. ställen. Hästarne blefvo i seldonen snärjda vid en icke långt från stället varande stenmur; men äfven de hade blifvit illa skadade emot den hvassa isen.

Ansenlig »hitta» vid stranden
gjorde en man från Nore i Vamlingbo för en tid sedan. Han uppbergade på en och samma dag trettiofem tolfter eller 420 stycken bräder, hvilka dock voro små och skefkantade och sällan höllo mer än 8 fot i längd. På ett annat ställe har upphittats en alldeles oskadad mansschiffonier eller s. k. dragkista, Dock fianes i den intet spår af hvem hon tillhört. Hon är synbarligen tillverkad i Stockholm, enär »Riddarholm» i stora bokstätver är inbrändt.

Tillbud till eldsvåda.
På ett ställe i Sundre utbröt sent på aftonen 23 Jan. eld i en halmstack, belägen nära intill ett ladugårdshus. Klockan kunde vara vid pass 11 e.m., då man kom i stallet för att fodra kreaturen för natten. Der kände man, att rök strömmade tillmötes och vid öppnandet af en glugg midt emot nämda halmstack instörtade eld och lågor. Skyndsamt öfveröstes balmen med vatten ur en närbelägen brunn. Efter någon stunds arbete lyckades man dämpa elden och slutligen fullkomligt släcka densamma. Hade icke halmstacken varit öfversnöad, hade släckning af elden ej varit möjlig.
Huru elden uppkommit vet man icke; men man antager, att ett oförsigtigt aflossadt skott möjligen dertill varit vållande; ty man hade några ögonblick förut bört smällen från ett gevär. Hvem gernivgsmannen är vet man icke,

Lönande fiske.
Med s. k. torskanglar har man Ian drekusten senaste tiden fångat en rätt ansenlig myckenhet af torsk. Så snart väderleken det tillåtit har man varit ue med sina fiskredszap. Häromdagen lyckades en fiskare fånga 25 tjog stor torsk, hvilket på dena tid måste anses såsom ovanligt.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Februari 1886
N:r 11.

Från sjön.

Bergningsångaren Neptan afgick härifrån igår morgse till Oskarshamn,
— Från Kalmar skrifvos i lördags: Ångaren Danzig, som i söndags inkom i sundet, men för isens skuld ej kunde komma längre än till Grimsskär, inbogserades i måndags af postångaren Öland till Kalmar samt afgick, sedan den lossat sin last, i torsdags åter söderat.
— Körbar sex tums fjock is var det i förra veckan från Hernösand till Åland och Finsvik.
— Farvattnet från Furusund har nu tillfrasit, skrifves derifrån i lördags.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Februari 1886
N:r 11.

Afviket

från sin hemvist i Gothems socken sedan 31 sistl. Januari är fattig; hjonet ogifta Katarina Kristina Lundström, hvilken ej är fullkomligt redig till sinneshon är omkring 40 år gammal.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Februari 1886
N:r 11.

Kommunala val.

Till ordförande i Hejde sockens kommunalnämd är hemmansägaren Niklas Hägg, Hägleps, utsedd.
Hemmansägaren Patrik Jakobsson, Stenbjers, har valts till ordförande i Gerums sockens kommunalnämd, som tillika är fattigvårdsityrelse.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Februari 1886
N:r 11.

Hög ålder och lång tjenstetid.

Den i Garda sistlidne onsdag 3 dennes aflidne f. d. folkskoleläraren Olof Norrby var född 22 Maj 1805 och hade varit klockare i församlingen sedan år 1829. Med tillämpaingen af 1842 års skolstadga antogs han efter genomgången seminariikurs till skollärare inom församlingen och ionehade denna tjenst till 1872, då han erhöll afsked med peusion. Sia tjenst såsom klockare fortfor han dock att oafbrutet och med mycken påpasslighet bestrida, tills han sistlidne söndag, hemkommen från gudstjonten i församlingens kyrka och sedan ban nätt och jämn huanit sluta dörren till etter sig, träff.des af ett slaganfall, efter hvilket han föll i en dvallik sömn, som oafbratet fortfor till dess lifvet stilla och nästan omärkbart utslocknade.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Februari 1886
N:r 11.