Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
hade i söndags afton ordnat den sedvanliga barnfesten, hvarvid de små till ett antal af sextio af hjertans lust roade sig med 1ekar och dans omkring julgranen samt undfägnades rikligen med namnam. Vid 8-tiden skedde uppbrottet för barnen, hvarefter föreningens medlemmar hade ett festligt samqväm till inemot midnatt. Värdar voro fabrikör Hellman, handlande Enström och bokhållare John Andersson.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 29 December 1885
N:r 104.
i Visby hamna omkom juldagen på qvällen rorgängaren på ångfartyget »Klintehamn» Karl Lindbom.
Lindbom, som i sällskap med matrosen August Andersson strax efter klockan åtta på qvillen var på väg ned till ångaren, råkade att snafva på en öfver kajen gående jernketting, som låg nägra få fot från »Klintehamns» akterstäf, samt föll ned i sjön. Hans kamrat, som vid tillfället befann sig vid det midt emot liggande magasinet, hörde ett plumpsande i vattnet och skyndade genast fram, då han varseblef Lindbom flytande men med hufvudet under vattnet. På Anderssons rop kommo maskinisten och andre styrmannen på ångaren strax till stället. Den sistnämde halade sig ögonblickligen ned på en ketting och lyckades med sina ben omfatta Lindboms kropp, som han såmedels höll i vattenytan, tills man efter några minuter huonit anskaffa en båt och deri upptaga Lindbom, som redan befans vara död. Skyndsamt fördes den liflösa kroppen ombord å ångaren, der man på allt sätt sökte återväcka lifsgnistan. Doktor Björkman genast eftersänd, ankom inom kort och fortsatte en god stund med försöken att få lif i den drunknade men förgäfves.
Lindbom, som i sexton år tjenstgjort på ångtartygsbolaget »Gotlands» bätar och sedan 24 sistl. November å »Klintehamn» såsom lots och rorgängare, var 58 år gammal och med familj bosatt vid Dalarö. Han var känd såsom en ovanligt duglig sjöman. Hans lik medföljde i lördags »Klintehamn» för att aflemnas vid hans hemort.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 29 December 1885
N:r 104.
hör nog till dem, som förr ellersenare, om och när vära fioanser sädaut medgifva, kommer upp på dagordningen här i Visby. Det kan derför ha sitt intresse att göra sig nägot rörtrogen med huru denna fråga gestaltar sig på andra orter. Senast finna vi i pressen följande redogörelse, som lemnas at Folkets Tidning om kloakledningen i Lund:
Ingeniör Ambts förslag tiil aflsdande af skväl regn: som spillvatten upptager kostnaden till 333,000 kronor. Komiterade anse emellertid denna slutsumma vara för hög och förordasi stället ett separat spillvattenssystem såsom vida billigare. Ingeniör Ambt, som för sitt första förslag erhällit 2,600 kr., vill uppgöra det nya miadre förslaget för 1,000 kr. Separat: systemen hatvapä senare tiden blitvit på mänga ställen förordade, särskildt med hänseende till deras billighet, Detta system är sjelfrenande, medför alla de sanitära och äfven öfriga förmåner som det kombinerade systemet, endast med undantag deraf, att man går miste om det behag och de beqvämligheter, som äro er följd af regnvattnets underjordiska bortledande. Rännstenar i gårdar och gater måste således bibehållas. Af de olägeheter, som härmed i allmänhet äro för bundne, kommer emellertid en att i der aldra närmaste försvinna genom anläggande af spillvattensafledning, nämligen isupphuggningen under vintern. Med befrielsen af detta besvär är mycket vunnet. Det trafikhinder, som ligger i ränustensöfverkörslar, bör kunna betydligt mildras genom dessas bättre anordning och den allvarsammaste olägenheten, som bestär i öfversvämning af vissa gator vid häftiga regnskurar, kan antagligen fullständigt undgås genom en rimlig och förnuftig anordning af rännstensloppen.
För närvarande gär regnvattnet från norr genom hela staden till dess södra ände, i stället för att efter haud och så fort ske kan afledas ät stadens utkanter, hvilket utan svärighet låter sig göra med tillhjelp af nägon liten underjordisk ledning på ett par ställen. För en sådan omreglering af rännstensloppen har ingeniör Samzolius uppgjort evt förslag, enligt hvilket kostnaden blir obetydlig. Också lärer denna omreglering, oberoende af förslaget i frågan om kloaker, snart blifva satt i verket.
Man antager att utförandet af det här omnämda separatiörslaget skulle kosta omkring 180,000 kr.
Så längt Lundabladet. Här i Visby torde nog denna siffra, när vi komma derhän, kunna betydligt reduceras, ty värt läge med dess större fall (och deraf följande mindre dimensioner å rören) är för vattnets aflopp vida gynnsammare än den flackt belägna sydsvenska universitetsstadens.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 29 December 1885
N:r 104.
Ett utkast af C. J. Bergman.
(Forts. och slut.)
Öster om och ungefär 300 steg från kyrkan har stått en kastål eller skyddstorn, hvaraf nu endast finnes en ansenlig sten- och grushop. Enligt äldre anteckningar har denna kastål varit fyrkantig och haft 2:ne »sköna källare», af hvilka den ena en tid begagnats till — kalkugn.
Vid pass en fjerdedels mil från kyrkan finnas fyra mineralkällor, nära intill hvarandra. Den helsobrunn, som här upptogs 1752, var i lägervall till är 1760, då den åter sattes i stånd, och 1769 uppfördes ett brunnshus. En af källorna har för sin bittra smak af allmogen fått namnet »Päukes saudi» (Puakens brunn). Vatten från den såsom helsobrunn begagnade källan har af kemister åtskilliga gänger blifvit undersökt, t. ex. 1819 af G. Sefström och L. M. Philipson, hvilken senare har derom utlåtit sig på följande sätt: »Vattnet från Hamra är jernhaltigt alkaliskt, som håller kolsyradt alkali, sur kolsyrad kalk och kolsyrad jernoxidul i betydlig mängd. — — — — Detta vatten är sålunda att anse såsom ett af de förnämsta mineralvatten, som fianas i riket. Det liknar Sätra, Ramlösa, Porla och Adolfsbergs vatten bland de inländska och Spa vattnet bland de utländska». — Af den uadersökning, som 1850 gjordes af en kemist i hufvudstaden, inhämtades, att »Hamra-vattnet kan anses vara tämligen likt Wildunger-vattnet, hvilket, såsom bekant, med fördel användes mot giktsjukdomar». — Provinsialläkaren Israöl Kolmodin yttråde 1851 i sin till Sundhetskollegium ingifna embetsberättelse: »Hamra helsobrunn lärer ej vara blaad de svagare, men har under senare år föga eller intet varit begagnad. Enligt Sefströms omkring år 1818 verkstälda undersökning skall vattnet hålla kolsyrad kalk och jernoxid i betydlig mängå och vara att anse såsom ett af de förnämsta mineralvatten i riket.» Vid slutet af 1700- och början af 1800talet var denna helsobrunn i stort anseeude inom ön och mycket besökt. Angäende brunns-lifvet derstädes på 1790-talet torde det roa läsaren, att ur den (år 1823 aflidne) flitige fornforskaren, konduktören K, G. Hilfelings dagbok öfver hans gotländska resa &r 1799 *) inhämta följande naiva anteckningar. Den 11 Juli sistnämda år kom han första gången till helsobrunnen och derom berättar han:
»Ett litet sexkantigt brunnshus af bräder och nödiga mindre hus voro här bygda. Jag drack af vattnet, som var rätt kallt och ej obehagligt, ehuru något svafvelaktigt, efter mitt tycke. Ett stycke härifrån visades mig flere källor, som voro af sämre halt: en af dessa ägde ett ganska osmakligt och bittert vatten. Denna källa kallades af allmogen Paukes (eller Pukes) Saudi, det vill säga: Fans bruon.» Dagen derpå återkom Hilfeling till Hamra, och om detta besök skrifver han:
» . . . Resan fortsattes till Sallmunds, en gård, der de förnämste brunnsgästerna logerade. Gården ligger helt nära hafskusten, väl bygd och planterad med flere slags löfträd, under hvilkas lummiga grenar en mängd s. k. Starestunkar voro anbragta, hvilkas inbyggare fägnade såväl åboernas som ock desses gästers öron med sin däjeliga concert, jämte det deras ungar ofta borttogos som läckerheter för bordet. De härvarande brunngästerna voro: herr grossören Mathias Donner med fru, borgmästaren Grewesmöhlen, landssekreter Molander med fru, en demoiselle Bacherus, landsfiskal Vestberg och medicine doktorn Hjort, m. fl. Jag blef till middagen qvarbjuden, hade rätt roligt i detta muntra och angenäma sällskap».
Änonu en gång samma sommar, d. 22 Juli, kom Hilfeling till Hamra. Derom heter det i hans dagbok:
». . . . Jag blef af herr prosten Fåhreas i Hablingbo och det i prestgården befiotliga sällskapet anmodad, att vara följaktig på en tur till Hamra helsobruan, der vi »en corps» skulle helsa på dervarande brunnsgäster. Afresan skedde i god tid före middagen, först till Hafdhem, der vi spisade middag hos prosten Gardell, som ock sedan af sällskapet encouragerades att medfölja. Således ökades vår karavan till 3 vagnar utom ridande personer. Resan afpassades så, att vi riktigt nästa morgon, innan bruansgästerna afdruckit, framkommo; såsom oväntade blefvo vi med särdeles förnöjelse af brunnssällskapet emottagne, på stället ymnigt med vatten fägnade, hvarefter vi samtligen af brunnssällskapet inbjödos att följa till deras qvartér Sallmunds att frukoste ra och spisa middag. Vi roade oss i detta glada sällskap till kl. 5 e. m., hvarefter vi togo turen till Öja prestgård. Åtskilliga ställen, der brunnsgäster vistades, påhelsades under vägen.» Såsom minne af glada och helsostärkande veckor vid derna helsobruan bru kade ofta damerna bära en liten silfverring, på hvars plåt namnet »Hamra» var graveradt.
Nu är, såsom antydt blifvit, helsobrunnen alldeles öfvergifven och förgäten. Blott några förmultnade stockar utmärka stället, der bruunshuset stått, och ytan iden förnämsta källan synes vanligen betäckt af ett tjockt fettglänsande ämne. Skall detta helsovatten, som dock engång af vetenskapsmän blifvit erkändt såsom »ettaf de förnämsta mineralvatten i riket», aldrig mer komma tiil heders, och skola aldrig mer skaror af glada brunonsgäster lyssna till »stararnes däjeliga concert» i iundarna vid Sallmunds och Storms gårdar? —
Om socknens namn har Strelow i sin (år 1633 utgifna) krönika följande sägen:
Tyske vikingar och sjöröfvare hade i fordomtid intagit en stor del af Gotland; men snaartt reste sig folket i massa, och Tyskarne måste draga sig undan till sydostligaste kusten. Här öfverföllos de at Gutahären, som var beväpnad med stora klubbor och hamrar, med hvilka den så väldeligen bankade och hamrade på fienderna, att dessa samt- och synnerligen måste bita i gräset. Platsen, der striden stod, heter i följd deraf Hamra än idag. — Och den gamle krönikeskrifvaren tilllägger: Eftersom der var mycken hasselskog, gjorde man till en evig ihågkommelse at segern en lek, som änvu öfvas och som kallas att »hamra nötter». Man tager en hand full nötter — dessa skola beteckna Tyskarne — och gömmer dem i sin knutna hand och säger till en annan: »Kall skoga» — att den andre skall kalla Tyskarne ut ur skogen. Den andre svarar: »Hamra, hvar skall jag kalla honom?» — »I Hamra», svaras det. «Hur många?» — Kan den tilltalade icke gissa antalet, så erlägger han i böter så många nötter, som finnas öfver. Detta är ett vanligt tidsfördrif hos oss. — Så nästan ordagrannt efter krönikan.
Här må inskjutas en utförligare beskrifniog af denna gamla, vid julgillena i de gotländska bygderna ännu ofta förekommande gissnings-lek. Ordalagen för frågorna och svaren äro något olika i olika trakter af ön, men orden »Kall skoga»> och »Hamra» brukas öfverallt, Leken har trenne möjligheter, nämligen att man gissar de gömda nötternas antingen rätt eller för litet eller ock för stort. Så här ungefär kan leken växla:
Lars och Lona leka, båda försedda med; »julnötter». Lars gömmer i sin hand till exompel tolf nötter och säger: »Kall skogar. — Lona svarar: »Hamra». — Lars frågar: »Hur många?» —- Lona svarar t. ex.: »Tolf». Den sistovämda, som gissat rätt, vinner de tolf nötterna.
Eiler ock: Lars, som gömt t. ex. tolf nötter, börjar: »Kall skogac. — Lona: »Hamra», — Lars: »Hur många?» Lona svarar t. ex.: »Fem», — Lars bort tager nu ur sin hand fem nötter, och frå gar: »Fem ifrån, hur många igen?» Lona gissar t. ex. »Tre», — Lars fortsätter: »Tre ifrån, hur många igen?» Lona svarar t. ex. »Sex» — Lars, som nu har fyra qvar, säger: »Lägg dit tvål», hvilka blifva hans vinst.
Leken kan också arta sig på följande sätt: Lars har t. ex. tolf nötter och säger: »Kall skoga», och Lona svarar: »Hamra». — Lars: »Hur många?» Lona gissar t. ex.: »Femton». — Lars: »Hit med tre nötterl», ty Lona har gissat antalet för stort och fär plikta derför med en del af sina nötter.
Hvad namnet Hamra egentligen angår, är det icke otroligt, att det uppkommit af det gotländska ordet >hammar», som betyder en i hafvet utskjutande udde och som förekommer i geografiska kustnamn på Fårö, i Ejsta, Näsoch flerstädes. Och i Hamra socken finnas flere uddar, mellan hvilka fisklägenaochlastningsplatserna Envikenoch Stockviken ligga. I gamla handlingar skrifves namnet: Hambrij, Hambra och Hamar. — Gårdarna i sockuen heta: Skogs, Stora och Lilla Sutarve, Stora och Lilla Sindarve, FEjmunds, HLiknatte, Sallmunds, Längmyra, Bartmässe, Tjängdarve, Storms; Härans, Botreits, Roms, samt längst i 1 norr Norrgårda och längst i söder Suders. Det är namn med fornåldrig, äkta gutnisk klang.
*) 1799, 1800 och 1801 gjorda resor på Gotland finnas i handskrift i kgl. biblioteket i Stockholm. En ofullständig afskrift af dem finnes i härvarande elementarläroverks boksamling.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 29 December 1885
N:r 104.
Lördagen den 2 nästk. Januari eller lilla Nyårsdagen från kl. 10 fm. låter hemmansägaren O. Olofsson, L:a Hästnäs, genom öppen, frivillig auktion till den högstbjudande försälja all sin lösegendom, bestående af silfver-, koppar-, ma!m-, mässing-, jern- och blecksaker, möbler, schiflonier, speglar, bord, stolar, sävgställen, utdragssoffa, fjäderfylda sängkläder, glas och porslin, 50 skålp. fin vacker ull, inmurad gryta, smedje- och snickareverktyg, åker- och körredskap såsom vagnar, kälkar, vändoch spetsplogar, jern- och träpinnharfvar, mullfösa; kreatur, 4 st. hästar, hvaraf ett välväxt sto i 10:de året, kor, ungnoöt och lam; ett tröskverk, vindmaskin, risslar, tjagor, rifvor, yxor, spadar, grepar, liar samt tort redskaps virke såsom björk, bräder af såväl fara som gran från 6 till 10 alnars längd samt plankor; bö och balm m. m. som ickehär kan uppräknas; och lemnas åt godkände inropare 3 månaders betalnivgsanstånd; andre betala kontant eller vid anfordran.
Viis i Veskinde den 28 Dec. 1885.
Efter anmodan,
LUDVIG HÖGBERG.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 29 December 1885
N:r 104.
En sons lyckliga födelse hatva vi glädjen tillkännagifva.
Burgsvik den 24 December 1885.
Hulda Wærnqvist, Teodor Wærnqvist
f. Elgstrand.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 29 December 1885
N:r 104.
Att min ende son Olof Johan i stilla frid aflidit förliden gårdag i en ålder af 85 år, 5 månader och 24 dagar; har jag härmed den sorgliga pligten för slägt och vänner tillkännagifva.
Qviungs i Vestkinde den 23 Dec. 1885.
Olof Weström.
Psalm 473, 473 v:na 2, 5.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 29 December 1885
N:r 104.
Att Gud efter sitt allvisa råd behagat hädankalla min ömt älskade maka Margareta Elisabet, född Lindgren, som efter 21 dygns svårt lidarde stilla och fridfolit afsomnade söudagen den 20 dennes kl.. 2,25 e.m., i en ålder af 59 år, 6 månader och 7 dagar; sörjd och saknad af mig och barn, varder endast på detta sätt slägt och vänner tillkännagifvet.
Östergarn den 23 Dec. 1885.
Lars Österström.
Sv. Ps. 477.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 29 December 1885
N:r 104.
skall under nästkommande sommar vid Veskinde kyrkplan uppföras ett småskolehus af trä, läcgd 46 fot, bredd 24 fot, höjd under bandet 10 fot, hvilket arbete medels entreprevadanktion å stället onsdagen den 30 innevarande månad kl. 9 f.m. komnier att till den minst bjudande öfverlåtas. Arbefet kommer att utbjudas å 3:ne utrop.
1:o) Å allt trävirke, hvarvid bemärkes att huset bygges af upprättståeende 3-tms plank med yttre och inre brädbeklädnad.
2:o) Å allt arbete och öfrig materiel.
3:o) Hela bygnaden med både materiel och arbete.
Huset skall vara färdigt den 1:stanästkommande September och arbetet kan taga sin början så fort omständigheterna det medgifva.
För blifvande anbud ställes borgen och förbehåller sig skolstyrelsen rätt att antaga eller förkasta blifvande anbud.
Vidare meddelas på förband, eller vid auktionstillfället, af ordföranden i Skol rådet.
Veskinde den 16 December 1885.
SKOLRÅDET.
Gotlands Allehanda
Torsdagen den 24 December 1885
N:r 103.
som kommer att förrättas å stadens auktiorskammare tisdagen den 29 December från kl. 10 f.m., förstljas till den mestbjudande diverse fickur och andra klockor, flera symaskiner, nya blecksaker, åtskilliga manufakturvaror, nya skjortor och kalsonger, ullgarn och bomullsgarn, mans: gåogkläder och skodon, några gammaldagssaker och äldre mynt, en dragkärra, en vagn, jämte en mängd annat, som icke så utförligt beböfver uppräknas. Inropen skola visserligen betalas straxt; dock torde kände, siäkre, köpare kunpa påräkna att erhålla ett par måna ders betalningsanstånd, om sådant önskas.
Visby d. 21 Dec. 1885.
Auktionskammaren.
Gotlands Allehanda
Torsdagen den 24 December 1885
N:r 103.