Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Briggen Emelie, kapten Löfflar, passerade i lördags Helsingör. — Briggen »Emilie» från sag I strändade nära Withernsea på morgonen 31 Okt. Besättningen räddades imedels lifräddningsapparater. Däckslasten har gått öfver bord och ligger nu strödd utefter kusten. Fartyget ligger med fören utåt sjön, omkring 80 yards från en hög klippa ett pat inl söder om Withernsea. Fartyget är totalt vrak. — I onsdags törnade skeppet »Haflidde», kapten Schulerab, hemma i Fredrikstad under resa från Treport till hemorten med last af kol, på ett skär vester om Långholmen. Fartyget sjönk genast på 10 famnars vatten. Kapten oeh besättningen bergade sig i fartygets båt, men alla deras tillhörigheter gingo ined fartyget till botten.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 17 November 1885 N:r 92.
inropades i dag smeden J. Grönbergs fastighet nr 58—60 i Klinterotens tredje ävarter, bevillningstaxerad för 12,500 och saluvärderad för 10 tusen kronor, af hemmansägar K. V. Carlqvist, Binge i Väta, för 5,450 kronor.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 17 November 1885 N:r 92.
hitkom idag vid 12-tiden på sin första resa för året. Enligt poststyrelsens beslut äro dagarne för båtens turer tillsvidare bestämda sålunda: från Vestervik söndagar, tisdagar och fredagar, samt från Visby måndagar, torsdagar och lördagar, med: afgångstid från båda ändpunkterna på morgnarne. Fartyget föres under de första resorna af kapten Höggren, hvarefter befälet öfvertages af kapten Säfsten.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 17 November 1885 N:r 92.
En bro å allmänna vägen mellan Nygranne i Lummelunda och Martebo sockens gräns kommer 24 dennes att omläggas, då i stället vägen från Mos i Stenkyrka till landsvägen i Stenkyrka kan användas.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 17 November 1885 N:r 92.
försattes igår handelsfirman Cedergren & k:i härstädes, hvaraf handl; Johan Cedergren är ensam innehafvare. Stadsfiskal Jansson förordnades att taga boet om hand och förrätta bouppteckning. Första förhöret utsattes till 30 dennes. — Handlande H. Vickman har bjudit sina borgenärer femtio procents ackord.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 17 November 1885 N:r 92.
Skepparen Aug. Olsson, förande jakten Bröderna, hemmahörande i Visby, har anmält hos k. m:ts befallningshafvande i Stockholms län att 17-årige ynglingen Amilung, som, under det man i svårt väder seglade öfver Kanholmsfjärden, var sysselsatt med hopläggning af gaffeltoppseglet, störtade öfver bord, då skutan af en häftig kastby svårt krängde öfver åt läsidan. Så fort skepparen märkte olyckan, gick han med tartyget genast öfver stag, lade back i förseglen och sände kocken ut med räddningsbåten för att söka berga den drunknande; men innan alla dessa åtgärder hutönit sättas i verket, var yoglingen redan försvunnen i djupet.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 17 November 1885 N:r 92.
skola hädan efter utdelas de för artilleriregementena faststälda utmärkelsetecken, skjutmedalj och skjutmärke, enligt följande bestämmelser: Skjutmedalj af silfver skall, sedan prisskjutning vid kåren under två på hvarandra följande år ägt rum, det senare af dessa år tilldelas den kanonbefälhatvare, sergeant eller 1:e konstapel, som vid sagda prisskjutningar med 8 c. m. kanon at 1881 års modell erhållit det högsta priset, om han dervid uppnått minst 382 poäng eller ock vid skjutning med framladdningskanon uppfylt de fordringar i afse. ende & skjutskicklighöt, som schefen för artilleriet äger fastställa. Skjutmärke skall årligen tilldelas konstaplar och artillerister vid kåren enligt enahanda bestämmelser, som gifvits för samma utmärkelseteckens urtdelande vid artilleriregemeatenas fältbatterier och fästningskompanier. Dessa utmärkelsetecken få ej tilldelas sammaperson mer än en gång. I sammanhang härmed har k. m:t tilllåtit, att en skjutmedalj må för innevarande år beräknas för Gotlands nationalbeväriogs artillerikår.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 17 November 1885 N:r 92.
efter våra förhålländen af ett storartadt omfång och med ettläge vid hafvet söder om staden, som skulle anstå hvilken praktbygnad söm helst, afsynåsi denna vecka och aflemnas af entreprenören, byggmästare Kihlberg Denna omständighet har föranledt oss att egna en undersökning åt fattigvårdsväsendet i allmänhet på Gotland sådant detsamma ter sig efter de senaste tillgängliga siffrorna, som gälla &r 1883. Antalet fattigvårdssamhällen (kommuner) i hela \’riket &r 1883 utgjorde 2,482, deraf 941 Gotlands län. Af dessa voro 2 fördelade i rotar, men något enskildt fattigvårdssamhälle fans deremot icke inom länet. Samtliga personer, som under ofvan nämda år åtojöto kommunalt understöd, befunnos för hela riket utgöra 223,974, hvilket är något mindre än de näst föregående åren. I Gotlands län ensamt uppgick antalet understödstagare till 1,779, hvilket dock med 25 personer, eller 1,4 prog , öfversteg det näst föregående årets siffra. Antalet i det hela fördelade sig med 1;397 på landsbygden öch 382 på Visby stad. Tänkes landsbygdens antal lika fördeladt på dess fattigvårdssamhällen, utgör medeltalet understödstagare i hvarje sambälle 15 personer. De båda ytterligheterna härntinnan bilda å ena sidan Klinte med 96 och å den andra Visby vorra och södra landskomtöuner samt Bäl med allenast 1 understödstagande hvardera. Dessa tal äro likväl endast i mindre mån egnade för anställande af jämförelser i fråga om fattigpersonalens större eller mindre talrikhet. Man måste nämligen der vid taga hänsyn till förhållandet emellån antalet understödstagare och folkmängden. Det visar sig då, att medan i hela riket på hvarje bundratal invånare kommo i medeltal 4,9 understödda personer, stan nade motsvarande procenttal för Gotland vid 3,4, således betydligt lägre. Också fans blott ett enda län med en lägre siffra, nämligen Jämtlands. Samma procenttal. som: Gotland hade. dock så väl Vesternorrlands som Vesterbottens län. I alla delar af riket är vanligt, att städerna förete ett relativt större antal understödstagande än landsbygden. -Detta gäller äfven om Gotlands län, såsom närmare framgår af efterföljande sämmanställning.
Skilnaden emellan land och stad är alltså till och med något Större för Gotland än för riket i dess helhet, men det oaktadt torde man kunna säga, ätt procenttalet för Visby ej är synnetligen högt, åtminstone om jämförelsen stannar vid det för rikets städer gemensamma talet 7,0. Inom de särskilda landtkommunerna växlade det relativa antalet understödstagare ganska betydligt. Sålunda utvisade Martebo, Klinte, Eke och Lye ända till.8: proc. understödda; Follingbo och Atlingbo hvardéra\’6: proc:; Hejdeby, Fole, Lärbro, Fleringe, Vesterhejde, Eskelhem, Sanda; Mästerby, Näroch Fide 5 proc, medan åandrå: sidan Broj Fårö, Hörshe, Viklan, Guldrupe, Ala, Visby södra lands: kommunys: Träkumla; :Vestergarn, Öja, Alfva, Gerum och Stårga éndast håds 1 understödstagare på hvarje hundratal af sin; folkmängd, och Visby: norra landskommun samt Bäl icke ens uppnådde detta läga tal. Antalet äldre personer inom länet, som åtnjöto fattigunderstdd, utgjorde 1,139 och antalet. barn (under 15 år): 640, deraf 55 föräldralösa. Af de äldre understödstagarne. voro 370 ogifta, till största delen qvinonor; 279 gifta, hälften af hvartdera könet, samt 98 enklingar och 392 enkor. Relativt. taget är de giftas: antal: lägre, men antalet af. såväl de ogifta som af enklingar och enkor högre än i flertalet öfriga delar af riket. I hvilken mån familjeförsörjare måste hufvudsakligen för sina minderåriga barns skull anlita den allmänna fattigvården, framgår deraf, att 80 ogifta qvinnor erhöllo understöd för sig och 107 tillhörande barn; 83 gifta. personer hade 146 barn, hvarförutom 70 enklingar och enkor ägde ett samfäldt antal af 182 minderkringar. Hela antalet indirekta understödstagare, d. v. s. tillhörande barn, uppgick . alltså till 435, utgörande 24,5 proc. af hela fattigpersonalen, under det motsvarande procenttal för hela riket uppgick till 27,6. Då hittills anförda uppgifter omfatta samtliga personer, som erhållit kommunalt understöd, vare sig detta varit större eller mindre, af mera varaktig eller tillfällig beskaffenhet, kunna utderstödstagarne särskiljas i tvänne klasser: de som åtnjutit fall fattigförsörjning, och de, som för sitt underhåll endast erhål!it mindre bidrag. Till den förstnämda klassen, fullt försörjda, räknades 333, eller nära 19 proc. af samtliga understödstagarne, och är detta ungefär det för riket normala, Delvis understödda voro deremot 1,448, d. ä. öfver 81 proc. I afseende på sättet för understödets meddelande befinnes, att 418 personer, (23 proc.) vårdades i fattighuset, och är detta ett högre antal än i något annat län med undantag af Södermanlands, Fattig vårdsanstalterna, hvilka alla utgöras af fattighus, äro också rätt talrika, nämligen 88 med utrymme för sammanlagdt 852 per soner. — De utackorderade, 359 personer, eller öfver 20 proc. af samtliga understödda, äro jämväl relativt flere än I allmänhet är fallet, ty endast Vesterbottens, Jämtlands och Elsborgs län hafva högre tal. — I sjukvårdsanstalter vårdades på kommunal bekostnad 42. Under året afledo 75 understödstagare inom länet, utgörande 4,2 proc. af dessas hela antal. Bland länets befolkning i allmänhet var dödligheten samtidigt föga mer än en tredjedel så stor, eller blott 1,5 proc.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 17 November 1885 N:r 92.
Norr- och Söder- Kvie i Gröttlingbo, hvilket gårdsnamn kommer af det fornnordiska. Qvi eller Kvie, d. ä. fäbodvall, mjölkstad, äro sambygda bondgårdar med sådana gammaldags flata stentak, hvilka ännu brukas på Gotland, men blott i öns södra del, och hvilka åt gårdarne der, ofta liggande i täcka löflundar, förläva en sydligt täck prägel. I det nw mera mest skoglösa »Södret», hvarest man ej kan bygga hus med hög takresning, brukas öfver allt, både på manbygningar och uthus, sådana flata sten-eller flistak, hvilka hvila på grofva runda understockar med vanligt brädtak. Först derofvanpå läggas dessa ofantliga flisar, af kalk- eller sandsten, hvilka stundom hafva en vidd af 6 till 8 alnar och enstjocklek af 3 till 6 tum. Men att kunna få upp dessa tunga. hällar på ett ej sällan två våningar högt tak, är ej lätt. Man gör då af bjelkar en snedt sluttande ställning från marken upp till takfoten, ställer derpå en låg drög med fasta rullar, hvilken kallas »stain-gait» \'(stenget) eller flisvagn, lägger derpå den stora takhällen, tager sedan dragtåget tvärs öfver huset och spänner så en häst för lasset, hvilket sålunda behändigt släpas upp på taket, Sedan takflisorna blifvit på det nogaste sammanjämkade, lägger man mindre täckstenar öfver fogningarne; och om stentaket då är omsorgsfullt och väl lagdt, så är det gildt och tätt mansåldrar igenom. På de, senare åren hafva »sudar-gutarne» börjat bygga dessa stentak vida prydligare derigenom, att man hugger både under- och täckhällarne jämna, rätvinkliga och sins emellan lika stora. Dessa flistak hafva, utom tätheten, den stora fördel i hushållningen, att de säkrare än andra utestänga både hetta och köld; så att bondgumman kan om sommaren ha på vinden sitt öl och dricka, som der ej surnar, samt om vintern t. ex, potatis och annat, som der ingalunda tager skada af kölden. För öfrigt äro dessa manbygningar, då de bestå af blott en våning, inredda efter vanlig . gutased, eller så, att husets. ena ända utgör hvardagsstugan, hvarest alla »husfolken» ligga; man kokar i »grufvan» och arbetar vid spiseldens sken med slöjd, spånad, nätbindning m. m;, då ännu ofta i skogsbygden en och annan, för att bättre se vid lyset, sitter makligt på den 5 eller 6 alnar långa »gruf-pakken» (en vedstock), som. i början ligger långt ut på stugugolfvet, men: efter hand skjutes in i elden. Den andra ändan af häset innehåller nystugan, som stundom är högtidsrum och hvarest man eljes har i förvar kläder, selar, spamnål, o. s. v. Ändtligen är mellan dessa den afskilda s. k. kammaren, ett mycket litet rum, hvarest gamle »faffar» eller ockenålderstigen »spannemåls-källing», sm har undantåg, bor och stundom hushållar försig sjelf. I senare tider, har man ej sällan jämte den egentliga manbygningen för större; utrymme uppfört ett särskildt litet tillbygge, hvaruti man har köket. — Och i dessa gammaldags hus, när de voro snygga, bodde gutarne. efter forntidens enfaldige seder varmt, godt och trefligt. Men våra dagar hafva med sin växanr de håg för öfverflöd och; storlefverne lockat vår allmoge, som i allmänhet ännu vanligen har god, och lätt tillgång på timmer eller sten samt. kalk, att uppföra stora granna »på-byggningar» eller tvåvåningshus med tegeltak, som visserligen gifva landsbygden ett rikare utseende, men blott innehålla för bonden alldéles öfverflödigt många. rum, hyilka med sina frånsluppna tapeter, svartnade .spegelglas och gistna dragkistor, o. s. v., skänka huset föga trefnad, men oftast belasta ägaren med en odräglig skuld, alltid draga sinnet och kraften från åkerbruket och hus: värfven, samt ej sällan för all framtid knäcka sjelfva »grundarfvingeén>, eller det af husets barn, som skall iarfskiftet dyrt utlösa syskonen och. sedav alltjämt underhålla den onödiga och kostsamma manbygningen, som blott, står der och ståtar till en ögonfägnad för samtligere: sande och till afund för ofötnöjsamme grannar.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 17 November 1885 N:r 92.
