Dag: 3 juli 2023

Publicerat

En oinmutad nationalguldgrufva.

Nordsjön har länge varit en upparbetad grufva, ur hvilken den stora massan af vår vestkustbefolkning hämtat, om icke rikedomar, så dock välstånd eller åtminstone bergning. Ja, understundom ha hundratal ur denna förvärfskälla kuvnat hämta rikedom, i samma mån nämligen som de haft medel eller redskap att röra sig med. Äfven Östersjön lemnar åt sin kustbefolkving en nödtorftig bergning, men i detta hafs djup finnas dock ävnu stora skatter, som vänta på att upptagas och komma nationen till nytta. Östersjöfisket är en af våra minst utvecklade närings grenar. Orsaken till detta förhållande är brist på företagsamhet eller uppmuntran eller kanske rättare brist på båda de larne. Medan sillfisket i Nordsjön på senare tiden börjat gynnas och understödjas på alla sätt, medan experiment med nya fiskemetoder, transportsätt o. s. v. hvarje år utföras på vestkusten, medan den enskilda företagsamheten eller allmänt intresse bereder åt dess fiskeriprodukter en god och lönande marknad, lemnas östersjöfiskaren att i det närmaste på egen hand utveckla sig i yrkesfärdighet samt att på egen hand sörja för sin varas afsättning. Det är visserligen sant, att fiskerinppsyningsmän här liksom vid vestkusten stå till befolkningens tjenst. Men hvad gagna goda råd, när de af brist på materielt understöd icke kunna följas? Låtom oss nu först tillse, hvilka möjligheter, som förefinnas till östersjöfiskets utveckling eller, för att fortsätta vår bild, hvilka skatter som dväljas i grufvans schakter! Tillgången på torsk i Östersjön är mycket stor. I Blekinge skärgård, men ännu mera utanför Ystad och Sandhammaren, är torskfisket särdeles gifvande.
Här fångas dock mest gråtorsk. Men vid Gotlands kuster och särdeles på de öster och sydost om Gotland belägna bankarne, såsom Nygrundsbanken och Midsjöbankarne, finnes den ypperligaste klipptorsk, som i godhet icke blott kan mäta sig med nordsjötorsken, utan enligt kännares påstående till och med öfverträffar denna. Östersjötorsken har dessutom en egenskap, som i hög grad bör bidraga att göra den eftersökt. Under den tid nordsjötorsken är sämst, det vill säga under sommaren, och således icke kan påräkna någon större afsättning, är östersjötorsken bäst, ja under Augusti månad öfverträffar han betydligt i smak sin nordsjöslägting, då denne är läckrast, ett omdöme som i allmänhet gäller för hela året. Man har i allmänhet den föreställningen, att endast liten torsk finnes i Östersjön. Detta torde dock vara ett misstag. Oaktadt något storfiske, det vill säga bankfiske, icke idkas der, har man dock fångat ganska stor torsk, vägande ända till 15 till 18 skålpund. Strömmingsfisket i Blekinge skärgård är sedan gammalt bekant som mycket gifvande. Vid Gotska Sandön finnes ett rikt flundrefiske, och den på vestkusten tämligen sällsynta piggvaren (Rhombus maximus), som der betingar det högsta priset af allt slags fisk, fångas äfven vid Sandön. Att Östersjön således har en rik tillgång på de i marknaden mest efterfrågade och väl betalade fisksorter, är alldeles obestridligt. Hvad vinst draga nu östersjöfiskarena af detta rika fiske? Vi skola som svar på denna fråga framdraga några sorgligt talande fakta. På Gotland har torsk af utmärkt beskaffenhet i år sålts till 50 öre lispundet. Strömmingen, som i år »gått till» i rik mängd, har man på Bornholm nödgats afyttra för 5 öre valen, och i Karlshamn och Karlskrona såldes den till och med för 3 öre och köptes af landtbrukarne i mängd att användas som gödningsämne. Af det vid Bornholm från slutet af mars till slutet af maj ganska rika laxfisket, som bedrifves medels drifgarn, hufvudlakligen af befolkningen mellan Ystad och Utklippan, och hvari svenskarne få deltaga på ett afstånd af 3/4 mil från kusten, ha svenske fiskare för närvarande kanske den största vinsten. I år ha de sålt för 12,000 kr. lax. Men då de nödgas sälja den till danske uppköpare och icke sjelfve kunna skaffa sig någon direkt afsättning samt dessutom måste betala 12 öre för lispund till danskarne för att få lof att sälja laxen på Bornholm, är det alldeles klart, att de skola förlora ganska betydligt. Vi ha redan här ofvan anfört några orsaker till detta ekonomiskt klena resultat af så rika resurser. Vi vilja nu blott något vidröra en af dessa orsaker. En af hufvudorsakerna till det här påpekade missförhållandet är ovedersägligen bristen på kommunikationer till de stora afsättningsplatserna. I saknad af samfärdsmedel kan östersjöfiskaren icke ens få sin vara afyttrad i Stockholm, huru mycket mindre skall han då kunna tänka på någon export till utlandet? Icke som om östersjökusterna skulle vara så blottade på kommunikationer, att icke en transport, ja, äfven en export skulle kunna uppstå. Men hvad som saknas, är intresset hos dem, som beherska kommunnikationslederna; och hvad nytta har fiskaren då af dessa? På vestkusten bar intresset för transporten af lefvande fisk på sista tiden blifvit ganska lifaktigt, och förtjensten af de särdeles lyckade försöken tillkommer befälhafvaren på en af de största vestkustångarne. Men ännu har ingen af de större ångbåtarne, som trafikera Östersjön, i nämnvärd mån sökt att tillmötesgå fiskarenas behof af förbättrade kommunikationer till de stora afsättningsorterna, oaktadt en dylik transport medför endast föga besvär för befälhafvare och besättning. Dock vare det långt ifrån oss att vilja klandra våra ångbåtsrederier eller befälhatvare, som ju i detta hänsende icke ha några skyldigheter! Andra finnas som ha större plikter mot kustbefolkningen, och om hvilkas åtgöranden vi senåre skola orda. Vi vilja nu tillse, hvad m skulle kuvna göras för utvecklingen af Östersjöfisket och för åstadkommande af en bättre omsättning af dessa produkter.

Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Juli 1886
N:r 55.

Publicerat

Från landsbygden.

Vestra kusten, 7 Juli.
Företagsamhet.
Då man färdas vestra landsvägen fram åt söder öfver Hablingbo synes en vacker trädgårdsanläggning i en än tätt bredvid nämde väg. — I denna äng har. en hemmansägare från Domerarfve derstädes för någon tid sedan från »D. B. V:s» trädgård i Visby inköpt 100 st. unga vackra fruktträd, hvilka alla omsorgsfullt med en trädgårdsmästares tillbjelp blefvo planterade. Alla dessa träd ha erhållit sin fortkomst och trifvas väli den passande jordmån de befinna sig uti och komma nog i en framtid att gifva sin ägare och vårdar; en vacker inkomst. Platsen lämpar sig äfven ganska väl att blifva bebygd.

Hafdhem, 8 Juli.
En jättehasse.
I en trädgård vid Libbenarfve gård, tillhörande hemmansägaren Mattias Nilsson derstädes, förefinnes en ovanlig jättehassel sannolikt den största i sitt slag som finnes å ön. Den har varit besedd af många »naturforskare» men ännu ej blifvit offentligen omnämd, Den befans vid nyss verkstäld mätning innehålla öfver 3 fot och 6 tum i omkrets å gröfsta stället å stammen. Trädet, som man kan kalla det, har uppväxt i något lutande ställning, förgrenar sig först vid 8 fot från marken, der det bildat 3:ne väldiga grenar hvardera af omkring 15 tums omkrets, och sedermera ytterligare mångfaldigt förgrenat sig och slutar med en vidt omfattande krona eller lötverk, som i nämnvärd grad förhöjer det hela.
— Rikligt med stora vackra nötter förefinnas derpå årligen. Trädet mäter från marken till ne topp en alldeles jämnlöpande höjd af nära 30 fot.

Södra Gotland, 8 Juli.
Riksdagsmannavalet,
som stundar å söder, är föremål för samtalsämnen och öfverläggning man och man emellan i vida kretsar. Det förljudes från flere håll härstädes, att den nye representanten troligen denna gång kommeraf de röstberättigade att väljas inom bondeståndets leder. Önskligt vore om man på de tillämnade »folkmötena» kunde ena sig manngrant om en lämplig person, så torde ej något obehagligt på å und af röstsplittring inträffa. Från södret och omkringliggande socknar omkring Hemse har det i dessa dagar försports, att en stor allmänhet ämnar välja förre representanten hemmansägaren Ludvig Norrby, som förut innehaft förtroendet för nämda härad. Tvänne andre hemmansägare, en från vestra och en från södra kustens socknar, hafva äfven liksom de tvänne förut omniämda, såsom lämpliga, varit på tal härstädes.

Höslåttern
är numera »å hårdvall» i full gång härstädes. Klöfver och timotéfodret är numera snart här inbergadt. Alla sädesslag se lofvande ut, och landtmannen fröjdar sig högligen om en förhoppningsfull skörd.

Burgsvik, 8 Juli.
En gosse, omkring åtta år gammal och son af skepparen Larsson på Burgsvik blef 8:dje dennes, då han tillika med sina syskon aflägsnat sig från föräldrahemmet, på foten tätt öfver ankeln biten af en orm. Gossen måste till följd af det starka giftets hastiga verkning lemnas på stället af sina följeslagare, hvilka sprungo efter hjelp, hyarefter han hembars under stora plågor. Vid hemkomsten försökte modren att utsuga giftet, men tyvärr kunde ändamålet dermed icke vinnas i någon väsentlig mån, då bemälte försök icke kunde göras förr än 2 till 3 timmar efter olyckshändelsen, hvilket äfven visade sig af gossens skiftande färg och täta kräkningar. Den sjukes tillstånd är, då detta nedskrifves, ännu betänkligt, men man har hopp om hans vederfående, ehuru spår efter giftets verkningar genom fortfarande syulst och hudens färg m. m. i stor grad ännu förefinnes.

Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Juli 1886
N:r 55.

Publicerat

Berättelse

om de å Visby kyrkoruiner utförda underhälls- och förbättringsåtgärder
af
E. V. Langlet.
St. Karin.
Efter det att underhandlingar med stadens myndigheter nio månader förut inledts rörande tornets rifning, hade detta ärende genomgått sina stadier, så att föga tycktes fattas för att den efterlängtade rifningen skulle kunna sättas i verket, Men de nya anordningar, som skulle ersätta brandväsendets behof af den i tornet anbragta larmklockan, hade på grund af något missförstånd icke kunnat fullt afslntas, Först efter förnyade uppskof kunde ändtligen, strax efter midten at Juli, verket gripas an.
Naturligtvis borde rifningen börjas från öfversta toppen af torpspiran, der arbetsutrymme dock endast fans för några få man, hvarför det i början gick långsamt. Emellertid ökades arbetsstyrkan, i mån som större utrymme erhölls. Så snart den af väldiga virkesmasaor dels ursprungligen sammansatta, dels senare förstärkta träspiran hunnit så vidt nedtagas, att väsentligen blott dess nedersta stolphöjd eller våning återstod, blef också murverkets rasering påbörjad, för att niäml vid öfriga arbeten snarast möjligt kunna tillgodogöra det stenmaterial som sålunda stod att vinna.
De gamla, i tornets murmassor dolda hvalfbågar, som sträcka sig mellan midtskeppet hittills helt eller delvis inmurade pelare, och hvilkas tillvaro redan på förhand anats, blottades nu och befannos vara oväntadt väl bibehållna, så att blott i den stora tvärbågen ett stycke af slutstenen behöfde förnyas, och å ena (södra) längdbågen en icke alltför omständlig uppriktoing af ett nedsjunket parti måste företagas.
Såväl det resterande af spir-stommens nedtagande som murens rifning fortgick emellertid tämligen oafbrutet — den senare dock blott med två eller tre man, hvilka hunno nedbryta tillräckligt i mån som bortförandet ägde rum.
Rikligt stenmaterial erhölls nu vid pågående och följande arbeten.
Några få från fjoråret återstående förbättringsarbeten vid St. Karins rnin blefvo sedermera utförda. Särskildt må nämnas de båda vestligaste, fria tvärbågarne öfver sidoskeppen, till hvilka nu kande väljas lämplig sten bland det genom rifningen vunna förrådet.
Att slutligen en oerhörd massa rifningsgrus återstod att bortföra, är lätt begripligt. I bundradetals parlass fördes detta till en auvisad plats, såsom utfyllning vid stadspromenaden. Äfven blef af den under tidernas lopp å midtskeppets golf hopade jordmassan en stor del aflägsnad, hvarigenom pelarnes baser uu fullständigare framträda.
Slutligen hafva ett par gjutjernsgrindar blifvit insatta i den östliga porten å norra långsidan.
Det torde nu få antagas, att de här från början såsom nödiga ansedda underhålls- och förbättringsåtgärder blifvit till fullo utförda.
Tornets sidomurar — i pelarradernas riktning — hafva icke kunnat fullständigt borttagas, emedan den delvis skröpliga vestra gafvelmuren behöfver det stöd, som qvarlemnade murdelar nu erbjuda, Emellertid torde den imponerande anblicken af ruinen i dess helhet häraf föga störas.
Utgifterna för året, sammanlagda med fjorårets, visa ett blott skenbart öfverskridande af kostvadsförslaget, ity att värdet af det i behåll varande och för försäljning afsedda träoch jern-materialet (från tornrifningen m. m.) samt diverse redskap, utan tvifvel uppgår till — allraminst — ett motsvarande belopp.

Helgeandsruinen.
Här blef, såsom nämdt, arbetet allra först påbörjadt.
Under den förgångna vintern bade, enligt träffad öfverenskommelse med ett stenhuggarelag, nästan all för murtrapporvas återställande m. m. behöflig steohuggning blifvit på förband utförd. Detta arbete var ganska betydligt, ty, jämte fyra slipade kolonner till hufvndportalen, hade äfven ett femtiotal af olika formade stenblock tilldanats, enligt lemnade ritningar, och voro färdiga till insättning, dessutom ett tjugutal grofhnggna trappsteg.
Don första tanken att i endast rått tilldanade block utföra murtrappornas kolonner jämte tillhörande delar hade, såsom torde erinras, frångåtts. Att den mera stilmässigt utvecklade formbildningen, som ju ock i sin tid godkänts, skulle förhöja arbetskostnaden, var gifvet. Det tillskott af intresse, denna förändring kunde förutsättas gifva åt ruinen i dess helhet, drog ock med sig andra öfverarbeten, och alldenstuvd de oregelmässigheter, som uppkommit genom murarnes sedan långt tillbaka fortgående sättning, icke obetydligt försvårade insättningen af det nya murverket, visade sig snart, att ett icke obetydligt öfverskridande af anslaget till denna ruin kunde motses. Men då samtidigt kunde förutses, att motsvarande besparivgar på andra håll stodo att vinna, gafs föga rum åt betänkligheter med afseende på hvad här borde göras.
Samtliga utgifterna vid denna ruin bafva öfverskridit anslaget med kr. 1,326:85, hvilket dock betäckes af öfverskott från systerkyrkorna.

Drotten.
Södra portalen, belägen inuti dervarande kapell, bar blifvit fullständiggjord förmedels insättning af tvänne nya kolonner.
Kapellets svårt förfallna vestra mur och deri befintliga flatbrutna hvalf hafva blifvit reparerade. — Afstängningen mot kyrkan är borttagen och en trägrind bar blifvit insatt i den förra året reparerade lilla yttre portalen.
Tornets öfversta del har underkastats en del förbättringsåtgärder, hvarvid tämligen mycket murningsmaterial användts, TI en starkt i ögonen fallande tornglugg (mot söder) har den felande midtpelaren blifvit ersatt med en ny sådan, tillika med bas och krönlist, samt en bortfallen större hvalfsten. Öfre torntrappan har blifvit reparerad; ett igenmuradt hvalf mot kyrkan (eller f. d. kyrkvinden) öppnadt o. s. v.
Korhvalfvet bar undergått en omsorgsfull cementbehandling. En större utbrytning i korsets södra mur är med murverk ityld. Ena mindre dito i trinmfbågens södra hörnwmur likaledes. En igenmurad dörröppning i korets norra mur är öppnad och med trägrind försedd.
Vid trappan i norra kyrkmuren har en högt belägen muröppning (mot öster), hvilken autagligen ledt till ett rum öfver sakristian, blifvit förmedels nyinsatte stenar förstärkt.
Ett lutande murhörn (mot nordost), omslutande samma trappa, blef förra året upprättadt, ehbura då ej omnämdt.
För öfrigt hafva de flesta fönsterhvalf såväl som murarnes öfverkanter genom cementiogjutningar blifvit förstärkta.
Slutligen hafva nya sidostycken blifvit insatta vid korportalen, väsendtligen af det skäl att jerngrindar här skulle anbringas, hvilket åter befans företrädesvis lämpligt med afseende derpå, att denna ännu är den enda fria ingången till ruinen.

Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Juli 1886
N:r 55.

Publicerat

Sommarluft.

Fardume träsk och näktergalen.
Bland de många rätt vackra landskapsstycken, Gotland har att uppvisa, intager det träsk, som utbreder sig mellan Rute och Helvi socknar, det s. k. Fardume träsk, onekligen ett af de första rummen. »En vrå af verlden», kunde man säga, ligger det nästan gömdt mellan omväxlande, på sina ställen ganska täcka stränder — gömdt, ty med undantag af några puokter i Rute och den sluttande vägen förbi Helvi kyrka, från hvilka ställen man har en präktig utsigt öfver träsket, döljer det sig ivom sin ram för främlingens blickar. Icke blott den, som, ostörd af det mångahanda, hvari verldslarmet och jordiska bestyr gifva sig form, vill hängifva sig åt betraktelser, sådana till hvilka naturens helgedom ensam kan stämma sinnet, bör uppsöka denna »vrå», äfven för den, som önskar mätta ögat med tjusande bilder ur naturens panorama, lönar det mödan att söka sig väg hit. Inbjudande som det vid denna årstid alltid är, snart sagdt hvilken tid på dygnet man än väljer, bör man dock helst se det i morgonbelysningen, eller då attonsolen kastar sina strålar deröfver. Man bör ro ut på den vid minsta vindfläkt lätt krusade vattenytan för att få se, huru de små vattentopparne glittra i skenet af den väldiga glödlampan der uppe i rymden, återkastande i flere skiftningar hennes strålar; för att få höra samma »våror» plaska emot båten; höra den egendomliga subsningen af vindens lek i vassen, som nästan öfverallt, hvar den lilla farkosten går fram, stält sig i hans väg; höra bymnerna från stränder och holmar. Vill man närmare orientera sig härute, kan man styra färden genom »Kalmarsund», ett smalt vatten mellan »Storholm» och en annan mindre holme, ett »Öland», om man så vill, hvilket i sin ordning har andra holmar omkring sig. Här, i dessa sund, slösar blomstergudinnan med sina skönaste håfvor. Hon har utbredt en enla stor duk, sammanvirkad af stora runda blad, på hvilken de friskaste näckrosor äro uppdukade. Men det är ej blott på denna ena sida om nämua holme, de omtyckta näckrosorna utbreda sig på vattnet. Under en färd kring honom skall man finna, att han är helt och hållet infattad i en krans af sådana smycken. Ur dennna praktfulla garnering reser sig den löf- och barrskogsklädda holmen. Med undantag af granen, som här tyckes hafva kommit på en olämplig plats, visa träden en frisk, saftig grönska. Särskildt om alen gäller det, att hon, såsom någon sagt, står väl försörjd vid sitt lugna vatten. Sedan man stigit iland, har man från skilda punkter utsigt öfver träskets omgifningar. I en enda vy ser man på samma gång stycken af den allvarliga norden och den leende södern. Det vackraste strandpartiet, kronan i vattenspegelns ram, är utan jämförelse Facrdume gård i Ruts, efter hvilKen också träsket med rätta synes hafva fått sin benämning. Beläget på östra stranden, som här djerft uppstiger till en för våra förhållanden icke så obetydlig höjd, presenterar det sig särdeles väl från vår holme eller ute från träsket. Bakom eller öfver den rätt väl bebygda gården synes den barrskogklädda höjden och nedanför ett stycke äng, värdigt representerande de beprisade gotlandsängarne. Den mörka furuskogen, de täta hasselbuskarne och de lummiga björkarne upplåta här sina tempelportar för skogens och ängens sångare. Också hafva de här ett älskadt tillhåll. Till och med Nordens mest berömde sångare, näktergalen, har sedan i fjor värdigats uppträda här för att låta höra sig. Ryktet om denna sångares ankomst har, säges det, i år lockat många kringboende till Fardume. En af de vackra aftnarna i förra månaden var eder brefskrifvare, i sällskap med några andra, inbjudna till en roddfärd öfver träsket till denna vallfartsort. Vi landade ett godt stycke från stället, der han uppehö!l sig, och redan der tyckte vi oss höra hans toner, som med väldig styrka fördes genom skogen. Ankomna till stället, erforo vi, att han denna afton ej sjöng med samma liflighet, som han eljes lät höra. Utan att hvarken kunna eller vilja försöka en beskrifning på deuve sångare, vilja vi blott gifva dem rätt, som tillerkänna honom första rammet bland Nordens bevingade sångare, på samma gång vi kunna intyga, att talltrasten, »nordens näktergal», gör skäl för detta träffande svenska hedersnamn; han kommer den förre ganska nära att döma af bådas prestationer vid detta tillfälle. Skönt var att höra, huru trasten från furuskogen täflade med näktergalen från löfbuskarne, dock ej samtidigt. Såsnart den ene slutat en längre strof, inföll nästan omedelbart den andre. Näktergalens kända äregirighet i sångtäflan med såväl sina likar som andra sångfåglar tycktes den gången sålunda ej göra sig gällande uti försöket att öfverrösta den andre, men väl dernti, syntes det oss, att han ville, så att säga, hafva sista ordet. Klockan var 11, och sångaren i tallskogen hade tystnat och var måhända redan vaggad till sömn af den sakta gungande furaus krona, medan de sista tonerna klingade från näktergalen i den täcka löfdungen. Han har väl för i år tystnat; måtte hans toner dermed ej för alltid förklingat bland stränderna vid Fardume träsk !

Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Juli 1886
N:r 55.