Dag: 10 juli 2023

Herr redaktör!
Enligt eder önskan sänder jag härmed en kortfattad redogörelse för deundersökningar, hvilka jag i sommar på uppdrag af Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets Akademien företagit i Hejnum.
På det stora graffältet vid Bjers, af hvilket jag i fjor undersökt en liten del, öppnade jag i år 42 grafvar. Flertalet af dessa tillhörde den äldre jernåldern, d. v. s. 4:de århundradet f. Kristus 4 århundradet e. Kristus, och utmärktes merändels ofvan jord af större eller mindre rösen. Oftast hade den döde bränts och hans aska nedlagts i grafven, någon gång hade man jordat honom obränd. Bland föremål, som funnos i dessa grafvar, må omnämnas vanliga knifvar, en halfmånformig sådan, ett spjutspets, ändbeslag till bälten, handtag, nyckel och nyckelskylt, antagligen till en kista, som bränts på samma gång som den döde, söljor, allt af jern, perlor af lera och glasfluss, ringar, söljor, beslag till tvänne dryckeshorn samt prydnader af brons.
Bland dessa senare förtjena särskildt att framhållas två små med nålar försedda smycken, hvilka synnerligen naturtroget afbilda en springande hare och äro enastående i sitt slag.
De återstående af Bjersgrafvarna tillhörde en senare del af jernåldern, ungefär det 7:de århundradet e. Kr., och utmärktes ej ofvan jord af något röse. Här hade i allmänhet männen blifvit begrafna obrända, men qvinnorna bränts I de obrända grafvarna, der skeletten voro väl bibehållna, hittades dels några stora, grofva eneggade svärd, dels flere mindre sådana, af en ovanlig form med vackert bronsbelagda träskidor, jernyxor, skålar af tunn bronsplåt, i hvilka säkerligen något födoämne neilagts åt den döde för hans färd till det okända landet, pilspetsar, nitnaglar, saxar och knifvar af jern, en liten tång af brons, en kam och spelbrickor af ben, samt en glasbägare. Vid den jordade mannens fötter hade man regelbundet nedlagt ett mindre husdjur, antagligen en hund, och på samma gång det bindse!, med hvilket hans husbonde plägat leda honom. De brända grafvarna inneböllo prydnader, såsom ett vackert bågspänne och några mindre spännen af brons, audra mindre föremål af samma metall samt en mängd perlor.
Utom dessa grafvar vid Bjers genomgräfdes en s. k. kämpagraf vid Rings, hvilken höll ej miadre än 135 fot i längd. Man bar hittills ej med säkerhet vetat, hvilken bestämmelse dessa öfver hela ön och synnerligast i ängsmark förekommande formlemnivgar haft. Undersökningen vid Rings ådagaläggar, att »kämpagrafvar» äro lemningar af grundvalar till forna hus. Dels befunnos nämligen de båda sidovallarnas kärna härstädes »kämpagrafvarna» bestå nämligen af tvänne långa paralella vallar, merändels sammanbundna af tvänne korta gafvelvallar — utgöras af en låg kalkstensmur, uppförd utan murbruk, dels märktes äfven spår efter måltider, och tillvaratogos en del husgeråd och redskap. Så förekommo flere handqvarnar af granit, bortåt 30 klotformiga löpare till dylika qvarnar, en mängd bitar af grofva kok: och matkärl af lera, prylar, pilspetsar och en krok af ben, en pilspets af jern, brynen, jernknifvar, en jerncelt, ett föremål af jeroplåt, som ser ut att hafva varit en riogklocka, samt en s. k. islägg, försedd med tvånne hål för snören och alldeles liknande dem, hvilka ännu förekomma på ön. Här hittades äfven den spiralvridna ring af silfverblandadt guid, hvilken förut omtalats i Eder tidning. De vigti gasts fynden härstädes voro dock två små romerska silfverpenningar, s. k. denarer, präglade under kejsarne Hadrianus och Antoninus Pins, hvilka regeringstid infaller mellan åren 117—161 e. Kr. Dessa mynt gifva nämligen en säker ledning för beräknandet af den tid, då bygnaden begagnats. Såsom en egendomlighet förtjenar äfven nämnas, att vid de båda äkta denarerna låg en oäkta sådan, en otymplig nordisk efterbildning af de båda äkta. I sammanhang härmed må i förbigående påpekas, att, gedan det nu blifvit bekräftadt, hvad man förut anat, att »kämpagrafvarna» äro lemningar af forna hus och dertill fornlemningar af hög ålder, de åtnjuta samma skydd som alla andra fornlemningar, hvilka vid vite af 5 till 500 kronors böter ej få utsättas för någon som helst åverkan. Det nyaste tillägget af 21 April detta år till lagen om fornminnens skydd säger nämligen uttryckligen, att »lemningar af forntida och sedan äldre tider öfvergifna bostäder» inberäknas bland fornlemningar.
I Eder tidving har i sammanhang med mina undersökningar redan omnämts en minnessten af det slag, som är kändt under namnet »bildstenar», emedan ofta bilder af fartyg, krigare m. m. äro afbildade på dem. Den ifrågavarande stenen, hvilken låg kullfallen i en åker på Riddare ägor, är den största jag sett och mäter ej mindre än 12 f. i höjd och 6 f. i bredd. Stenen restes nu tack vare benägen hjelp af ett antal jägare ur Bäls kompani, som vid tillfället hade sina exercisöfningar i närheten.
En annan sten af samma utseende, men mindre och saknande bilder, restes i en åker vid Nygårds, der den sedan långa tider tillbaka legat öfver en bro.
En tredje sådan sten, men af äldre form än de båda nämda, påträffades i en graf på graffältet vid Bjers och restes lika ledes.
Slutligen torde det för vänner af Gotlands fornminnen vara en glädjande underrättelse, att den gamla vackra trappgafvelsporten vid Riddare i sommar blifvit restaurerad. Restaurationen utfördes på bekostnad af ofvannämda akademi och bestod deri, att korset, som starkt lutade, stäldes rätt, bristfälliga delar lagades, sidohällarne fästes med jernkrämpor och hela porten blef fogstruken med cement från den nya gotländska cementfabriken.
Skara, 20 Augusti 1886.
Fredrik Nordin.

Gotlands Allehanda
Fredagen 27 Augusti 1886
N:r 69.