Genom auktion,

som lördagen den 18 Sept. från kl. 2 e.m. kommer att förrättas bos N. Nilsson, Snovalds i Roma, låter herr O. Myhrman ovilkorligen försälja en mängd bättre lösegendom, såsom möbler, en bättre schiffonier al valnöt, en imperialsävg af mahogny, skåp, mat- och tébord, stoppade uch rottingsstolar, porslin och glas, silfver och nysilfver; 5 st. vagnar deribland en lastvagn, fösor, vrång- och foderhäckar, hbarfvar, en bättre hästräfsa, en vindmaskin, kälkar, selar m. m. samt 6 st. hästar, 3 st. goda kor och 4 st. får; allt med betalningsanstånd för endast säkre köpare till 1 December.
Endre den 3 Sept. 1886.
Efter anmodan,
L. N. ENDERBERG.

Gotlands Allehanda
Måndagen 13 September 1886
N:r 74.

Förmedels frivillig auktion,

som kommer att förrättas vid Kallartvei Atlingbo lördagen den 18 innevarande månad från kl. 10 f.m. låter herr kapten J. Elgram försälja sitt ägande 3/16 mantal Kallarfve. Egendomen, som är försedd med nya åbygnader och består af god och bördig jord, samt är fri från s. k. lifstidsundantag; kommer först att utbjudas i mindre delar och sedan i sin helhet med förbehållen rätt att antaga eller förkasta skeende anbud. Vilkoren för liqviden af köpeskillingen blifva de mest törmånliga, och komma dessa. vilkor att ställas så, att sagda liqvid må komma att erläggas i årsterminer på en tid af 10 år utan någon som helst ränta till förfallotiderna, I afseende å försäljningsvilkoren i öfrigt kommer vidare att meddelas vid auktionen. — Skulle ej någon försäljning komma till stånd, kommer egendomen att utbjudas för arrende på en tid af 10 år — Desslikes kommer att försäljas större – delen at herr Elgrams kör- och åkerbruksredskap, såsom res-, och arbetsvagnar, kälkar, plogar, harfvar, vrång och foderhäckar, en hästräfsa af amerikansk modell, ett tröskverk, en vindmaskin samt åtskilliga havdredskap; kreatur: 2 st. större och välbygda hästar af norsk ras, al hvilka den ena är sto, samt 1 par dragoxar. — För lösa egendomen lemnas säkre och godkände. inropare betalvingsanstånd till I nästa November.
Vänge den 8 September 1886.
Efter anmodan, JOHAN JACOBSSON.

Gotlands Allehanda
Måndagen 13 September 1886
N:r 74.

Genom auktion,

som anställes såväl inför konungens befallningshatvande härstädes, som af vederbörande kronotogde på Österby gästgifvaregård i Othem socken fredagen den 24 nästkommande September, kl. 12 på dagen, utbjudes på arreöde under tjugu års tid, räknade rån den 14 Mars 1887 till samma tid år 1907, indragoa kronolänsmansbostället 5/8 mantal Busartve nr 4 i Othem socken och Gotlands norra härad.
Egendomen, som är belägen 3 mil från Visby och 1 mil trån Slite hamn, bestod enligt år 1866 upprättad karta, af 42,5 tunolånd åker och 70 tunnland ängsmark… At åkern är numera en del agd till betesvall.
Från arrendet undantages all egen domens skogs- och hagmark, med arrendatorn förbehållen rätt att, derifrån erhålla utsyning af nödigt bygnadstimmer samt dessutom årligen 20 kubikmeter i fast mått busbebotsvirke, äfvensom att, med de iuskränkningar, som af vederbörande jägmästare föreskritvas, å den undantagna utmarken använda betet för egendomens vinterfödda kreatur.
Vidare äro för utarrenderingen följande vilkor bestämda:
att egendomen utbjudes utan förbehåll at visst minimiarrendebelopp; att arrendatoru är skyldig ersätta den kostnad, som till trädesbruk samt till höstplöjning, gräsfrö- och böstsådd kan vid tillträdet vara af kungl. maj:t och kronan eller enskild person förskjuten; att till bestridande af kostnaden för den under arrendetiden vid egendomen erforderli ga nybygnad beräknats ett årligt belopp al 25 kronor, som arrendatorn åligger att genom bygnad efter kungl. Domänstyrelsens föreskrift under berörda tid redovisa eller vid egendomens afträdande till kronan kontant gälda; att arrendatorn bör för de utgifter, som företrädaren i arrendet kan hafva fått vidkännas för uppförande af kyrka eller andra allmänna hus, för anläggning af allmänna broar eller landsväg, för ägoskifte eller ägontbyte och för vattenledning, lemna. ersättniog till, så stor del, som enligt stadgad fördelningsgrund på alträdaren ej belöper; att, derest vid den syn, som före egendomeus tillträde hålles, afträdaren skulle finnas berättigad till ersättning för verkstäld öfverbygpvad sådan bör af arrendatorn gäldas utan rätt till godtgörelse vid arrendets afträdande, hvaremot det ersättniogsbelopp för brister i bygnad och hägnad m. m., som må tilkomma arrendatorn, efter aldrag af hvad ha kan kännas skyldig till afträdaren nu gifva, kommer att af kungl. Domänstyrelsen arrendatorn tillhandahållas; att bevakningen af den från arrendet undantagna skogsmarken åligger arrendatorn, som derför erhåller en årlig godtgörelse af 20 kronor; att anbud å arrendet skola vid auktionen göras i penniogar att årligen erläggas, dock må jämväl före auktionen\’ skriftliga förseglade anbud ingifvas till konungens befallningshafvande; hvilka anbud öppnas, sedan det muntliga utropet blifvit med klubbslag afslutadt; att den högstbjudande, såvida å hans anbud skall fästas afseende, bör vid auktionen såsom säkerhet aflemna en af minst två personer, hvilkas vederhältighet är at domaren i orten eller konungens befallningshafvande bestyrkt, ingången borgen för arrendeskyldigheternas uppfyllande under de sju första åren af arrendetiden, affattade i öfverensstämmelse med stadgadt formulär, eller ock, om den bjudande sådant föredrager, antingen, jämte ställande af borgen för nämda tid för arrendevilkoren i öfrigt till säkerhet för arrendeafgiftens erläggande öfverlemna af staten, allmänna bypoteksbanken, rikets bypoteksföreningar eller af kommun med kungl. maj:ts tillstånd utgifoa obligationer eller andra af vederbörande godkända säkerhets handlingar, motsvarande två års arrendeafgilt, eller, i stället för borgen för uppfyllande af arrendevilkoren i deras helhet, nedsätta dylika obligationer eller säkerhetshbandlingar till ett belopp, uppgående till 3 års arrendeatgift; gällande i afseende å obligationernas uppskattning enahanda bestämmelser som i fråga om obligationer vid uppbördsborgen äro genom kungl. kungörelsen den 5 Mars 1886 meddelade; att högsta anbudets antaglighet underställes kungl, Domänstyrelsen och erfordras för att detsamma skall komma under pröfning förutom aflemnande vid auktionen af antaglig säkerhet för det gjorda anbudet att anmärkning mot den bjudandes fräjd icke förekommit och att han icke förverkat arrenderätt till kronoegendom under sådana omständigheter, att kungl. styrelsen fioner honom till arrendator olämplig; och att ej någon må klaga derötver att hans anbud icke antagits.
För kännedom om arreodevilkoren i öfrigt fionas nödiga håpdlidgaratt tillgå i kungl. Domänstyrelsens aktuariekontor, å Landskontoret i länet samt hos vederbörande kronofogde.
Visby i Landskontoret den 29 Juli 1886.
Landshöfdinge-Embetet:
Johan Hambræus. Johan Gardell.

Gotlands Allehanda
Måndagen 13 September 1886
N:r 74.

FÖDD.

En Sons födelse
Amalia och Emanuel Kahl.
Visby den 12 September 1886.

Gotlands Allehanda
Måndagen 13 September 1886
N:r 74.

Till Gotlands Allehandas läsare.

Bland Sveriges läns- och residensstäder intager för närvarande Visby beträffande tidningspressen i ett afseende ett tillbakasatt rum. Pressförhållandena i våra större städer ha på de senaste årtiondena raskt utvecklat sig från tidving 1gång i veckan till 2 gånger och derifrån till tidningsnummer 3 gånger i veckan, hvilket numera är regeln, med undantag för de två nordligaste länen.
Här i Visby stå vi emellertid ännu qvar på mellanstadiet. Men med nästa vecka vore meningen att låta vårt samhälle rycka upp i ledet bland kamraterna, så att vi äfven bär skulle få tidning hvarannan dag. Detta kommer att tillgå på sådant sätt, att Gotlands Allehandas läsare hvarje helgfri onsdag kostuadsfritt bekomma den nya tidningen »Gotland», som från och med nästa vecka börjar utkomma.
Samtidigt ändrar Gotlands Allehanda sina utgifoingsdagar till måndagar och fredagar. Tidningsdagar varda alltså: måndagar, onsdagar och fredagar.
På hvad som sålunda bjudes utöfver vid Årsskiftet åtagna förbindelser få naturligtvis anspråken icke ställas högt. Det vilja vi på förband hafva uttaladt.
Med det städsa växande antalet medarbetare och korrespondenter, som Gotlands Allehanda i mån af sina resurser anstält, har tidningens hittills varande utrymme visat sig vara otillräckligt. Exempelvis må nämnas, att i tisdags funnos uppsatta sju spalter text, som icke kunde i bladet inrymmas, Detta i förening med önskan att i vidsträcktare mån än hittills kunna meddela uppsatser af lättare och underhållande art äfvensom korrespondenser från främmande orter såsom Köbenbavn, Paris m. fl. kommer att göra ett ökadt antal veckonummer angenämt för oss och som vi hoppas äfven för våra läsare.
Annonser för måndagsnumret böra vara lemnade på lördag. Mindresådana kunna möjligen mottagas på måndag intill kl. 10 f.m.
Visby, 10 Sept. 1886.
Ossian Jeurling.

Gotlands Allehanda
Måndagen 13 September 1886
N:r 74.

Från landsbygden.

Hemse 5 Sept.
Pastor Ekmans predikan.
Som genom aunons af Ekon P. A. Vassberg i Gotlands Allehanda tillkänvagifvits, art missions öreståndaren pastor E. J. Ekman skulle hålla föredrag i Hemse missionshus fredagen 8 dennes kl. 3 e.m., hade sagda dag och ställe, oaktadt den nu mer än vanligt för allmogen rådande brådskan, samlats väl en åttahuadra personer, som nog innan föredraget slöts hade ökats till 1,000. På slaget kl. 3 intog pastor Ekman talarestolen, sjöng en sång och nedkallade Guds välsignelse öfver sig, åhörarne och den för betraktelse afskilda stunden, hvarefter han uppläste följande ur Romarebrefvets 5 kapitel, 1 och 5 v.: Då vi nu äro rättfärdiggjorde af tro, hafva vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom hvilken vi ock fått tillträde i tron till denua nåd, i hvilken vi stå, och berömma oss af hoppet om Guds härlighet. Men icke det allenast, ntav vi borömma oss ock af våra lidanden, emedan vi veta, att lidandet verkar tålamod, och tålamodet erfarenhet, och erfarenheten bopp; men hoppet låter oss icke komma på skam, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjertan genom den Helige Ande, som oss gifven är.
Vi vilja här nedan söka att återgifva något utaf bans föredrag. Aposteln har skrifvit detta bref till de troende eller dem som trodde på Jesus i staden Rom. TI detta kapitel läsa vi.
Då vi nu äro rättfärdiggjorde af tro. Att vara rättfärdiggjord är det samma som att vara frälst. Den rätta frälsningen består just häri. Icke att vara rättfärdig af egna gerningar. Den rättfärdiggörelsen tycka vanligen menniskor om. Men vi vilja stanna vid Nya Testamentets lära om rättfärdiggörelsea. Gäd är ett ljus och intet mörker är i honom. Ljus betecknar kärlek och frid, mörker synd och död. Vilja vi blifva rättfärdiga, måste vi äga samma sinne som Gud och detta sinne äger icke menniskan af naturen ty hon är fallen. Just derför talar skriften om ny födelse, som här är det samma som rättfärdiggörelse utat honom som kan göra den ogudaktige rättfärdig. O att vi besinnade detta, så skulle vi vända oss till honom just nu. Skalljag kuona trifvas i sällskap med Gud, så måste jag blifva rättfärdig. Jesu hela verk på jorden var att göra syndare rättfärdiga. Och detta gör han så helt att han en dag skall ställa dem otadliga utan fläck och utan skrynkla i Guds åsyn. Många säga, att det ä kan passa in på kristendomens Gud, att någon skall gå förlorad. Härpå vill jag svara, att Gud icke kastar bort någon, men nog kasta menniskorna bort sig själfva derigenom att de ej låta sig frälsas här. Ingen orättfärdig menniska passar för himmelen, ty han har icke sådana organ, så att säga, att han kan trifvas der likasom en fisk icke har sådana organ att hau kan trifvas annorstädes än i vattnet, utan menniskan måste blifva rättfärdiggjord såsom det här heter af tro». Abel blef rättfärdig af tro. Abraham blef rättfärdig af tro. Paulus säger om Abraham: Är Abraham rättfärdig af gerningar, så hafver han det han må berömma sig af men icke för Gud. Läs Ebreerbrefvets 11 kapitel, der vi fiona en bel rad af helige, som segrat och vunnit genom tro. Hvad vill det då säga, att det sker af tro? Jo, af nåd genom Kristus Jesus. Menniskan har kommit fram med en tillräknelselära, men Gud räknar aldrig falskt, Gud räknar rätt. Gad räknar aldrig en rättfärdig, som orättfärdig, ej heller en orättfärdig som rätttärdig. Derför gäller allenast Guds rättfärdighet genom Jesus, ty det är den endast, som kan omskapa menniskan och göra henne helt rättfärdig. Menniskor kunna pr men Gud lappar icke. Det gamla är förgånget, allting är nytt vordet, säger aposteln. Det skall icke NGE om du kan tala om, att du har gjort aldrig så mycket och aldrig så vackert; ty här gäller endast att vara förenad med Herren genom tron på Jesus. Om jag tänker mig att här vore några endast troende församlade i ett rum för att tacka och lofva och en ogudaktig inkommer händelsevis i det rummet; tror du han kan trifvas der? Nej, han svettas och våndas och då han ändtligen kommer ut drar han ett långt andetag af lättnad och säger: >»Gudskelof att jag slapp ut, o det var rysligt tråkigt att vara der inne». Om sådant kan äga rum här, huru framstår icke skilnaden bjert der.
Nu säger aposteln vidare: eftersom vi blifvit rättfärdiggjorde — — — hafva vi frid med Gad. Da ogudaktiga bafva ingen frid. Vill du hafva frid, varaktig frid — Jesu frid — den frid, som verlden icke gifva kan blif då en Jesu lärjunge. Denna ordning har skriften utstakat. Menniskor vilja vanligen känna friden först, men endast såsom ogudaktiga få vi frid först då, när synderna blifvit förlåtna. Det händer ofta under en kristens vandring att något felas, man har felat, syndat och förlorat friden. Huru då få frid? Jo bed Herren förlåta dig alldeles som första gången. Gud gör syndare rättfärdig genom Kristus, Låt oss icke gå förbi denna enda källa! Eo annan grund kan ingen lägga än den som lagd är, hvilken är Jesus Kristus. Ej annat namn är under himmelen menniskorna gifvet, i hvilket de skola saliga varda. Ingen kommer till Fadren utan genom mig, säger Jesus. Må vi taga fasta på sådana vittnesbörd; ja sjelfva den himmelske Fadren har vitinat, talat och sagt »honom hörer».
Na heter det vidare: Genom Jesum Kristum bafva vi fått tillträde till denna nåd. Denna nåd bar funnits i Guds hjerta i eviga tider, och genom Jesus har den blifvit framhafd i ljuset. Fadren sade till Sonen: far ned och tag med dig mycken nåd och sanning. Sonen kom full med nåd och sanning. Full med nåd kom han och denna nåd liksom sprack ut i alla hans gerningar. Går man derför förbi Kristus, så går man förbi nåden. Det fins endast en dörr och genom den måste man gå. Han är dörren till fårahuset.
Vidare heter det: tillträde till denna nåd i hvilken vi stå. En kristen står i nåden, lefver och rör sig i nåden alldeles såsom fisken i vattnet och fågeln i luften. Må vi tänka efter om nåden har blifvit vårt lifselemeat. Lefver du, står du i nåden! Lefver du det nya lifvet, Uti Jesu Kristi tro, Ar ditt namn i himlen gkrifvet, Önskar du hos Jesus bo, O, jag frågar dig ännu, Lefver du? Lefver du i nåden?
Men nu säger aposteln här vidare : — — Och berömma 0ss af koppet till Guds härlighet.
De ogudaktige äro utan frid och utan hopp. Har man kommit till Kristus, så har man ett fast hopp. Vi berömma oss af hoppet till Guds härlighet. De kristne fordom rörde sig mycket i framtiden, hade sina tankar framåt och det skulle vara roligt om de troende nu i vår tid hade haft ett sådant fast hopp, som kunde öfvervinna sådana svårigheter som de hade. Hoppet liknas vid bjelmen och hjelmen skyddar mot hugg. I Rom. S säger Paulus: Dem han förutsett dem har han förutbestämt, att de skulle vara hans Sons beläte lika. Icke lika Paulus eller Luther, eller någon annan menniska, utan lika Kristus. Vi skola skina såsom solen, ja, vara lika Herrens änglar; ty när Herren blifver Nu bar varda vi honom lika; när Gud skall blifva allt i alla, då skall alla trogna hafva och äga Guds härlighet — tänk hvilket oryggligt hopp.
Måtte vi bedja Gud om ett sådant hopp, helst när sorger och nöd, som så ofta komma på, sig — o, om vi då ägde ett sådant opp!
Det är således ej så underligt att aposteln berömmer sig af hoppet, men han säger: icke det allenast, utan vi berömma oss ock af våra lidanden. Öch att han icke talade så allenast, det finna vi af andra ställen i Guds ord, bland annat säger han »jag är i outsäglig glädje i all min bedröfvelse>, Lidandet är för Guds barn en förträfflig sak och der hämtas dyrbarare erfarenheter än under FINSKA Lidandet verkar tålamod och tålamodet åstadkommer att man bidar efter Herren. Under de sorglösa dagar är ej svårt hafva tålamod, men när sorgerna lägra sig och man tycker sig vara liksom profeten Jeremias inmurad i ??? då är det godt att hafva erfarit lilanden.
Det var för litet sedan en prestman som sade: sedan vi för någon tid skildes, har Gud fått hafva stort tålamod med mig och jag med Gud, Dessa ord innebära, rätt förstådda, icke så liten sanning. Da som bida efter Herren de skola få en ny kraft, de skola uppfara med vingar liksom örnar, de skola löpa och icke trötte varda.
Hvad verkar då tålamodet? Jo det verkar erfarenhet. Då jag väntar efter Herren, får jag göra de saligaste erfarenheter af att han är god, att han hjelper och icke sviker sina löften. Det är ingenting som är så godt att hafva på andens område som erfarenhet. Det är ofantligt dyrt veta att Gud är trofast, helst då jag erfarit det. Om du är en landtbrukare och har en bra plog som du vet och har erfarit att han är bra och går bra, och du plöjer en dag med den i din åker och der komma några som kassera och skratta åt din plog, icke spänner du dina dragare ifrån derför att de skratta. Du har erfarit att den är bra och derför plöjer du. Må vi beflita oss om erfarenheter på det andliga området, så att vi må veta, fatta och lita på att vi hafva en Gud som bär alla våra bekymmer och som vi trygt kunna anförtro oss åt. Erfarenheten verkar hopp. När jag erfarit Herrens i dag, så har jag det hoppet att han kan bjolpa mig i morgon och när jag då för någon hopplös omtalar mina erfarenheter, verkar detta törtroende till Gud och hopp tändes i den andres hjerta. Du, som erfarit att Herren bjelper, uppmuntra dermed dig sjelf och andra. —»Men hoppet kommer icke på skam.» Hören I det, vänner! I som hoppens uppå Herren, edert hopp kommer icke på skam. Nej det skall gå i uppfyllelse så sant vi sitta här. Du torde icke sd veta hvar du har det Put Da kan få gripa i din egen barm, ty »Gada kärlek är utgjuten i våra hjertan». Och är Guds kärlek utgjuten i ditt Hjörka då lefver du redan det eviga lifvet och du fruktar ej om döden kommer. Ty märken här, vänner, då vi tala om det eviga lifvet att det är den eviga kärlekens lif. Du har redan här der du sitter (så mycket du kunnat mottaga) det eviga lifvet. Att tala om evigt lif och så lefva i hat och bitterhet, i vrede och kif om dagarna, det är icke detta lif, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjertan och der är han förvisso det skönaste märket af Guds ande. Låt dig derför regeras af Guds ande, ty den som lefver ett kärlekens lif har börjat lefva det eviga lifvet och jag ville tro att här vore många sådana i dag. Lefva ni det eviga lifvet? Har ni börjat lefva detta lif? Iogenting är vigtigare. Gör klart för dig om du börjat och har du ej börjat, börja då i dag. Och I som börjat må ni lefva med allvar. Man inbillar sig att det är sorgligt och ledsamt men hos Gud som är all glädjes källa, skulle det vara sorgligt i hans närhet, o nej! Glädje hela vägen i detta tårarnes land under medgång och motgång, glädje i lifvet och glädje i döden. Må nu denne Gud få blifva en lefvande Gud för oss alla, så vi kunna säga: lycklig är jag, lycklig blir jag. Må nu Gud få välsigna dessa orden på alla edra hjertan.
Sedan en sång sjungits, lemnade pastor Ekman följande redogörelse om missionens ställning.
Då Gotländska Missionsförbundet tillhör Svenska missionsförbundet, hvilket bildades förra årtiondet med särskildt syfte att om möjligt få en egen svensk hednamission till stånd, vill jag här något omtala dess verksamhet. Ofvannämda önskningsmål håller just nu på att förverkligas, i det 5 missionärer nyligen afgått från Göteborg till Kongo i Afrika för att der verka bland i denna verldsdels innandöme boende minst 60,000,000 menniskor. Tvänne missionärer Pettersson och Vestberg ha verkat derute i 4 år förut och på denna lilla tid har Johannes evangelium blifvit öfversett och de kunna göra sig förstådda, ja Vestberg kan predika på deras språk, Kostar det något att missionera? Att underhålla dessa fem kostar oss årligen 30,000 kr. Men vi borde utsända flere. Norge som är mindre än Sverige lemnar årligen 300,000kr. till missionen. Det gäller bedja och verka. Sedan omnvämdes missionen i Kaukasien, Ural, Armenien, Arkangel, Petersburg, Lappland och judemissionen, som skulle taga för stort utrymme att här redogöra för. Det omnämdes att i Ryssland få icke flere enligt gällande lag samlas på en gång i en stuga än 15 personer. Är det flere, så kommer polisen. För att verka för missionen vore godt aflägga på 1:sta dagen i veckan något litet men Cirk med glädje. Tänk ej gifva mycket på en gång, om du har små förlager, ty då predikar vanligen djefvulen och säger att det var en alldeles för stor summa, Nej gif litet men af gladt hjerta. Förordade s. k. missionssparbössor. Om vi antaga att 50,000 missionsvänner lägga 5 öre i veckan, så blir det den lilla nätta summan af 130,000 kr. Låt oss skrida till verket. Börja om söndag. En dag på året, 2:dra dag jul, ha vi anslagit till böndag för missionen och då tömma vi våra sparbössor.
Sedan pastor Ekman derefter tackat Gud för stunden, afslöts med afsjungande af en sångvera.

Gotlands Allehanda
Fredagen 10 September 1886
N:r 73.

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
Ansvar för embetsfel hafva Gustaf Sandström och tio andre Fröjelsbor yrkat å kommissionslandtmätaren jägmästare J. O. Sylvan.
Kärandena lade svaranden till last, att han trets skiftesdelägarnes beslut låtit all skog ingå i skiftet, att hau ej urskilt in- och afrösningsjord, att han verkstält graderingen ofullständigt och olagligt, att han vägrat öfverlemna skifteshandlingarne till den person, som enligt delägarnes beslut skulle mottaga dem, att stensättningen verkstälts i hans och gode männens frånvaro, att han i sällskap med en skiftesdelägare upptagit och förflyttat två märkstenar till dennes favör samt att han ej stält sig till efterrättelse k. förordningen om minnesmärkens skyddande.
Svaranden bestred till alla delar käromålet samt hänvisade till skifteshandlingarne, som af samtlige delägare unoderskrifvits och godkänts, Han yrkade ansvar å kärandena för falsk angifvelse och rättegångsmissbruk samt ersättning för det men hans anseende genom rättegången lidit med tio tusen kronor af Petter Pettersson, Pusarfve, i anseende till dennes bättre förmögenhetsvilkor och med fem hundra kronor af hvar och eu af de öfriga, sammanlagdt femton tusen kronor. Han framhöll vidare, att kärandena ej handlat af oförstånd, enär de hos länsstyrelsen fått afslag på sin begäran om åtals anställaude mot honom, hvilket beslut de förgäfves öfverklagat hos k. m:t.
Af svarandena åberopade femton vittnen, jäfvades två såsom varande gode män vid skiftet. De öfriga hade föga isak att berätta.
Målets handläggning varade i dryga fyra timmar.

I konkurs försattes från orten afvikne arbetaren Nils Ahlqvist i Näs.

För olaga jagt var husbondesonen Oskar Hansson, Krokstäde i Tofta, åtalad af t. f. länsman Boberg. Svaranden, som skulle hafva skjutit två vildänder, nekade. Målet uppsköts.
— Kronolänsman Lindström yrkade ansvar å Johan Nyström, Båtels i När, för olaga rapphönsjagt. Svaranden erkände. Utslag vit följade sammanträde.
— För olaga jagt å hare var Jakob Christiansson, Vänges i Burs, åtalad af Lars Larsson derstädes. Förseelsen erkändes. Utslag nästa sammanträde.

För våld å allmän väg mot valackaren Otto Fredriksson från Vimmerby var arbetaren Johan Lindgren, Sigdes i Östergarn, åtalad af kronolänsman Svallingson, Fredriksson och Lindgren hade 8 sistl. Juli kört i kapp, hvarvid den förre skulle hafva hotat Lindgren med pistol och piska, Gräl hade så uppstått och derefter slagsmål, hvarvid Fredriksson ordentligt blitvit skalperad å högra sidan af hufvudet, så att han måst intagas å härvarande lasarett, der han först visat tecken till sivnesförvirring.
Målet uppsköts.

Minderårige mordbrännare. Gossarne Jakob Sjögren samt Rudolt och Herman Valberg, boende å Sanda prestgårds grund, hade 23 sistl. Augusti vid 11-tiden på f.m. med tändstickor antändt Axel Lagergrens ladugård vid Botvide i Sanda; så att bygnaden med deri förvarade femton häckar halm och hö nedbrunnit. Gossarne hade först påtändt en höstack men ångrade sig och släckte elden; derefter kröpo de upp på ladugårdens tak och antände detsamma. De små mordbrännarne äro 6 till 9 år gamla.

För olaga utskänkning af spritdrycker var handlande N. J. Odin i Klint åtalet.
Enligt svarandens berättelse hade ett par personer en lördag sistl. vinter bestält ett parti spritvaror till ett följande dag beramadt slädparti, Svaranden hade då från utskänkningslokalen burit varorna i en korg till sitt kök, hvarifrån han följande dag, söndagen, med ett bud afskickat korgen till reqvirenterna.
På vägen till dem mötte budet ett från reqvirenterna afsändt bud, som ytterligare ville öka partiet med en half kanna bränvin, hvarför båda buden återvände till svaranden, som emellertid vägrade att utlemna något mer. De erhållna varorna hade således afsändts på söndagen från hans enskilda bostad, ej från utskänkningslokalen,
Åklagaren anförde att hela den gård käranden bebodde vore att betrakta som utskänkningsställe, hälst utskänkning ägde rum å andra rum än sjelfva utskänkningslokalen.
— För olaga utskänkning var L. P. Jakobsson i Etelhem åtalad af kronolänsman Svallingson. Svaranden nekade, målet uppsköts.

Norra häradsrätten.
För olaga ölförsäljning yrkades ansvar å Bernhardina Eklund vid Fårösund. Svaranden ville endast vidgå att hon utskänkt öl till de i huset boende.

För att hafva knuffat fjerdingsman O. Sjögren i Veskinde var hemmansägare August Klintberg, Veskinds, åtalad. Svaranden uppgaf att han vid en auktion 5 sistl. April endast hållit Sjögren ifrån sig, då Sjögren begärt få se en del ölförsäljningsrättigheter, med hvilka Klintberg haft att skaffa. Vittnen intygade, att knuffen varit rätt försvarlig. Sjögren yrkade ansvar å Kliutberg för det denne misshandlat honom, då han var i sitt ämbetes utöfning.

För ärekränkning yrkade hemmansägaren Sjöblom, Östergårda i Stenkyrka, och S. Bäckström ansvar å hvarandra. Den senare skulle ha sagt, att den förre ville slå ibjäl honom.

För att hafva lagt en harf en fot från skenan å jernvägsspåret vid Roma var drängen Konrad Markusson, Möllbjärs i Roma, åtalad. Svaranden erkände.

Afslagen nådeansökan. Det har förut omtalats, att makarne Markus och Rebecka Zacharias i Visby för förfalskning af en vittnesstämning dömts till 3 månaders straffarbete, samt att Svea hofrätt befriat dem från allt ansvar. Deremot hafva de dömts för missfirmelse och oskickligt uppförande inför rätta att böta mannen 100 kr. och hustrun 75 kr. K. m:t har afslagit deras nådeansökan.

Gotlands Allehanda
Fredagen 10 September 1886
N:r 73.

Från sjön.

Skeppet Calla, kapten Borge, på resa från Hudiksvall till Holland med trälast, har inkommit med läcka till Slite.
— Skonerten Franziska, hemma i Simrishamn och förd af kapten M. Jönsson, äfven ägare till fartyget, som var lastadt med klinker från Bornholm och som just på revidret till Rostock, har, enligt bref derifrån af 2 dennes, blifvit påsegladt af ångfartyget »Peritia» fördt af kapten Jensen. Skonerten sjönk.
— Den nybygda ångaren Östersjön inkom till Vestervik i söndags afton och afgick i tisdags morgse till Lybeck efter att i Vustervik och Gamleby hatva intagit jernlast. »Östersjön», som tillhör bolag i Norrköping, är bygd i Lybeck och mäter 368 tons. jen är afsedd för såväl person som godstrafik.

Gotlands Allehanda
Fredagen 10 September 1886
N:r 73.