i Dalhems pastorat framhölls i pastors ämbetsberättelse, att de allmänna gudstjensterna besöktes någorlunda flitigt i Ganthems församling, något mindre i Dalhems och minst i Halla. Antalet gudstjenstbesökande hade minskats sedan förra biskopsvisitationen ; i Dalhems kyrka kunde ett dubbelt så stort antal som nu vanligen infunne sig utan trängsel få rum. — Dopet förrättades vanligen i hemmen (i annexförsamlingarne någon gång i skollokalen) 3 till 4 veckor efter barnets födelse samt i förening med modrens kyrkotagning, hvilken pastor dock sökt att så vidt möjligt vore återföra till kyrkan. — Nattvarden utdelades en gång hvar tredje månad i hvarje församlings kyrka samt till sjuka i deras hem. Misstroende för kyrkans nattvardsbord hade dock på senare tiden väckts af Valdenströmska separatister, som under nästlidne vinter förmedlat ett slags religiös väckelse i Dalhem och Ganthem samt i Dalhem bildat en s. k. nattvardsförening, till hvilken bland andra två af sistl. års nattvardsungdom slutit sig. Ungdomens konfirmation förrättades af pastor hvartannat år ; senaste gången utgjorde konfirmandernas antal 27. — Husförhören voro tämligen mangrant bevistade och åhördes med intresse; flere äldre personer ansåge det dock otillständigt och närgånget af pastor att till dem framställa frågor och låta dem läsa innantill. De s. k. kommunionförhören, åt hvilka pastor tänkt för framtiden gifva form mera af samtal, höllos numera vid anteckningen till nattvardsgång. Predikoförhör höllos ej och de af klockaren förut anstälda förhören hade för länge sedan upphört. Bibelförklaringar ägde rum emellanåt dels af pastor sjelf och dels af andre, ehuru ej så ofta önskligt vore, enär pastor vore upptagen af olikartade göromål och ej haft komministers biträde till mer än de nödvändigaste ämbetsgöromålen. Bibeln fans antagligen i de allra flesta hus och nya testamentet i alla hus, äfven de fattigaste. — Någon gemensam husandakt torde, uppgaf pastor, ej öfvas ej ens i de familjer, som hade en mera religiös prägel. — Sockenbibliotek fans i Dalhem, ehuru mindre väl försedt och delvis med mindre lämpliga böcker, hvarför det numera svagt anlitades. I annexförsamlingarne funnos ej dylika bibliotek; bristande medel hade här hindrat upprättande af bibliotek, som dock, så snart omständigheterna kunde medgifva, skulle af pastor söka” upprättas. — Folkundervisningen var på ett bristfälligt sätt organiserad i Dalhem, enär endast hvarannandagsläsning med folk- och småskoleafdelningarne der förekom, då derstädes af behofvet påkallad småskola ännu saknades.
Förhoppning vore dock att redan från och med nästinstandande vårtermin och sedan det under bygnad varande nya rymliga skolhuset blifvit färdigt få en sådan småskola till stånd i Dalhem. I Ganthem orsakade fattigdom ett förlamande inflytande på uudervisningsarbetet, som deremot var tämligen normalt i Halla. Hvarje annex hade sedan 1880 egen folkskola. — Troheten mot den evangelisk-lutherska bekännelsen är väl ännu öfvervägande i församlingarne, yttrar pastor, men tyvärr allmänt endast hos dem, som hade ett svagare religiöst intresse. Hos de för religiösa frågor mera lifligt intresserade hade inrotat sig den föreställningenv, att bekännelsetrohet vore af mindre betydelse blott Kristus predikades. Oaktadt vänliga varningar och föreställningar af pastor hade man derför utan urskilning öppnat sina hus för hvilken kringresande predikant som helst, och följden hade blifvit att Valdenströmska separatister här fått insteg och redan bildat en liten friförsamling. Det sorgliga vore att partisinne och ett fanatiskt hat mot statskyrkan, dess prester och allt hvad dertill hörde allt för oförtäckt framträdde hos dessa nyssnämde separatister. — Det sedliga tillståndet angafs vara i allmänhet godt. Folket hyste aktning för borgerliga lagar och samfundsordning, hvarför gröfre brott här voro sällsynta. Dryckenskap förekom nu mycket sällsyot och vid gästabud iakttoges nu en berömvärd måttlighet. Kyrkorådet hade ännu ej behöft sammankallas för något sedlighetsmål och någon öppet framträdande oenighet i äktenskap hade ej sports.
Med anordningen af de allmänne gudstjensterna förklarade sig församlingarne och biskopen nöjda. Med anledning af de minskade kyrkobesöken påvisade biskopen vigten och välsignelsen, som innebures i den yttre, fast ordnade gudstjensten och de former i allmänhet, hvari församlingslifvet tedde sig. Formen vore väl icke lifvet lika litet som skalet kärnan men för lifvet lika väl skyddande som skalet för kärnan. Den vore hägnaden för vingården, hvilken snart förtrampades och ödelades, der denna hägnad borttoges eller fölle. Biskopen framhöll vidare, att dopet och kyrkotagning borde förrättasi kyrkan, der eljes så utan fara för barnens och mödrarnas helsa kunde ske. Med anledning af att en s. k. fri nattvardsförening bildat sig ville biskopen mana en hvar att med sig sjelf gå till rätta och pröfva hvad som för en kristlig ödmjukhet kunde vara mest befordrande att antingen anse sig sjelf såsom för god och from för att anamma Herrens nattvard tillsammans med sådana, hvilkas lefverne man i många stycken visserligen icke kunnat godkänna, men hvilkas innersta hjerteförhållande vid sjelfva nattvardsbegåendet man dock hvarken kände eller hade att döma, eller att äfven och i all synnerhet vid Herrens bord hålla sig sjelf för den förnämligaste bland syndare. — Biskopen uttalade sin tillfredsställelse öfver att de allmänna hus: förhören tämligen mangrant bevistades; sättet för kommunionförhörens hållande gillades äfven af biskopen. — På grund af pastors upplysning att någon gemensam busandakt ej öfvades uppmanade biskopen på det allvarligaste församlingsmedlemmarne till sådan andakts dagliga öfning. Der husfadren för egen del ville i sanning tjena Herren, der torde han för visso ej underlåta att åtminstone någon dag i veckan och isynnerhet hvarje afton samla sitt husfolk omkring det ord, hvilket han för egen del aktade såsom sina fötters lykta och ett ljus på alla sina vägar. Sin tillfredsställelse öfver pastors uttalade afsigt att söka med första upprätta socken: bibliotek i annexförsamlingarne uttalade biskopen. — Med anledning af föreställningen att bekännelsetrohet vore af mindre betydelse, blott Kristus predikades, erinrade biskopen om den stora betydelsen och välsignelsen af en ren evangelisk lära, och då församlingarne vore i besittning af denna, borde de ock älska och värna om densamma som sin dyraste skatt. Ettom ock i någon mån vilseledt nit om Gud och hans rike vore visserligen att föredraga framför andlig håglösliet och otro men innebure ock sin stora fara, Aposteln gladåäe sig öfver att Kristus förkunnades, skedde det ock för skens skull, eftersom han dock förkunnades, men sörjde ock der så skedde af partisinne och icke af rent uppsåt. — Angående sedlighetstillståndet erinrade biskopen hurusom hvarje fader och moder borde anse som en hederssak, att deras dotter icke hängåfves sin trolofvade, innan äktenskapet genom vigsel lagligen knutits och af Guds ord helgats.
Mot det inbördes förhållandet mellan pastor, församlingsmedlemmarne, skollärarne och klockarne framstäldes ingen anmärkning. Mot prestgårdens häfd var intet att anmärka.
Gotlands Allehanda
Måndagen 1 November 1886
N:r 88.
