Dödsfall Maria Eva Brigitta

Tillkännagifvas att Herran Gud behagat till sig hemkalla vår lilla älskade dotter Maria Eva Brigitta, tisdagen den 21 December 1886 kl. 11 e.m. efter en lefnad af 9 månader, 23 dagar; begråten och saknad af föräldrar, syskon och slägtingar, varder härmed slägt och vänner tillkännagifvet.
Endre och Endregårda den 22 Dec. 1886.
Emma och Johan Larsson.

Vishetsb. 4:10, 11, 14 vv. Sv. Ps.-b. 498.
Så har jag seger vunnit,
Fullkomnadt är mitt lopp,
Jag döden öfvervunnit,
Ur tårar blicken opp,
I, som er älskling gråten!
Mig är det nu så väl,
O, hämmen klagolåten,
Han är så säll min själ.

Jag var ett lån af Herran,
Blott för en liten tid,
Så drifven sorgen fjärran,
Och unnen mig min frid.
Nu sägen: Hvad Gud gifvit,
Det kan han återta,
Jag fick det bättre lifvet
Ha Gud, Halleluja!

Gotlands Allehanda
Fredagen 24 December 1886
N:r 103.

Passagerarelista.

Från Stockholm: Med »Klintehamn», 23 Dec., löjtnanterna Sellergren och Sylvan, jägmästare Pettersson, friherre Lagerheim, brr Myhrman, Hoffman, Bachér, Grönstrand, Köhler, Sefverdahbl, Tingström, Jonsson, von Seth, Bolin, Romin, Sillén, Kolmodin, Enequist, Facht, Hags:röm, Lundgren, Vallér, Hanffman, Nilsson, Ek m. tamilj, Öiverberg, Ekman; fruarna Björk, Myhrman, frk:na Enquist, Björk, Åkerman.

Gotlands Allehanda
Fredagen 24 December 1886
N:r 103.

Axelsönerna.

Ett blad ur Gotlands häfder på 1400-talet
af Alf Snöbohm.
Forts. fr. nr 102.
Olof Axelsson Tott till Wallö, riddare, amiral och slottshöfding på Wisborg, erhöll år 1449 Gotland såsom pant för betydliga län, som han lemnat konung Kristian, kaoske i och för bestridande af kostnaderna för Gotlandståget. Det vär så konungarne den tiden brukade liqvidera sina skulder till mäktige herrar, som voro deras borgenärer. Såsom pantherre var Olof Axelsson, ehuru danska kronans vasall, längt mera oberoende än läntagare eljes voro, ty konungen kunde ej Atertaga paunten inoan skulden till kapital och ränta var till fullo godtgjord och räntan skulle först godtgöras, innan afräkning på kapitalet kunde ske. När läntagaren och pintherren dessutom höll kvektar, fartyg och sjöfolk till konungens och rikets tjenst samt, såsom Olof Axelsson, ofta gjorde härtåg till Sverigo och Finland för att understödja koouogen i kriget mot Karl Kautsson och svenskarne, så växte hans tillgodobafvande mer och mer och desto längre tid åtgick, ionau detsamma kunde blifva gvdtgjordt, och intilldess sådant inträffade, kuade han sitta lugn och ornbbad i besitt ning af sin pant, om han förmådde skydda den mot främmande våld.
Herr Olof Axelsson tyckes värit en birsk ocb allvarsam sjöböfding, derjämte verksam, klok och beräknande, men troget tillgifven kvog och land. Att han ej lät skrämma sig af fruktan för kunglig onåd, visar hans djerfva beteende mot konung Eriks älskarinna.
Hvad haa såsom länsherre på Gotland uträttat i och för öns och dess befolknings bästa, derom finnes ingenting antecknadt; men väl: vet man, att han åter upptog kaperierna och höll kaparefartyg i sjön samt lät nedbryta åtskilliga befästningar, som under de föregkende oroliga tiderua blifvit uppförda här och der på lindet. Brodren Ivar tyckes äfven uppehållit sig på Wis borg, ätminstove 1452, ty Streloy berätta (sid. 215): Aar 1452 lod Herr Ifve Axelssön flytte it Esketrä, som stod pa Bahrebjerg grönt, saa vel om Vinter som om Sommer, kaldis endnu denne Dag Bire Asken, at det skulde sta paa Vissborrig Slot, men er strax efter vissnet. Oc paa samme sted formeentis stor Helligdom at väre, bleff opreist et stort Ege Kors paa Bjerget, til hvilket de gjorde deris Offer, naar deris Faaoer (får) eller Få var bortkommen, oc strax skulle väre kommet dennem tillbende igjen. Der komme aff mange Kirckesogner did oc offrede, somme Pendinge, sofams 5 Marck Uld, somms 1 Lisspund, efter Formusn, hvilcket de solde til Kirekens behoff.*) Äfven en annan af bröderna, Filip, tyckes opphållit sig samt fått sin död här, samma Är som Olof Axelsson, men om dödsåret varit 1454 eller 1464 är tvifvelaktigt, ty Strelov (sid. 215) uppgifver det förra, grafstenen det senare. Strelovs ord äro: »Oluff Axelssön döde 1454, bleff bografven i 8. Hans Kircke, oc siden forflyt till Vor Frue Kircke (domkyrkan). Samme Aar döde hans broder Philippus Axelssön, oc sammesteds begrafven. Aar 1455, efter Herr Olnfs död, fick Herr Ifver Axelsöa hans Broder Landet.» Strelov berättar att Ivar år 1460 begyote tillbygga och befästa Visborg.
Grafstenen i Visby domkyrka visar bilderna af 2:ne riddare i fullt harnesk ?ållande Tottska vapenskölden. Inskriften på latin lyder i öfversättning sålunda:
»År 1464 afsomnade den ädle riddaren Herr Olof, slottets och landers ståthållare.
Samma år. söndagen Exandi, är den ädle riddaren Herr Philip dödad, bed för dem!» Antingen har Strelov misstagit sig på ett tiotal eller har grafstenen fått ett (tiotal) för mycket. Om Filip Totts mord eller dödande (grafskriften har »interfectus est») har jag ingen underrättelse fått.
Gift har han varit och barn har han efterlemnat, men hustruns och barnens namn bar jag ingenstädes funnit uppgifna.
Olof Axelsson Tott har varit 2 gånger gift, först med Kadrin Jensådotter Falk, sedan med Anna Jonsdotter till Wallöf af danska ätten Pressent. Iagen son har han efterlemnat, så vidt man derom fått underrättelse, men 3:ne döttar, en i förra giftet, Brita, 2:ne i senare: Cecilia och Birgitte. Cecilia blef gift med riddaren Björn Johansson i Wallby. Den äldre Brita blef gift med svenske riddaren och riksrådet Ehrengisle Nilsson (Natt och Dag i längden). Hon blef öfverbevisad om att hafva varit danske konungens spion, skrifvit falska bref och begagnat falska sigill. Hon blef dömd att brännas lefvande, men slapp för sina mäktiga fränders förböner. 1474 var hon enka och lefde ännu 1494.
Ifvar Axelsson Tott till Barlef, riddare, blef efter brodern Olof slottsherre på Wisborg, Länshöfding och Pantherre öfver Gotland. Han lär mycket tillbygt på Wisborg och så befästat det, att det ansågs ointagligt. Såsom förmyndare för sin aflidne broders, Filips, barn kom han och hela den mäktiga Tottska slägten att på en gång bryta med Danmarks konung och det- svenska Uniopspartiet samt gå öfver till den för andra gången afsatte Karl Koutsson och svenska fosterlandspartiet, hvilket gaf detta parti öfvertaget. Anledningen till brytoingen berättar Strelov sälunda: »Aar 1453 til Kjöbenbaffo, ofververende meenige Rigens Raad, wii Dannemark er föresatt (föreslaget) aff Kong Christiern, hvorledis af Chronens Leen (län) störste delen, vor pandsat bort for en ringe summe Penoge, saa, at Kongen fast intet hafde at före sin statt aff, eller at forsvare Riget med. Oc beregnit fantis, mavge at hafve bafft Pantet fra Chronen saa lenge, at de hafde bekommet tre eller tire sinde (gårger) deris Pantepenge. Hvorfore, eter den Goitslig (andliga) Ret bleff dömt aff Rigens Raad, at paa det, deris sjel icke skulde lide nöd, som hafver haft samme Oppeborsel (upp: börd) oc Rente, som nbilligt ver, da skulle hvileke Lenn i saa maade vaare bortpantede, at de allere de hafde oppebaarit meere end deris Hofvitstoel (hufvudstol, kapital), der aff, Koning Christiern strax frie bjelmfalde under Chronen. Afdenne Dom nogle Aar efter, miste Herr Philippus Axelssöns Börn Skielsör och \’Tranekierr, bvoraff kom stor ulycke, Thi de Axelssöner, som paa de tider vare mectige her i Riget, toge sig Sagen an. Herr Aage Axslssön, som hafde Warbjerrig i Pant, opskreff Konning Christjern Huldskab oc Mandskab, oc drog til Sverrig.»

*) Säkerligen har här i hedna tiden varit ett offerställe. Vissa träd, och isynnerhet Asken, ansågos under hedendomen för heliga och vördnaden för dem fortfor långt in i kristna tiden. Ännu på Strelovs tid,li 1600:alets förra hälft, tyckes Baraberget varit ansedt för ett heligt ställe. Uti Strelovs ofvananförda anteckning träffa vi på en urgammal och äkta folksägen, visande forna tiders föreställningssätt.

Gotlands Allehanda
Fredagen 24 December 1886
N:r 103.

Vid Fårösund våren 1885.*)

Helt visst finnes ingen svensk man eller qvinna som sedan nämda vår icke har namnet Fårösund i minne. I orostull tid stod det då så ofta i tidningarnes telegramafdelning och dess ledande spalter, att det icke kan glömmas så lätt.
Då spred det sig så underliga rykten öfver det gamla nordanlandet, Efter en sjattioårig fred talades knappast om annat än krig och örlig. Man såg huru det mulnade i öster och vid horisonten, och man kunde i hvarje stund vänta, att vinden skulle föra dem samman i form af främmande örlogsflottor med krigets bemska förstörelseredskap och härar ombord.
Den engelsk-ryska tvisten, närmast berörande den afganska gränsen, vållade all denna oro och fruktan, så att vårt land, beläget mellan de tvistande makterna, kunde blifva ett Afganistan i norden.
Sedan ryssarne plötsligt den 30 Mars brutit den med engelsmännen nyss förut ingångna öfverenskommelsen om att ej vidare rycka fram och i en blodig batalj slagit deras allierade, afganerna, ur fältet, kunde man efter alla traditionella begrepp vänta ett stort krig när som helst, och visst är, att, om gamle Beaconsfield lefvat och styrt Enoglavds öden eller en om dess ära mån toryministär varit vid makten, det ej låtit vänta påsig i många dagar. Nu styrde ivrikespolitikern den fredsälskande Gladstone det stolta Britannia, men faran var öfverhängande i alla fall. Öfverallt inom vårt land insågs detra; och vår regering Var af samma tanke. Vår neutralitet måste ekyddas och vara så mycket ske kunde väpnad, – Det gick ej an att denna gång göra som under det förra orientaliska kriget, då den ena stridande parten utan motstånd tog den utmärkta hamnen vid Fårösund till operationsbas för sina företag i Östersjön. Skedde detta utan kraftigt motstånd nu, kunde ett fredsbrott med Ryssland väntas, och, man vill veta, att antydningar om detta från det hållet lemnats vår regering.
Samma dag som underättelsen om slaget vid Kursk-floden anlände till Stockholm, den 9 April, sändes derifrån order till Karlskrona om utrustandet af fartyg och till Karlsborg om en artilleri-afdelnings mobilisering, permitteradt manskaps inkallande m. m.
Vid flottans stationer i Stockholm och Karlskrona blef hastigt lif och verksamhet. Man arbetade snart sagdt part och dag, och när underrättelserna blefvo än mer hotande, ångade kanonbåtarne Rota, kapten Barklay, och S&uld, kapten Brusevitz, båda fartygen försedda med pansarbrytande 27 centimeters kanoner, ut i Östersjön och bort till Gotlands farvatten. Skuld tog posto vid inloppet till Slitehamn och Rota vid Södra inloppet till Fårösund. Till sistnämda ställe anlände omsider från Karlskrona och Stockholm monitorer, kanonbåtar, minfartyg, så att derstädes i början at Maj var samlad en eskader under v. amiralen Virgins beföl, sammansatt at följande fartyg: schefstartyget Drott, monitorerna Tirfiog, kommendörkapten Lind af Hageby, och Tordön, kommendörkapten Ulft, kanonbåtarne Rota, Alfhild och Astrid, minfartyget Ran, minbåtarne Sejd och Rolf, två ångkranpråmbåtar för minors pedläggning, en mineka, en mindre minbåt och fem logement-fartyg för minafdelningen, f. d. korvetten Lagerbjalke.
I slutet af April hade artilieri-detachementet från Karlsborg, 100 man under betal af kapten Bratt vid Göta artilleri-regemente och löjtnanterna Theander och Bruno, blitvit överfördt.
Kapten Bratt och löjtnant Bruno stannade med 65 man som garnison å Enholmen vid inloppet till den berömda Slite hamn, der befästningar, 2 kassematterade verk af sten, blifvit anlagda under senaste kriget i Östersjön, bestyckade med hvardera 12 kanoner.
Sålunda var Enholmen bestyckad af tilllsammans 24 kanoner, deraf 8 granatkanoner och resten slätborrade bombkanoner.
Löjtnant Theoander med 35 artillerister och 2 underofficerare detacherades till Fårösund, hvarest ej tans ett spår till befästningar.
Ännu tidigare hade mobiliseringsorder ut färdats till Gotlands natlonalbevärings norra bataljon. Så fort fara Hotade, skulle uppbrottstecken gilvas medels ringniug från kyrktornen, en del kompanier marschera till Fårösund och ställas under msjir Carlstedis betäl, de öfriga till Slite under majoren frih. Kruses kommando. Alla från ön permitterads oficerare vid beväringen voro inkallade till tjenstgöring.
Så saart minafdelnivgen unger den i yrket skicklige kapten Herman Caristedt anländt, begyute den genast spärra hamnens södra inlopp med sina hemska förstörelsemaskiner, och offierarne vid fortifikationen kapten Munthe och löjtnanten frih. Leijonhufvud begynate samtidigt med all flit å gotländska stranden uppföra batterier vid detta inlopp till miuliniernas skydd. Härtill kommenderades manskap fråu flottan ; artilleristerna gjorde god vytta, kunnige som de voro uti att förfärdiga flätverk samt torfsätta skyddsvallar, och från trakten samlades allmoge enligt pålysning i kyrkorna, dock ej i så stort antal som arbetsscheferna önskat.
Men iunau det vidare ordas om dessa neutralitetsrustningar och det säregna lif de medförde å denna bland berg och böljor aflägsna vrå af verlden, vore det ej utan intresse att först nämna något om den utmärkta hamnen, som af mången anses som den bästa i Östersjön.
Fårösunds hamn skiljer Fårön från det gotländska ölandet eller, som det af Fåröbor benämnes, storlandet, Man skulle tro, att Fårön erhållit sitt namn af dess rikedom på får.
Men så är ej förhållandet. Namnet härleder sig af Farö — de sjöfarandes ö — och Farösund — de sjöfarandes sund. Hamnen håller från Bungeör å yttre redden tlll norra inloppet 1 1/2 sjömil i längd och har en ovanlig rymd. I södra inloppet ligger Skartgrundet. – Mellan detta och Fårön är segelleden 22 fot djup. Mellan grundet och storlandet är sundet icke farbart till följd af grundt vatten. Redden mellan grundet och Bungeör är 30—36 fot djup. Vid lastbryggan framme vid Fårösunds by är 18 till 20 fots vatten. Det norra inloppet har deremot högst 11 fots djup. Segelleden der är endast några få famnar bred. Ioloppeat är dock djupt nog för mindre örlogsfartyg. Hawnens bredd är mycket olika; närmast södra inloppet är den 1,600 fot. Dess största bredd är nåra 13,000 tot. Vid färgstaden vid byn är den omkr. 4,500 fot bred.
Hamnens längdlinie går i norr och söder. Anukarsättningen är den utmärktaste, och oaktadt sin ofantliga vidd och det på tvänne sidor omgifvande hafvet ligger dock hamnen lugnt, till följe deraf att, dess stränder öfverallt äro skogrika, Norra Gotland och Fåröna äro knappast annat än stora skogsbygder. Fåröns s\’rand är flack. Den gotländska deremot höjer sig ej så obetydlist från hamnstranden upp åt den 1/4 mil från denna belägna, många sekler gamla Bunge kyrka.
Från höjderna vester om Fårösunds by är en härlig utsigt ötver den sällsynt ståtliga hamnen, den omgifvande mörka skogsbygden och hafvet så i norr som söder. Å Fåröstranden synas några få bygnader vid färgplatsen. Eljes är stranden obebodd. Det lilla Fårösunds samhälle ligger så soligt mellan hamnen och landthöjden der bakom. Den har väl omkring 100 invänare. Trenne handelsbodar och ett värdshus för resande finnas dock. Posttelegrafstation finnas äfven, hvilka .båda till följd af »kriget» stego för en kort tid betydligt i rang och värdighet. Posten kom ock gick denna märkliga tid 4 gåvger i veckan mot 2 gåvger, och telegratstationen uppflyttades från 8:dje klass till 2:dra. Byns befolkning består nästan uteslutande at sjömän, fiskare och lotsar, Vester om byn ligger en samliog gårdar, Stucks, och närmare södra inloppet gårdarne Utbunge. HEljest är äfven denna strand ödslig och obebodd.
Befolkningen, i denna trakt, synnerligast å Fårön, är ett sparsamt, gästfritt och vänligt folk. Deras kroppsbygnad är hög och stark, deras språk och lefnadsvanor erinra om ett oförderfvadt slägte. Det är en karlayulenhet i deras skick, som antyder något storslaget och genomfriskt. Det rinner ännu vikingablod i ådrorna hos många af dessa oförfärade fiskare och jägare. Språket är ett genljud af »norrena tunga» och lär myeket närma sig isländskan. Många af ortnamnen hafva bibehållit sig oförändrade sedan hedenhös, såsom Hanureflan, Marpes, Siglefs, Ala, Misslauper, Aurgrund m. fl.
Det gamla fornspråket är dock ej godt för fastländingen att förstå. De hitkommenderade artilleristerna visste nog, att Gotland tillhörde Sveriges krona, men funno förhållandet ändå något oklart, De hade blifvit föria hit öfver vida hafvet; landet var olikt hemorten, bygnadssätt och seder andra och i all synnerhet språket så främmande. Under första tiden satte de derför alltid under adressen på sina afsärda bref helt betecknande namnet Sweden, i likhet med hvad de sett antecknadt å från Amerika anlända skrifvelser.

*) En af »krigskorrespondenterna» från i fjor, hr Gustaf Thorsander, har utsändt »En knippa minnen från krig och fred», hvari han jämväl egnar en uppsats åt det militära lifvet vid Fårösund på våren 1885. De välvilliga omdömena jämte en och annan hittills mindre beaktad upplysning i sak torde motivera uppsatsens införlifvande med Gotlands dagskrönika.

Gotlands Allehanda
Fredagen 24 December 1886
N:r 103.

Från landsbygden.

Burgsvik, 21 Dec.
Den första snön
af någon mnämvärd mängd denna vinter föll härstädrs i lördags e. m. och qvarligger ännu när detta skritves. Blir denna snö liggande länge på marken är fara värdt, ofrusen som jorden är, att höstsädet deraf kommer att lida skada. — Kölden har dock nu blifvit skarpare sedan vinden svängt om på nordlighålhållet. Många hafva redan begagnat släde vid körslor, fast föret ännu är tämligen skralt på de flesta ställen.

»Hans Krohn»,
den i Burgsviks utlopp sedan några dagar förankrade tyska ångaren, afgick i går morgse eskorterad af bergningsångaren Neptun, till sin destinationsort. Fartyget har, der det nu legat till ankars, varit utsatt för en svår sjö, till följd af den starka vestliga storm, som rasat nästan hvarje dag, dock har det med tillbjelp af egen maskin förmått trotsa densamma.

Tidsenligt.
På ordinarie stämma i Vamlingbo har på initiativ af ett par röstberätigade medlemar räntan å lån i socknens spanmålsmagasin nedsasts från och med innevarande års utgång till 5 procent emvt dubbla beloppet förut. Övskligt vore om flera kommuner följde exemplet nu i dessa »tryckta tider»!

Kreatursförsäkring.
är en fråga, som tidt och ofta både i tal och skrift påpekats af vederbörande. Änskönt så varit förbållandet, har dock blott ett fåtal djurägare efterkommit uppmaningen i våra trakter. Följderna af en sådan uraktlåtenbet ha drabbat måuga, i det att de genom hyarjehanda olycksfall förlorat värdefulla kreatur, hvarför de ej erhållit någon ersättning. Se här ett nytt exempel: En landtbrukare hade en treårig, vacker häst, som, då hau skulle springa öfver ett led, afbröt ena frambenet, hvarför han måste nedslagtas, till stor förlust för ägaren. Hade hästen varit försäkrad, bade ej förlusten varit så känbar; flere likpande fall att förtiga. På tal om försäkring af kreatur kan äfven nämnas, att den i samband med södra häradets brandstodsförening föreslagna kreatursförsäkring icke i brefakrifväreas hemtrakt mött det intresse af djurägare, som man bhboppats. För mig har berättats, att en kreatursförsäkring inom ett mindre område, t. ex. ett pastorat, lär vara påtänkt af åtskilliga personer på södra landsbyglen.

Ett telefonnät öfver Gotland
har alltsedan en sådan fråga bragts på tal varit föremål för mången liflig. diskussion, både för och emot. Nu i dessa dagar, då ett förslag i fråga ankommit till respektive stämmo-ordförandena för att genom deras för sorg aehanudlas i de under denna månad hållna kommunalstämmorna, har åter frågan blifvit af spännande art och natur. Vid en kommnualsrämma på södra landsbygden häromdagen lär, enligt hvad mig berättats, en tämligen skarp diskussion varit rådande om saken i fråga, hvilken slutade dermed att omröstning begärdes, som utföll till de icke: telefonnämliges fördel. Denna för orten så vigtiga fråga torde dock i framtiden blifva en verklighet, änskönt dan på mångas ställen möter,.starkt motstånd, särskild från jordbrnkarnes sida. Embets- och affärsmän äro mycket ifriga för att få ett telefovnät öfver hela Gotland till stånd, och dernti kan man äfven fullkomligt instämma, helst som sjeltva anläggningens kostnad, amorterad på 20 år, ej skulle falla sig särdeles dryg för hvarje kommun.

Gotlands Allehanda
Fredagen 24 December 1886
N:r 103.

Från sjön.

Bergningsångaren Belos inkom i går morgse till Oskarshamn med engelska ångaren Celsus, hvilken der skall reparera de skador ångaren erhhllit, då den strandade vid Svarfverort på ryska kusten.
— Galeasen Apollo, kapten Kalström, afgick igår afton härifrån Visby till Ny köping med majslast. Nämda last hade hitkommit med skonerten Julie, som iokom hit i haveri. Apollo, som antages ej kunna iogå till Nyköping, skall lossa la sten i skärgården utanför hämda stad.
— I Örnsköldsvik hemmahörande barkskeppet Marianne, kapten Ekstrand, med last af trävaror har strandat vid Kristiansand i Norge och är betydligt läck. Hela besättningen har räddats.

Gotlands Allehanda
Fredagen 24 December 1886
N:r 103.

Biskop v. Schéele

besökte igår qväll härvarande länsfängelse, hvarvid han efter att hafva talat särskildt med hvarje fänge i hans cell höll en lingre bön, som Åhördes af samtlige fångarne. Biskopsns besök i fängelset varade i omkring tre timmar.

Gotlands Allehanda
Fredagen 24 December 1886
N:r 103.

Till skollärare, organist och klockare

i Lummelunds församling val des i förgår enhälligt hr K. A. Johansson från Burs, som innehade andra förslagsrummet.
Hans ende medsökande, som var uppförd å första förslagrummet, var hr J. Tomasson från Guldrupe.

Gotlands Allehanda
Fredagen 24 December 1886
N:r 103.