beslöt i söndags att den sedvanliga sommarutflykten skulle företagas 25 dennes till Sandbergs hagen vid Österby.
Två nya medlemmar invaldes i föreningen.
Gotlands Allehanda
Tisdagen 6 Juli 1886
N:r 54.
Angående eldsvådan
i onsdags å den s. k. Kolmodinska tomten söder om staden hölls i lördags förhör inför magistraten.
Ägaren af det nedbrunna huset Fr. Andersson upplyste, att bygnaden ej var försäkrad ; han hade nämligen vägrats att få densamma försäkrad i södra häradets brandstodsförening. Sotning hade ägt rum senast sistl. höst.
Skomakaren Grefberg uppgaf, att han på väg från Djupqviorna till staden vid half 11-tiden på natten märkt rök uppstiga från nästan hela taket, hvarvid han skyndsamt sprungit till bygnaden och väckt de inneboende, hvilkas egendom han derpå hjelpte till att få ut från huset, som inom en qvarts timme stod i ljusan låga.
Arbetarne Ekström och Kjellström, som med familjer bebodde stället, uppgåfvo att de väckts af Grefberg. Ekströmska familjen, som bebodde öfra botten, hade haft eld i en öppen spis vid half 5 tiden på e. m. och gått till hvila mellan kl. 8—9; de hunno i blotta linnet rädda endast en del sängkläder. Den Kjellströmska familjen, boende å nedra våningen, hade lagt sig klockan tio och haft eld i spisen vid 8-tiden; de hunno rädda en del kläder och några få möbler. Det enda spann vatten, som fans, häldes öfver den på lof: tet utbrytande elden.
Stadsfiskalen berättade, att han omkring klockan 11,20 i sin bostad väckts af en enskild person, som från strandpromenaden varseblifvit eldskenet. Vid half 12-tiden inkom han på vaktkontoret, dit telefonmeddelande om elden då pyss anländt. Strax före hans ditkomst hade fåfänga försök gjorts med larmapparaten hvilka försök af honom upprepades med samma resultat, hvarför klämtning måste ske med handkraft; signalskotten afbrunno ej heller utan måste på stället affyras af polisen. Någon undersökning af skorstenspiporna hade ej kunnat företagas, enär allt hade ramlat ihop.
Några vidare upplysningar i saken kunde ej erhållas.
Gotlands Allehanda
Tisdagen 6 Juli 1886
N:r 54.
Jagten å Karlsö,
ordnad af jagtbolaget, fortgick i fredags och lördags under synnerligen gynsamt väder. Bland deltagare från andra orter märktes hofjägmästaren H. M. af Petersens och kommendör L. G. S. Pantzerhielm. Bytet utgjordes af 123 st. Tordmular (Alca torda) eller törd, som denna fågel här på orten benämnes.
Gotlands Allehanda
Tisdagen 6 Juli 1886
N:r 54.
Hushållningsgillena
inom länet tio till antalet hafva under de två sistl. veckorna haft sammanträden under landshöfding Poignants ordförandeskap. Länsagronomen af Vetterstedt har på nio af dessa sammanträden hållit föredrag om ladugårds- och mejeriskötsel samt sekre terare H. Gustafson om kreatursförsäkrings nytta vid två sammanträden.
Till ordförande omvaldes för Burs och Garda gille nämdeman O. R. Pettersson, för Hoburgs och Grötlinge handlande V. Hansén, för Hejde och Fardhems godsäga re V. Wöhler, för Hablinge och Hemse folkhögskolföreståndaren Sätervall, för Stenkomla och Banda folkskollärare Anderason, för Endre och Dede direktör Gardell, för Bro och Lummelunads konsul Stare, för Rute och Forsa handlande F. Nyström, för Bäls och Lina kapten Broander samt för Halla och Kräklinge landtbrukare N. Jakobsson, Kyrkljufves.
— Angående gårdfarihandeln uttalade nio gillen som sin åsigt, att ortens tillverkningar måtte få af ortens befolkning kringföras till salu, men annan gårdfarihandel aflysas.
— Endre och Dede gille ansåg, att endast ett kreatursförsäkringsbolag borde finnas inom länet. Landshöfding Poignant nämde för några gillen att, sedan beslutade väsentliga ändringar i länsbolagets stadgar vunnit stadfästelse, dessa stadgar skulle utdelas till gillets medlemmar, samt uttalade den önskan och förhoppning, att landtmännen mera allmänt skulle ingå i bolaget, helst genom ett allmännare till slutande till bolaget tillskotten kunde väntas varda billigare.
— Vid Halla och Kräklinvge ting väckte hr J. Kjellström fråga om fördelen af ränte- och kapitalförsäkring särskildt med afseende på fattigvården. Landshöfdingen upplyste att sådan försäkring kunde vinnas i Stockholms ränte och kapitalförsäkringsanstalt genom förmedling af D. B. V:s sparbank samt att denna försäkring gjorde gagn isynnerhet genom att uppmuntra till sparsamhet, som i allt fall vore den vig tigaste utvägen till sjelfhjelp. På af skollärare Qviberg framstäld fråga om utsig terna för sparbanksräntans nedsättande anförde hr landshöfdingen, att den egentliga svårigheten låge uti att få gemensam åtgärd vidtagen af sparbankerna; i detta syfte torde uppmaning först böra utgå till sparbanksstyrelserna att bereda sådan ändring i reglementena, att styrelsen blefve berättigad att nedsätta räntan.
— I fråga om den föreslagna jernvägsutsträckningen från Barlingbo till Fårösund och Slite ansågo ledamöter i Fole och Lokrume, att den borde gå midt mellan den gamla utstakningen 1875 och den nu i år gjorda, men i allt fall öster om Videmyr, hvarigenom vida mindre dyrbar jord komme att upptagas af jernvägen. Foleledamöterna ansågo vidare, att i stället för vid Krampebo station skulle läggas vid Kisslings såsom mer centralt för Fole, lämpligare för Hejnum, Bäl och Bro samt ej otjenligt för Källunge. Station vid Träskvälder ansågs mycket olämplig. Utgångspunkten för bibanan till Slite önskades der jernvägen skulle skära vägen mellan Grausne och Mallgårds, och syntes denna linie kunna förläggas vester och norr om Norrbys och Nygårds samt söder om Rnigs. Ledamöter från Tingstäde, Martebo och Stenkyrka ansågo station fördelaktig vid Furubjers.
Medlemmar från Rate önskade att linien i Rute socken måtte dragas norr om landsvägen med minsta möjliga vägöfvergångar och att en mindre station måtte förläggas vid Rute kyrka. Äfven Fårö ansågs af ledamöter derifrån kunna hämta nytta af jernvägen i hvarje händelse, men en ojämförligt större om en ångfärja förde en jämn och oafbruten kommunikation öfver Fårösund.
Ledamöter i Bäls och Lina gille ansågo rätta platsen för första station vara vid Krampebo, der station ovilkorligen be höfdes. Ledamöter från Hejnum yttrade derjämte, att på banan till Slite, som borde utgå från Grausne, hållplats vore behöflig norr om Bjers vid vägen, som går genom Hejnum och Tingstäde. Gillet ansåg vidare rättvist att biljett ej skulle behöfva betalas för längre väg än från den håll plats, vid hvilken påstigning skedde, samt att hållplatser borde anläggas vid hvarje vägöfvergång.
— Bro och Lummelunda gille ansåg den nu föreslagna utdikningen af Martebo myr vara högst önskvärd och nyttig för de kringboende förutsatt att den utfördes utan uppskof och på deafingeniör Faustman föreslagna vilkor.
— Vid Rute och Forsa gilles sammankomst nämdes, att erfarenhet angående Wagnerska foderodlingen vore, att under innevarande år, vallarnes andra, de visat sig täta och rika på olika grässlag samt att redan förlidet år efter den torra försommarens slut vallarne betydligt förkofrats, Sådan odling ansågs med fördel kunna fortsättas.
Erfarenbeten härom från andra trakter åter går i motsatt riktning.
Gotlands Allehanda
Tisdagen 6 Juli 1886
N:r 54.
Sommarluft.
Två dagar på St. Karlsö.
Ångaren. Klintehamn skulle afgå från orten med samma namn fredags e.m, 2 Juli; målet för färden var Stora Karlsö, dit ett dussin medlemmar af »Karlsö jagtbolag» ämnade sig för att anställa fågeljagt.
Eder ödmjuke tjenare, som det förunnats att deltaga i nöjet, infann sig i tid, sedan han visligen stoppat i fickan som tillflykt och uppbyggelse i möjligen inträffande mulna stunder den gamle, präktige Holbergs »Moralske Tanker». Vid ångarens afiärd infunno sig till fots Rtskilliga parasoller och oskuldshvita näsdukar för att att vifta farväl på den gungande färd. Bakom de viftande redskapen kunde vi urskilja klara ögon och leenden men jag vill ej göra mig skyldig till samma fel, som gamle Holberg tillvitar »de nye, franske moralister» nämligen att »förfalla – till amouröse passioner och afmale fruntimmerqualiteter».
Solen log från en klarblå himmel, och efter en timmes angenäm färd stannade ångaren ett stycke från ön, då vi nedstego i hämtande fiskarebåtar; »Jagtherrn» och förut till ön anlände kamrater mottogo 088; obekante presenterades, gamle vänner tryckte hvarandras händer, somlige hurrade, andre sjöngo, och en samling missnöjde måsar öste massor af oqvädinsord ned öfver allas hufvuden. Snart blef detlugnare; alla voro ense, att vädret var härligt, och så hölls krigsråd.
Vid sextiden lade några båtar ut från »Norderhamn», hvardera innehållande 2 roddare och 2 skyttar; man framtog bössorna, de der sin tjenst lusteliga med all flit gjorde. Skotten genljödo doft mot bergväggarna, ofta samtidigt från flere håll, pilsnabba fåglar sköto öfverallt genom luften, då och då syntes någon tordmule, som till sin ofärd kommit någon båt för nära, lika pilsnabt dödsskjuten störta i hafvet. Det var en tafla, fullaf lif och rörlighet, som först blef fullständig, då aftonsolen började på himmael och haf upprulla en ständigt växlande duk af lifliga färgar. När jägarne vid solens nedgång återvändt till Högqvarteret, njöto de af ett skådespel, hvartill man här sällan får skåda maken. Hela vestra delen afhimlahvalfvet strålade först i guld, så i rosa, slut ligen i mörk purpur, med ständigt märkbara öfvergångar och ljusare strimmor inblandade; hela hafvet var purpur och vinfärg, och den väldiga vinbål, kring bvilken jägarne voro lägrade, tycktes ha fått sin färg endast genom reflex från det hela. En qvartett bland jägarne sjöng vackert mellan bergväggarna om sommarsol och hur mitt lif är en våg. Det mörknade småningom; anekdoter berättades, skrattsalfvorna upprepades af bergets eko, tills veteranen i sällskapet erinrade, att morgondagen också var eu dag,talade om hur vacker och njutningsrik den gångna varit, samt föreslog en skål för jagtherrn, prisade hans förtjenster i allmänhet och i all synnerhet hans förutseende klokhet att ha valt just denna dag till jagtdag. Man skildes. Nattens omätliga tystnad inträdde. Ingenting hördes utom en sakta dyninog, som med långa mellanrum kom strandens kiselstenar att rassla.
Den följande morgonen medförde lugnt väder och strålande sol. Någre voro uppe med denna och funno, att morgonstund har guld i mund, andre åter funno morgonsömnen mera guldförande. Ett fåtal sysslade med jagt, några med fiske, flertalet med sömn, tills alla samlades till frukost 1/2 8. Jagtherrn föreslog, att förmiddagen skulle användas att bese öns märkvärdigheter. Flertalet ursäktade sig förbindligt leende, de hade hinder; andre försäkrade i harmfull ton och, som det syntes, i obehöfligt kraftfulla uttryck, att de ej voro hågade. De kände de, hvilken argan list, som låg dold under förslaget; ty sedermera kom jag under fund med, att en sådan vandring som den föreslagna betydde ungefär detsamma som vattenösningar, för dem som första gången passera linien. Emellertid gåfvo vi oss, arma offer, som läto locka oss, i väg uppför »Jungfrustig», öfver och mellan nedramlade klippblock, allt högre och högre åtvestra sidan. Ibland gjorde vi halt för att betrakta någon egendomlig klippbildning eller krypa in ett stycke i bergets inre genom någon grotta, som för tillfället upplystes med tändstickor, eller för att från den luftiga höjden undersöka refven och undervattensklipporna, som visade sin utsträckning och sina former liksom genom ett glas, eller för att kasta våra blickar öfver »storlandet» och gissa namnen på de kyrkor, hvilkas spiror höjde sig i det blånande fjärran. Och si, det var allt ganska vackert och njutningsrikt. Vi kröpo vidare; stigen blef allt smalare ldngs bergväggen, bråddjupet allt obehagligare, allt mera småleende och vältalig vår 1edare. De af oss, som ej utrustats med stengetsnatur, blefvo allt mer tystlåtne och fullkomligt likgiltige för alla härliga utsigter, som vår elake anförare med sin staf utpekade. Slutligen kunde vi komma hvarken uppåt eller nedåt och vågade ej ens blicka ned för att ej svindla; vigåfvo oss på nåd och onåd, och det var endast efter många råd och anvisningar och efter ett oändligt hoppande och krälande i aila slags »omöjliga» ställningar, som vi välbehållna kommo ned till stranden. Vi tittade då uppåt klippans branter, den stolte höfdingen stod der med fjäder i hatten och jodlade 200 fot öfver hafvet. Nu först begrepo vi de harmset kraftfulla försäkringarne af dem, som förklarat sig ej hafva behof af att taga utsigten i betraktande. Vi råkades sedan alla ofvanpå berget och drucko ur en mängd hornbägare friskt vatten, som hämtades ur en källa under berghällen. Vi sågo harar hoppa mellan kullarna, anstälde fåfänga kapplöpningar, togo i betraktande det pågående arbetet på den nya fyren, hvars grundval och källarioredning var färdig. Ett fyrtiotal arbetare i spridda grupper bröto eller höggo sten, ett par oxar knogade ett lass dito framåt bygnadsplatsen, med ett ord ett ovanligt lif var rådande å slätten, der man eljes blott plägat se får och måsar.
Efter flere timmars vandring inträffade vi i jägarhemmet, en liten hägnad bygnad med trädgårdstäppa, kalladt Hiheim, medelpunkten och samlingsplatsen för de gla de jägarne, der vi nu funno lönen för våra mödor i form af bad, middag och — bolagsstämma.
Mot aftonen försvann det klara solljuset himlen öfverdrogs! med moln, hvilkas fart småningom ökades, hafvet blef allt oroligare och högljuddare, vinden for hvinande långs bergväggarna, ejderhonorna hördes med ängsligt skrockande kalla sina ungar tillsammans. Var gårdagens aftonhimmel idel guld och purpur, så visade denna i stället idel grått i grått; endast då och då, när solstrålarna lyckats bryta sig fram mellan molnen, syntes liksom jättelika, rosenfärgade bomullstappar komma vältande öfver berget och delar af hafvet för ett ögonblick förgyllas. Efter solnedgången syntes allt stålgrått; endast längst i vester fans en smal strimma af klaraste ljus, som enligt sakkunniges påstående bådade hårdare ruskväder. Men det var ändock sommarluft, och jägarne sutto i sina kappor och glammade till sent på natten; det var svårt att skiljas, ty följande morgon var bestämd till uppbrott, då de skulle på olika håll återgå till hvardagslifvets sysslor.
Gotlands Allehanda
Tisdagen 6 Juli 1886
N:r 54.
Genom offentlig auktion,
som onsdagen den 14 Juli från kl. 2 e.m. förrättas å St. Bjerge i Vallstena, låter hemmansägaren C. Hansson försälja tvänne i godt stånd varande tröskverk, af hvilka den ena vandriugen är tjenlig till hästsåg, jämte ett stjerobjulför samma ändamål, omkring 2,000 st. täktegel, en mängd gammal bygnadsskog, ett parti tort björke, en god dragoxe jämte annat mera; erhållande betrodde köpare 3 månaders betalningsanstånd.
Källunge den 5 Juli 1886.
Efter anmodan.
ALFR. BOHLIN.
Gotlands Allehanda
Tisdagen 6 Juli 1886
N:r 54.
Vid auktionen å auktionskammaren
den 8 dennes försäljas äfven alla sorters snickare-, svarfvare- och orgel byggareverktyg, en påbörjad orgel med tillbehör samt en mekanisk varpstol, som vunnit prisdeplom vid utställning i Stockholm.
Alla dessa saker tillhöra sterbhuset efter aflidne orgel- och tornbyggaren N. Lindqvist och säljas med 2 månaders betalnipgsanstånd, om köparen kan god känvas.
Visby den 1 Juli 1886.
Auktionskammaren.
Gotlands Allehanda
Tisdagen 6 Juli 1886
N:r 54.
Borgenärerna
uti handlande Carl Högströms vid Fårösund konkurs kallags att tisdagen den 31 nästkommande Augusti före kl. 12 på dagen inför domhafvanden i Gotlands norra bärad å tiogsstället Alleqvia siva fordringar bevaka.
Visby den 30 Juni 1886.
DOMHAFVANDEN.
Handlanden Jobn Hallbergs borgenärer kallas härigenom till sammankomst i gäldenärens bostad onsdagen den 14:de västinstandande Juli, kl. 6 e.m., för att, bland annat, utse god man i på begäran endtledigade ene gode mannens ställe.
Visby den 30:de Juni 1886.
RÄTTENS OMBUDSMAN.
Gotlands Allehanda
Tisdagen 6 Juli 1886
N:r 54.
Rättegångs- och Polissaker.
För förfalskningsbrott förut dömde f. d. skollärare Karl Norrby från Hangvar har sistlidne onsdag blifvit till härvarande länsfängelse af kronolänsmannen Johan Smedberg införpassad, för att vid Gotlands norra häradsrätt undergå ransakning såsom skäligen misstänkt att hafva öfvat otukt med minderårig.
Gotlands Allehanda
Fredagen 2 Juli 1886
N:r 53.
Från landsbygden.
Ett ymnigt regn
i förening med nordvestlig blåst föll öfver hela Gotland kan man säga i onsdags hela dagen i ända, hvilket varit välgörande för växterna.
Hvetet har mångenstädes der det stått frodigt lagt sig af starkt ihållande regn och blåst, som inträffade just under pågående blomningsperiod för detta sädesslag. Rågarne ha äfven på många ställen lagt sig till hvila, Vårsäden ser lotvande ut, —kornet har på flere ställen redan framvisat ax — och vipporna å sommarhafren syntes utkomma i midsommarveckan. Ean stor del klöfver- och timotejvallar äro redan på södra delen af Gotland afmejade.
Att ett starkt regn var i antågande, märktes i tisdagsafton af den ovanligt starka molnskiftning, som syntes å den norra luftkretsen.
17 tackor
med två små ungar hvardera observerades häromdagen å en åker, tillhörig hemmansägaren P. Jespersson, Burge.
Ett vackert minne
förärade de qvinliga eleverna vid den nyss afslutade husbållskolan i Hemse åt föreståndarinnan fru Sätervall derstädes, som fick emottaga en prydlig och fint arbetad kaffekanna af nysilfver. Fru S. frambar å sin sida åt eleverna sin bjertliga tacksamhet för den flit och uppmärksamhet, de alla under den tid skolan varit i verksamhet ådagalagt.
Gotlands Allehanda
Fredagen 2 Juli 1886
N:r 53.