i Levide pastorat meddelas här slutlig redogörelse.
Till församlingarnes kyrkostämma voro hänskjutna åtskilliga frågor till afgörande.
— Gerums församling gillade samtliga förut omnämda förslag. För förslegot ok uttaxering af två öre på fyrk för bildande af en orgelfond, hvilket förslag skulle behandlas vid nästa ordinarie kyrkostämma, uttalade sig enhälligt de närvarande.
— Levide församling beslöt, att de af kyrko- och skolråden väckta förslag skulle afgöras på nästa ordinarie kyrkostämma i samband med upprättande af inkomst: och utgiftsstaten, Enligt biskopens önskan föredrogos dock för stämman förslagen nu, hvarvid de närvarande enhälligt yttrade sig för desammas gillande. En mängd såsom obrukbara angifna inventarier afskrefvos nu af stämman.
I sitt ämbetsmemorial framhöll tjenstförrättande v. pastor, att-det ej varit honom möjligt att på den korta tid han bestridt pastoralvården i församlingarne vinna någon närmare personlig kännedom om alla de förhållanden, som torde böra nämnas. Det han anförde var mestadels sådant, som samtalsvis eller genom särskild efterfrågan kommit till hans kunskap. Sålunda ville det synas som vore det sedliga och religiösa förhållandet i församlingarne icke på alla punkter tillfredsställande. Oäkta barn förekommo, om ock ej många. Och nykterheten hade icke alltid och allestädes varit den bästa. Aaledningen till detta senare vore väl i väsentlig mån att söka deri att inom pastoratet funnes utskänkningsrörelse och ölförsäljning. För att motväga inflytandet från detta håll — särskildt med afseende på ungdomen — stiftades för några år sedan i Levide en nyktersförening af moderata tänkesätt, men hade ej vunnit den tillslutning den förtjenade och som önskligt vore. — Enligt uppgift utgjorde antalet baptister endast fyra. Ett tjugutal andra personer hade siutit sig till den valdenströmska rörelsen och bildat en särskild nattvardsförening; de voro dock ännu stundom närvarande vid de allmänna gudstjensterna i kyrkorna. Gudstjensterna, hvilka med undantag för ottesångsgudstjensten vid jultiden året om förrättades klockan 9—12 omväxlande i Levide och Gerum, besöktes någorlunda flitigt, mera af män än af qvinnor och minst, påfallande litet, af den ännu ej konfirmerade ungdomen. Att psalmsången lemnade mycket öfrigt att önska, kunde mera beklagas än varda föremål. för egeatlig anmärkning, då ingen af kyrkorna ägde orgel. Passionsgudstjenster, fåtaligt besökta, \’höllos fyra gåoger i hvardera församlingen. Bibelförklaringar hade ej förekommit. Till dopet framburos barnen inom en månad efter födelsen, oftare i hemmen än i kyrkan; vanligen skedde dervid samtidigt mödrarnas | kyrkotagning. Nattvardsgång äg«ae i regel rum fyra gånger om året i hvardera församlingen; deltagandet deri var ganska allmänt. Endast de ofvannämde frireligiöse gingo ej till nattvardsgången i kyrkorna. Konfirmation skedde hvartannat år, omväxlande i Levide och Gerum. Jordfästning hade deremot under de senaste åren alltid förrättats i kyrkorna: De allmänna husförhören omfattades med skäligen stort intresse. Läsrotarnes antal utgjorde i Levide fem och i Gerum två; af dessa läste somliga numera i skolan, andra, såsom förr var vanligt, ännu i hemmen. Bibeln eller åtminstone nya testamentet fans i alla hus; af andaktsböcker i öfrigt förekom ingen särskild mera allmänt, men för öfrigt flere af skilde författare. För barnaundervisningen sörjdes genom skolor i båda församlingarne.
Ett mindre sockenbibliotek fans, hvilket förr flitigt anlitats, men nu åter syntes allt mera falla i glömska.
Med anledning af hvad pastor anfört om det sedliga och religiösa tillståndet samt om nykterheten inom församlingarne förmanade stiftsschefen såväl en hvar enskild med hänseende till sig sjelf som i all synnerhet föräldrar och husfäder med hänseende till sitt husfolk att bruka nödig vaksamhet. För hvarje hem vore det ej allenast en hederssak utan alldeles en lifsangelägenhet, att tukt och nykterhet der herskade. Föräldrar borde tillse, att deras döttrar icke hängåfves sina trolofvade, innan äktenskapst genom vigsel lagligen knatits och af Guds ord helgats, och då nykterheten vore ett oundvikligt vilkor för hemmens frid och lycka och få laster så lätteligen och snarligen som dryckenskap förvandlade hemmen till stridens och förbannelsens nästen, börde en hvar till eget och andras väl så allvarligen beflita sig om ett nyktert lif, att äfven, derest starkare frestelse skulle vara för handen, hel och fullständig återhållsamhet dervid iakttoges; och att församlingarnes kyrkoherde härutinnan måtte föregå med godt exempel, hade: biskopen allvarligen lagt honom på hjertat. — Med anledning af att några få personer inom pastoratet bekände sig till den baptistiska läran, under det andra och några flere slutit sig till den valdenströmska rörelsen, framhöll biskopen vigten af en ren evangelisk lära, och då församlirgarne ägde en sådan, borde de högt akta och värna om densamma såsom sin dyraste skatt. Ytterst berodde visserligen allt på lifvet i Gud, men detta berodde ock i icke ringa mån af lärans renhet. Äfven här gälde det ordet: att man skall det ena göra och det andra icke låta. Beträffande den offentliga församlingsgudstjensten påvisade biskopen hurusom denna borde gå vid sidan liksom den ock till sin sanning betingades af den enskildes gudstjenst i hjertats hängifvenhet till Gud och af familjens, att husfadren efter sanningen kunde bekänna: jag och mitt hus vilja tjena Herren. Utan en ordnad offentlig gudstjenst vore en kristen församling ej tänkbar och än mindre ett kristet land och folk. Med besinnande häraf borde alltså församlingarne, både för sin egen skull och sina barns, slägte efter slägte, vinnlägga sig om den gudaktighetonus öfning, som vore nyttig till all ting och hade löfte om detta lifvet och det tillkommande. — Angående passionspredikningarne erinrade biskopen, att dessa numera på åtskilliga ställen förlagts till aftonen. Biskopen ville likväl till församlingarnes eget bepröfvande och afgörande öfverlemna, om någon förändring härntionan nu borde vidtagas. — Med anledning af att bibelföklaringar ej hållits uppmanade biskopen till anställande af jämväl sådana mera fritt ordnade gudstjensten, om icke på söndag, då, såvida icke presterligt biträde emeilanbt kunde erhållas, gudstjenstduplikationen kunde lägga hinder i vägen, så i stället åtminstone för en eller annan gång på någon söckendag. — Beträffande det heliga dopet framhöll. biskopen hurusom -detta, liksom ock mödrarnas kyrkotagning, rätteligen borde, derest icke helsoskäl derför lade hinder i vägen, äga rum i kyrkan, — Som s. k. kommnnionsförhör ej hållits, erinrade biskopen om lagens föreskrift i detta afseende; detta förhör borde dock till följd af förändrade tidsförhållanden numera få form af samtal. Om förhören så!unda ordnades, förklarade sig församlingarne gerna och med glädje vilja öfvervara och deltaga i desamma, som skulle medföra välsignelse.
Vid förfrågan om församlingarne voro nöjda med anordningen af de gudstjenstliga förrättningarne uttalades ien önskan om ändring endast i det afseende, att antalet nattvardsgånvgar höjdes från 4 till 6, så att nattvardsgång följaktligen ägde rum i hvardera församlingen hvarannan månad.
Angående häfden af prestgården, som för närvarande låg under laga skife, tillkännagafs på derom framstäld fråga, att någon anmärkning, åtminstone med hänsyn till sistförflutna året, ej var att i detta afseende framställa.
Tjenstförrättande v. pastorn förklarade å egna och kyrkoherdens vägnar, att några klagomål mot församlingarne ej voro att anföra. Församlingarne, som också förklarade, att de ej hade några klagomål mot sitt presterskap att framföra, uttalade dock sin önskan, att kyrkoherdetjensten fortfarande måtte uppehållas af v. pastor. Mot det inbördes förhållandet mellan församlingarne, presterskapet, klockarne, skollärare och lärarinnor framstäldes ingen anmärkning.
Under uttalande af de förmaningar, hvartill de vid visitationen vunna upplys ningarne i öfrigt kunnat föranleda, och sin tillfredsställelse särskildt med dett sätt, hvarpå tjenstförrättande vy. pastor befunnits hafva skött sitt värf, afslöt stiftsschefen kyrkostämman med att ånyo tillönska församlingarne Guds nåd och frid.
Gotlands Allehanda
Måndagen 15 November 1886
N:r 92.
