Omkring två skålpund arsenik

påträffades härom dagen i gamla fattighuset på en hylla bland en del gamla bylten, som tillhört år 1881 i Lärbro aflidne arbetare Molin, hvilken var skrifven här i staden, dit också hans lik och små tillhörigheter fördes.

Gotlands Allehanda
Fredagen 15 Oktober 1886
N:r 83.

Ombytt ägare

har åter den vid Strandgatan belägna stora fastigheten, f. börskällaren. Äganderätten till fastigheten har nämligen från hr Larsson öfverflyttats till hr Alfred Elmér i Stockholm.

Gotlands Allehanda
Fredagen 15 Oktober 1886
N:r 83.

Tolf korpraler

vid Gotlands nationalbeväring skola beordras att efter afslutning af innevarande års infanterikorpralskola, vid hvilken de äro tjenstgörande, såsom elever inträda i den å Karlsborg nu pågående infanterivolontärskolan.

Gotlands Allehanda
Fredagen 15 Oktober 1886
N:r 83.

Biskop v. Schéele,

som nu börjat komma i ordning i sin pyinredda bostad, har sin dagliga mottagningstid kl. 10—11 f.m., hvarförutom herskapets gemensamma mottagningar äga rum fredagar kl. 12—3.

Gotlands Allehanda
Fredagen 15 Oktober 1886
N:r 83.

Genom alla instanser

har snickare P. F. Ahlgren i Visby gått med sin af fattigvårdsstyrelsen 18 december 1885 afslagna ansökan om understöd ur den s. k. Gazelianska fonden. Hans begäran hos stadsfullmäktige att ansökan måtte komma under fullmäktiges ompröfning förklarade fullmäktige 13 sistl. april ej föranleda till någon åtgärd. Ahlgren klagade derpå hos k. m:ts befallningshafvande, hvilken myndighet 24 sistl. maj resolverade att hvad Ahlgren anfört ej kunde tillerkännas något afseende. Och tillsist vände han sig till k. m:t, som i dessa dagar lemnat Ahlgreuas besvär utan afseende.

Gotlands Allehanda
Fredagen 15 Oktober 1886
N:r 83.

Rutekretsen

hade i Helvi sistlidne lördag sitt sista möte för året och var besökt af några och tjugu deltagare. Mötet öppnades på öfligt sätt af läraren på stället med bön och bibelkatekisation, till grund för hvilken lades Jesu liknelse om den kosteliga pärlan. Omedelbart härefter hölls undervisningsprof öfver månskiftena samt sol- och månförmörkelserna, äfvenledes af samme lärare. Företelserna, ganska svåra att göra begripliga för barn, visades med tillhjelp af det materiel, som stod till lärarens förfogande, i åtskilliga stycken rätt åskådligt.
Öfverläggningsämnet — »huru bör uppfostraren behandla barnens ambition?» — inleddes med ett kortfattadt föredrag af ordföranden. Sedan ambitionens begrepp, belyst af det gängse språkbruket, uppvisats, försökte han visa, att denna känsla, ehuru nära nog omärklig hos somliga individer, finnes på djupet af hvarje menniskohjerta. Beroende på själslifvets utveckling, menniskans temperament, uppfostran m. m. framträder hon sann eller falsk, mer och mindre mäktig. Vid barnets inträde i skolan har sjelfkänslan under normala förhållanden hunnit så långt i utveckling, att ett rationelt uppfostringssätt med fördel härtill kan anknyta sig, med större framgång, ju äldre barnet blir. En vislig behandling af denua känsla, känslan och aktningen för alla de egenskaper, som göra menniskan till en i sann mening aktningsvärd personlighet, vore af en omätlig vigt vid uppfostran, enär det lifliga medvetaudet om det sanna menniskovärdet räddat mången från skeppsbrott bland lifvets försåtliga bränningar.
Under öfverläggningen framhölls såsom svar på frågan hufvudsakligen följande: Hos de barn, som visa ingen eller blott obetydlig aktning för vare sig sitt eget eller andras bättre »jag», bör denna känsla uppväckas. I enlighet med barnets olika själstillstånd måste härtill användas olika, ofta väsentligt skilda sätt.
Någon gång måste strängare åtgärder vidtagas, men i sådant fall hälst enskildt. I andra fall, må hända de flesta, kan ambitionen väckas genom att söka öfvertyga barnet, att det med sina fel och bristar dock bar ett värde, hvarigenom det är föremål för Guds och menniskors kärlek. Sedan känslan i fråga en gång blifvit väckt, bör för uppfostraren angeläget vara att tidt och ofta genom påminnelser vidmakthålla och genom fortsatt undervisning vidare utveckla ambitionen. Härvid har uppfostraren, utom till Guds ord, der menniskans sanna värde ställes i den rätta belysningen, att hänvisa till personligheter, sådana de framställas i såväl den profana som heliga historien, Det goda, upphöjda och ädla böra mana till efterföljd; det onda och oädla, såsom oförenligt med menniskans bestämmelse, afskys.
Icke minst vigtigt är, om uppfostraren sjelf är den lefvande bilden af en upphöjd personlighet. Medan barnet sålunda blir medvetet om sitt rätta värde, bör det tillika undervisas om, att det, såsom medlem i samhället på jorden och kalladt till medborgarskap i Guds rike, har allvarliga plikter att uppfylla. Visserligen medföra dessa skyldigheter, efter arten och troheten i fullgörandet, sina obevekliga följder, straff eller belöning, men barnet måste göras lifligt öfvertygadt om, att det bör göra det goda för det godas eget skull, ej för belöningen uteslutande. Icke nog ofta kan denna moraliska grundlag läggas fram för de barn, som äro ärelystna, som hafva, såsom man säger, för mycken ambition, som äger en öfverdrifvet hög föreställning om sitt eget jag». Sådana barn gäller det att allvarligen, genom alla medel, som stå till buds, hålla i ödmjukhet.
Till ordförande valdes i stället för O. N. Ljungberg, Slite, skollärare C Veström, Helvi, och till v. ordförande P. Kahlström, Rute, samt till sekreterare kandidat M. Östman, Othem.
Nästa möte skall hållas i Hall andra lördagen i Februari 1887. Såsom undervisningsämne föreslogs berättelsen ur bibl. historien »om yttersta domen» och till öf verläggningsämne »Huru bör välskrifningen fördelaktigast ordnas i folkskolan? »

Gotlands Allehanda
Fredagen 15 Oktober 1886
N:r 83.

Inspektioner.

Gotlands jernväg och hamnbygnader inspekteras innevarande vecka af major Zander vid väg- och vattenbygnadskåren.
— Statens undervisare i slöjd ingeniör A. T. Ramström har hitkommit för att inspektera slöjdskolorna i länet. Ingeniör Ramström, som i förgår inspektorade slöjdskolan i Visby, företager pu inspektionsresor på landsbygden.

Gotlands Allehanda
Fredagen 15 Oktober 1886
N:r 83.

Telefonnätet i Visby

har på få år utvecklat sig på ett sätt, som med hänsyn till folkmängden torde ställa Visby främst bland Sveriges städer. Sjelfsagdt har detta förnämligast berott på, att saken här ordnats så billigt, att telefonapparaterna förmått tränga in äfven i handtverkarens hem. Men om vi alltså inom det privata lifvet sett telefonen raskt utveckla sig, återstår ännu ett och annat att önska beträffande dess användniag hos embetsverk och offentliga myndigheter. Så sakna vi exempelvis ännu telefonförbindelse med postkontoret och telegrafstationen. Och en insändare framhöll häromdagen såsom ett önskningsmål att få telefonmeddelandena med länsstyrelsens olika embetslokaler underlättade.
Närmast med anledning af hvad denne ins. påpekat hafva vi tagit närmare reda på sammanhanget med tillkomsten af den telefonapparat, som nu finnes i länsresidenset. Redan &r 1882 ingick länsstyrelsen till öfverintendentsembetet med begäran att få ilänsstyrelsens embetslokaler anbrioga två särskilda telefonapparater.
Men detta embete förklarade sig sakna medel härtill. Då gjorde länsstyrelsen i början af år 1884 förnyad framställning i ämnet, denna gång hos regeriagen, med begäran om tre särskilda ledninzar, nämligen en till landshöfdingens arbetsrum samt en till landssekreterarens och en till landskamrerarens embetsrum, hvarigenom länsstyrelsen ansåg ändamålet fullständigast kunna vinnas. Men ansåg då tillika länsstyrelsen att, »intilldess erfarenheten visat, huruvida icke det åsyftade gagnet må kunna i väsentlig mån ernås allenast genom den förstnämda ledningen>, denna i främsta rummet måtte anläggas. Och regeringen »fann för godt medgifva att låta anbriaga ledning till landshöfdingens ar betsrum i länsresidenset.»
Emellertid har nu sedan dess telefonväsendet vecklat ut sig äfven till förbindelse med landsbygden ganska vidsträckt.
Vi förmoda derför, att länsstyrelsens för slag om telefonförbindelse med vårt första embetsverk i hela dess ursprungliga utsträckning skulle kunna med hopp om framgång hos regeringen förnyas.

Gotlands Allehanda
Fredagen 15 Oktober 1886
N:r 83.

Handel och Sjöfart.

Inkomna fartyg: Till Visby: 13 Oktober, jakt Sälla hoppet, Vigström, Gefle, barlast (för motvind). — Till Slite: skonert John, Karlsson, Libau, hafre.

Utgångna: Från Visby: 13 Oktober, jakt Teodor, Toftéa, Vestervik, kalk. — Från Slite: 7 Oxtober, galeas Vilhelm, Thompson, Wismar, osläckt kalk och trävaror; 8 Oktober, jakt Mina, Godman, Stockholm, släckt kalk.

Gotlands Allehanda
Fredagen 15 Oktober 1886
N:r 83.

Passagerarelista.

Från Stockholm: med »Visby» 14 Oktober, kapten Selmer, ingeniör Boberg, hrr Östman, Engquist, Hirsch, fru Lindström, fröken Nilsson. — Med »Klintehamn» 15 Oktober, löjtnant Nordberg, bryggmästare Berger, hr Eneqvist, pastorskan Söderström, fru Halling, fröken Palm.

Från Kalmar: med »Tjelvar» 14 Oktober, redaktör Johansson, hrr Trägårdh, Odin, källaremästare Smedman.

Gotlands Allehanda
Fredagen 15 Oktober 1886
N:r 83.