En nio års gosse dödad.
Hans femåriga broder svårt skadad.
Ett ovanligt häårdt åskväder, åtföljdt af strida regnskurar, drog i lördags f.m. öfver mellersta Gotland.
Vid Sorbys i Akebäck slog åskan ned vid half 11-tiden hos båtsmannen P. Friman, hvarvid blixten dödade dennes nioårige son Hjalmar samt skadade femårige sonen Edvin.
Vid besök igår på platsen för olyckshändelsen inhämtade vi om förloppet följande detaljerade underrättelser, som vi härmed i några korta drag sammanfatta för våra läsare.
Båtsmanstorpet är fritt beläget på slätten alldeles invid landsvägen. I bakgrunden några hundra famnar från bygnaden reser sig en vacker barrskog. Bygnaden, af sten och i en våning, innehåller en mindre förstuga och tvänne boningsrum samt är försedd med ett ganska skarpt sluttande spåntak med en skorsten. Då man inträder i förstugan genom en ungefär fyra alnar hög och två alnar bred inåt gående trädörr, & hvars inre sida två ganska tjocka tvärslåar af jern löpa, har man strax till venster det ena rummet, som upptager hela denna gafvel, och derifrån leder en dörr in idet andra rummet, upptagande bakre delen af huset; längst bort till höger i förstugan är den upp till vinden ledande trappan belägen.
Båtsman Friman och hans hustru hade på morgonen aflägsnat sig ett stycke från gården i och för något utarbete. Deras tre barn, de först nämde gossarne och sjuåriga flickan Ida, voro således lemnade ensamma hemma, hvadan ingen annan än de tvänne från en hotande död så underbart räddade barnen kunna lemna upplysningar om förloppet vid den hemska och rätt egendomliga olyckshändelsen. Enligt fiickans berättelser hade barnen till förstugan, hvars dörr var fullt uppslagen, utflyttat tvänne stolar för att sätta sig der och åskåda de granna blixtarne. Å den ena stolen, som stäldes alldeles invid dörren till boningsrummet med ryggstödet intill den kalkreveterade väggen, satte sig den äldste gossen Hjalmar. Den andra stolen, som plaserades tätt invid Hjalmars stol, intogs af Ida, vid hvars venstra sida den yngre gossen stående intog sin plats, hvilken således var belägen strax intill vindstrappan. Äfven dörrarna till båda rummen voro öppna, hvadan gifvetsvis ett starkt luftdrag ägde rum från skorstenen ned genom de öppna spisarne och ut genom förstugudörren. Sedan barnen stilla suttit en stund, huru länge kan ej flickan minnas, kom en skarp blixt fräsande och omedelbart derpå ett bedöfvande dån, hvarvid förstugan fyldes af rök. Flickan, som hade sina båda bröder på hvar sin sida om sig, märkte att den äldre sjönk tillsammans på stolen liksom död och att den yngre ryckte till men syntes dock vara vid lif. Den lilla flickans förfärliga belägenhet kan lättare tänkas än beskrifvas. Efter att om några ögonblick hafva hunnit frigöra sig från den alla hennes sinnen bedöfvande förskräckelse, hvari hon försatts, sprang hon beslutsamt ut ur förstugan, der röken höll på att qväfva henne, samt till närmaste granställe, omkring tio minuters väg, tillkännagifvande att åskan slagit ned, dödat broder Hjalmar och troligen äfven lille Edvin samt tändt eld på huset. Grannfolket och de i hast tillstädeskomna för äldrarna skyndade nu fram till olycksplatsen, der en förfärande syn mötte de arma föräldrarne. Rök såsom af svafvel och krut trängde fram ur bygnaden. I förstugan vid tröskela till rummet låg den äldre gossen nedfallen från stolen på golfvet och befans vara alldeles liflös. Den lille Edvin hade förmått krypa genom förstugan förbi sin döde broder och in irummet, der han tagit sin tillflykt i sängen, hvarifrån han hördesropa: Hjalmar, Hjalmar kom till mig.
De båda rummen voro fylda af rök och sot, som nedkommit från skorstenen. Någon eld kunde dock ingenstädes upptäckas.
Hjalmars lik inbars nu i rummet. På hans kläder syntes iotet spår efter blixten, som utsläckt hans unga lif. Hela högra örat var svartblått och håret svedt ofvanför detsamma; man afklädde nu liket och fann hela kroppens högra sida ända ned till foten likaledes vara svartblå.
Vid vårt besök i det ou af sorg nedtyngda hemmet befans Hjalmars lik, iklädt en skjorta och insvept i ett lakan, ligga på en hög byrå i rummet. Modrens förtviflan öfver sin älsklings död var hjertskärande att åse. Enligt hennes och grannarnes utsago hade han varit ett ovanligt tidigt utveckladt samt ett synnerligt läraktigt och snält barn, sina föräldrars glädje och förhoppning samt den bästa föresyn för sina yngre syskon, hvilka i honom hade ett godt stöd. Vid besigtning af liket funno vi det i enligbet med föräldrarnes här ofvanför lemnade uppgifter. Liket skall i morgon jordfästas å Akebäcks kyrkogård.
Vi stälde nu våra steg till sängen, der den lille rödkindade Edvin låg midt emot sin broders lik. Vid första påseendet syntes han rätt kry och jollrade smått. Han upplyftes nu af modren men måste hållas under armarne, enär benen ej förmådde bära honom. Vid venstra örat var en ljusblå fläck, från hvilken en tumsbred blå linie gick öfver halsen tvärs öfver bröstet ned till underlifvet, som helt och hållet var svartblått och som svårt ömmade vid beröring. Läkare hade föräldrarne ännu ej eftersändt; en ung med. fil. kandidat uppgafs hafva undersökt gossen.
Från det mörka lik- och sjukrummet begåfvo vi oss nu upp vinden. Här be fans en af takbjelkarne, som var belägen närmast skorstenen, svärtad och delvis splittrad, hvarjämte flere af takspånen voro mer eller mindre rubbade. Vid nämda bjelkes nedra ända låg en hög med kläder, som egendomligt nog ej antändts; likaså gick blixten förbi en i förstugan stående säck med halm utan att denna ens var svedd.
Huruvida en eller tvänne blixtar, omedelbart på hvarandra, gått genom bygnaden, torde ej vara lätt att afgöra. Om man antager att endast en Blixt träffat skorstenen, måste strålen hafva delat sig i tvänne, hvaraf den ena gått ned iskorstenen genom de öppna spisrören och så ut genom rummet i förstugan, der den träffat den vid tröskeln sittande Hjalmar, samt vidare genom förstugudörren ut i det fria. Den andra strålen skulle i detta fall gått efter takbjelken & vinden och ned genom vindstrappan, dervid snuddande vid den yngre gossen, samt ut genom springan, som den uppslagna förstugudörren bildade mot väggen ; en trästycke från dörren just vid den nedra tvärslån af jern var också här frånryckt, hvarjämte nedre delen af dörren här var svärtad, hvadan blixten bestämdt här gått ut. Med kanske lika stor sannolikhet hafva dock tvänne blixtar här omedelbart följt på hvarandra, den ena kommande från rummet och dödande Hjalmar samt dan andra genom vindstrappan snuddande vid Edvin, hvarefter de båda utgått genom förstugudörren.
Samma dags förmiddag slog åskan ned på flere ställen på landsvägar och i hagar i Akebäck, Valls,och Roma socknar, hvarvid flere träd söndersplittrats.
Gotlands Allehanda
Måndagen 13 September 1886
N:r 74.
