väckte grosshandlare Lithander motion vid sistl. riksdag, på grund hvaraf riksdagen gjorde framställning till k. m:t om åtgärders vidtagande för afbjelpande af olägenueterna vid varors kringförande till försäljniog avnorlunda än å marknad. För en allsidigare utredning af frågan har k. m:t infordrat vederbörande myndigheters utlåtanden.
Gotlands länsstyrelse, som infordrat yttrande i ärendet af länets kronofogdar, instämmer, i likhet med dem, fullkomligt uti den af riksdagen uttalade åsigten att, med afseende derå att numera nya handelsplatser hastigt uppväxa och bofaste handlande finnasspridde öfverallt på landsbygden samt kommunikationerna alltjämt lättas och förbättras, handeln medels kringförande af varor icke i någon mån kan ansesutgöra ett verkligt behof för allmänheten. Att inskränka rättigheten att utöfva sådan handel, torde derför få anses välbetänkt. Då ett bestämdt förbud i eådant afsesnde möjligen kan anses mindre lämpligt, hemställer länsstyrelsen huruvida icke ändamålet bäst skulle vinnas genom sådan ändring af paragr. 9 uti k. förordn. 18 Juni 1864, sådant detta lagrum lyder enligt förordn. 20 Jani 1879, att rättigheten att till försäljning annorlunda än å marknad kringföra varor, som icke äro alster af försäljarens egen yrkesverksamhet, borde bero, icke på blott anmälan, utan på tillstånd af länsstyrelsen. Om pröfningsrätt i afseende härå tillerkändes länsstyrelsen, är det antagligt, att ett medgifvande skulle inskränkas endast till sådana fall, der en sådan rörelse ansåges nyttig med hänsyn till ortens förhållanden och behof.
Hvad särskildt angår den handel af ifrågavarande slag, som bedrifves af utländingar, hvilka icke undfått k. m:ts tillstånd att idka handel i riket, kan sädan efter nu gällande lag icke utöfvas utan erhållet särskildt till stånd. Att olaglig sådan bandel bedrifves, beror väl ej på lagstiftningen utan på svårigheten att efterse lagens tillämpning. Under senare åren har, åtminstone i detta län, kringstrykande af schackrande utländingar aftagit, efter let några sådana blifvit antastade. Då rättighet nu mera finnes att till säkerhet för böter m. m. qvarhålla en sådan handelsidkares varor, och då en utländing, som medels oloflig handels utöfvande bryter emot landets lagar, är utsatt för äfventyret att utvisas från landet, torde något verksammare lagstadgande till förekommande af missbruk uti ifrågavarande hänseende kanske ej kunna erfordras.
Till förekommande af det af riksdagen påpekade ofoget att kringresavde handlande för kortare tid slår sig ned på en plats oci der utsäljer en mängd mer eller mindre värdelöst kram, torde, derest detsamma icke kan förekommas derigenom att en sådan person skall anses lika med den som kringför varor och således vore beroende af särskildt beviljadt tillgtånd, det verksammaste botemedlet deremot ligga uti föreskrift om skyldighet att erlägga afgift till stat och kommun och att ställa säkerhet för sådan afgift. Enahanda borde förhållandet vara i afseende å det na mera icke ovanliga sättet att medels auktion utsälja handelslager.
Gotlands Allehanda
Fredagen 10 September 1886
N:r 73.