har känt sig mycket oangenämt berörd af en antydan, som lemnats af en bland våra brefskrifvare, att han skulle stå i något förhållande till en landtmannaförening i Hemse. I stället för att fritaga den unga föreningen från en sådan mindre behaglig misstanke har han vändtsig mot Gotlands Allehandas utgifvare personligen med en utgjutelse på ett särdeles älskvärdt och elegant språk, kulminerande i ordet hutlös. Vi taga den saken helt lugnt, så mycket hellre som den illa dolda vreden angifver, att brefskrifvaren verkligen varit på spåren något nytt försök i den vanliga stilen gent emot en godtrogen allmoge. Att vi för öfrigt och för vår egen del icke gifva oss i vidare ordväxling med en för bedrägeri straffad person, torde han sjelf vara dena första att ursäkta. Om sådant skall äga rum, bör det helst ske öfver dombordet med rådbusrätteas ordförande som förmedlare. Så torde också deaf honom angripne aktade män inom samhället, som han förut bespottat, hafva fattat situationen. Uppmaningar att låta mannen, till den beröring han förut haft med strafflagens kapitel, få göra närmare kännedom äfven med kap. 16, hafva icke saknats, och att de icke ledt till något resultat, torde väl finna sin enda och naturliga förklaring deruti, att ett sådant åtal hvilar på förutsättvingen att den som åtalas har något af anseende eller annat att förlora.
För vår del äro vi, som sagdt, mycket okänslige för hans angrepp. Vårt skinn är mot sådana ganska härdadt och döda hökars klor äro gemenligen ofarliga. Skulle vi derför vidtaga någon åtgärd, vore sådant endast för att för mera ömskinnade samhällsmedlemmars räkning låta statuera ett exempel, huru långt samhällsmoralen tillåter upprepade kränkningar å oförvitliga personer. Får sådant fortgå alltför länge, händer lätt att den offentliga moralen råkar i ett tillstånd afslapphet, för samhället af stor våda.
Hvilka personer, som det moraliska ansvaret drabbar för mannens framfart, kunde vara frestande nog att närmare Vidröra. Dertill ha vi na hvarken lust eller tid. Kanske röar det oss någon gång, när vi få godt om bådadera, att teckna ett bland de mera mörka bladen ur Visby inre historia på de senara åren i form af en biografi, som skall komma verlden att beundra den svenska lagstiftningens mildhet beträffande inskränkning i den personliga friheten.
Gotlands Allehanda
Fredagen 27 Maj 1887
N:r 42.