Sydvestra kusten, 20 Juni.
Ett starkt åskväder
drog i dag på morgonen öfver en del socknar härstädes, efter det att åskan hela föregående natten oupphörligt lät höra sig. Vid 4-tiden i dag, måndagsmorgon, syntes blixtarna skarpa och de väldiga åskknallarne hördes följa kort efter hvarandra, från två håll, vest- och ostligt. Åskvädret tilltog i styrka och vid 1/2 5-tiden hördes tvävne bedöfvande åskknallar och svarta rökmoln syntes uppstiga från en af de nordligare belägna gårdarna i Hablingbo. Ilbud ankom ögonblickligen med hästar och åkdon till spruthuset vid kyrkan att hämta brandspratan och brandmanskap. Stark klämtning företogs, ty åskan hade slagit ned, åstadkommande
eldsvåda
vid Lukase i Hablingbo i en hemmansägaren Lars Olofsson derstädes tillhörig ladugårdssträcka och tröskverk, som antändts och stodo i ljus låga. Åskstrålen nedträngde först genom agtakets norra del (der i logen var förvarad all kör- och SKerbrakerbdakaps som äfven uppbrann) och tycktes sedan hafva fördelat sig eller utgått genom tröskverks- och stallbygnadens takspetsar, ty hela fodertaket brann samtidigt. Stiltjerådde under pågående brand med takresningen; men då taket föll, drefs elden af den starka hettan fram och antände ett boskapshus, tillhörigt herr Köhler, och hvilket låg under vinden.
Släckningsarbetet
pågick oaforutet och vatten hämtades från flere håll till sprutan, som visade sig vara verksam vid släckning af på gården liggande större parti floved och vedhögar, hvari elden starkt rasade af den från agtakets nedstörtade foder, och trämassan. — Silte-sprutan anlände äfven samt en massa folk som vero mycket behjelplige att bidraga till att hejda eldens vidare spridning och framfart. Ett tätt fallande regn underlättade släckningsarbetet, ty hettan kändes ej så stark för manskapet vid sprutan. Då takresningen fallit, släcktes medels sprutorna efter hand neddragna brinnande band och rior, och inom kort voro de brinnande trämassorna neddragna inom murarne och jämnade med marken och syntes man då vara herre öfver elden. Vid 7-tiden bröt fram en skarp nordlig blåst, som skulle om den uppkommit vid brandens början hafva antändt och satt i brand flere gårdar vid Burge och Lukase med der befintliga halmstackar. Manbygnaden med brygghus vid brandstället räddades samt ett mindre småhus med trätak. Afkreatur voro endast ett par dragoxar under tak, hvilka med knapp nöd af en driftig gårdsman och husbonden räddades. Några fjäderfä samt ett får blefvo uppbrända jämte all befintlig bruks och körredskap. Ladugårdsbygnaderna voro ganska lågt försäkrade, dessutom uppbrunno nära 10 kastar floved och 17 tolfter bräder och plankor, hvilka €j voro försäkrade. — Då elden befans i det närmaste släckt, syntes ännu 20 man af brand- och vaktmanskapet närvara vid brandstället samt följande natt, emedan rök uppträngde från grusstenhögarna.
21 Juni.
Kornet
ser ovanligt lofvande at, likaledes höskörden och allt hvad växter heter. Den kyliga väderleken åstadkom, att en massa kreatur måste intagas å stall under det hällande regnet.
Vestkinde, 20 Juni.
En liknöjdhet,
och dertill en oförsvarlig sådan, är att en del hundägare trots jagtstadgans förbud låta sina hundar gå lösa i skog och mark under den förbjudna jagttiden. Icke nog med att deanställa skada å fridlyst vildt — hund förföljande hare har uoder de sista veckorna varit synlig — utan de äro dertill en fasa för de betande fåren, bland hvilka de också härstädes austält förödelse. Hvad de arma djuren utaf dessa sina bödlar få utstå kan man göra sig en föreställning om, då de påträffats söndersargade, i döende tillstånd.
Eder\’brefskrifvare har föravledts att omnämna detta, af den anledning att en större fårägare här i socknen för någon tid sedan från preikstolarne i pastoratets kyrkor i detta ämne vädjat till hundägarnes rättskänsla, Och en sådan vädjan torde kavske vara behöflig äfven på andra håll.
Gotlands Allehanda
Torsdagen 23 Juni 1887
N:r 50.
