Borgenärerna

uti Jobn F. Lyths, Klinte i Boge, konkurs kallas härmed till sammanträde uti undertecknads bostad vid Othemars i Otbem torsdagen den 4 instundande Augusti kl. 4 e.m., för att graoska slutredovisningen öfver konkursboets förvaltning.
Othem i Juli 1887.
JOHAN SMEDBERG.

Borgenärerna uti busbonden Nils Ljuogmans, Roshage i Stenkyrka konkurs kallas härmed att sammanträda å Gravusne gästgitvaregård i Stenkyrka onsdagen den 27 uti innevarande Juli månad kl. 3 eftermiddagen, för att höras och besluta om huru med koukurshem: manet bör förfaras samt bestämma underhbållet till gäldenären och hans familj.
jämte andra frågor.
Othem i Juli 1887.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Gotlands Allehanda
Fredagen 22 Juni 1887
N:r 58.

Handel och Sjöfart.

Inkomna fartyg: Till Visby: 18 Juli, galeas Kronprinsen, Johansson, Stockholm, fotogén; jakt Bröderna, Olsson, Stenkyrkehuk, barlast. — Till Burgsvik: 3 Juli, skonert Starkodder, Siltberg, Södertelje, barlast; slup Albertina, Gustatsson, Linköping, barlast; 8 Juli, galeas Petrine, Olman, Halmstad, barlast; jakt Syd, Weström, Grumpevik, för intagande af lastfyllnad; 13 Juli, jakt Sex Syskon, Karlström, Malmö, förpassade varor; 14 Juli, jakt Josefina, Berggren, Aalborg, barlast. — Till Klinte: 10 Juli, skonert Sofia Fredrika, Landström, Kiel, barlast.

Utgångna: Från Burgsvik: 4 Juli, skonert Starkodder, Siltberg, Gefle; 10 Juli, jakt Syd, Weström, Malmö; 11 Juli, jakt Christian, Häglund, Karlskrona; 12 Juli, galeas Petrine, Odman, Danmark; 15 Juli, jakt Sex Syskon, Karlström, Tyskland; 16 Juli, jakt Josefina, Berggren, Danmark, samtliga dessa tartyg med slipstenslaster. — Från Klinte: 12 Juli, skonert Lovisa, Ahlström, Rostock, kalk och trävaror; skonert Fritiof, Afvelin, Neustadt, trävaror. — Från Kyllej: 13 Juli, skonert Phoenix, Ruthström, Danzig, sten.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Juni 1887
N:r 57.

Passagerarelista.

Från Stockholm: Med »Gotland» 16 Juli: kommendör Engström, lektor: Wiborg, hrr Johansson, Sonntag, Hellgren, Enderberg, Häger, fru:na Engstrand, Ramberg; frök:na Byström, Beckström. — Med »Tjelvar» 18 Juli, häradshöfdivg Vestman; kamrer Sandahl, grosshandlare Janson, Arr Lagerström, Ahlström, Pettersson, Tallbom; fru:na Lagerström, Rosén, Ekvall, fröken Sallin.

Från Kalmar: med »Visby» 17 Juli; hrr Erythropel, Boethius, Nordé, Vesterdahl med fra, Nylin, Hirsch, Helm, Vennström, Vahlby, Höckert.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Juni 1887
N:r 57.

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
I målet angående oloflig spritutskänkning å paviljongen atkunnades idag utslag. Rådhusrätten förklarade att, då intet yrkande framstälts mot hr Aug. Johansson, utskänkningsrättighetens innehafvare, något vidare yttrande från rådhus rättens sida härom ej vore att afgifva; och då instämda Auna Malmlöf ej utöfvat utskänkvingen för egen räkning utan såsom biträde sålt varorna, fann rådhusrätten detta förhållande ej kunna föranleda till någon ansvarspåföljd för henne.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Juni 1887
N:r 57.

Ett blad ur Gotlands odlingshistoria.

Ett hundraårsminne.
af O. Klintberg.
Det har i förbigående förut anmärkts, att von Segebaden varnade för och motarbetade den öfverdrifna bränvinsbränningen. Det är ingen angelägenhet, som upptager så många och långa skrifvelser som denna, isynnerhet efter år 1772, Gustaf 3:s bekanta förbud mot all enskild bränvinsbränning utkom detta år, för att, såsom det heter i ett cirkulär, »hindra den gamla bränningen, som var till rikets märkeliga skada och utblottande». Då sedan bränningen blef ett regale under förpaktning, bestämdes för hvarje län ett visst qvantum säd, com skulle användas. För Gotland blef detta qvantum 4,000 tunnor, dock med rättighet för landshöfdingen att vid inträffande missväxt inom en viss gräns minska detta. Utvecklingen af den olösliga bränvinsfrågan är ganska intressant, men tiden tillåter ej att anföra mera än hvad som kan bidraga till upplysning om denna handterings häpnadsväckande utsträckning på Gotland under husbehofsbränningens mörka tider.
När bränningen blef ett regale, skulle alla enskilda pannor förseglas och bevaras på ett »publikt rum». Af rapporter om denna sak finner man, att pannor blifvit inlemnade, i staden 41, och i södra häradet 955 stycken. Man må dock icke föreställa sig, att detta var hela antalet. – Allmogen ville ej i första taget lemna ifrån sig de kära redskapen. Ett kungligt cirkulär af år 1776; innehåller, att det vore bekant, att den enskilda bränningen fortfore, att en mängd pannor blifvit undangömda; samt att man antagligen ej vågade utlemna dem på grund af den höga plikt, som var utsatt för brott mot förordningen. Länets höfding uppmanades nu att kungöra, det hvarje hittills gjordt undangömmande skulle förlåtas, och redskapen borde inom: en månad utlempas, Inom kort inkommo också verkligen nya listor, Reflexionerna göra sig sjelfva.
Äfven för husdjursraseraas förbättrande har von Segebaden ådagalagt ett förtjenstfullt vit.
Att fårafveln härstädes sedan långt tillbaka i tiden drifvits i stor skala, är mer än antagligt.
Men såsom J. Wallin säger: »det är skilnad mellan får och får, särdeles mellan vädrar och vädrar, ty sådana de äro, så blifver hela fåraslägtet». Derför hade man tillrazens förbättrande till Sverige från början af 1700-talet infört utländska får, och som bekant hade, isynnerhet kommersrådet Alström, sedermera Alströmer, ifrat för saken, dels genom auläggande af schäferi, dels genom utgifna skrifter alltifrån 1727, då han utgaf: »Den svenske Vårdande fåraherdens vägvisare», och några år derefter »Fåraherdens hemliga konster» m, fl. arbeten. Genom landshöfding von Hökerstedt3 försorg hitfördes till Gotland 1739 spanskt och engelskt fårslag från Alströms »Seminario eller schola uti Högenstorp». Emellertid synas dessa främmande raser ej härstädes hafva motsvarat förväntningarna, ty i början af Gustaf 3:s regering anbefalles genom kommerskollegium, som varit betänkt på att till de talrika fabrikerna skaffa lämplig ull, att landshöfdingen skulle efterhöra personer, som kunde vara villiga anställa försök med polska får. Ert större antal får synes hafva blifvit hitfördt, och landshöfdingen är mycket nitisk, hvarför han ock får erkännanden af kollegiet, som uttrycker sin stora tillfredsställels2 med försökets framgång. Emellertid behagade de polska fåren. lemna 2 slag af ull, hvaraf det ena var groft och otjenligt för fabrikerna. Under de senare åren af den tid, som här skildras, har jag ej funnit några handlingar om denna sak, hvarför jag ej vet, huru den utvecklade sig.
in ny punkt upptogs på von Segebadens förslag i det förut nämda programmet för premiers utbetalning ur dev gemensamma sammanskottskassau. Premier och belöningar utlofvas nu också till dem af allmogen, som på sina gårdar uppdrogo någon »fullgod och mönstergill häst».
Sedan nu behandlats. hvad som rör landtkulturen, borde åtskilliga audra sidor af von Segebadens verksamhet skildras, men kunna uu blott uppräknas; de äro fiskerinäringen, hvilken han ordnade genom tillsättande af åfogdar, d. v. s. uppsyningsmän öfver vårfisket i åarna, samt genom stadfästande af conventioner äfven rörande saltsjöfisket t. ex. vid Östergarn; vidare beredningen af harts, pottaska, och saltpeter; motarbetande af tiggeriet och uppförandet af fattigstugor, samt en förbättrad sjukvård. En sak måste dock med några ord omnämnas, näml. hvad v. S. uträttat för samfärdseln. Före hans tid funnos här blott eländiga skogsgator. Att afbjelpa denna olägenhet var ett storverk, som v. S. lyckligt genomförde, hvarvid han gick till väga på ett sätt, som i våra dagar skulle stämplas som en förvånande hänsynslöshet. Han fana också motstånd och opposition, men verket vardt genomfördt, och det påstås, att 112 mil af våra nu präktiga landsvägar genom hans försorg blifvit anlagda, Redan 1767 börjar han höra allmogen härom och förklarar i sammanhang med sjelfva väganläggningen: »Jag finner äfven nödigt öfver hela länet låta uppresa milstolpar af marmorsten, som här i landet förefinnes», något som ock skedde. Under alla år af hans härvaro fortgå arbeten för vägars anläggaude, förbättrande och underhållande, och ständigt utskickas order till kronobetjeningen att hålla efter allmogen. Denna angelägenhet skildras utförligare af P. A. Säve i hans skrift: »Samfärdseln på Gotland i äldre tider», till hvilken hänvisas.
Ännu åtskilliga andra angelägenheter från denna tid vore förtjenta af en utförligare framställning, t. ex., huru gällande förordningar mot öfverflöd och yppighet uppfattades och tillämpades, men de förbigås såsom mindre vigtiga.
S:s verksamhet har \”varit så mångsidig, och ett så rikt materiel i offentliga handlingar föreligger —dock icke statistiska uppgifter att nära nog öfver hvarje sida af densamma skulle kunna skrifvas en historia Men i den öfversigtliga framställning, jag här haft äran göra, hafva endast konturerna kunnat tecknas.
Så mycket torde dock hafva framgått, att Karl Otto von Segebadeu varit en man, som i mångt och mycket före sin tid, i egenskap af Gotlands landshöfding — och det är ju såsom sådan han här blifvit tecknad — lagt i dagen »mogen insigt och erfarenhet uti de till ett så vigtigt ämbete hörande ting», såsom det ju hette vid hans utnämning. Det torde hafva framgått, att han redan från början klart fattat behofven och bristerna inom länet, att han genom eget föredöme, genom öfvertygelse och upplysning verkat för den gotländska odlingens utveckling i andligt och lekamligt hänseende, att han hos de insigtsfullare framkallat väckelse och håg till det bättre, att han med allvar och stränghet, när det var så nödvändigt, förstått att genomdrifva sina planer, och att han förstått ingifva länets invånare en känsla af gemensamhet i nöd och lust. — Men det bör också hafva framgått, att han ej mäktat genomdrifva allt hvad han önskat och velat till Gotlands fromma och att han blifvit be: mött med motstånd och otack vid sina betydelsefullaste sträfvanden.
Klart är, att frukterna at en så mångsidig verksamhet ej kunde hinna mogna i hans tid, och att allmänheten först långt senare insåg, hvilket vigtigt blad han inskrifvit i Gotlands utvecklingshistoria.
Men nutiden inser det tillfallo, och man kan med skäl säga, att nyare tiden i Gotlands odlingshistoria bör räknas från hans tid.
Derför är det för oss kärt och dyrbart att af den store höfdingen och gustavianske ädlingen äga den konstnärligt utförda bild, som pryder detta rum, en bild, som erinrar os3 om en för vår fosterö vigtig tidrymd och manar os8 att i tacksamt och troget minne bevara Karl Otto von Segebaden.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Juni 1887
N:r 57.

Från landsbygden.

Hemse, 18 Juli.
Åskluft
med tryckande värme har nu de ssnaste dagarne varit rådande. Gårdagen inträdde dock annan temperatur, med mera svalka, då ett välgörande regn föll; välgörande isynnerhet för de afslagna fodervallarne, som i år troligen komma att gifva en lika god andra, som första skörd. Äfven för vårsäden i allmänhet och potatisen i syunerhet kommer det att verka godt. Hvad vårsäden beträffar, så såg den dessförinnan ganska lofvande ut och den har flerestädes skjutit rätt betydligt på strået, ändå till 5 fot och derutöfver, så att man kan binda henne i »skupar».

Andungsjagten
har i år bedrifvits med mindre vanlig ifver, hvilket är beroende af att den lemnat klena resultat; dertill har nog också det myckna vattnet, som i år finnes i myrarne, batydligt bidragit. Vissa år slår dock andungsjagten bättre ut, ty en skytt kan då på några timmar fånga ända till ett 50-tal andungar, under förutsättning af en skicklig hund.

Näs, 15 Juli.
Skörden
i år tycks blifva god i våra trakter. Höst, hvilket man uu håller på attafmeja, står ganska vackert och kommer att lemna god skörd, om det blir godt bergadt.
Rågen ser någorlunda bra ut, bättre än man vågade hoppas i höstas, ty den blefsentsådd.
Den börjar redan hvitna, bebådande skördetidens ankomst.
Hvetet står ovanligt vackert härstädes och lofvar god skörd. Man kan icke i mannaminne ihågkomma den bättre än hvad den nu är.
Äfven koru ock hafreselofvande ut. Likaså rotfrukterna.

Södra Gotland, 15 Juli.
Strömmingsfisket
har under denna vecka varit mycket gifvande särskildt på vestra kusten af sydligaste Gotland. På ett båtlag har till och med på en natt fångats ej mindre än 170 valar på s. k. vrakfiske, och det är vackert så, helst som strömmingen är af utmärktaste beskaffenhet.
ge har å denna vara varit 33—38 öre valen.

Fartygsstrandning.
Under svår tjocka strandade gistl. torsdags morgon vid 7-tiden, i närheten af Hoburgs ref, engelska ångaren »Nicosian» från Leith, lastad med stenkol. Dykeribolaget Neptunas ångare »Hermes» ankom samma dags eftermiddag till. strandningsstället, men har, när detta skrifves, ännu icke fått öfvertaga bergningsarbetet. Ryktet vill veta att samma ångbåt har grundstött för omkring 10 måna der sedan någonstädes, då »Hermes» flottagit densamma, för ett pris af — som det säges — 54,000 kronor.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Juni 1887
N:r 57.

Från sjön.

Bergningsångaren Her mes, som i fredags afgick från Slite till Hoburgen för bergning af engelska ångfartyget Nicosian, behöfde här ej biträda, enär fartyget med egen hjelp kom flott. Hermes ankom hit till Visby i lördags e. m. men afgick åter till Slite, då hans hjelp ej påkallades för bergning af ångaren Gotland.
— Bergningsångaren Argo (f. d. Assistant) är för närvarande sysselsatt vid vraket af engelska ångaren Widdrington, som för omkring tio år sedan strandade vid Lans holmar.
— Ångaren Nicosian från Leith, som i torsdags strandade å Hoburgen är samma ångare, som för ett år sedan af ångaren Hermes bergades å ryska sidan. Fartyget har kommit flott med egen hjelp efter att hafva kastat 300 ton stenkol öfverbord och fortsatt resan till Kronstadt.
— Till Klintehamn iakom 6 dennes i marvatten tyska skonerten Johan, hemma i Zingst och förd af kapten Vierck, på resa från Memel till Stettin med last af stäf. Fartyget har, enligt kaptenens uppgift, på östra kusten af Öland, ungefär 4 min. från land, stött antagtigen på något vrak, hvarefter fartyget sprang läck. Sedan det samma förankrats på Klinte redd, kapades, till följd af en stormby, masterna för att förekomma. kantring. Skonerten är vrak samt kommer 21 denne att försäljas på auktion.
— Från Furusund telegraferas i förgår: Den vid Svenska högarne strandade engelska ångaren Enoniskillen, kapten W. Jackson, anses blifva vrak. Neptunbolagets ångare Belos, som tillkallats, ankom till Furusund på eftermiddagen efter att hafva bergat fartygets inventarier. Besättningen är om bord å Belos.
— Svenska barkskeppet Hindoo, som för kort tid sedan omnämdes hafva kantrat i Bottenhafvet, infördes af bergnings och dykeribolaget Neptuns ångfartyg Neptun först under Holmön för att der försöka att upprättas, men då detta misslyckades, har det samma nu blifvit infördt till Holmsund, der nya försök skola anställas att söka få skeppet på rät köl. Riggen lär till en del vara sprängd och ligger under fartyget.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Juni 1887
N:r 57.

Badgäster

vid Visby vattenkuranstalt:
Landtbrakaren K. Wallin, Gotland; Olof Friberg, Skåne; kopparslagaren Johan Helén, Tranås; befallningsman A. Ahlström, Gestrikland; pastorskan J. V. Westerdahl, Amerika; sågverksägaren Tallbom, Norrland.
Summa 335.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Juni 1887
N:r 57.

För uppförandet för kronans räkning

af två baracker, två tvätthus, ett kokhus, en proviantbod och en latrinbygnad å Visborgs lägerplats har byggmästare O. Hansson från Bollnäs å entreprenadauktion stannat för lägsta anbudet 45 tusen kronor. Bygnaderna skola vara färdiga till afsyning före 15 nästa Maj.
Hr Hansson har å andra orter uppfört flere dylika barackbygnader.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Juni 1887
N:r 57.