Dag: 27 augusti 2023

äro vid Visby rådhusrätt beviljade å
fastigheten nr 107 Norderrotens 3:e qv., som snickeriarb. N. P. Svensson köpt af målaren A. F. Wåhlstrand för 2,350 kr. samt
fastigheten nr 55 och 56 i Klinterotens 4:de qv., som jungfru H. E. Sedelius för 1,000 kr. öfverlåtit till sjömannen J. P. Vahlquist och hans hustru.

Gotlands Allehanda
Fredagen 12 Augusti 1887
N:r 64

i Visby, hvilken hittills årligen hållits tänd 1 September — 31 December, hålles i år tänd från med i förgår och skall för framtiden hållas lysande 1 Augusti — 30 April.

Gotlands Allehanda
Fredagen 12 Augusti 1887
N:r 64

hölls igår å hushållningssällskapets slöjdskola härstädes samt var besökt af ett 20-tal personer, hvaribland de flesta voro folkskollärare.
Mötet inleddes af slöjdskoleföreståndaren härstädes Åke Pettersson med ett föredrag om slöjden såsom undervisningsämne i folkskolan. Talaren framhöll att slöjden vore ett medel till att inplanta håg och kärlek till arbete, hvilket för slafven vore ett tvång men för den fria menniskan en glädje. Utom arbete fun nes ingen verklig lycka, derpå lemnade erfarenheten ojäfaktiga bevis Slöjden borde på en gång vara både till nöje och nytta samt till beredande af omväxling i skolans arbete. – Slöjden borde dock ordnas såsom ett verkligt arbete, ej såsom en mer eller mindre maskerad lek, ty då blefve det endast faskverk. Slöjden i folkskolan hade till ändamål att bibringa allmän händighet, ej att vinna någon särskild handfärdighet till utbildande af något visst yrke, det vore yrkesskolans eller verkstadens sak. Träslöjden vore här den lämpligaste såsom arbetande med de mest mångsidiga och i det allmänna lifvet mest behöfliga verktyg. Slöjden vande barnet vid sjelfverksamhet, här bjelpteiogen »hviskning». Läraren borde akta sig att af barnet fordra mer än möjligt, häri låge hemligheten. Läraren finge ej vara benägen att hjelpa barnet utan endast ställa verktyget åt det. Hjelpte man barnen, minskades den tillfredsställelse och glädje de kände öfver att sjelfva hafva förfärdigat arbetet. Slöjdarbetet vande vidare barnen vid ordning och noggranhet, då de fingo hvar och ån stå på sin plats och tyste arbeta efter lärarens undervisning och anvisning samt sedan rengöra slöjdrummet. Korgmakeri vore ej särskildt lämpligt såsom undervisningsämne men kunde dock användas för ofärdiga, hvarför det vore godt att läraren inhämtat grunderna deraf. Visby slöjdskola hade både en uppfostrande och industriel uodervisning, enär härifrån äfven såldes slöjdvaror. Slöjden sporrade dessutom särskildt till flit och ibärdighet i motsats till undervisning i teoretiska ämnen, i hvilka det kunde gå bra för den late men dåligt för den flitige. I slöjden hade tur och tillfälligheter ringa spelrum, der förmådde den flitige mest och kunde med framgång täfla med mera andligt begåfvade. Slutligen borde slöjdundervisningen gå från det lättare och enklare till det svårare och mer sammanfattade. Den metodiska seriens nummer, som här begagnades, kunde väl flyttas efter olika arbetsförhållan den, men dock genast bestämmas, så att barnen finge på en gång se alla modellnumren.
Talarea upplyste att sistl. år besöktes slöjdkursen härstädes af elfva skollärare, hvaraf 3 erhållit betyg; till deo senare kursen i år hade 6 af dessa återkommit samt 12 nya mottagits.
Till att leda förhandlingarne vid öfverläggniog om följande insända frågor utsågs hr Åke Pettersson. Till sekreterare valdes folkskollärarne Rosvall i Eskelhem och Gardell i Lye.
1:sta frågan: Är en fortsättningsskola i slöjd nyttig och nödig?
Ordföranden: Att den vore nyttig, kunde ej frångås, men nödvändig vore den kanske ej öfverallt. Frågan vore på hvilket sätt den borde ordnas och om lärarens tid räckte till.
Den borde vara mera industriell, så att en mer direkt nytta kunde dragas af den.
folkskollärare Herlitz i Halla: Då folkskolans slöjd ej vore anlagd på annat än att ernå allmän shändighet, borde det fortsättas efter samma grund. Godt vore om en sådan fortsättningsskola förenades med fortsättningsskolan i läsning. Att härvid gå in i yrkesmakeri vore oförenligt med skolans och lärarens uppgifter. Ingen lärare villa åtaga sig vara snickare, tunnbindare och vagnmakare för ortens vuxna befolkning. skollärare Andersson i Tofta trodde att en sådan skola nog kunde vara bra. Den borde förläggas till julferierna, ej till sommaren, då allmogen hade brådt med utarbete. Den serie, som här följdes, vore nog god men borde inrymma mer modeller till en del landtbruksredskap och i tunnbinderi. I talarens trakt stodo man handfallen, om något sådant ginge sönder; man kunde endast knyta ihop det, ej laga det. En slöjdskola komme näppeligen till stånd i Tofta. En del hyste förakt för saken på grund af för fina modeller. Sådana borde derför fianas till spadar, plogar, harfvar m. m.
skollärare Gahnström i Hafdhem: Först borde inrättande af fortsättningskola i läsning varda obligatorisk, sedan kunde möjligen sådan skola i slöjd komma till stånd. Skolläraren hade dock ej tid att sköta denna senare, som derför måste anförtros åt facklärare.
skollärare Gardell i Lye: Under vinterqvällarne, då allmogen vore sysslolös i hemmen, kunde det nog vara nyttigt att undervisning lemnades i slöjd. Men huru skall folkskolläraren hinna al? Tiden räckte näppeligen till för honom, då han läste 9 1/2 månader om året i skolan. Trodde ej att om man genomgått en slöjdkurs i folkskolan man i allmänhet behöfde stå handfallen vid förekommande fall.
skollärare Qviberg i Garda: Hvarför borde ej den praktiska nyttan vinnas under skollärarens ledning. Om särskildé facklärare antoges, skulle folkskolan derpå förlora. Bra vore om modeller till en del landtbruksredskap och i tuunbinderi infördes i serien, detta skulle fästa folket vid folkskolan. Om fortsättnivgsskola anordnades, vore det Jämpligt att der undervisa i tunubinderi, vagnmakeri m. m.
skollärare Gaknström i Hafdhem ville fråga huru skolläraren skulle hinna med allt detta, hvarifrån han skulle taga tid till detta.
ordföranden: Meningen vore att fortsättningsskolan skulle vara bygd på samma metod, som följdes i den första kursen, samt att läraren skulle hafva erhå!lit uadervisning äfven i tunnbinderi cch vagnmakeri. Hufvudsaken för barnet vore att lära sig att göra sjelfva verktyget, då de sedan nog kunde begagna det. Nämde att en gosse, som genomgått en kurs här i Visby, sedan på halfaunan dag förfärdigat en harf åt sin fader. I fortsättningsskolan fioge man likväl ej gå derhän, att man gjorde redskapet i dess fulla storlek.
— Upplyste slutligen att under de tio år talaren tjenstgjort härstädes hade tolf slöjdskolor uppstått i länet.
skollärare Qviberg i Garda: Nu vore ju endast att tala om dessa skolors nytta och nödvändighet. Största svårigheten vore just skollärarens strängt upptagna tid. Lämpligaste tiden för dessa skolor torde vara vinterqvällarne.
skollärare Herlitz i Halla: Frågan vore för tidigt väckt. Skäl vore att först få vanliga slöjdskolor i alla socknar. Exemplen på att allmogen, då något redskap ginge sönder, stode haudfallen vore tämligen sällsynta. Var ej emot införande af en del modeller aflandtbruksredskap och i tunnbinderi; alla slags modeller behöfdes derför ej. En fortsättningsskola vore alldeles onödig för närvarande.
skollärare Timgren i Roma: Skolan vore nog nyttig och god, men skolläraren kunde ej hinna med den. Det vore stridande mot folkskolans princip att i den införa en fackskola. I hvarje fall vore bäst att afvakta tiden för att få se frukterna af den nu pågående vanliga slöjdskolan.
skollärare Rosvall i Eskelhem frågade hvarifrån skolläraren skulle taga tid härtill. Det vore uppåt väggarne och åt skogen att fordra allt af skolläraren. Om han ej brände något af de många jern han hade i elden, så brände han sig sjelf. Funnes tid och krafter öfriga för skolläraren efter hans arbete, så funnes så mycket annat, hvartill han uppfordrades.
skollärare Qviberg i Garda ville medgifva att svårigheterna voro så stora, att de kanske voro omöjliga att öfvervinna. Skollärarekåren borde dock ej afgifva någon protest mot detta hushållningssällskapets förslag; det skulle se illa ut.
skollärare Gardell i Lye nämde angående den ekonomiska sidan att man ej borde begära ny hjelp af nämda sällskap till tortsättningsskolor utan vara nöjd med att få påräkna den gamla hjelpen till nuvarande och anslag till blifvande vanliga slöjdskolor.
skollärare Jakobsson i Östergarn föreslog att diskussionen skulle få utgöra svar på frågan
skollärare Lingström i Klinte ansåg den nuvarande slöjdundervisningeu tillräcklig, i hvilken endast några nya modeller borde införas.
skollärarne Qviberg och Timgren ville att ett erkännande af hushållningssällskapets omsorg för slöjden skulle uttalas på samma gång mötet uttalade som sin åsigt att man först borde afvakta frukterna af den nu pågående slöjdundervisningen.
På förslag af skollärare Rosvall beslöt mötet afgifva följande svar på frågan: Mötet anser en fortsättningsskola i slöjd nyttig men ej för närvarande nödvändig samt dessutom förenad med så många svårigheter, särskildt med afseende bristande tid för skolläraren och penningtillgångea, att den ej bör förekomma, utan anses slöjdunderviningen för närvarande böra bero vid vanliga slöjdskolors anordnande och uppehållande.
2:dra frågan: Finnes exempel på att slöjden varit menlig för den bokliga undervisningen ?
skollärare Rosvall i Eskelhem, frågans inledare, nämde att hvad han komme att säga i sjelfva frågan vore endast ett teoretiserande, enär han ej sjelf vore slöjdlärare. Talaren kunde: derför endast uttala enligt sin åsigt hvilka svårigheter i ämnet som skulle kuona inträffa ; men han visste ej om de verkligen hade gjort sig gällande i praktiken. Undervisningen i folkskolan hotades med att varda allt mer omfattande genom att alla möjliga bokliga ämnen infördes. Nu höjdes röster för att statskunskap, kommunalförfattning och helsovård skulle läsas i folkskolan. Och redan klagade folkskolläraren, att hans tid ej ou räckte till. Talaren visste sjelf, att man ej hunne med att afsluta något helt; man finge endast börja, men aldrig sluta väl. Deraf ingen gedigenhet. När man nu funnit att de bokliga ämnena i folkskolan verkade menligt för barnens kropp, infördes trädgårdsskötsel, så kom gymnastik och nu slöjd. Dessa tre nyinförda öfningsämnen skulle dock öfvas utom skoltiden, Men hvart skall detta bära! Med lexöfverläsning hade nu folkskolebarnen 48 timmars arbete i veckan. Åtta timmars dagligt arbete för skolan vore för drygt för bar: nen. En del af de gamla bokliga ämnen, som möjligen vore af mindre vigt, måste derför borttagas. Det nuvarande sättet vore att döda i stället för att fostra barnet. Nu blefve allting halft eller rent af intet. Slöjden kunde inverka menligt på den bokliga undervisningen så till vida att föräldrarne, som verkligen ibland behöfde barnen hemma, kunde taga barnen från sjelfva läsämnena men låta dem bevista slöjden. Talaren hade hört att så skulla inträffa. Med det nuvarande skoltvåuget hade nog staten tänkt sig det bästa men kanske gått för långt. Lördagarne borde vara fria.
Genom hvarannandags läsving blefve skolgången jämnare och resultatet bättre. Föräldrarne hade väl dock den största rättigheten öfver sina barn. Talaren föreslog att de nya ämnena skulle inordnas i skolan men arbetstiden finge ej utsträckas öfver trettio timmar i veckan.
Skolläraren finge då visserligen ej. högre lön men hans krafter sparades i stället.
skollärare ändar i Atlingbo instämde med den föregående talaren. Ville endast tillägga att äfven söndagarne flerestädes voro upptagna med s. k. söndagsskolor.
skollärare Herlitz i Halla var äfven i hufvudsak ense med hr Rosvall, För mycket blefve intet. Man kunde ej frånkänna allmänhetens fordran om att få kunskap i stats- och kommunalförfattning till praktiskt gagn i lifvet. Trodde att man utan förlust kunde ta bort några bokliga ämnen och i stället insätta de ofvannämda, som också voro af uppfostrande natur. De fyra slöjdtimmarne kunde dock läggas utom skoltiden, ty dessa gåfve omväxliog och slappade ej samt vore ej betungande för barnen, äfven om de förlades på lördagarne; för öfrigt ansåg talaren att barnen med skäl borde få vara hewma pålördagarne. Trodde ej att slöjden, anordnad såsom den nu vore, inverkade menligt på de bokliga ämnena, utan tvärtom.
skollärare Qviberg i Garda: Någon tvångströja borde ej läggas på slöjden, som vore ett uppfriskningsmedel och gåfve barnet större tillit till sig sjelf. Ett barn om 10 år, som vore i tjenst, kunde och finge arbeta 8, 10 ja 12 timmar dagligen och vore ändå friskt, just derför att detta vore kroppsarbete.
skollärare Rosvall i Eskelhem: Den historiska undervisningen kunde delvis borttagas eller inskränkas; barnen behöfde ej här utföras på stridsfälten, dit de i lifvet komme tids nog. De stora historiska personligheterna i fredens värf borde skildras, ej krigets.
Vår förskräckliga rättstafuing, hvarpå nedlades oerhördt arbete, önskade talaren förvisad till Söderhafvets öar; nu komme man ingenstädes bara derför att svenskarne ej ville lära sig skritva ordet såsom det ljöde. XKristendomsundervisningen skulle ordnas på ett annat och bättre sätt, särskildt i afseende på barnens hemarbete, der katekesläsningen sågom den nu bedrefves vore ett af de drygaste arbeten; ämnet vore i och för sig godt men sättet, hvarpå det lästes, borde vara lättare och mera uppfriskande; det nuvarande sättet vore förkastligt.
skollärare Qviberg i Garda instämde på det varmaste i hr Rosvalls senare anförande.
skollärare Herlitz i Halla: Man borde hålla sig till saken. Det hvarom hr Rosvall nu ordat hörde ej hit och fordrade en grundlig utredning för att ej missförstås. Det vore högst opassande att nu komma fram med sådant.
Mötet förklarade som sin åsigt, att frågan ej kunde besvaras, enär tillräcklig erfarenhet ej förefunnes.
3:dje frågan: Hvilka tider äro lämpligast för slöjdundervisning i folkskolan och huru många timmar kan slöjdundervisuingen lämpligast bedrifvas i folkskolan utan att inkräkta på den öfriga undervisningen?
I denna fråga uttalade sig skollärarne Ljungberg i Fole, Timgren i Roma, Lingström i Klinte, Jakobsson i Östergarn, Rosvall i Eskelhem, Herlitz i Halla, Lithberg i Vall, Gahnoström i Hafdhem och Qviberg i Garda. De fleste förordade slöjdundervisningens förläggande på läsdagarne med undantag af vintertiden, då de från läsning fria lördagarne lämpligast borde användas; fyra timmar i veckan ansåg flertalet vara lämpligast under nu varande förhållande. Diskussionen skulle utgöra svar på frågan.
Efter dryga fyra timmars arbete afslöts mötet vid half 3-tiden på e. m.

Gotlands Allehanda
Fredagen 12 Augusti 1887
N:r 64

efter aflidna Enkefru Prostionan C. C. Eneqvist låta genom offentlig, frivillig auktion, som kommer att förrättas i af den aflidna i lifstiden ägda och bebodda huset vid S:t Hansgatan i närheten al S:t Hansplan, lördagen den 13 Augusti från kl. 10 f.m., till den högstbjudande försälja hvarjehanda lösöresaker och innandömen at alla slag, och hvaribland att nämna: kopparkärl såsom kastruller, kittlar, dels med dels utan lock, samt kaffepannor och Kaktormar; syltgryta, mortel, strykjern, ljusstakar m. m. af malm; åtskilliga saker af messing; en mängd jernsaker, såsom alla slags grytor och pannor, gorå-, voffel-, tunnråoch oblatjern, strykjein, strykugn med; 10 jern, köttbilor och häckknifvar, yxor, eldsatser, vattenkanna: och ösor samt spann af jernbleck och af sink; lackerade brickor och \’brödkorgar; porslin och glas i sorterad myckenhet, diverse möbler, såsom schiffonier, byrå, skänkar, linneskåp (bonadt), klädskåp, köksskåp, kommoder, sängar, soffor, stolar, spel:, skrif-, nattduks-, mat- och köksbord, väggspeglat smed; bord, toalett- och andra speglar, väggur, (ett af J. Norrby, med fodral at mahogny) samt bokhyllor, pallar och en gammaldags ekkista; en bop träkärl och andra träsaker, en stormangel, 2:ne trappstegar, gungbrädeu med bockar, en vågbalans med vigter, diverse krukväxter, ett parti golfmattor; jämte en hel del annat; — och lemnas åt kände, tillförlitlige inropare betalpingsanstånd till den 13 Oktober innevaraoda år. Andre betale vid anfordran!
Visby den 3 Augusti 1887.
Obs.!Vid auktionen den 13 Augusti för Prostinnan Eneiqvists eterbbusdelägare. försäljas äfven, för anvan persons räkning, diverse mansgånogkläder, och deribland en alldeles ny prestkostym.
Visby den 4 Avgusti 1887.
Auktionskammaren.

Gotlands Allehanda
Fredagen 12 Augusti 1887
N:r 64