Det ser inte lovande ut för den gotländska ishockeyns framtid.

\"\"
Alf Lindwall ser pessimistiskt på ishockeyns framtid.

Ishockeyn har gått framåt med stormsteg på Gotland de senaste åren. Men kommer den att gå framåt ytterligare? Har den inte. nu nått så långt den kan med de utvecklings- och existensmöjligheter som bjuds på vår ö?
»Affen» Lindwall i Slite är pessimistisk: »Vi har ingen möjlighet att utveckla ishockeysporten ytterligare om vi inte får konstfruset, och det får vi med all sannolikhet inte.»
En enda konstfrusen ishockeybana skulle göra underverk för ishockeysporten på ön. Som det nu är kan vi omöjligt tänka på något framgångsrikt utbyte med fastlandet om vi inte har säkra möjligheter till träning och matcher. Kung Bores nycker kan vi inte vara beroende av.
Tre konstfrusna banor, en i Slite, en i Hemse och en i Visby, vore förstås idealet, men det tycks vara ekonomiskt sett otänkbart att få fram bara en bana. »Affen» håller för övrigt på med en utredning om var lämpligaste platsen är att bygga en bana, om något sådant eventuellt kan tänkas bli aktuellt.
»Jag tror inte att det går at skaffa fram de pengar som behövs för att bygga en bana på de närmaste åren», säger »Affen». »Vanliga banor har vi gott om och antalet deltagande föreningar kan väl knappast bli större. Men, som sagt, säsongerna blir alltför osäkra utan konstfruset för att man skall kunna hysa gott hopp för framtiden.»
Än så länge beror alltså ishockeyns utveckling på vädret …
Beco.

Gotlänningen
Fredagen 7 November 1958
N:r 258 B. Årgång 74.

Lekmannaskolans Gotlandsring.

höll den 27 okt. årsmöte i samband med en välbesökt församlingsafton i Visby ör samlingshus. Ps. 170 sjöngs, och prosten Öberg inledde och hälsade alla välkomna, särskilt då kyrkosångare Harry Sagner, som därefter lät oss höra sin välljudande sång.
Kyrkosångare Sagner var även kvällens talare. Varmt och innerligt talade han om Lekmannaskolan och dess storartade utveckling från en ringa början uppe i Hällesjö i Jämtland, där rektor John Melander under blygsamma förhållanden började utbilda pastorsdiakoner. Skolan flyttades 1922 till Sigtuna; stället kallades Ängsbacken. År 1930 flytade man till Ansgarsliden, där skolan utvecklats och fått den oändligt stora betydelse för lekmännen i Sveriges kyrka den har i dag. Med vackra vältagna färgbilder till hjälp tog talaren oss med på vandring i det fagra Sigtuna, där vi stannade vid lekmannaskolan, dess olika byggnader, dess lärare och elever, till kurser och dagar av alla de slag.
Vad talaren ville ha sagt, kunde .väl sammanfattas så här:
Är du med i en kristen församling, så har du en uppgift. Där finns uppgifter av många slag, i söndagsskola och ungdomsarbete, för att bara nämna ett par. Uppgiften kan också vara den att endast vara medmänniska för dem du möter. Ingen behöver inför uppgiften säga: Jag kan inte, det där begriper jag mig inte på. Lekmannaskolan kan ge den utbildning du behöver, genom sina kurser och dagar av olika slag. Även en till synes profan kurs, ja själva andan vid skolan, danar om något i vårt inre, så att vi ser människorna vi möter i ett nytt ljus.
Så sjöngs ps. 240 under vilken en god kollekt upptogs till förmån för inredande av ett kapell vid skolan. Prosten Öberg frambar allas varma tack till talaren. Efter kaffet sjöng hr Sagner ännu ett par sånger och biskop Anderberg avslöt med aftonbön.
Gotlandsring:n räkaar nu ett 50-tal medlemmar. Kamratrådet omvaldes i sin helhet. Ordf. är Alice Klintberg, Visby, vice ordf. Margareta Eriksson, Visby, kassör Kristine Sandén, Follingbo, sekr. Anna Qviberg; Väskinde, övriga ledamöter Edith Bolin och syster Inga Carlsson, Visby. Revisorer är Hans Endrell, Akebäck och Sune Bolin, Visby.
Rent ekonomiskt arbetar ringen för skolans gotlandsrum. En del inventarier har redan överlärhnats, men ännu återstår en hel del. Vill du veta mer om lekmannaskolan eller hjälpa till i lekmannens rika gärning, är du välkommen att kontakta någon i ringens styrelse.
A. Q.

Gotlänningen
Fredagen 7 November 1958
N:r 258 B. Årgång 74.

Intresset för diakonin är större än någonsin.

\"\"
Direktor PEHR EDWALL

Behovet av diakonissor är större nu än någonsin, förklarade direktor P. Edwall från Diakonistyrelsen vid en presskonferens på fredagsförmiddagen. Det finns ca 1.000 diakonissor i landet, alla är dock inte i aktiv tjänst, men nyrekryteringen är inte tillräcklig, den motsvarar ungefär endast avgången. För närvarande väntar ett hur dratal församlingar på att få diakonissor, men det finns inga att sända.
Dir. Edwall besöker under några dagar Visby för att ge informationer om hur diakonin arbetar. Här finns ett diakoniråd liksom i de övriga stiften och ordförande i detta är biskop Anderberg. Initiativet till det här besöket har kommit från diakonirådet och första mötet i serien som hölls på torsdagskvällen i biskopsgården samlade nära 100 personer.
Det gällde då kontakten med sjukhusen och personalen där, och flera läkare och sjuksköterskor tog del i överläggningarna, vilka rörde sig om -Människovårdens varför. Att det råder ett nära samband mellan den medicinska och andliga vården är ett erkänt faktum, likaså att det hos vårt folk fortfarande finns ett stort religiöst behov. Den korta vårdtiden som modern sjukvård tilllämpar gör dock att läkare och själavårdare inte hinner få den kontakt med patienterna som man kunde önska.
Dir. Edwall är sedan i fjol president i den internationella diakonins federation Diakonia. Ett 15-tal länder är anslutna till denna organisation och representeras av ett presidium med delegater från de olika länderna. I Tyskland är 80 procent av sjuksköterskorna också utbildade i diakoni och i Finland måste distriktssköterskorna också vara diakonissor. Det gör att man där inte har några rekryteringsproblem. Inget land offrar så mycket för diakoniverksamheten : som Sverige. Kostnaderna för denna verksamhet uppgår i runt tal till 15 miljoner kronor, och man kan nog räkna med att ungefär tredjedelen av detta täckes genom frivilliga gåvor från enskilda givare. Utbildningstiden för en diakonissa med sjukvårdsutbildning är fyra år. Diakonirådet är en plattform för stiftets diakoni och ordnar kontakter mellan kyrkliga och samhällsvårdande organ samt diskussioner m. m. i samarbete med diakonins centrala råd.
Under fredagen har dir. Edwall talat på Flickskolan och vidare har läroverksungdomarna varit samlade i domkyrkan. På eftermiddagen samlas -diakonirådet – till överläggningar och på kvällen blir det åter ett möte med sjukhuspersonal och läkare.
— Det är en intressant och uppmuntrande verksamhet det här, säger dir. Edwall. Diakonin börjar finna sin form i samhället och kyrkoorganisationerna, finna vägen i stiftet och församlingarna. Men vi behöver flera elever om de växande behoven skall kunna tillgodoses.
Verksamheten omspänner vida fält, och inte minst uppmuntrande är det stora intresset inom ungdomsarbetet.
Jige.

Gotlänningen
Fredagen 7 November 1958
N:r 258 B. Årgång 74.

Jordfästningar.

— Lantbr. Gunnar Andersson, Hetfride i Burs, har jordfästs i Burs kyrka. Officiant var kyrkoherde Gunnar Lönroth och organist Josef Fredin. Akten inleddes med ps. 167: 2, kyrkoherde Lönroth höll grifetetal med utgång från Hebr. 4: 9 och till sist sjöngs 568: 3—5. Efter gravsättningen på gamla kyrkogården hölls en minnesstund i Burs bygdegård, där kyrkoherden och f. folkskolläraren Alex Stengård talade.

Gotlänningen
Fredagen 7 November 1958
N:r 258 B. Årgång 74.

Dödsfall.

F. vaktkonstapeln Erik Vilhelm Steijner, Stockholm, avled i måndags.
Han var född 1889 i Visby och har varit anställd inom fångvården i Karlstad och Norrköping och på Långholmen till 1949, då han pensionerades.
Han hade också många fackliga förtroendeuppdrag. Närmast sörjande är maka, f. Lundström, sonen Erik, kommunaltjänsteman, Stockholm, sonhustru, barnbarn och syskon.
— F. landsfiskalen Fritz Stengård har avlidit i Stockholm 55 år gammal.
Han var född i Stockholm raen växte upp i Visby, där han tog realexamen 1920 och tjänstgjorde sedan på länsstyrelsen. 1927 blev han landsfiskal och tjänstgjorde åren 1932—38 i Burgsviks distrikt, varefter han förflyttades till Kräklingbo-distriktet och från den 1 okt. 1941 förordnades som landsfiskal i det nyorganiserade Roma-distriktet, vilken tjänst han uppehöll till 1949. På senare år har han tjänstgjort inom Stockholms stads civilförsvar. Närmast sörjes han av makan Vera samt son och dotter.

Gotlänningen
Fredagen 7 November 1958
N:r 258 B. Årgång 74.

Födelsedagar.

SJUTTIOFEM ÅR fyller på måndag hemmansägaren Oskar Jakobsson, Rofinds i Vamlingbo. Jubilaren, som är född vid Rofinds, är känd som en duktig lantbrukare. Han har även innehaft en del förtroendeuppdrag inom kommunen.
— Sjuttiofem år fyller på måndag fru Elin Larsson, Kysings i Vall. Hon är maka till förre lantbrukaren Sigurd Larsson.

SJUTTIO ÅR fyller på måndag förre reparatören Gunnar Klint, Pejnarve i Levide. K., som i yngre dagar var byggnadssnickare, innehade sedan i många år en större reparationsverkstad, som han drev med energi och kunnighet med reparationer av bilar, traktorer och andra maskiner.

SEXTIO ÅR fyller på måndag hemmansägaren Hjalmar Edberg, Klinte i Boge.
— På måndag fyller linjearbetaren vid Visby stads elverk Gösta Nordvall, Visborgsgatan 27 i Visby, sextio år.
Sextioåringen, som är född i Stockhokmn, har tidigare arbetat vid Rute cement och vid Visby cementiabrik samt även varit verksam inom byggnadsfacket i Visby. Sedan 1929 är han anställd vid elverket. Jubilaren har fått mottaga en del uppdrag, bl. a. som sekreterare, kassör och revisor i olika fackföreningar. Han är också en intresserad nykterhetsman. Hans hobbies är trädgårdsskötsel och litteratur.

FEMTIO ÅR fyller på måndag arbetförmannen Martin Gothberg, Laxarve i Boge. Han är född i Boge och här innehaft olika anställningar inom byggnadsfacket, bl. a. som verkmästare. Vid Skånska cementgjuteriet var han verksam i tio år. Sedan 1956 är han anställd vid Visby stads byggnadskontor som arbetsförman. I Boge har han innehaft en del förtroendeposter, bl. a. som ledamot av kommunalfullmäktige, kommunalnämnden, skolstyrelsen och kristidsnämnden. I Boge byggnadsförening är han sedan 1937 kassör.

Gotlänningen
Fredagen 7 November 1958
N:r 258 B. Årgång 74.

Nils Bolin har gått bort.

\"\"
Nils Bolin.

Efter en lång tid med sviktande hälsa avled på fredagsmorgonen stadsläkare dr Nils Bolin i en ålder av 63 år.
Med dr Bolin har en särpräglad, färgstark och varmhjärtad människa gått ur tiden. Få har som han kunnat förena det vetenskapligt analyserande med ett personligt, varmhjärtat intresse för medmänniskor och deras krämpor. Här hade han ärvt egenskaper både från sm far, den legendariske fältläkaren Karl Bolin, och sin företrädare sora stadsläkare dr Hugo Krook. Så var också dr Bolin känd och uppskattad som få.
Hans stora intresse vid sidan om läkaryrket var fotografi och ännu långt flér än de som lärt uppskatta dr Bolin som läkare värderade honom som »stadsfotografen». Gränder, kåkar och orginal — allt det särpräglade i visbymiljön — gladde honom, och han ville förmedla dessa sina upptäckter till andra. Så blev han mästerfotografen, en konstnär på sitt gebit som suveränt behärskade en kameras uttrycksmedel.
Det har tvistats om vilket som var störst hos Bolin, läkaren eller fotografen. Själv uttryckte han det så: »stadens läkare anser mig vara Gotlands bäste fotograf och fotograferna här menar mig vara stadens bäste läkare». Detta uttalande säger åtskilligt om människan Nils Bolina — bara stora generösa människor har råd och humor nog att skämta med sig själva.
Gotland och Visby gör med stadsläkaren Nils Bolins bortgång en stor förlust.: Han var läkaren, konstnären och den borne Gotlandsvännen. Personligen var han en orginell medmänniska med ett stort och rymligt hjärta.
Nils Bolin var infödd visbybo och sön till fältläkaren Karl Bolin. Han tog sin studentexamen vid härvarande läroverk 1915, studerade sedan medicin i Uppsala och Stockholm samt blev med. kand. 1920 och med. lic. 1925. Som leg. läkare återvände han till Visby, där han först blev t. f. stadsläkare och sedan ordinarie innehavare av befattningen. I hälsovårdsnämnden, vars vice ordförande han var, hävdade han med energi och övertygelse den moderna hygienens krav i skilda frågor. Även i styrelsen för stiftelsen Solgårdar har han nedlagt ett gott arbete.

Gotlänningen
Fredagen 7 November 1958
N:r 258 B. Årgång 74.