Dag: 28 augusti 2023

vid bränvinsbränningen i länet sökes af kapten Axel Leatz och underlöjtvant G. K. V. Falk.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 15 Augusti 1887.
N:r 65.

Vi sände vårt visitkort med anhållan om tillåtelse att få se »Sans-Peur». Eu slup afhämtade oss och vi stodo ombord på den stolta ångjaktea, som låg innanför vågbrytaren, då den mäter 16 fot och derför ej kunde komma in i Visby hamn. Vid fallrepstrappan emottogos vi af en äldre herre, som på sin ståtliga, höga gestalt kunde antagas vara ägaren af båten, hertigen af Sutherland. Så var det också. Vi stego in i en präktig ljus saloog af mahogny ofvan däck, ett parlour-room inredt med all komfort: möblerna yppiga, soffor och hvilstolar, bord med tidningar och böcker, i taket en kolossal bronslampa. Efter en liten stund inträdde en äldre undersätsig man, en tydlig höglandstyp. Han var »the dukes» intime vän, som tjenat vid något af de högskottska rege mentena och var ea angenäm, torrolig och musikalisk gammal gentleman. Vi satte oss ned och samspråkade om det dagen förut timade skeppsbrottet nära Visby hamn. In trädde då tvänne damer af en viss ålder jämte en uog liten vacker 10 årig miss. Vi introducerades till dom på sätt som det i allmänhet sker i Brittanien, då namnen på personerna ej nämnas. Det får man gissa sig till eller sedan höra sig för. Den äldre af damerna var författarinna. I sin annotationsbok antecknade bon flitigt. Den yogre damen med dotter tycktes vara en anförvandt till hertigen. Denne förde 038 nu uader däck till en rymlig salong, inredd med den komfortabla lyx, som endast engel: män eller skottar med förmögenhetsvilkor kunna åstadkomma. Väggarne af mahogoy voro klädda med sidendamast. Tallrikar af dyrbar Sévre-porslin med fina målningar hängde på väggen, väggskåpens dörrar pryddes med fina porträttmålningar i mosaik, beqväma soffor, divaner, ett rikhaltigt bibliotek, ett orgelpianino. När fonddörrarne skötos åt sidan, syntes ett penteri, der stewarden med stab sysslade — med ett ord prakt och komfort.
Man kunde tro sig vara i ett af hertigens höglands-slott och ej ombord på en ångare. Sedan besågo vi hytterna som alla vore bolstrade med sidendamast. Ägarens rum var det största. På väggarna hängde dyrbara taflor af den skottska målaren ZLaudseer. Hertigens egea bild i mycket stort format, iklädd den vackra cian-schefs drägten var impornerande. Den bredvid liggande sängkammaren var rymlig och i stil med det öfriga. Hytter för inviterade slägtingar eller vänner voro något mindre, bad- och tvättrum saknades ej. Vi återvände till salongen: hertigen vecklade ut en verldskarta af stort format, som kunde rullas upp och ned. »Här är den väg jag gjorde med »Sans-Peur» förra vintern till Kuba och Jamaika. Och denna väg, nämligen till Medelhafvet och sedan genom Suez-kanalen till: Indien blir väl resan denna vinter efter jagttidens slut». Efter samtalets slut företogs en tur genom Visby ruiner. Hertigen med de båda damerna, kläd åa till fotvandring, begåfvo sig i båt iland och efter 3 timmars promenad i Visby fornminnen, fornsalen, Bollingska huset, dervid jämväl tullförvaltare Lyths utmärkta samling af gotländska och andra snäckor togs i betraktelse, återvände de ombord.
Klockan 3/48 e.m. afhämtades vi från kajen med en slup med tre roddare ombord till »Saos-Peur» till middag. Vid inträdet i salongsn trädde hertigen sjelf fram och med ett hjertligt »wellcome» fick man sitta ner. Nu inträdde der gamle gentlemannen och de båda damerna, de senare i smakfulla och dyrbara toaletter. Den yngre damens brillantsmycken på fingrar, barm och hals voro bländande, representerande en liten nätt förmögenhet. KI. 8 e.m. på tecken af värden satte man sig ned till det rikt dukade bordet. Hertigen intog högsätet med de båda damerna till höger och venster. En liten skrifven matsedel var placerad på ett miniatyrstaffli framför den yogre damen. Hertigen serverade och skar till rätterna, som ljudlöst kringburos af en med två galoner på ärmen i marinuniform klädd steward. — Stämningen vid bordet var genast från början den mest hjertliga och angenäma — ty konversationen var omväxlande — och de fiat bildade damerna blixtrade ej allenast med sina smyckens utan äfven med qvickhetens briljanter. De olika entréerna voro 8 och fuktades med utsökta viner. Istället för öl serverades ett slags sorbet af schampanj och citron. Det svenska ordet» skål» nämdes mången gång. När steken inbars, föll samtalet som af en händelse på det Skottska höglandet. Ljuden från en »bogpipe», ett i höglandet välkändt instrument (säck-pipa), hvars ljud besjäla de stolta skottarne både till dans och strid, komma från ett sidorum: först tämligen forte, men småningom pianissimo och bidraga att göra illusionen fnllständig: man var på fest hos the duke of Sutherland på ett af hans slott i Skottland. Tonerna dogo bort, en stunds tystnad, en toast for »the Highland» och samtalet var åter i gång. Sista entrén före kaffet var ost med cakes och anjovis. Mockakaffe följde derpå med åtföljande »avec» af åtskilliga slag.
Den gamle gentlemannen blinkade och pekade på en whiskyflaska (very old indeed) från de hertigliga godsen. Hertigen bjöd på en fin cigarrett, som endast fick rökas balf och kastas på en sitfvertallrik, ty middagen var slut och man steg upp från bordet. Den yngre damen satte sig till pianot och redan på det första anslaget hördes att hon var en:pianist med stor talang. Aftonen förflöt uador musik och sång: Skottska ballader, svenska och franska sånger under angenäm omväxling, tills salongsuret slog 1/2 12 midnatt och mavade till uppbrott. — En liten kall whiskygrogg och en fin havanna bjuder värden före afskedet.
Båten med de raske roddarne stöter från »Sans peur» ett: »au revoir» från dess herré, uttaladt med vänlig stämma, förklingar i natten och den så angenämt tillbragta dagen på Skottlands rikaste magnats sjöslott är tt minne blott.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 15 Augusti 1887.
N:r 65.

som i lördags e.m. var ordnad å stadshotellets festsalaf badsocietetens direktion till förmån för Visby jultomtar, var besökt af öfver 250 personer, deraf 100 äfven deltogo i soarén.
Den stora salen var festligt upplyst samt prydd med en rikedom af blommor och granar. Å de båda kortväggarna och å östra långväggen voro smakfulla flaggdekorationer uppsatta omkring vapensköldar. Försäljningsförem&len voro utstälda långs efter väggarne; i salens midt voro hvilplatser anordnade bland doftande blom: och trädgrupper.
Men låtom oss företaga en vandring sa len rundt. Strax vester om ingången tronar en sköld med inskriften »Personvåg», der man får lära känna sin vigt. Verkställarinnan af vägningen (fru Edla Ene qvist) får allt som oftast framhviska »särskild betalning för öfvervigt»; ett par personer -voro till och med så »vigtiga», att deras lekamen ej kunde uppvägas med förefintliga vigter— Å vestra långväggen följer vidare ett bord, öfverfyldt med hvarjehanda småsaker, som utbjudas af tvänov unga damer (fröknarne Smitt från Up sala och Hilma Torén i; Visby, af hvilka man naturligtvis måste förse sig med ett och annat. Strax intill sitter en dalmas (studenten Ternstedt) såsom bokhandlare och säljer själaspis för rampris. Och närmast invid honom säljas en del toalettsaker, fotografier m. m. af en ung flicka (fröken Agnes Eneqvist), som har strykande afgång & sitt lager. Men hvadtränges man om i salens nordvestra hörn! Jo, här metas upp åtskilligt smått och godt ur en fiskdam. Metspöet räckes oss af en ung sjöfröken (fröken Agda Leatz), som lyck: önskar till god fångst. Efter metningen gå vi fram till norra kortväggen, der ett prunkande blomsterbord med buketter af alla slag, etsade glas m. m. tillhandahållas (frök. Ebba v Schwerin). Åöstralångväggen serveras kaffe m. m. vid ott långt bord, invid hvilket lif och rörelse äro rådande; försäljningens föreståndarinna (fru Marie Louise Molander) har ett styft arbete och biträdes af två raska flickor (fröknarna Sigrid Een och Edla Eneqvist). Omkring en fruktmånglerskas bord isalens sydöstra hörn är rörelsen liflig. Försäljerskan här (fröken Björkander) har svar och råd för allt. Hur rikligt hennes lager af grönsaker än var, fattades dock rofvor. Ena person, som ville köpa en sådan, fick det rådet att sätta en sjelf.
Den stora salen, der en rätt hög värme rådde, var nu genomgången och man kände sig väl behöfva en svalkande läskedryck. Från rummet invid lockar en buffet (föreståndarinnor: konsulionorna Vimmermark och Romdahl) med fluida af alla slag, glacer m. m. Vi skyada dit. Alla bord äro upptagna; omkring dem svärma flinkt och nätt några näpna uppasserskor (fröknarna Horaberg från Stockholm, Håkansson frän Vestergötland och Sellman från Visby), biträdda af tvänne kypare (kandidaterna Björling och Eberstein).
I närmare fyra timmar pågick försäljningen, hvarefter en Jiflig dans vidtog.
Dessförinnan föredrog fröken Selma Söhrling med känsla och behag Agatas stora aria ur Friskytten.
Såsom marskalkar tjenstgjorde ingeniör Stsinmetz, löjtnant af Forselles, revisor Bergman, löjtnant Ernst Silléa och hr O. Engström.
Bruttoinkomsten af försäljningen uppgick till något öfver 500 kronor.
Om onsdag lär direktionen ämna i paviljongea ordna en afskedssoaré.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 15 Augusti 1887.
N:r 65.

vid S:t Hans plan har köpts för sju tusen kronor af handlande Rudolf Wallér.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 15 Augusti 1887.
N:r 65.

har idag af domkapitlet på ansökan baviljats lektor Arvid Sundberg, född 1817, samt ritläraren J G. Löfvengren, född 1819, hvilka båda äro pensionsberättigade.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 15 Augusti 1887.
N:r 65.

I den ansedda och vidt spridda Borlintidningen »Der Tourist», hvilken är de tyska turistförenivgarnas officiella organ, skildras med de mest superlativa loford den Visbyfärd, som af ett fyrtiotal tyske skolmän, industriidkare och köpmän företogs i medlet af Juli. Artikeln, som är författad af tidningens redaktör P. Gisbert — tillika ledare af färden — börjar med den syn: nerligen angenäma sjöresan samt uttalar sig mycket berömmande om ångaren Tjelvar. I erkänsamma och lifliga ordalag skildras det vänliga mottagandet i Visby, det mäktiga intryck den gamla Hansestadens ärevördiga ruiner qvarlemnade hos de resande och i öfrigt hela vistelsen derstädes från avkomst till affärd.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 15 Augusti 1887.
N:r 65.

Ett Armband, försilfradt, undre sidan slät, öfre graverad, förlorades idag under gående genom botaniska trädgården och flere gator i Visby. Upphittaren torde godhetsfullt inlemna detsamma å Allehandas kontor, der hittelön erhålles.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 15 Augusti 1887.
N:r 65.