Lärbro, 13 Augusti.
Natten mellan den 10 och 11 dennes skedde inbrott i handlanden H. Hägvalls vid Korsby i Lärbro belägna salubod, som förestås af fröken Inogrid Thormark. Förloppst dervid är följande:
Mellan kl. 10 och 11 på aftonen, sedan boden var stängd och fröken T. lagt sig, kom en då okänd person och begärde få köpa vin, hvilket nekades; han hotade då att snart komma tillbaka och »då skulle huset ligga i aska». Er god stund förflöt, utan att något hördes af; men rätt som det är, ser fröken T., som då var uppstigen och till en del påklädd, fridstöraren komma medhafvande en större påk, hvarmed ban började bulta på dörren under hotelse att döda föreståndarinnan, som sökte dölja sig i boniogsrummets mörkaste vrå; då det ej lyckades för honom få dörren öppnad, slog han sönder fönstret till samma rum. Förskräckt skyndar hon ut genom en ut åt gården ledande dörr, att söka bjelp hos närboende grannar; då dessa kommo tillstädes, vär bofven borta efter att ha slagit sönder cn del glas och andra varor i bodrummet, derifrån ban tagit vägen genom ett till detsamma hörande fönster, som han också slagit sönder.
Skyndsamt eftersattes .ridstöraren och upphans en liten bit derifrån. Vid fasttagandet försökte han göra sig okänd. Det befans vara en 17—18 års yvgling vid namn Herman Vallin från Vestninge härstädes. – Han har en tid varit svagsint och våldsam. Han hadapå onsdags qvällen vid 9-tiden aflägsnat sig från hemmet, utan att hans föräldrar, ett välbergadt bondfolk, visste hvart ban gått. Vid med honom hållet förhör kunde han ej anses vara annat än normal, hvarför han af kronolänsman Smedberg häktades och förpassades till Visby, der läkare får afgöra, om han är tillräknelig eller ej.
Ejsta, 13 Augusti.
S. k. Blekingslif
måtte det föras i en näst härintill gränsande socken. Ty det är icke nog med att man våldför sig på döda ting, såsom att nedkasta taflorna på vägvisarne m. m, utan parsonlig frihet och säkerhet är utsatt för fara. Så blef en person vid sitt hem helt nyligen midt på ljusa dagen öfverrumplad först med skällsord; och då han sökte drifva bort den oförskämde, träffades hans öga af en våldsamt kastad sten, hvarför fara är för handen att han för all tid blir blind på det ögat. Eder brefskrifvare och många till honom hoppas att våldsverkarne i öh blifva stälda under laga åtal och straffad$ för slika ofogs bedrifvande.
Strömmingfisket,
som här vid kusten ej alltid är så gifvande äfven när fångsten är god på andra håll, har under rötmånadens lopp varit mer än vanligt lönande. Sällan har någon båt kommit till land utan att på morgonqvisten medföra 100 — 150 valar; Strömmingen är iår särdeles fet och äfven någorlunda stor. Sällsynt har det daremot varit att finna någon torsk.
Expropriations nämden,
ett niomannaråd med ingeniör V. Scbyl som ordförande, hvilken sammanträdde på St.
Karlsö 29 sistl. Juli, hvarom jag förr omuvämt, bestämde att för den jord, omkring 85 ar, som för all framtid skulle afsöndras såväl till plats för der varande fyrbåk (som nu närmar sig sin fullbordan till tändning), som ock till trädgårdsland för fyrbetjeningen, skall erläggas ett balopp af 1,500 kronor.
Sockensparbankerna
lär länets höfding fortfarande komma att egna all uppmärksamhet, hvarför dessa i framtiden kanske kunde blifva litet mera betryggande äfven för insättarnes räkning än hvad nu på ett par ställen här å landet visat sig vara fallet. Allmänheten har ej från början vetat annat än att då vederbörande kommunalstämmor, enligt reglemente, varit sparbankernas »principaler», dessa äfven voro ansvariga för de insatta medlens fulla utbetalande, tillika med föreskrifven ränta. Så lär det icke skola tolkas, utan går det öfver bord med styrelse och förvaltning, så få insättarne dermed låta sig nöja.
Vore un hela kommunen (eller pastoratet) ansvarig för de insatta medlen, liksom den är berättigad att använda vinsten, tyckes det som om man skulle vilja egna litet mera uppmärksamhet åt både styrelse och revisorer vid deras haudbafvande af bankens angelägenheter och icke invälja personer härtill, som icke äro vuxna sina uppdrag.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 15 Augusti 1887.
N:r 65.
