Månad: augusti 2023

höll den 27 okt. årsmöte i samband med en välbesökt församlingsafton i Visby ör samlingshus. Ps. 170 sjöngs, och prosten Öberg inledde och hälsade alla välkomna, särskilt då kyrkosångare Harry Sagner, som därefter lät oss höra sin välljudande sång.
Kyrkosångare Sagner var även kvällens talare. Varmt och innerligt talade han om Lekmannaskolan och dess storartade utveckling från en ringa början uppe i Hällesjö i Jämtland, där rektor John Melander under blygsamma förhållanden började utbilda pastorsdiakoner. Skolan flyttades 1922 till Sigtuna; stället kallades Ängsbacken. År 1930 flytade man till Ansgarsliden, där skolan utvecklats och fått den oändligt stora betydelse för lekmännen i Sveriges kyrka den har i dag. Med vackra vältagna färgbilder till hjälp tog talaren oss med på vandring i det fagra Sigtuna, där vi stannade vid lekmannaskolan, dess olika byggnader, dess lärare och elever, till kurser och dagar av alla de slag.
Vad talaren ville ha sagt, kunde .väl sammanfattas så här:
Är du med i en kristen församling, så har du en uppgift. Där finns uppgifter av många slag, i söndagsskola och ungdomsarbete, för att bara nämna ett par. Uppgiften kan också vara den att endast vara medmänniska för dem du möter. Ingen behöver inför uppgiften säga: Jag kan inte, det där begriper jag mig inte på. Lekmannaskolan kan ge den utbildning du behöver, genom sina kurser och dagar av olika slag. Även en till synes profan kurs, ja själva andan vid skolan, danar om något i vårt inre, så att vi ser människorna vi möter i ett nytt ljus.
Så sjöngs ps. 240 under vilken en god kollekt upptogs till förmån för inredande av ett kapell vid skolan. Prosten Öberg frambar allas varma tack till talaren. Efter kaffet sjöng hr Sagner ännu ett par sånger och biskop Anderberg avslöt med aftonbön.
Gotlandsring:n räkaar nu ett 50-tal medlemmar. Kamratrådet omvaldes i sin helhet. Ordf. är Alice Klintberg, Visby, vice ordf. Margareta Eriksson, Visby, kassör Kristine Sandén, Follingbo, sekr. Anna Qviberg; Väskinde, övriga ledamöter Edith Bolin och syster Inga Carlsson, Visby. Revisorer är Hans Endrell, Akebäck och Sune Bolin, Visby.
Rent ekonomiskt arbetar ringen för skolans gotlandsrum. En del inventarier har redan överlärhnats, men ännu återstår en hel del. Vill du veta mer om lekmannaskolan eller hjälpa till i lekmannens rika gärning, är du välkommen att kontakta någon i ringens styrelse.
A. Q.

Gotlänningen
Fredagen 7 November 1958
N:r 258 B. Årgång 74.

Behovet av diakonissor är större nu än någonsin, förklarade direktor P. Edwall från Diakonistyrelsen vid en presskonferens på fredagsförmiddagen. Det finns ca 1.000 diakonissor i landet, alla är dock inte i aktiv tjänst, men nyrekryteringen är inte tillräcklig, den motsvarar ungefär endast avgången. För närvarande väntar ett hur dratal församlingar på att få diakonissor, men det finns inga att sända.
Dir. Edwall besöker under några dagar Visby för att ge informationer om hur diakonin arbetar. Här finns ett diakoniråd liksom i de övriga stiften och ordförande i detta är biskop Anderberg. Initiativet till det här besöket har kommit från diakonirådet och första mötet i serien som hölls på torsdagskvällen i biskopsgården samlade nära 100 personer.
Det gällde då kontakten med sjukhusen och personalen där, och flera läkare och sjuksköterskor tog del i överläggningarna, vilka rörde sig om -Människovårdens varför. Att det råder ett nära samband mellan den medicinska och andliga vården är ett erkänt faktum, likaså att det hos vårt folk fortfarande finns ett stort religiöst behov. Den korta vårdtiden som modern sjukvård tilllämpar gör dock att läkare och själavårdare inte hinner få den kontakt med patienterna som man kunde önska.
Dir. Edwall är sedan i fjol president i den internationella diakonins federation Diakonia. Ett 15-tal länder är anslutna till denna organisation och representeras av ett presidium med delegater från de olika länderna. I Tyskland är 80 procent av sjuksköterskorna också utbildade i diakoni och i Finland måste distriktssköterskorna också vara diakonissor. Det gör att man där inte har några rekryteringsproblem. Inget land offrar så mycket för diakoniverksamheten : som Sverige. Kostnaderna för denna verksamhet uppgår i runt tal till 15 miljoner kronor, och man kan nog räkna med att ungefär tredjedelen av detta täckes genom frivilliga gåvor från enskilda givare. Utbildningstiden för en diakonissa med sjukvårdsutbildning är fyra år. Diakonirådet är en plattform för stiftets diakoni och ordnar kontakter mellan kyrkliga och samhällsvårdande organ samt diskussioner m. m. i samarbete med diakonins centrala råd.
Under fredagen har dir. Edwall talat på Flickskolan och vidare har läroverksungdomarna varit samlade i domkyrkan. På eftermiddagen samlas -diakonirådet – till överläggningar och på kvällen blir det åter ett möte med sjukhuspersonal och läkare.
— Det är en intressant och uppmuntrande verksamhet det här, säger dir. Edwall. Diakonin börjar finna sin form i samhället och kyrkoorganisationerna, finna vägen i stiftet och församlingarna. Men vi behöver flera elever om de växande behoven skall kunna tillgodoses.
Verksamheten omspänner vida fält, och inte minst uppmuntrande är det stora intresset inom ungdomsarbetet.
Jige.

Gotlänningen
Fredagen 7 November 1958
N:r 258 B. Årgång 74.