Ett diskussionsmöte

var i går i Hemse skolsal ordnadt af Gotlands södra landtmannaförening, som inbjudit äfven utom föreningen stående medlemmar. Förhandlingarne leddes af landtbr. L. Duse och vid protokollet satt sakförare Stenmark.
Den första frågan gälde att uppställa kandidat till det förestående riksdagsmanoavalet. Utan öfverläggning utsåga här till hemmansäg. Ludv. Norrby i Fardhem.
Derefter vidtog öfverläggning om nedan stående frågor:
Hvilka åtgärder böra vidtagas för att åstadkomma ett bättre maltkorn?
Landtbr. A. Pettersson, Hulte: Kornet vore vårt hufvudsäde, det enda, som bure sig, och borde odlas i större skala. Men hvad hadé vi gjort i förhållande till andra orter för att förbättra det samma? Så godtsom ingenting. Vi hade år efter år sått samma sort, ehuru natur och erfarenhet lärde, att ju längre vi så samma slag, ju svagare blir det. Alltså hufvudvilkor: Ombyte af utsäde. Om hvarje föreningsmedlem ville köpa en eller ett par tunnor korn från Skånska utsädesföreningen i Svalöf, så finge han nästa höst tillfälle se om sådant lemnuar bättre skörd. — Större vigt borde läggas på rengörningen, så att vi slippa skänka bort småsäden, som borde användas i ladugården. Bland rensningsmaskiner syntes Thermeenii purgator vara den lämpligaste för våra behof. Framhöll nyttan och nödvändigbeten att skaffa sådana.
Landtbr. Pettersson, Odvalls: bättre vore att skaffa utsäde norrifrån. Det vore nog, om en rensningsmaskin fuvnes i hvarje socken.
Landtbr. Pettersson, Hulte: Skånska föreningen köpte olika sädessorter såväl norrifrån som från Finland, hvilka underkastades försök och pröfning för att finna det bästa. Pargatorn rensade 40—60 tunnor om dagen, så att flere kunde slå sig tillsammans om en sådan. Den vore användbar för både klöfver, timotej och säd.
Laudtbr. L. Duse: Vårt korn borde be handlas på helt annat sätt än hittills. Vi ha tagit det för sent; derför tjockskaligt och sämre i vigt. Några personer i Hemse ämnade hittaga en purgator.
Diskussionen fick utgöra svar på frågan.
Hvilken nytta böra de af agronomen Kihlberg föreslagna mejerierna i en framtid få för jordbrukets höjande på Gotland?
Postmäst. Lagergren: Saken vore ny och mejerierna hade ännu icke kommit i gång, så att det vore nu icke möjligt att yttra sig om deras framtida gagn.
Landtbr. Duse: Till en del kunde man gilla förslaget, till en del ogilla detsamma.
Området för hvarje mejeri vore tilltaget i för liten skala. Då ett mejeri finge litet mjölk, så blefve kostnaderna för stora. Allmogen borde inköpa handseparatorer skumma sjelfva samt behålia skummjölken. Då vihade mejeri i Visby, så borde vi draga dit så mycket wjölk som möjligt, ty derigenom blefve Omkostnaderna mindre. Vi borde för öfrigt rycka upp oss ur den dvala och försumlighet, i hvilken vi beträffande ladugårdsskötseln sjunkit.
Iaspektor Jonsson: Vi hade för litet kor och för små ladugårdar och detta fastän det vore bevisadt, att Gotlands jord vore lika god som den i andra län. Betydligt borde vi i stället inskränka antalet hästar och får. Från en sida sedd kunde det tyckas, som vore stora mejerier att föredraga, men å andra sidan hade de som sälja mjölk vid mindre mejerier lättare att tillgodogöra sig affallet, som af hvar och en borde få bämtas i mån af mjölkleverans.
Skulle vi få bättre korn, måste vi göda bättre, men detta förutsatte ökad gödseltillgång, som erhålles genom bättre vård om ladugården.
Landtbr. Pettersson, Odvalls: Af kor hade vi tillräckligt, men vi borde föda dem bättre genom kraftfoder, så fioge vi dubbelt, ja 3 dubbelt så stor afkastning. Skummjölken bör man söka få behålla i hemmet för hushållet, gödning af kalfvar m. m.
Skollärare Qviberg: Hr Kihlberg hade just genom mejeriers anläggande velat åstadkomma en sporre att egga allmogen att skaffa flere kor. Man hade exempel från andra län, der sådana små mejerier anlagts med till en början en mjölktillgång af endast 50—60 kannor i veckan, hvilket snart ökats till 400—800 kannor. Vidare voro de Kihlbergska mejerierna att rekommendera derför, att aktieteckniovgen vore stäld på amortering genom leverans af mjölk.
Inspektor Jonsson behöll sin mening om att kornas antal borde ökas. Uttodringen vore dock alltför klen. Nu då vi klagade öfverlåga spanmålspris, borde vi i afvaktan på den tull, som, om dea kommer, kanske mera skadade än gagnade jordbrukaren, fodra upp mera säd.
Fodertillgången vore tillräcklig för de ladugårdar, som vi nu ha.
Landtbr. L. Duse: Den separator, som mest passade oss, skummade 40 kannnor i timmen och kostade 300 kronor. Vi fiage då behålla ekummjölken och skicka bo:t grädden. Vår mjölk vore genom goda ängsbeten mera fetthaltig än på andra orter: här 4 procent, der 21/2 pros. Klagan att vi i Visby med 18 öre kannan fått för litet betaldt, vore obefogad; på andra platser hade man fått endast 13—14 öre. — Gotlands kor lämpade sig bäst för vårt klimat. Eua sådan väl utfodrad, lemnade 100 kr. behållning om året. Vi hade nu samfärdsel med det öfriga landet 5 till 6 gånger i veckan, hvadan större möjlighet än fordom funnes till afsättning.
Mötet ansåg frågan besvarad genom öfverläggniogen.
I hvilken mån bör föreningen söka uppmuntra trädgårdsskötseln och isynnerhet fruktodlingen på Gotland?
Landtbr. A. Pettersson, Hulte, ansåg trädgårdsskötseln stå ganska högt på Gotland.
För att ännu mera främja densamma borde den ingå som undervisningsämne vid folkskolorna. Det vore nyttigt för barnen att få en lektion ute i det fria; barnen voro intresserade af planteringar. Skäl vore att kommunen uppmuntrade sina skollärare i denna riktning.
Skoll. Qviberg påpekade, att denna sak vore genapm folkskolestadgan redan ordnad.
Mandl: A. Pettersson: vid flere skolor låge den totalt nere, exempelvis vid Hemse.
Skoll. Qviberg: diskussionen hade kommit på på galet spår. Den borde ju beäöra på hvad sätt föreningen lämpligast kunde främja saken, hvilket möjligen bäst kunde ske genom att anlägga en trädgård och utsända förädlade träd.
Inspektor Jonsson: Första fröet till intresse för denna sak borde väl läggas i folkskolan.
Man borde till dem, som sådant hafva i sin makt, uttrycka en önskan att de måtte egna mera tid, mera intresse åt frågan.
Landtbr, Pettersson, Odvalls, varnade för att anlägga stora köksträdgårdar, der kostnaden åte upp hela förtjensten. Från föreningens sida syntes icke vara värdt göra något i denna sak.
Landtbr. L. Duse: Klimatet vore särskildt gynsamt för fruktodling, hvilket betalade sig bra. Men exporten vore dock liten, hvilket visade, att trädgårdsskötseln icke stode högt.
Ett alldeles motsatt förhållande rådde i Tyskland, der man hade fruktträd i mängd planterade på åkrarne. Stenkyrke- och gravensteiner-äpplen borde fiona god marknad. Föreningen skulle kunna göra ganska mycket exempelvis genom att tillhandahålla fruktträd till billigt pris. Våra fruktutställningar i Visby hade visat, att Gotland stode långt efter sin tid. Köksträdgårdar vore bra, der afsättningsorten låge nära, eljes för dyra.
Inspektor Jonsson framhöll, att med stigande nykterhet hos folket drycker, tillagade af bär och frukter, komme att alltmera vinna insteg. Bestred för öfrigtatt trädgårdsskötsel vore dyr.
Landtbr. Pettersson, Odvalls: träden kräfde gödsel i mängd och noggrann skötsel.
Inspektor Jonsson: derför borde viöka våra ladugårdar, så fiage vi gödsel öfver till trädgården.
Frågan ansågs besvarad genom öfverläggningen.
Gagnar Folkhögskolan oeh den dermed förenade flickskolan länet i förhållande till utgifterna för densamma?
Nämdeman Pettersson, Burge: att man inte kuvde få skolor för intet, vore gifvet. Riksdag och regering lemnade ju också bidrag till vår skola. Den vore lika bra som alla andra för den, som vill rätt begagna skolan.
Redaktör Jeurling sökte i ett längre anförande utveckla folkhögskolans uppgift och mål. Han erinrade, att dess tillkomst i vårt land hänför sig till tiden för nu gällande kommunalförfattning och riksdagsordning, hvarigenom en maktfördelning skedde, som i allmogens bänder lade ett betydande inflytande så i kommunen som iriksförsamlingen. Man fann då, att folkskolebildningen behöfde utveckling och förstärkning för att fylla de ökade kraf, som genom de många hittills för allmogen i allmänhet ovanliga uppdragen uppkommo. Och man grundade folkhögskolan, som varmt stöddes af riksdag, regering och landsting. Efter en närmare redogörelse för dessa skolors gagn, ansåg han att mötet borde gifva ett kraftigt svar på frågan, enär, om dessa skolor någonstädes vore nyttiga och nödvändiga, så vore det på Gotland, der hela den kommunala förvaltningen i regeln måste ombesörjas af personer ur allmogens klass.
Postmästare Lagergren önskade, att den som väckt frågan på tal måtte närmare utveckla hvad han menade.
Lanvdtbr. Duse upplyste, att diskussionsämnet sändts till styrelsen från en person, som nu icke var närvarande.
Inspektor Jonsson tyckte sig hafva funnit, att denna skola vore en planta, som litet hvar var rädd om, Allt hvad som till upplysning hör vore väl värdt att tagas om hand.
Frågan vore väl nu blott om skolan skulle kunna underhållas något billigare, med hänsyn till elevantalet, och om det ginge för sig att göra några inskränknfugar utan attskada skolan.
Landtbr. Pettersson, Odvalls, skänkte skolan sitt erkännande. Han hade en son, som flere gånger tackat fadren för att han låtit honom genomgå skolan.
Doktor Sätervall ville lemaa några upplysningar, eburu han helst skulle hafva sett, att frågans uppställare inledt öfverläggningen, då denne bäst borde kunna antagas hafva satt sig in i frågan. — I Sveriges öfriga län funnes 3 skolor ungefär likstälda och likordnade med vår: Stockholms lius (omkostnader 6,942 kr.), Billströms på Tjörn med kurs för både (gossar och flickor (12,150 kr.) och Önnestad 8,000 kr.). Gotlands folkhögskola kostade 5,900 kronor, varande alltså den billigaste, Den qvinliga kursen vid vår skola kostade endast 500 kr. om året, under det dea aunanstädes kostade inemot 1,000 krouor, somligstädes 1,400 och 2,000 kr.
Att här och kunde göräs billigare än på andra orter berodde på att föreståndarlönen här vore mindre än der, hvarest denna lön utgjorde 3,000—3,500 kr., äfvensom derpå att alla ordinarie lärarne åtagit sig att kostnadsfritt undervisa vid den qvinliga kursen. Man hade talat om skogslärarens lön, 1,000 kr. Men han hörde icke till folkhögskolan, utan hade kommit från den gamla landtbruksskolan, och hans lön betalades af skogsstyrelsen, ej af Gotlands län.
Landtbr. L. Duse ansåg, att skogsläraron vore vid skolan obehöflig ; han hade 1,000 kronor för 35 timmars arbete.
Postmästare Lagergren: .Dat vore ledsamt, att icke frågans uppställara gifvit sig tillkänna och ännu ledsammare, om i 19:e århundradet personer skulle finnas så kortsynta, att de icke kunde inse, hvad en högre skola för landsbygdens barn betydde:
Hanul, J. Bokström fäste uppnärksamhaten på att första upphofvas till ea folkhögskola i vårt land utgått från en landtmannatöreving sådan som denna.
Landtbr. Lingström, Lingvide, tyckte att det vore för många lärare.
Dr Sätervall bad att få erinra att ingen folkhögskola hadeså många elever i förhållande till länets folkmängd som Gotland, hvilket visade, att kunskapstörsten här vore stor. Af sina lärare fordrar skolan stora kompatensvilkor; en kan ej undervisa i alla ämnen, Vid 2-klassig inrättning, både folkhög- och landtbrutsskola, vore minsta möjliga antalet 3 lärare.
— Skolans gagn kunde ej vägas med vigter eller mätas med målkärl. Såsom exempel på att skolan åtnjutit förtroende anfördes, att landstinget med henne sammanslagit landtbruksskolan, att landtbruksakademiensinspaktör, en bland Sveriges skickligaste jordbrukare, lemnat henne goda vitsord, samt att både civil- och ecklesiastik-ministrarne visatsig ifråga om anslag synnerligen gynsamt stämda mot denna skola. Det hade da icke gjort, om de icke ansett skolan vara till gagn.
Inspektor Jonsson ansåg att man borde vara tacksam för de upplysningar, som lemnats.
Alla vore ense om att okunnigheten vore sanningens största fiende. Allmänhetan hade nu fått reda på hvad skolan verkligen kostar och han trodde; att hädanefter skulle intresset för dennn skola blifva ännu större än hittills.
Landtbr. A. Pettersson, Hulte: vid de uuderstöd till obemedlade elever, som af statsmedel utdelades, hade kauske någon oegentlighet ägt rum, i det att personer, som icke varit i behof deraf fått sådant. — Angående den qvinliga slöjdkursen hade anmärkts, att om också många tillverkade artiklar varit ar stor nytta, der äfven tillverkats lyxartiklar.
Dr Sätervall: Vid dessa understöds utdelning hade styrelsen ingen annan utväg än att lita på pastors eller kommunalordförandes intyg. Det hade till en början rent af varit svårt att få någon att söka dessa understöd. Kompetensen att få dem är icke att vara medellös, endast mindre bemedlad. Äfven sonen till en hemmansägare på 1/2 mantal kunde, om han hade flere syskon, hänföras till den senare kategorien, — Vid den qvinliga kursen var grundsatsen sträng att lyxartiklar icke borde tillverkas, Och den, som toge reda på hvad materielen till dessa småsaker såsom lamphattar, lampmattor, hörnbyllor, m. m. kostade, skulle finna, att man i ett hem kunde få det snygt och trefligt för just icke så många ören.
Postmästare Lagergren vitsordade som gammal styrelseledamot att vid anslagens utdelning man gått tillväga så noggrant som möjligt, Den som talat om lyxartiklar hade icke begripit hvad som dermed menas.
Landtbr. Pettersson, Hulte: det måtte då fionas besynnerliga prester och kommunalordförande.
Skollärare Qviberg framhöll, att skäl till klagan öfver palt fördelning kunde uppstå först då, när någon mindre bemedlad klagade, att han blifvit förbigången, Skolan är en fortsättning af folkskolan. Der läres slöjd, och sedan måste man väl fortsätta och utveckla anlagen och lära någon annan slöjd än som läres i folkskolan.
Handl. Bokström kallade det icke för lyxartiklar, som tillverkades med egen hand.
För resten vore undervisningen beräknad på att tillverka äfven sådant, som kunde säljas.
Landtbr. L. Duse: göra de lyxarbeten, så vänja de sig vid lättja och hålla sig sedan för goda till annat arbste och vi mista vara tjenare.
Postm. Lagergren: den föregående talarens språk visade, att ban ligger låugt efter sin tid.
Dr Sätervall: påståendet om att eleverna. bli högfärdiga och tagas från arbetet är en gammal falsk melodi, som allmogens s. k. vänner sjungit allt från 1840-talet, då en ordnad folkundervisning inrättades. De mera tänkande hade för längesedan funnit, att påståendet icke duger, men ekot upprepades ännu någon gång. Det vore icke högfärden de ville åt, som så säga. De voro rädda för allmogens genom ökad upplysning ökade makt, deras egna sjelfviska intressen kunde kanske i någon mån stäfjas genom ökad upplysning. — Eget vore, ätt ingen allmogeman kommit att tänka på hvad en sådan beskyllning innebure : det nämligen att svenska folket vore till anlaget högfärdigt och inbilskt och borde derför hållag i okunnighet förjatt hindra detta anlags utveckling. Tal., som sjelf växt upp bland allmogen, visste huru osant detta påstående vore. Det röjde också okunnighet om historiens lärdomar : att upplysning drager folket uppåt, ej nedåt. Ochjäfven okunnighet om den menskliga naturen, Menniskan födes med goda anlag. Tagas de tillvara, så fostras goda menniskor.
Sedan öfverläggningen dermed förklarats slutad, fattades på förslag af redaktör Jeurling enhälligt föjande resolution: Mötet anser, att Gotlands folkhögskola varit till stort gagn och väl motsvarat de kostnader, som på den samma nedlagts.

Gotlands Allehanda
Måndagen 8 Augusti 1887
N:r 63.

Domkyrkoadjunkt

K. P. Havrén har anmält sig såsom sökande till kom ministertjensten i Dalhem.
Såsom förut nämts är v. pastor G. Hedgren uppförd å första förslagsrummet till befattningen.

Gotlands Allehanda
Måndagen 8 Augusti 1887
N:r 63.

Visby segelsällskap

hade i går anordnat eskadersegling i stället för kappsegling, enär endast fom båtar anmält sig till deltagande i den senare. Strax efter klockan nio på morgonen afseglade eskadern med schefsbåten Aina, förd af bokhållare Eklund, i spetsen, hvarefter följde »Gerda» (bankbokhållare Pettersson), »Kindley» (adjunkt Kolmodin), »Tärnan» (artisten Romin), Kare (Anton Levin), »Svalan» (bokhållare Ödiv) och Kare (J. May). Efter ett par timmars segling åt Vibblebugten styrdes kosan åter till Visby, då eskadern mötte ångaren Tjelvar, hvarvid bälsningssignal gafs och besvarades af ångaren.

Gotlands Allehanda
Måndagen 8 Augusti 1887
N:r 63.

Efter omskjutningarne

vid länstäflingsskjutningen i fredags afton vardt prislistan i så mån förändrad, att de såsom pristagare i förra rummet omnämda A. Jakobsson, Bäls skyttegille, och G. Andersson, Tingstäde skyttegille, no blefvo uteslutne från pris, hvarjämte ordningen bland dem, som nått samma antal ringar, blef i några fall omkastad. Vid närmare granskning befans att ofvan uämde Jakobsson i stället för föreskrifna åtta skott afskjutit ej mindre än fjorton, hvarjämte en och annan skjutit 9 till 10 skott.
Prislistan ter sig nu efter dessa ändringar sålunda:

Gotlands Allehanda
Måndagen 8 Augusti 1887
N:r 63.

Visby badsocietet

hade i lördags afton anordnat en utflykt till Högklint och Röfvar Liljas håla, hvilken utfärd i alla afseenden var synnerligen lyckad och för deltagarne högligen angenäm.
Vid half 5-tiden på e.m. begåfvo sig 70 till 80 persooer i vurstar, höbäckar och droskor (de flesta med D. B. V:s paviljong som utgångspuakt) från staden. En del af lustfararne stannade vid Fridhem, der de på prinsessan Eugenies inbjudan besågo hennes täcka sommarresidens med dess vackra omgifningar. Inom kort voro dock alla samlade på Högklint, der man i skilda grupper tog i betraktande det storartade panorama, som utbreder sig från den i hafvet utskjutande väldiga klippan. Snart ljöd en signal för sällskapet att samlas kring bålar, hvarvid löjtnant af Forselles å direktionens vägnär i ett längre versifieradt tal hälsade samtliga deltagarne i utflykten välkomna antydande på ett fint sätt de öfverraskraskningar, som under aftonens lopp skulle beredas sällskapet. En liflig dans vidtog nu. Under sång och fiolmusik svängde man gladt om i ringdanser, polkor, valser och frangsäser. Under uppehållen kringbjödo unga damer i vackra nationalkostymer förfriskningar, blommor och cigarrer. Här syntes en tjusande Hebe bjudande cigarrer och cigarretter, der en blomstrande Ceres o. s. v. i växlande mångfald. Sedan hr O, Engström föreslagit en skål för qvinnan, förklarades ordet fritt. Docenten E. Aspelin från Finland utbragte på vers en skål för Gotland, hvilken väckte lifligt bifall och besvarades af borgmästare Een med ett tal för Finland.
Docenten Aspelins verser lydde sålunda:

När de blefvo till, de nordanland,
Som skydda våra hem,
Steg ur vågen äfven denna strand —
Det fagraste af dem.

Länge var dock landet undangömdt
I hafvets vida famn,
Tills af Götomänner görs berömdt
Det väna Gotlands namn.

Långt från öster- och vesterled
Varor föras till den ö —
Österland och Vester möts i fred
Här midt i Östersjö.

Gotlands stjerna, Visby, går nu opp
I prakt, förut ej sedd,
Gränser anas icke för dess lopp
I glans af guld beredd.

Tempelspiror som en skog stå fram
Och spegla sig i sjö;
Husen bli palats och furstestam
Syns bo på Gotlands ö.

Lyckan var dock falsk, när bäet hon log:
Det haf, hvars böljesång
Brusat gladt kring varuskeppens bog,
Hit bar ock nöd engång.

Danmaks kung, den stolte Valdemar,
Han kom med mord och brand —
När han åter drog, stod blott och bar
Gotländingen på strand.

Sekler svunnit hän se\’n Visborgs fall
Och allt har sig förbytt;
Ständigt dock man tälja skall
Den saga om på nytt.

En gärd vi egnat åt forntideminnen,
Men ej de tynge de glada sinnen;
Det bästa har ju dock Gotland qvar
Och deraf pjuta vi alla dar.

Än strålar Gotland bland Nordanländer,
Än grönska Jjufligt dess blida stränder,
Än brusar mäktigt dess blåa haf.
Och aldrig sågs på dess fält en slaf.

Än komma vänner från vester, öster
Och hälsas bjertligt af glada röster,
Än har hon skatter, den ö så huld,
Hon bjuder alla på helsans guld.

Och låt oss derför med glas, som klinga,
Åt Gotlands nutid vår hyllning bringa;
Dess storhet bländande var, men kort,
Hvad qvar det äger ej röfvas bort!

Sedan man ytterligare roat sig med lekar och dans, gafs signal till uppbrott för vandring söderut. Solen hade ru sjankit ned i hafvets famn och aftonrodnaden insvepte nejden i en mild belysning.
I den angenämaste stämning började sällskapet sin promenad efter den vackra kusten. Inom kort mötte den första öfverraskningen. Omkring 500 fot söder om Högklint reser sig en bergsklyfta, från hvars innandöme ett skimrande ljussken i växlande färgprakt strålar fram. Man närmar sig skyndsamt klippan och här möter en syn af storartad effekt. I bergsskrefvan, upplyat af bengaliska eldar, är ett sigenarsällskap lägradt omkring en eld. Sigenarnes höfding hälsar vandrarne välkomne till hans vackra salar och uppmanar dem att åhöra de ödets utslag, som verldens visaste spåqviona pu vill afkunna, hvilken äfven är verldens skönaste flicka. Och så träder spåqvinnan fram med blixtrande ögon och börjar utöfva sin konst. Ett fantastikt skimmer omgöt nu de olika grupperna i klyftan, som präktigt upplystes af en rikedom af eldar i olika färger.
Vandringen fortsattes nu längre söderat. Snart utbredde sig en vacker skogsdäld, omhägnad af kulörta lyktor och å hvars midt en välkommen supé var uppdukad. Sällskapet slog sig nedidet gröna och lät sig anrättningen väl smaka
Vid 10-tiden på qvällen begaf man sig vidare till vandringens sista mål »Röfvar Liljas håla». De väldiga klipporna med sina urholkade hålor voro omhöljda af en verkligen bländande ljusprakt. Bengaliska eldar afbrändes här och der och öfver det hela spred månens silfverglans ett magiskt skimmer. Nedifrån hålan höres en stark stämma deklamera Nyboms praktfalla »Niagara», hvarefter de vackra tonerna af Dybecks »Du gamla, du friska, du fjellhöga nord» brusade fram och ett vackert fiolsolo fylde bergsklyftan med smekande välljud.
Tiden svann hastigt och manade till återfärd, som företogs under den angenämaste stämniovg. I skogsdälden, der supéo serverats, stannade vandrarne en stund för att intaga några förfriskningar. Den vackra platsen var nu upplyst af marschaller. Inom kort passerades åter Högklint, nu fullsatt af marschaller, hvarifrån färden åter fortsattes till Fridhem, derifrån lustfararne i åkdon begåfvo sig in till staden, dit framkomsten skedde vid 1 tiden på natten.
Deltagarne i utflykten medförde de an: genämste minnen från sin afton, för hvilka de på detta sätt bedja att få förkla: ra direktionen sin lifligaste tacksamhet.

Gotlands Allehanda
Måndagen 8 Augusti 1887
N:r 63.

Prinsessan Eugenie

öfvervar i fredags afton under närmare fyra timmar den af Visby stadsmission åläroverkssalen anordnade försäljning af stadsmissionens syförenings arbeten. Prinsessan inköpte en stor del af dessa arbeten.

Gotlands Allehanda
Måndagen 8 Augusti 1887
N:r 63.

Kungörelse.

Lördagen den 27 Augusti kommer att anställas allmän täflings- och prisskjutning å Jägaregillets skjutbana vid Österport. Skjutningen börjar kl. 10 och verkställes å 600 fots afstånd mot tioriogad tafla med 5 skott at hvarje skytt, och komma 5 större pris att utdelas.
De skyttar, hvilka önska deltaga i denova täfling, torde intill lördagen den 20 Augusti hafva anpmält sig hos aodertecknad, Liodbom, då på samma gång skottafgitften 2 kronor 50 öre erlägges, emot qvitto, som berättigar skytt, att vid uppvisandet deltaga i täflingen.
Etter slutad prisskjatning kommer insatskjutniog å tafla å 400 fots atstånd att äga rum.
Visby den 6 Aug. 1887.
J. Wisselgren. J. N. Lindbom.

Gotlands Allehanda
Måndagen 8 Augusti 1887
N:r 63.

Öfverexekutorsembetet

förrättar nedanvämde dagar klockan tolf på dagen å magistratens sessionsrom följande exekutiva auktioner:
1:o Torgdagen den 11 i denne månad å landtbrukaren S. Bergmans fastighet (s. k. gamla bosättnivgsmagasi nets hus) gården under or 7 i Strandrotens 2:dra qvarter här i staden; och
2:o Fredagen den 12 idenna månad å aflidoe sjömannen Jakob Lundgrens dödsbo tillhöriga fastighet, hus och tomt under or 160 i Klinterotens 4:de qvarter här i staden.
Visby Rådhus dev 8 Augusti 1887.
Öfverexekutorsembetet.

Gotlands Allehanda
Måndagen 8 Augusti 1887
N:r 63.

Ett parti friskt,

godt och välsaltadt oxkött, försäljes, genom offentlig auktion, i mindre uttop och till ovanligt billigt pris, i berr konsul C. L. Ekmans gård vid Hästgatan, torsdagen den 18 Augusti från kl. 10 f.m.; och lemnas åt godkände inropare 2 månaders anstånd med betalningen.
Visby den 6 Augusti 1887.
Auktionskammaren.

Gotlands Allehanda
Måndagen 8 Augusti 1887
N:r 63.

Borgenärerna

uti Rättaren Th. Stenströms vid Broa å Fårö konkurs kallas härmed till sammanträde å Broa gästgifvaregård lördagen den 20:de inpevarande Augusti kl. 3 e.m., för att höras och beslota om buruvida rättegång bör anställas för återvinning till boet af bortsåld egendom eller konkursen i brist på tillgångar atfskrifvas, hvarvid äfven andra boet rörande trågor förekomma.
Othem i Aug. 1887.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Gotlands Allehanda
Måndagen 8 Augusti 1887
N:r 63.