Från Lule telegraferas i lördags: I går afton inkom under salut och hälsad af stor folksamling ångfartyget Elias Sehlstedt, första ångbåten söderifrån för detta år. Sjöfarten på Lule är alltså öppnad för året. En stor mängd jernvägsarbetare medföljde.
— I Norra Vesterbotten skrifves: Den 6 April begåfvo sig från Löfånger sälfiskaren Lundberg från Gärde, bondsönerna Karl Jakob och Engelbrekt Lundgren i Afvau samt Samuel Pettersson. Norit, ut på sälfångst.
Intill den 19 gynnades de af godt väder och befunno sig denna dag i jämnhöjd med Pite.
Några minuter ute till sjös hade de uppdragit båten på ett mindre isstycke, men plötsligen utbröt den häftigaste nordostliga storm, så att isstycket, som snart söndersmulades, måste öfvergifvas. Seglet tillsattes för att uppnå land, men genom den starka stormen slets detta snart i bitar. Seglingen var nu omöjliggjord och årorna måste tillgripas. Arbetet med dessa visade sig äfven snart fruktlöst. Det i båten ständigt inspolade vattnet förvandlades till is och snart var allt arbete derigenom i högsta grad försvåradt. Nästan allt löst måste kastas öfver bord för undvikande af båtens sjunkande, Att under sådana omttändigheter uppnå land befans snart omöjligt.
De nödstälde måste derför låta båten drifva vind för våg och söka rädda sig så godt de kunde från att frysa ihjäl i båten, som mer och mer fyldes med is. Den 20 vid middagatiden afled genom köld och kanske äfven af öfveransträngning Samuel Pettersson. I det längsta sökte de behålla hans lik i båten, men måste påföljande dag jämväl öfverlemna det åt hafvet.
Tillståndet bland de qvarlefvande var nu förfärligt. Karl Jakob Lundgren var medvetslös af kölden och med sina kroppar sökte Lundberg och den yngre brodren? Engelbrekt ömsevis hålla lif och värme i den olycklige. Den 22 på aftonen efter trenne dagars fastande, derunder utsatte för det svåraste lidande förorsakadt af köld och ansträngning, hade förtviflan hos de nödstälde nått sin höjd.
De olycklige hade nu för atsigt att sjelfva göra slut på sina lidanden genom att störta sig i hafvet, då de fingo se, att båten till all lycka dref mot land i Burvik i Skellefte. Ett mindre skrin hade de dock lyckats qvarhålla i båten, hvari funnos tändstiskor, hed hvilkas tillhjelp, sedan de uppnått land, eld kunde åvägabringas och de fingo uppvärma sina stelfrusna lemmar. Från Burvik fingo de efter den vådliga båtfärden resa landvägen till Löfånger, dit ankomsten skedde den 23 på qvällen. Då läkarebjelp genast anlitades, är att hoppas att de frostskador m. m,, hvilka de erhållit, ej skola medföra några menliga följder för framtiden.
— Enligt telegram från Håvre af 7 dennes har paketångfartyget Champagne, tillhörande transatlantiska bolaget, som samma dag tidigt på morgonén afgått till Newyork, till sjös blifvit påsegladt af italienska skeppet Ville de Rio. Ölyckan föreföll under stark tjocka.
Ångfartyget kunde ej fortsätta sin resa utan måste, för att ej sjunka, sättas på land vid Aromanche. Passagerarne räddades ombord till engelska ångfartyget Vulture, som landsatte dem i Hävre. Det italienska fartyget sjönk. Enligt senare telegram hade Champagne 900 italienske utvandrare och omkring 100 andre passagerare. Vid sammanstötningen omkommo 3 matroser af besättningen och omkring 50 utvandrare.
Gotlands Allehanda
Måndagen 16 Maj 1887
N:r 39.
