Visby rådhusrätt.
Tullmål. I det förut omnämda målet mot skeppare N. Henriksson från Simrishamn atkunnades i dag utslag. Svaranden hade med sitt fartyg från Kastrup ankommit till Ronehamn försedd med märkrulla, som saknade påskrift af svensk konsul. Enär svensk konsu! ej är anstäld å den ort (Kastrup), hvarifrån svaranden afseglade, vardt svaranden frikänd.
Öfverfallet utanför Söderport. Ransakning har i dag på eftermiddagen hållits å länsfängelset med slagtaren Johan Algot Andersson, hvilken, såsom vi förut omtalat, häktats på grund af d. 10 d:s föröfvadt våld mot arbetskarlen Karl Elof Johansson.
— Tilltalade Andersson vidgick hvad i polisförhörsprotokollet fans upptaget. Han hade på eftermiddagen kommit körande från staden på väg till sitt hem Pilhagen. Vid handlanden Sjöströms bod, der han haft saker att afhämta, hade han stannat. I boden hade han sammanträffat med Karl Elof Johansson. De hade börjat skämta med hvarandra, hvarunder Johansson råkat i vrede och knuffat till Andersson. Vidtalad af denne gick då jernhandlaren K. M. Johansson emellan för att skilja dem åt och gaf dervid K. E. Johansson ett slag för munnen, så att näsan sprang i blod.
Andersson återvände härefter till staden för att hämta sina båda bröder Adolf och Fridolf Andersson, hvilka skulle vara honom behjelpliga med sädenvs inkörande. Ånyo komne till Sjöströms bod, mötte de åter Johansson, hvarvid Andersson, som sade sig frukta att åter blifva anfallen, gaf Johansson ett slag med handen för pannan med den påföljd, att Johansson föll baklänges och slog hnfvudet mot den stensatta rännstenen, så att han förblef liggande sanslös, hvarpå Andersson åkt sin väg. Ett vittnes påstående, att han skulle hafva sparkat Johanssou hvarken mindes han eller ville bestrida, enär han vid tillfället var öfverlastad.
Såsom vittnen hördes stadsbudet Bergström, hvilken efter aflagd ed berättade att han sett Andersson, sedan han stigit af sitt åkdon, först förfölja den i Johanssons sällskap varande Fagerström och sedan tilldela Johansson ett slag med flata handen med ofvannämda påföljd, hvarefter han sparkat den fallne troligen i närheten af högra örat. É Enligt vittnets utsago skall Johansson hafva varit försvarligt drucken, men Andersson deremot endast litet påstruken.
Upplysningsvis hördes jernhandlaren K. M. Johansson, som vitsordade Anderssons uppgifter, tilläggande,. att han af Johansson förföljts, in i sin egen bod och tilldelats en spark på högra låret, af hvilken han ännu hade känning.
Stadsläkarens rapport om Johanssons befinnande upplyser, att genom fallet inträdt en skakning i bjernan, men att han efter en eller annan vecka torde vara frisk, ehuru det ej låter sig bestämmas, om han för framtiden kommer att få något men af våldet.
Johanssons broder, skräddaren Malmborg, upplyste, att brodren hade baktill i hufvudet en svullnad af ungefär ett litet äpples storlek samt en skråma bakom ena örat. +Deblånader som funnos vid tinningarna upplystes vara följder af hjernrubbningen.
Sedan Andersson redogjort för sina föregående lefnadsöden, af hvilken redogörelse framgick att han, född 1858 i Hjelmseryds församling af Jöngöpings län, år 1876 kommit till Gotland, der han arbetat, dels vid jernvägsbygnaden och dels vid hamnen härstädes samt att han var gift sedan 1879 och ägde 5 barn, förklarade rätten att dom ej i dag kunde fällas, enär dels prestbetygsuppgifterna, dels läkareattesterna ej voro nog fullständiga. Andersson begärde att blifva försatt på fri fot.
Etter hållen rådplägning beviljades denna Anderssons begäran, hvarjämte tillkännagafe, att ny ransakning kommer att hållas, då Andersson vid hämtningsäfventyr förständigades att personligen inställa sig. Mot K. M. Johansson yrkades också af åklagaren ansvar för det våld han begått mot Johansson, och skall hav äfvenledes inställa sig vid vite af 10 kronor för uteblifvande.
För försvarslöshet dömde Karl Emil Johansson, Karl Petter Söderberg och Karl Johan Lundgren afsändes i lördags härifrån med ångfartyget Gotland för att vid straffanstalt å fastlandet undergå dam ådömda tre månaderas allmänt arbete.
Tvist om barnuppfostringshjelp. Ogifta Johanna Östman hade vid Gotlands norra häradsrätt yrkat att af bondesonen J. P. Pettersson utfå uppfostringsbidrag till ett af henne 19 Maj 1885 iramfödt barn, till hvilket Pettersson skulle vara fader. Den tilltaladenekade, men ålades värjemålsed, och har detta utslag blifvit af hofrätten faststäldt.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 19 September 1887.
N:r 75.
