mot jernvägar höra till brott för hvilka lagens allra strängaste bestämmelser icke äro stränga nog. Och detta derför att nidingen, om han lyckas af bämd eller af annan bevekelsegrnod att skada enskild på ett jernvägståg resande person, samtidigt drager olycka och elände öfver en mängd oskylda och för honom icke ens kända personer.
Dess värre är ett dåd i dylik syftning, som nyligen ägt rum på Gotlands jernväg, icke det första i sitt slag. – Det har en eller ett par gånger förut visat sig, att här icke saknas individer af bofnatur, och det vore derför väl, om ett exempel kunde statueras, som tydligt ådagalägger den straffpåföljd, hvilken tillhör brott mot jernvägsanläggningar.
Det har nämligen inträffat, att strax norr om Etelhems station på ena jernvägsskenan och i tydlig afsigt att skada placerats en större sten af 30 skålpunds vigt. Dessbättre misslyckades försåtet, enär stenen upptäcktes af banbetjeningen, som färdades vägen fram på dressin, hvilken senare hoppade ur spåret och slungades ned i diket.
Gerningsmannen, en slyngel till yngling, lär vara känd, och då vittnen finnas i saken, förmoda vi, att länsmannen redan tagit honom om hand.
Gotlands Allehanda.
Fredagen 21 Oktober 1887.
N:r 84.