Från Stockholm med Gotland 12 Nov.: krök:na Benzon, Fornell. — Med Tjelvar 14 Nov.: doktor Säve, hrr Scharteu, Holmberg, Johansson, Hauffmen, Holmgren; fröken Henne.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 14 November 1887.
N:r 91.
Handel och Sjöfart.
Inkomna fartyg: Till Klinte: 10 Nov., skonert Karl Johan, Fisch, Borgå, barlast.
Utgångna: Från Visby: 12 Nov. skeppet Christina, Falk, Slite, plankor, 14 Nor jakt Josefina, Berggren, Burgsvik styckegods.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 14 November 1887.
N:r 91.
Rättegångs- och Polissaker.
Rådhusrätten.
Våldet vid södra porten var i dag åter före vid rätten. Från käranden, Elof Johansson, inlemnades en skrift, hvari han tillkännagaf, att, då ban erhållit ersättning af Algot Andersson för den tid han legat sjuk, och troligen ej kommer att lida någon men af våldet — hvilket läkareattest styrkte — samt att det hela mera kunde betraktas som en olyckshändelse än ett våld, han afstod från sitt ansvarsyrkande å svaranden. Denne å sin sida hemstälde till rätten, att då han sjelf erkänt sin förseelse samt vittnen. intygat att han blifvit retad och slaget gifvits i vredesmod, han måtte ådömas så lindrigt straff som möjligt. Utslag afkunnas nästa måndag.
Ersättning för olaga vräkning fordrade maskinisten Jakob Claesson i stämning mot hrr P. A. Otter och K. J. Pettersson enär de skulle vid tillfället förstört en del käranden tillhöriga saker. Parterna och åklagaren örverlemnade målet. Utslag afkunnas annan dag.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 14 November 1887.
N:r 91.
Från landsbygden.
Religiösa bedragare.
Till varning för qvinnorna beder jag att få framställa en profbit ur det religiösa bedrägeriet. En landtflicka hade fäst sig vid en baptist från annan ort och således för henne till en början alldeles främmande. Hon var 46 år. Han fäste sig vid henne, ty hon saknade ingalunda förmögenhet. Hon hade sitt fäderne- och mödernearf innestående och derpå kunde bon få upplåna penuingar för att sända honom. Han hade rest till England för att utbilda sig i språk. Han, fästmannen, var 80 år, och vi vilja kalla honom Z., Z. kunde han ock kalla sig, Det är så traffande, emedan det är en bokstaf, hos oss tämligen öfverflödig. Från Enagland reqvirerade han gång på gång summa på summa (allt under äktenskapslöfte) och dyra eder om obrottslig trohet. Han fick allt hvad han begärde. Icke ett enda af de många bref, han skref till henne voro frankerade. Hon Jöste tålamodigt dem alla. Jag såg dem med egna ögon på posten, och flere till mig sågo dem, Handstilen och »karlens» karaktär hade stor likhet. Jag frågade henne helt nyligen hura hon kunde lemna honom så mycket penningar. »Han behöfde dem för sin utbildning», fick jag till svar. Heliga enfald !
Slutligen kommer han hit. »Utbildat» sig hade han nog gjort, men i tjufspråket. Hob förebrår honom för något, som folk sagt sins emellan och som kommit till hennes öron omsider. Dertill begär han hennes hos brodren innestående penningar, hennes möbler och sängkläder. Han skaffar betyg med flere underskrifter att han var en hederlig, rättskaffens och ordentlig man och lemnar henne. Men hur det var försvinner papperet ur hennes byrå. Den var icke låst. Hvem hade stulit det? Hvem hade skrifvit det?
Samtidigt får hon veta, att han var »gift» i Stockholm för två år tillbaka. Detvaricke slit. Han hade samtidigt sköflat en annan flicka på Gotland — både på ära och penningar.
Hade hon till en början hänfört äfventyraren? Jag vet icke; men det vet jag att det låg en visa. vacker klang i hennes fylliga röst, när hon läste högt. Hon var icke någon romarinna i hjeltemod, men hon hade en någorlunda vacker romersk näsa. Hur herr Z. såg ut har jag icke efterfrågt, men att han icke var någon helig man, har jag sökt bevisa.
Bettleriet å landsbygden.
I alla tider har tiggeriet varit i sväng. Fattigvårdsförordningen förbjuder slikt oskick, men tillåter att tiggare må sändas till sina rätta hemorter sedan vederbörande fattigvårdsstyrelser blifvit underrättade om sådant hjons vistande och tiggande i en annan kommun, Icke förty tyckes det som om nämda förordning råkat i glömska eller ej var värd att efterlefva. Dagligen komma bettlate, vanligen två och två, ej sällan åtföljda af minderåriga, skolpligtiga barn, »Hvad skall man göra?» Så fråga husbonde och matmor, som kunna ha råd att lemna en allmosa, vare sig i mat, kläder eller tak öfver hufvudet. Det är tungt att vara obarmbertig, men det är lika tungt att lägga hyende under lasten, som ingalunda kastas öfver bord på dylika irrfärder, utan äskas efterhand, isynnerhet för barnen.
Ända från Öland hafva tiggare, raska och arbetsföra qvinnor, sökt sig hit denna höst, bedjande om mat och ull. De uppförde sig ingalunda pockande eller annars oanständigt, omtalade att det var svårt der på »Allvaren», och de kunde ej der få arbete. De sade vidare att om sådant någon dag då och då kunde erhållas på sommaren, så fick mannen trettiotre till ttettiogju öre och qvinnan sjutton till tjugu öre jämte mat, allt för dag räknadt. »Det är ej mycket, men bättre något än intet», sade qvinnorna sammanstämmande,
Under veckans lopp har ett »äkta» par varit synligt, vandrande från by till by för att höra efter mjölkkor för en namnuppgifven landtbrukare. Men det är kändt att mannen, som ej är född här och ej använder sitt rätta namn, vandrar och letver med en annans hustru, ber om logis och mat, får sådant och frågar hvad det kostar. Han får ge såsom han sjelt vill. »Femtio öre?» Värdtfolket är nöjdt dermed; men så har kassan just tagit slut, men det väntas samma dag pengar från landtbrukaren, som lofvat möta honom i en viss gård, och femtio-öringen skall inlemnas der och der, — Öfverallt samma historia på morgonen vid afskedet. Mannen lär vara en f. d. fästningsfånge.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 14 November 1887.
N:r 91.
Från sjön.
Barkskeppet Emanuel, kapten Stephansson, hemmahörande i Båstad, och som afgick från Hartlepool 7 sist). Oktober, destineradt till Malmö med last af stenkol har sedan icke afbörte, hvarför det tyvärr är att befara det fartyget under de under förra månaden rådande stormarne förlist med man och allt.
— Tyska ångfartyget Schweden, hemma i Stettin och fördt af kapten Fretz, som 6 dennes afgick från hemorten till Stockholm med last af styckegods, råkade samma dag på morgonen under stark tjocka på grund. Bemödandena af ångfartygen Ostsee och Memel Packet att få fartyget flott voro utan resultat. Schweden står med fören flere fot högt. Påföljande morgon afgick ångfartyget Hedvig med en börding och arbetsfolk till stranduingsstlet för att lätta fartyget.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 14 November 1887.
N:r 91.
Kärlekens makt.
Man talar ofta om, bur kärleken, den gamla, goda kärleken nämligen, som aldrig rostar, har flytt ur vårt materialiska tidehvarf, men att den ännu finnes, kauske just der, hvarest man minst anar det, visar följande lilla sannsaga.
Förlidet år begaf sig en ung sjöman vid namn F. Svanström från Stockholm till Antwerpen för att söka hyra å fartyg, hvilken han äfven erhöll. Med engelska barkskeppet »The north Star» gick han till Barbados, hvarest han emellertid föll offer för en af de i dessa trakter bärjande svåra klimatfebrarne, Ianan han lemnade sitt fosterland, hade han gilvit bort sitt hjerta åt en flicka på ett kafé å Söder och han hade lika litet glömt henne som hon honom.
Af en hemvändande sjöman fick flickan för kort tid sedan den förkrossade underrättelsen om sin älskades bortgång, hvilken grep henne så djupt, att hennes förstånd omtöesnades.
Hon hade älskat och hoppats, men såg med en gång alla sina illusioner gäckade och sjönk af förtviflan i vansinnets armar.
Den stackars flickan, hvilkens sinnessvaghet är af en mera foglig art, har omhändertagits af en i Visbytrakten bosatt faster, den enda menniska i verlden som står henne nära, sedan hon forlorat sitt hjertas utkorade.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 14 November 1887.
N:r 91.
Borgerligt äktenskap
har inför kronofogden i Gotlands södra härad ingåtts mellan Georg Oskar Nilsson och Johanna Maria Eskelin från Ansarfve i Tofta socken. Qvinnan tillhör metodisternas religionssamtund.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 14 November 1887.
N:r 91.
Jordgubbar,
vuxna på kalljord, ha i dagarne plockats hos kommissarien Håkansson i Bro.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 14 November 1887.
N:r 91.
Sitt förord
till stadsfiskalstjenstens erhållande här i staden har magistraten vid ansökningshandlingarnes öfverlemnade till länsstyrelsen gifvit åt öfverkonstaplen vid detektiva afdelningen i Stockholm P. G. Jonzon.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 14 November 1887.
N:r 91.
Från Herman Lindströms mekaniska stenhuggeri
afsändes sistlidne lördag med ängfartyget Gotland ett för Upsala domkyrkas vestra fasad bestämdt rosettfönster, 24 fot i genomskärning och bestående af några och sextio särskilda delar. Det vackra fönstrets midt består af en mindre bladprydd cirkel, från hvilken tolf rikt dekorerade, aflånga blad utgå till rosettens omkrets, Liksom de många från samma verkstad förut afsändna fönstren, pelarbaserna, m. m., vittnade ofvannämda rosettfönster om såväl utmärkt arbete som utmärkt matrial.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 14 November 1887.
N:r 91.