PER ARVID SÄVE.

(Efter en fotografi tagen på slutet af 1860-talet.)
Varmare klappade sällan någon nordbos hjerta för fosterlandet än Per Arvid Säves.
(Harald Wieselgren uti sin lefnadsteckning öfver P. A. S.)

Gotlands Allehanda.
Måndagen 5 December 1887.
N:r 97.

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
Bedrägeri. Arbetaren Vilhelm Johansson hade åren 1883 och 84 genom att å reqvisitioner falskeligen teckna namnet Lars Kalström hos Bryggeribolaget i Visby erhållit varor för sammanlagdt 278 kr, 16 öre. Svaranden erkände, men som brottet icke blifvit åtaladt inom 2 år från begåendet, ansåg häradsrätten att Johansson ej kunde fällas till ansvar enligt strafflagen, men dömdes att ersätta konsul Romdahl med ofvan angifna belopp samt att betala rättegångskoitnaderna.

Till äktenskapsskilnad har häradsrätten på ansökning af arbetaren Nils Hallander dömt denne och hans hustru Hedda Kristina Gustafdotter.

För våld å allmän väg dömdes sjömannen Erland Larsson att böta 30 kronor.
Till 10 kronors böter samt 10 kr. ersättning för värk och sveda dömdes skomakaren Jakob Hägvall, emedan han med en käpp slagit ogifta Anna Vahlqvist i hufvudet.

För torgföring af icke tillåtna varor dömdes färgaren A. Pettersson i Stånga och handelsbokhållaren Frans Lysbolm i Visby att böta 25 kronor. Guldsmederna Häggström i Visby och Johansson i Hemse frikännes, enär de på sina guldsmedsartiklar hade egna stämplar.

För grym behandling af häst dömdes arbetaren Karl Larsson vid Dyple i Tofta och hans hustru att böta 30 kronor hvardera.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 2 December 1887.
N:r 96.

Från landsbygden.

Östra Gotland, 29 Nov.
Eldsvåda.
Vid tiotiden på f.m, idag utbröt eld i ett å öfre våningen beläget rum i Kräklingbo prertgård, hvilket tillkäunagafs med kyrkans klocka, hvarigenom mycket folk och de ändamålslösa handsprutorna kommo tillstädes. Med den på stället rikliga tillgången på vatten, jämte det modiga och raska släckningsarbetet — hvarvid ett par personer särskildt utmärkte sig — och oaktadt de alltför bristfälliga brandredskapen — på stället fans ingen sådan utom en stege — blef man efter en timme herre öfver elden, hvilken tros ha ledt sig från eldstaden i några vedbitar der bredvid och sedan genom en tapetbeklädd trävägg till loftet. Rummet och deri befintliga möbler, kläder och mycket böcker vardt eldens rof. Förlusten är ganska känbar, alldenstund lösegendomen icke var försäkrad.

Laga skiftet,
som här pågått i flere år i 2:a skifteslaget — — sydvestra delen af socknen — skall nu 11 December nå sitt efterlängtade slut. Det höres som de allra flesta af delägarne finna sig (i sitt öde) balåtne. Tillträdet skall ske nästa höst af de nya skiftena.

Mejeriet i Östergarn
tog sin början 21 dennes. Mjölkproduktionen ökas med hvarje dag. En och hvar af delägarne är, hvad det höres, högst belåten med det nya företaget, hvilket allt i allo är prisvärdt och ett godt föredöme, som visar att det gamla ordspråket håller stång: »enighet ger styrka.»
I Kräklingbo åter har icke något mejeri kommit till stånd, oaktadt vår patriotiske landshöfding med agronomen Kihlberg förlidne sommar var här och höll möte om ett sådant. Några och 40 aktier tecknades väl inom Kräklingbo, men dermed punkt. Ordspråket »brändt baron skyr elden har säkerligen i detta ämne sin falla tillämpning, ity att här för några år sedan var ett på aktier stäldt mejeribolag i verksamhet och gick till att börja med — så länge det ordentlig sköttes förstås — till allas belåtenhet, men gick till sist, i saknad af den kontroll, hvarigenom så många goda inrättningar i våra dagar förfela sitt mål, utför, till icke så liten förlust tör de det drabbade. Se der den antagliga orsaken hvarför vi i dag sakna det nu för tiden nödvändiga — ett mejeri.
Till sist en

Bockduell.
Två hornlösa lambockar, vädurar eller gumsar tillhörande olika ägare, kommo händelsevis att göra bekantskap en afton förliden vecka vid en gård Träske, utan att uppmärksammas af någon. Berserkaraseriet kom så öfver dem, att de samma afton anträffades ligga som elfvor uppå äng, så tysta och liflösa invid hvarandras sida.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 2 December 1887.
N:r 96.

Från sjön.

Danska skonerten Freja, förd afkapt Godthilf, lastad med hvete, har 27 Nov. strandat vid Svavhalla utanför Kristianopel. Bergnings- och dykeribolaget Neptuns ångfartyg Eol afgick samma dag från Oskarshamn till strandningsstället för att assistera.
— Norska barkskeppet Argo, destineradt från Sundsvall till London med trälast, har 22 dennes blifvit påsegladt förut i stäfven af ryska skonerten nr 55, förd af kapten Benvik och destinerad till Kaskö. Skeppet måste reparera, hvadan en del af lasten blifvit lossad. Argo låg till ankars då påseglingen skedde.
— Enligt ingånget telegram har 23 dennes på kusten af Brion en kollission förefallit emellan ångfartygen Sineus och Vesta, hvarvid det senare fartyget, som hvarken hade last eller passagerare ombord, sjunkit. 35 man af besättningen skola hafva drunknat. Båda fartygen tillhöra det lokala ångfartygsbolaget i Odessa. Vesta var under ryskturkiska kriget år 1877 besoldadt af regeringen och eröfrade då ett turkiskt örlogsfartyg.
— Hullångaren Southella, på resa från Stockholm till Sandarne, har natten till i torsdags strandat å Storjungfruns södra udde och fylts af vatten. Bergningångare är reqvirerad.
— Stockholmskeppet Augustas förolyckade. Detta fartyg, som af dess redare, hr G. R. Lagergren, sistlidna år inköptes i London, var ursprungligen från Bremen och hette Sophie Rickmers samt var ett af Stockholms största segelfartyg. Det ägde nämligen en drägtighet af 870 tons. Dat har nu förolyckats totalt å Atlantiska oceanen under resa från Swansea till Aspinvall med last ombord från Panama-kanalens arbeten. Fartyget hade 14 sistlidne, Oktober på 16 gr. np. lat. 48 gr. v. long. råkat ut för en orkan och hade snart för de ständigt öfver detsamma brytande kolossala brottsjöarne blifvit fullkomligt vrak. Härunder hade tyvärr kapten H. Meyer, förste styrmannen och en matros spolats öfver bord och drunknat. Besättningen tyckes hafva bestått inalles af 15 man med kaptenen. De öfverlefvande hade räddat sig i tvänne båjar med 6 man i hvardera, hvaraf den ena inneslöt 5 man och tvänne styrmän. Andre styrmannen påstod att de andras båt var så svårt skadad, att den tvifvelsutan snart komme a\’t sjunka. Emellertid tyckes just denna svårt skadade båt hafva kunnat hålla ut en tid, ty ett för åtta dagar sedan till London ingånget telegram omförmäler, att danska barkskeppet Gereon, som anländt till S:t Thomas, räddat 5 man, troligen den 6:te död. Andre styrmannen med sina 5 man, som också blitvit räddade, af barkskeppet Union, hvilket från Pernambucco anländt till Newyork, hafva deremot utstått de gräsligaste lidanden å oceaanen. De hade tillbragt 6 dagar i den öppna båten utan föda; med undantag af en liten qvantitet skeppsskorpor och en ringa qvantitet vatten, hvilka 21 Öktober voro förbrukade. Till slut drogs lott om den som skulle dödas och utgöra föda för de öfriga, men man uppsköt saken ännu för tre dagar. På denna tredje dag kom »Uniow i sigte, upptog de skeppsbrutne och förde dem till Newyork. Huru stor del af besättningen som voro svenskar, enär mönstringen skedde i London, och hvilka af svenskarne som omkommo eller räddades, känna vi ej.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 2 December 1887.
N:r 96.

Sällskapet U. D.

ger i afton och om söndag kl. 7 e. m. ett par teaterjöreställningar till förmån för sin fond för gamla tjenarinnor. Styckena som komma att uppföras äro: »Det drömda idealet» och »Rum att hyra».

Gotlands Allehanda.
Fredagen 2 December 1887.
N:r 96.