borgareföreningens ombildade skola, afslutade i går afton med examen sitt 68:e läsår i närvaro af en stor åhörareskara, bland hvilken märktes biskopen och landshöfdingen m. fl. Lärjungarne, som äro delade på två afdelningar, examinerades i räkning och konstruktionsritning samt modersmålet och bokföring. Ritböcker och skrifböcker voro framlada för allmänheten och hos en del märktes både goda anlag och att fliten ej saknats.
Sedan förhören voro afslutade, uppmanäde biskop von Schéele skolföreståndaren br J. Enderberg att uppläsa berättelsen öfver skolans verksamhet under den gångna terminen.
I denna berättelse vidrörde föreståndaren den förändring borgareföreningens söndagsskola denna termin undergått, i det att den nu blifvit en lägre teknisk skola. Han erinrade om att borgarföreningen, stiftad 9 –Maj 1819, i &r uppnått sitt 68:e verksamhetsår. Skolan hade uppstått i ett tidskede, då freden kom efter oro och strid och är en bland de äldsta i landsorten. De första 30 till 40 åren kunde anses som skolans mest välsignelsebringande verksamhetstid och många voro de aktade borgare som hade henne att tacka för sina kunskaper.
För undervisningen i borgarföreningens söndagsskola hade alltid varit väl sörjdt, men styrelsen hade dock ej ansett den tidsenlig, och då riksdagen lemnade ett anslag till teknisk skola i Visby omorganiserades söndagsskolan till en sådan.
Härmed hade hon nått sitt mål, i det borgarföreningens söndagsskola och tekniska skolan nu blifvit ett, och måtte den i sitt nuvarande skick blifva till välsignelse.
Ur redogörelsen för skolans verksamhet, hvilken framdeles kommer att tryckas meddela vi:
Skolans styrelse utgöres af fabrikör P. A. Hellgren, oråf., lektor Fagerholm, insatt af stadsfullmäktige, samt valde af borgareföreningen J. M. Sandström, J. V. Fornell, J. May, Karl Hellman, Axel Sjöström och J. Enderberg. Lärare hafva varit T. Ekholm, ingeniör, i linear-, konstruktions- och yrkesritning samt mekanik, J. Enderberg, skolans föreståndare, i frihandsteckning, J. O. Hammarström, folkskollärare, i väl-, rätt- och uppsatsskrifning samt språklära och bokföring, K. N. Alfvegren, styckjunkare, i räkning och geometri.
Läirjungarnes antal har utgjort 65, af hvilka qvarstodo i borgarföreningens söndagsskola 28 Aug. 41 och inskrefvos nya 24. I linear- och konstruktionsritning samt frihandsteckning hafva undervisats i 1 afd. 34 i 2 afd. 31, i svenska och skrifning resp. 33 och 32 samti räkning och geometri likaledes 33 och 32. Aflärjungarne hade 8 ej uppnått 14 år, 17 14 \”äv, 16 15 kr, 4 16 år, 11 17 år; 2 18 år, 1 19 år, 4 20—25 &r, 1 26 år och 1 32 år. 36 elever hafva tillhört 23 olika yrken, 7 äro i tjenst eller arbete hos andra och 22 äro i hemmet.
Ingen af lärjungarne har under terminen förfallolöst uteblifvit.
Direktörer och lärare uttalade sin synnerliga belåtenhet öfver den ådagalagda fliten. Mot uppförandet var intet särskildt att anmärka.
Biskopen verkstälde härpå utdelningen af premierna &t följande lärjuogar: Karl Gotfrid Johansson ett ritbestick, Gustaf Adolf Esklund »Norden, dess natur och näringelif», Oskar Niklas Eriksson läsebok samt geografiska bilder, Ernst Neuman ett ritbestick, Karl Oskar Gardelin Bergman, Skildringar och minnen, John Nikolaus Pettersson ett ritbestick, Karl Herman Hultberg Bergman, Gotlands geografi och historia samt Geografiska bilder och Edvard Vilhelm Klint det samma.
Biskopen lyckönskade nu dessa som belönats för flit och framstes och önskade att belöningarne måtte blifva dem en sporre att än vidare fullfölja arbetet.
Härefter yttrade biskopen:
I enlighet med god häfd inom borgarskolan hade åt honom uppdragits att verkställa denna terminsafslutning, Det vore honom ett kärt och dyrbart uppdrag, och han ville ej låta detta tilltälle gå förbi obegagnadt, utan söka belysa någon sida af den verksamhet som här öfvades. Det syntes honom denna gång af behofvet påkalladt att påpska några af svårigheterna vid densamma och de möjliga sätten att öfvervinna dem.
Särskildt i ögonen fallande svårigheter, som vidlådde tekniska skolan voro, enligt talarens mening följande. — Först de allmänna föreställningarne om densamma. Man hade ejinsigt om dess betydelse. Man tyckte att det kunde vara lika som i fars och farfars tid.
Då funnos inga sådana skolor. Men man glömde, att allt måste utvecklrs. Och tänkte man att anspråken på kunskaper kunde tillgodoses på snabbare vägar, så förgåte man, att genvägar ofta blifva senvägar. Moan dessa föreställniogar vore ingentiog nytt och ovanligt. Det vore de mindre insigtsfulles alltid öpprepde spjärnande mot en ny tids ökade kraf.
En annan svårighet för skolan låge i de borgerliga värf, i hvilka ynglingarneredan inträdt. De äro ej längre barn som få odeladt egna sig åt skolan, de hafva sin verksamhet delad, ja, arbetet utanför skolan måste för dem vara hufvudsak.
Tiden för arbetet i skolan vore också i viss mån binderlig. Det låge i sakens natur, att då gossen kom trött från sitt haudtverk ville det mycken håg till, för att han sedan skulle gripa sig an med intellektuelt arbete på aftonen, och i afseende på helgdagsmorgonen vore fara för handen att icke sabbatsfriden kunde åt skolans lärjungar tillbörligt bevaras.
Den sista af de svårigheter, om hvilka tal. ansåge sig böra erinra, utgjordes af lärjungarnes mycket olika bildningsgrad, ålder och lefnadsställning, Under det att somlige knappt innehade folkskolans minimikunskapsmått, komme andra med rätt goda förkunskaper. Trettioåringen toge plats vid fjortonåringens sida, Den som valt handelsvägen trodde sig hafva och hade delvis skiljaktiga behof med blifvande handtverkare och dessa sins emellan.
Hvilka utvägar funnos uu för att öfvervinna eller åtminstone förminska dessa svårigheter?
Först vore det vigtigt att vid alla tillällen bibringa allmänheten en rigtig uppfattning i fråga om skolan, så att hon finge öga för denna skola såsom fyllande ett väsentligt behof och ej lade otillbörliga hinder i vägen för densamma, fastmer nitälskade för dess utveckling.
Att vi stå tillbaka för utländingen i flera afseenden berodde ej på bristande begåfning utan på bristande underbygnad. Man har ej tillräckligt behjertat förbindelsen mellan teori och praxis. Man måste lära sig att skilja mellan det väsentliga och oväsentliga, äfvensom sammanfoga det som hör tillsammans. Teorien vore betydelsefull såväl med afseende på tankeförmågans och omdömesskraftens utbildning som genom de för hvarje verksamhets rätta utöfning erforderliga, grundläggande kunskaper, hon hade att bibringa.
I en skola sådan som denna behöfdes framför allt skicklige, ja öfverlägsne lärare, hvilka i grund förstodo sin sak. Det vore ej lättare att meddela en populär framställning än en vetenskaplig, snarare tvärt om, Åttsammantränga, förenkla och åskådliggöra framställningen, se der mästerstycketi undervisningskonst. Dessutom fordras i en skola, som måste vara bygd på frihetens grund, oefcergifligt att förmå hos lärjungarne väcka kärlek till undervisningen, att lära dem förstå dess värde för dem sjelfva, samt sålunda komma dem att en hvar till det yttersta uppbjuda sina krafter.
Hos arbetsgifvarne voro det nödvändigt att framkalla oftervillighet, så att de något inskränkte sin fördel till förmån för de unga. Utan detta kunde ej tekniska skolan bära sig. Äfven måste föräldrarne intresseras derför, så att hem och skola äfven härutinnan samverkade.
För att göra uogdomen skickad att mottaga undervisningen här, måste folkskolan och den Sr verksamheten köjas, så att lirjuogarna fingo ett godt underlag. Detmåste finnas samarbete mellan skolan och kyrkan å ena sidan och tekniska skolan å den andra.
»Måtte nu dessa antydningar», slutade talaren, »falla i god jord och gagna den goda sak för hvilken här arbetas; måtte den himmelske Fadren välsigaa oss både i andligt och lekamligt hänseende. Och härmed förklarer jag verksamheten i tekniska skolan för detta dess första år afslutad».
Biskopen framförde derpå skolans tacksägelser till konungen och riksdagen för visad frikostighet, till landshöfdingen styrelsens, borgerskapets och ungdomens tack för kraftigt stöd, till lärarne för ett jämförelsevis godt resultat och till de unge för den flit de ådagalagt.
Till slut sjöngs psalmversen »Oss välsigna och bevara», hvarefter såväl lärjungar som åhörare så småningom aflägsnade sig.
Omedelbart härefter hade borgarföreaingen sammanträde hvarvid enhälligt omvaldes till ordförande fabrikör Hellgren. I tur att afgå ur styrelsen voro hrr May och Ax. Sjöström, af hvilka omvaldes den förre. Den senare kunde ej omväljas och ingen annan ej utses i hans ställe, enär en plats mindre i styrelsen för borgarföreningens medlemmar uppstått, derigenom att stadsfullmäktige nu tillsätta en ledamot.
Revisorerna, hrr Axel Fahlström och Aug. Johansson, omvaldes likaledes.
För Landshöfding Poignant, som öfvervar sammanträdet, föreslog ordföranden vid framsatta bålar en skål, uttryckande borgarföreningens tack till honom, utan hvars energiska hjelp föreningen säkorli gen aldrig skulle kommit i åtojutande af statsanslaget.
Det sedvanliga samqvämet efter samman: trädet ägde sedan rum och slutade först långt efter midnatt.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 28 November 1887.
N:r 95.
