Tillkännagifves att f. d. handlanden Oscar Victor Gardell stilla afled i Visby den 8 December 1887 kl. 8,50 f.m. i en ålder af 63 år och 12 dagar.
Sv. Ps. 489:6.
Gotlands Allehanda.
Fredagen 16 December 1887.
N:r 100.
Dödsfall Oscar Victor Gardell
Rättegångs- och Polissaker.
Visby rådhusrätt.
Utslag afkunnades i dag i det förut omnämda målet mellan Bryggeribolaget och Augusta Magnusson angående bristande redovisning. Som bolaget mot svarandens bestridande ej styrkf att hon till försäljning mottagit andra varor än dem, för hvilka hon ostridigt lemnat redovisning, så ogillades käromålet.
Södra häradsrätten.
En sorglig lefnad. Ransakning hölls i dag kl. 11 med för fjerde resau stöld straffade Johan Petter Gardell från Näs. Om sina lefnadsomständigheter afgaf Gardell följande sorgliga berättelse:
Han är född 4 Aug. 1839 vid Gardese i Ganthem. Modren dog då han var på sjunde året och då kom han ut i verlden. År 1854 konfirmerades han i Dalhem, der han sedan åtskilliga år tjenade. Derpå gaf han sig in till artilleriet der han tjenade i 9 år. Under tiden gifte han sig på Näs. Den 28 Öktober 1862 dömdes Gardell, som under tiden tagit konstapelsexamen, af krigsrätt för rymning och förskingring af kronans persedlar till 6 månaders fängelse härstädes, Efter frigifvandet begaf han sig till hustrun på Näs och bodde der en tid, tills han 1 Oktober 1864 häktades och dömdes till 16 månader af rådhusrätten i Visby, Ånyo kom han efter aftjenande af straffet till Näs och var nu fri. År 1867 7 Maj äömdes Gardell ånyo, nu af södra häradsratten till.2-1/2 års Långholmen. Äuno en gång stal han, nu några sängkläder i Ganthem, och dömdes af södra häradsrätten till 4 års Långholmen och 5 års förlust af medborgerligt förtroende. Detta var 14 Mars 1878. Under alla sina olika straffperioder kom honom ingen förseelse till last annat än att hån en gång smusslade in snus i strumpan till sina kamrater. Sista gången han var på Långholmen uppförde han sig så väl, att han vid ett konuvgens besök derstädes af direktören blef föreslagen till benådande och strafftiden afkortades med 8 månader. Utom för dessa 4 resor stöld har Gardell också undergått 8 månaders enkelt fängelsestraff för hemfridsbrott.
Etter sista straffets slut 1 början på 80-talet reste Gardell till Näs, der han haft tjenst, på ett ställe i 2 1/2 år, samt sedan arbetat borta om somrarne och varit hemma om vintern. Hans hustru. 5 barn och svärmor ha i 10 års tid bott i fattigstugan.
I Juni månad förra sommaren reste han till Amerika, der han har 2 gifta döttrar i Brooklyn. Han arbetade der en tid, men tålde ej vid klimatet, blef sjuk, låg på hospital och fick slutligen hjelp till hemresan.
Lördagen 26 Nov. ankom han till Näs och måndagen 28 häktades han af länsman Lindström såsom försvarslös och vådlig för allmänna säkerheten samt dessutom anklagad för femte te resan stöld af ett par gamla gångjern, som fdllit af en uppbränd dörr, en hammare samt några vedträn. Angifvelsen innehöll, att Gardell samma afton han bemkom skulle ha upp: fört sig så vildsint i fattigstugan att fattigvårdsstyrelsen måst tillkallas och förbjuda honom att uppehålla sig der. Han skulle också ha yttrat vilda hotelser. Länsman Lindström tycktes emellertid ej ha riktigt reda på hvarför han egentligen häktat Gardell, Polisrapport öfver förhör med honom fans i egentlig mening icke och åklagaren visste ej mera än han hört andra säga. På grund härat blef också ransakningen mycket trafelig och ledde egentligen ej till något resultat. Den berättelse Gardell sjelt afgaf om hvad som timat sedan han kom tillbaka från Amerika lyder sålunda:
På qvällen 26 Nov. ankom han i skymningen till Näs och gick direkt till fattigstugan för att helsa på de sina. Dörren var öppen och eld. brann i spisen. Hustrun låg med minsta barnet, en 5-års flicka, bredvid sig. Då han kom fram, ryckte hustrun undan barnet, utropande : »Låt bli flickan, det är mitt barn !» samt besvarade icke hans helsning. Gardell gick då fram till en 15-årig dotter Ella, »döpttill baptist», hvilken satt och stickade; han ville var också helsa på henne, men ej heller hon nu vidare vävlig, icke heller svärmodren, som alltid »skällt på honom värre än en bandhund». Under tiden steg hustrun upp och gick ut. Gardell satte sig att prata med den lilla flickan, hvarpå han bad att få litet kaffe att värma sig med, och då ingen brydde sig om det, lagade han sjelf till det. Nu kom en dräng från Gans in och det blef språka af. Gardells 17-årige son kom oakså, men han sade sig ej känna igen fadren. Alla tre gingo sedan till en bondgård, der de åto qväll. Då Gardell återkom hem, hade hustrun ej hemkommit än och Gardell började nu tala om att de sålt ett par sängar, hvilket han ej tyckte om. Han bad också att få se på en yxa, som han haft, innan han for bort, och då Ella oaktadt tre tillsägelser ej lydde honom, tog han henne litet iarmen. Nu trodde de att han skulle hugga sönder sängen som fans inne och det var ej underligt de voro rädda, ty döttrarne i Amerika hade skrifvit hem, att han köpt två revolvrar och skulle skjuta hustru och barn när han kom åter till Sverige. Han medgaf att han varit supig i Amerika.
Vidare framkom under förhöret, att han vägrat fattigvårdsstyrelsen att gå sin väg, hvarför vakt stälts för att hindra honom begå något brott. Hvad stölderna beträffade, hvilza skulle skett före hans bortresa, nekade han för dem. Gångjernen hade han och bondesonen Olof Jönsson bittat, då de körda bort en sop hög från Georg Jönsson på Gans. De hade suttit på en gammal dörr som bränts upp och voro ej värda någonting. På Gardells fråga, om han finge taga dem, hade Olof Jönsson svarat att det kunde han gerna göra, för de hade så godt om sådant der gammalt skräp.
Såsom vittne hördes först fjerdingsmannen O. Lingvall. Denne hade hört att Gardell på beskyllningar af hustru obh svärmor att hafva tagit gångjernen, svarat: »nå, nå, om jag gjrot det är det så litet att det är förlåtligt.» I fattigstugan hade Gardell slängt omkring sig med en bopfäld fickknif som var
med en rem fastlindad om handen. Detta skulle, jämte några ilskna yttranden bevisa, att han uppfört sig oregerligt. Om vedträna hade han sagt, att hade han tagit dem, kunde han väl gräfva för dem en dag. Gardell, som sade sig iblend vara virrig i hufvndet, kunde ej minnas om han sagt detta, men förnekade det icke. Stölderna kändes han dock fortfarande icke vid.
Två andra vittnen, hemmansägarne Tomas Tomasson och Jakob Botelsson, hade ej något annat än ungefär detta att berätta.
För vidare bevisnings förebringande och för att Gardell möjligen skulle tunna skaffa bevis för sin oskuld uppsköts målet.
— De vilja ha mig på lifstids fästning, det alltsammans, sade Gardell när han fördes bort.
Den anklagade var en, som det tycktes, mycket beklagansvärd företeelse. Mager och blek var han, hade värk i benen och var sjuk, så att hen under en del af förhöret tilläts sitta. Ibland grät han högljudt och tycktes vara alldeles virrig. Det tyckes som om han skulle blifvit sådan genom hård bebandling af sina närmaste. Han sade också, att de alltid varit elaka mot honom, han hade klent hufvud, blef då häftig och våldsam, »tog så till supen» och då var det alldeles slut med förståndet.
Man kunde stundvis ej annat än känna deltagande för den stackars fången.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 12 December 1887.
N:r 99.
Från sjön.
Vid 1/2 10-tiden i måndagg\’afton obser verades ett rätt starkt eldsken åt Snekkerstens hållet, hvilket troddes härleda sig från rågotat de der förankar liggande fartygen. Ångaren Framåt afgick genast från Helsingborg att lemna hjelp. Elden hade utbrutit i kajutan ombord å en utanför Snekkersten förankrad rysk tremastad skonet »Bon Jour», kapten Groth. Lågorna slogo högt upp och det brann i fockmasten. Vid framkomsten till olycksstället möttes ångaren af en hel svärm s. k. kadrejare, i hvilkas intresse det tycktes ligga att elden ej skulle släckas för hastigt. De hotade nämligen »Framåts» besättning med handspakar etc., när denne ville göra fast låags sidan och släcka elden med sin ångpump, »Framåt», som eljes skulle snart nog ha begränsat elden, hade således ingenting annat att göra än att efter en stunds overksamhet återvända. Så snart E. Z.-Switzars ångare Hertba hunnit anlända, bragtes kaptenen jämte besättning ombord dit, hvarefter »Herta» släckte elden och antagligen bogserade fartyget till Helsingör.
— Den 4 dennes strandade på Össby grund engelska ångaren »Skyro» från Sunderland, kommande från Sundsvall och destinerad till Holland med last af plank. Efter omkring 3 timmars arbete med ångarens eget folk kom ångaren flott och fortsatte resan. För tre år sedan gjorde samma ångare haveri på Öland, då utanför Näsby af Ås socken, men den gången slapp han ej undan för så godt pris. Neptunbolaget bergade densamma och betingade sig rätt god bergarelön.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 12 December 1887.
N:r 99.
Ångaren Klintehamn,
som för storm och svår sjö ej kunde utgå härifrån i lördags qväll vid vanlig tid, qvarlåg till 5-tiden på söndags morgonen; och passerade Landsort kl. 3 i går e. m.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 12 December 1887.
N:r 99.
Blåbandsmöte
hölls i lördags förmiddag i Goodtemplarhuset vid Mellangatan. Till mötet voro kallade samtliga blåbandsföreningar på Gotland och ombud hade infunnit sig från Visby, Öja, Ljugarn, Follingbo, Viklau, Väte, Halla och Slite. Efter diskussion fattades det beslut, att alla dessa lokalföreningar skulle sammansluta sig till en stor förening, som skulle verka gemensamt. För att utarbeta stadgar för denna förening valdes en komité bestående af byggmästare Pettersson och poliskonstapel Nordgren, Visby, samt skollärarne Dahlström, Follingbo, Olofsson, Viklau, och Herlitz, Halla.
På aftonen kl. 7 hölls en fest, som var mycket talrikt besökt. Vid detta tillfälle ingingo 20 nya medlemmar i blåbandsföreningen.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 12 December 1887.
N:r 99.
Östergarns handelsbolag,
för hvilket solidariskt svara hrr E. Gerle, J. P. Åberg, Karl Ekman och Axel Ekman, har försatts i konkurs vid Gotlands norra häradsrätt.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 12 December 1887.
N:r 99.
Fastighetsägare
i Visby och vid landthamnarne hafva idag inför sammanträde med länsstyrelsen hörts öfver en i Småländska stadshypoteksföreningens reglemente föreslagen ändring i- syfte att inträde der skulle beviljas äfven fastighetsägare på Gotland, öfver hvilket förslag länsstyrelsens yttrande af k. m:t infordrats. Sammankomsten, hvartill kallelse utfärdats endast genom länskungörelserna, var besökt af endast ett tiotal personer.
Förhandlingarne inleddes med ett längre anförande af landsh. Poignant, hvari han redogjorde för dylika stadshypoteksföreningars uppkomst. Tretton sådana, alla hämtande sina kapital från allmänna hypotekskassan för Sveriges städer, funnos. Dessa, bildades i slutet af 1860-talet. Sedan har någon ny sådan icke tillkommit förr än den nu ifrågavarande, hvilken emellertid icke rönt stor tillslutning, då det tecknade beloppet från sex städer och 5 köpingar utgjorde endast omkr, 1 million och det hittills utlånta 237 tusen kronor. Vidare redogjordes för det för sådana inrättningar gällande reglemente, som f. n. stadgade högst 5 proc. ränta och 1/2 proc. förvaltningsbidrag. Nu kunde beträffande Visby tänkas flere möjligheter: antingen anslutning till Smålandsföreningen eller till den sedan långt tillbaka bestående föreniogen för Kalmar—Borgholm eller ock bildandet af en särskild förening på Gotland. I senare fallet kunde man tänka sig antingen en stadsbypoteksförening eller ett inteckningsbolag. Inrättningar af sist nämda slag funnes flerstädes och verkade under för låntagaren gynsamma förhållanden. Så exempelvis inom Skåne, der ett sådant bolag utlemnade lån mot 4 1/2 proc. ränta, 1/3 proc. amortering och 1/6 procent förvaltningsbidrag.
Hr Sjöström yrkade. anslutning till Smålandsföreningen.
Hr Wedin instämde och ansåg icke rätt uppskjuta denna sak längre.
Hr Hellgren yrkade afslag. Räntan vore för hög, 40-års amorteringsband olämpligt och genom Visbys inkorporering i Smålandsföreningen stängdes möjligheten att här få en egen för tidens förhållanden mera lämpad inrättning af dylikt slag.
Hr Romdahl förordade bifall till förslaget, som icke vore skäl att nu skjuta från sig.
Hr Jeurling ansåg att man öfverskattade baty elsen af det beslut, som nu skulle fattas.
Vare sig tillträde lemnades för våra fastighetsägare till Smålandsföreningen eller en särskild sådan här bildades, skulle just icke stora summor af inteckningar komma att belånas, ty följden blefve blott, att härvarande långifvare komme att sänka räntan och behålla inteckningarne, I våra banker finnas belånade inteckningar för omkr. 800 tusen kronor.
Trodde, på anförda beräkningsgrunder, icke att nytt bolag skulle komma att röra sig med större lånesummor än omkr. 600 tusen kronor. För att då få bolaget skött och förvaltadt måste man sätta förvaltningsbidraget högt, exempelvis till 1/2 procent, hvilket ändock icke motsvarade mera än 3,000 krouor.
Hr Hellgren ansåg, att man mycket väl kunde få bolaget skött för 3,000 krovor, helst som man kunde tänka sig förvaltningen sammanslagen med en annan penninginrättning på platsen.
Hrr Hambræus och Melin afstyrkte anslutning till Smålandsföreningen med dess ränta af 5 proc. och förvaltn.-bidrag af 1/2 proc. Svårt vore ock att på afstånd följa föreningens förvaltning.
Efter öfverläggningens slut förklarade sig 5 af de närvarande önska anslutning till småländska föreningen, hvaremot lika många, deraf en för närvarande, afstyrkte förslaget derom.
Strax efter detta sammanträdes slut mottogo vi kungörelse om att D. B. W:s sparbank nedsatt sin utlåningsränta till 5 procent.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 12 December 1887.
N:r 99.
Julens högtid står åter nära,
och enhvar bereder sig att fira Hans födelse, som blef gifven åt verlden till tröst och fröjd. Till minne af denna himmelska gåfva är det, som vi vid julen på jorden utdela hvarjehanda gåfvor. fn gåfva af värde är alltid den, som, om än så ringa, med välvilja och kärlek räckes åt den fattige och nödstälde.
Äfven inom vårt samhälle finnes stor fattigdom och icke alltid sjelfförvållad. Det lider väl intet tvifvel, att barmhertiga meniskor tagit sig an en eller annan af dessa fattige, särskildt sådana, som: kunna högljudt klaga sin nöd. Men der gifvas ej så få blyga naturer, hvilka tyst bära armodets tunga börda utan att af någon hjelpas och stödjas. Att bidraga till spridande af glädje äfven i sådana hem, hvem skulle icke dermed vilja öka sin egen julfröjd!
Undertecknade vädja härmed till alla dem, som för äfven okände likars nöd icke äro känslolösa, att de med gåfvor — äfven de minsta bidrag emottagas med tacksamhet — måtte medverka dertill, att man kunde åt de mest behöfvande utdela åtminstone litet ved eller skodon åt deras barn till julen. Förlemnande af bidrag härtill är lista tillgänglig alla söckendagar i pastorsexpeditionen kl. 9—10 f.m, intill den 20 uti denna månad. TInoflutna gåfvor komma att i tidningarne redovisas.
Visby den 9 Dec. 1887.
C. Een, C. J. Bergman.
H, L. Söderberg.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 12 December 1887.
N:r 99.
Auktion vid Hertas fiskläge.
Onsdagen dea 28 innevarande månad klockan 12 middagen anställas auktion vid Hertas fiskläge i Burs socken hvarvid kommer att till försäljving utbjudas en för salterirörelse derstädes uppförd större bygnad, kommande bygnaden att dels utbjudas i dess helhet och dels i skilda delar på det sätt näml. att den stora massan friskt och godt trävirke bestående af tak, sparr med band och beklädnad, eo mängd svåra riar och stående virke, en massa golf-, beklädnads, skiljeväggsbräder och plank, karmar, dörrar m. m. utbjudas hvar för sig, samt stenmassan bestående af murar med fot och flisgolt samt dithörande huggna stenrännor för sig. Styrelsen förbebåller sig pröfningsrätt för antagande eller förkastande af blifrande anbud. För godtagna anbud lemvas betalningsanstånd till den första Mars 1888.
Burs den 9 December 1887.
Styrelsen för Herta Salteribolag.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 12 December 1887.
N:r 99.
Borgenärerne
uti Östergarns Handelsbolags vid Gotlands norra häradsrätt anbängiga, denna dag började, konkurs kallas att fredagen den 10 Febr. 1888 före kl. XII på dagen inför domhafvanden i Gotlands vorra härad å tingsstället Alleqvia sina fordringar bevaka.
Visby den 9 December 1887.
DOMHAFVANDEN.
Borgenäreroa i ft. d. hemmansägaren Johan Olofssons på Suderbys i Vänge socken konkurs kallas härmed attsammanträda å Suderbys i nämda socken tisdagen den 20:de innevarande December kl. 10 (Tio) f. m. för att granska redovisningen öfver konkursboets förvaltning och åt förmånsrättsägande for driogsägare upprättadt utdelningsförslag samt för bestämmande af arvode åt för valtningsmännen.
Åt icke förmånsrättsägande fordringsägare lemnar konkursstyrelsen ingen behållning.
Kräklingbo den 4 December 1887.
RÄTTENS OMBUDSMAN.
Borgenärerna i f. d. hemmansägaren Carl Petterssons på Rofvalls i Vänge socken konkurs, kallas härmed att sammanträda å Rofvalls måndagen den 19:de innevarande December kl. 2 e. m. för att granska redovisningen öfver konkursboets förvaltning och åt förmåsrättsberättigade fordringsägare upprättadt utdelnivgsförslag samt för bestämmande af arvode åt förvaltningsmännen.
Åt icke förmånsrättsägande tordringsägare lemnar konkursmassan inga tillgångar.
Kräklingbo den 4 December 1887.
RÄTTENS OMBUDSMAN.
Byggmästaren P. Petterssons borgenärer kallas härigenom till sammankomst å rådbnoset tisdagen den 20 innevarande December kl. 10 på dagen) för att erhålla redovisning för boets förvaltning och granska uppgjordt förslag till utdelning.
Visby den 5 Dec. 1887.
KONKURSFÖRVALTNINGEN.
Alla, som äga fordringar i aflidne O. F. Dahlströms, Linogsartve i Eskelhem, dödsbo, torde sammanträda vid Lingsarfve, måndagen den 19 innevarande Dec. kl. 10 tf.m. för att få kännedom om boets skulder och tillgångar, samt för att öfverenskomma och besluta om boets realisering för undvikande af konkurs.
Eskelhem den 7 Dec. 1887.
Aug. Johansson, Carl Olsson,
t. f. förmyndare.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 12 December 1887.
N:r 99.