En son.
Visby den 11 December 1887.
Agnes Terastedt, Klas Ternstedt.
född Grén.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 12 December 1887.
N:r 99.
Handel och Sjöfart.
Visby torgpris:
8 December.
Frukt: Äpplen 50 till 75 öre för 2 kannor. — Fisk: färsk, Lax 25 till 35, Gädda 15 till 17 öre skålp., To.sk 67 till 75 örelisp., Flundror 1 kr. tjoget, Strömming 50 till 60 öre valen.
— Grädde: 1 kr. kannan. — Grönsaker: Blomkål 8 till 20 och Hvitkål 5 till 10 samt Sallad 5 öre hufvodet, Märgväxt eller Pumpa 8 till 16 öre st., bruna och gula Bönor 12 till 14 samt L5k 8 till 10 öre. — Hare: 75 öre st. — Höns 50 till 70 öre st. — Kött: Svin- 4:50 till 5, Nöt- 2 till 3 kr. och Får- 4 kr. lisp., Kalf- 15 till 25 och Häst- 5 ti!l 10 öre skålp. — Mjölk: oskummad 25 och skummad 12 öre kannan. — Mjöl: siktadt af Hvete 1:40 och af råg 1:25 till 1:30, d:o sammanmalet af råg 75 öre lisp., — Smör: 50 till 60 öre skålp. — Ägg: 95 till 1 kr. 10 öre tjoget.
Utgångna fartyg: Från Visby: 7 Dec., galeas Aurors, Lundgren, Trelleborg, kli (vinddrifvare).
Gotlands Allehanda.
Fredagen 9 December 1887.
N:r 98.
För hundra år sedan.
Landshöfding Karl Otto von Segebaden, hvars residenstid på Gotland vi i ett par föregående uppsatser omtalat, var minsann icke en herre att leka med. Den f.
d. Jämtlandsöfversten var van vid jernhård disciplin och den ville han också införa i sitt län. Ibland uppförde han sig kanske litet egenmäktigt och fick nådigt ovett från högre ort, då klagomål anfördes, såsom t. ex. angående förändringen af fårsamlingsterminen. Äfven hans stränga ukaser angående klädedrägten inbragte honom högst densammes skrapa, men v.
Segebadea var icke den som blef svaret skyldig, helst när han ansåg sig hafva rätten på sin sida. Och det var för öfrigt endast i de fall, då han oskäligt länge fick vänta på höga vederbörandes utlåtande om sina göranden och låtanden, som han på eget bevåg lät dem träda i verksamhet.
Herr landshöfdingen och kommendören var förresten en mycket hetlefrad herre, som icke skrädde ord, när han blef fetad. Det är ju från honom man har det kostliga och qvicka yttrandet, som fäldes en gång då han blef förargad på sin landssekreterare, att »väl kunde det gå för sig att en landshöfding hade träben, men aldrig i lifvet dugde detatten landssekreterare hade träskalle. »Segebaden var som bekant invalid.
Vid denna tid, 1770-talet, tycks vårt lilla Visby ej alldeles hafva varit så fredligt och lugnt som nu för tiden och det var ej en utan flere gånger som landshöfdingen här måste ingripa för att upprätt hålla ordnivg och skick. Då som nu låg gotländska artillerikåren stationerad i Visby. Den tyckes hafva uppfört sig allt annat än hyggligt och anständigt. I flera skrifvelser om uppträden af artillerister heter det bland annat: »Som en del Constaplar och handtlangare vid härvarande kongl. Artillerie Bataillonen sig nu på en tid företagit det slemma förhållandet att ofreda och med hugg och slag öfverfalla stadens invånare, så att stadsvagten i deras eget Corps de Garde ej kuvnat undgå deras våld, anhåller magistraten, det täcktes högvälborne herr Baron, Goenerallieutenanten, Landshöfdingen, Ötvereommendantea och Riddaren att vid saken lägga kraftig hand att ej allenast stadens innevånare i allmänhet hädanefter kunna npjuata frid och säkerhet för deras öfvervåld utan och att de brottslige vid vederbörligt forum, som enligt lagar och författningar lärer blifva Slottsrätt, undfå deras välförtjenta straff» Och herr landshöfdingen höll en sträng rassia bland den krånglande artillerikåren, hvarvid flere fingo sota med lång arrest för sina bragder.
Denna kårs medlemmar tyckas också haft särdeles smak för jagtsporten och det hade väl varit godt och väl, om de ej äfven härvid lag betett sig litet opassande.
Mon det klagas öfver att de utan försyn jaga hvar som helst och tillegna sig andras hundar och skjuta harar och fågel under sjelfva liggtiden. Äfven detta fick landshöfdingen taga itu med. Jagten hade bland andra ställen äfven bedrifvits i Veskinde, hvarför ett par af artilleristerna instämdes till södra bäradsrätten. En af jägarne var just bland dem som »fått krypa i kurran» för sitt ofog i staden och då fans ingen annan råd än att ingå med en anhållan bos öfverkommendanten att till häradsrätten få »låna» besagde delinqvont.
Till sist en kostlig episod.
En dag — det var 10 Oktober anno 1771 — höll man på att förätta morgonbön med Visby trivialskola i öfversta klassons rum. Af någon anledning uppstod då »oljud och buller», d. v. s. ordvexling mellan vice Conrector magister Israöl Åkerman ooh Collega Scholac superior magister Lars Lyth. Det var omöjligt att de kunde sämjas, trots bönestunden fortsatte de att öfverösa hvarandra med oqvädinsord, tills de slutligen råkade i lufven på hvarandra och börjads ett friskt slagsmål i alla skolpiltars åsyn. Stor uppståndelse naturligtvis! »Venerandum Constoriam» ande sig ej hafva med detta mål att skaffa, utan förvisade det tlll verldslig domstol, hvarvid samtlige skolgossarne skulle få aflägga vittnesmål. Landsfiskalen fick det trefliga uppdraget att taga saken om hand, sedan han tagit kännedom om denna »excess» genom domkapitlets protokoll.
Huru denna sak aflopp torde vi återkomma till en annan gång.
Gotlands Allehanda.
Fredagen 9 December 1887.
N:r 98.
Från landsbygden.
Hemse, 7 Dec.
Torgdagen
var här i dag på grund af det rådande regnvädret jämförelsevis mindre liflig. Tillförseln af kreatur var ringa och dessa betingade i allmänhet högre pris än de föregående torgdagarne. För hästar — hvaraf dock var minsta omsättningen — betalades 100—175, och för oxar 75—110 kronor. På kor var största efterfrågan och för dessa betalades SR 40—70 kronor och högre för vackra exemplar.
Den stora efterfrågan och de jämförelsevis höga prisen på kor, får man nog tillskrifva de nya ångwejerieraa, som här och hvar på landet uppstå. Mejerierna börja nu också sända rök ur sina skorstenar, det ena efter det andra, exempelvis i Rone, som med nästa veckas ingång börjar sin verksamhet.
På tal om kor och mejerier kan nämnas, att en ladugård rätt skött lemnar ej så obetydlig nettovinst. Ett exempel härpå: Eno landtbrukare här i socknen har under de tvänne sistförflutna månaderna, sålt mjölk och grädde, som skickats med tåget till Visby, för 360 kronor. På gården, som är 3/8:dels hemman, födes tjugufem kor.
Kornskeppning
direkt på England härifrån öfver Ronehamn gjordes för första gången i fjor höstas. Dotta kommer att förnyas i år, ty i dagarne kommer att på ett danskt skepp utskeppas ett större parti korp, för handlandena Broander, Ronehamn, samt hrr Duse & Melin, Hemse.
Mycket korn är här ännu osåldt, så att flere lastningar komma härifrån efter hand att utgå till samma bestämmelseort.
Gotlands Allehanda.
Fredagen 9 December 1887.
N:r 98.
Från sjön.
Protost afgafs i måndags i Ystad af kapten G. Monsen, betälhatvare å norska galeasen Duen, som, på resa från Stavanger till Visby med sill, nyligen utanför Smyge blef öfverseglad af en engelsk ångare. Ur förklaringen meddela vi följande utdrag:
Den 24 Nov. kl. 12,30 öfverseglades vi akter ifrån af ångaren Livonia af Leith, kapten Thom, på resa från Loith till Riga. Vädret var utmärkt vackert, klart och månljust, så att man kunde se långa distanser. Sålunda observerade vi ångaren i god tid, skreko och tillropude ångaren utan att något derifrån gjordes för att hindra öfverseglingen. Antagligen har ingen man varit på däck, åtminstone syntes ingen man på ångaren förr än godt 5 minuter efter öfverseglingen. Vårt fartyg kom nämligen efter första stöten att ligga alldeles tvärs för bogen på åvgaren, och i detta tillstånd, utan att observeras af ångaren gick denne med full fart i minst 5 minuter. Hade ångaren haft utkik eller någon man på däck hade öfverseglingenivarit omöj lig i denna ljusa natt. Om bord på vårt fartyg lyste lantärnorna väl uch visade också starkt sken akter ut från öfver kajuttaket uppskjutande skylight eller lantärnan, |så att olyckan är helt och hållet att tillskrifva ångarens otörsvarliga pliktförgätenhet.
Etter det ändtligen man om bord på ångaren kommit under fund med att ett fariyg låg för bogen, stoppade maskinen ombord å ångaren, trossar utkastades till oss och ångarens kapten kom om bord till oss, beklagade olyckan, men kunde icke förklara den, enär han en qvarts timmes tid före öfverseglingen hade lemnat befälet till styrmannen. Kapten Thom: hänvisade mig att göra mina anspråk på skadeersättning gällande hos ångaren Livonias redare eller assuradörer. Livonia bogserade oss till Ystads redd, hvarefter vi med assistens inkommo till Ystad torsdagen 24 kl. 3 e.m. —
Denna förklaring beedigades af galeasens kapten och besättning. Fartygets reparation lär gå till öfver 1,000 kr.
Gotlands Allehanda.
Fredagen 9 December 1887.
N:r 98.
Sammanträdet i Garda skolhus
3 dennes med sparbanksstyrelserna i angränsande socknar var talrikt besökt.
Sedan inbjudaren förklarat ändamålet med mötet, och ordförande blifvit utsedd, uppstod en liflig diskussion om nödvändigheten af räntefotens sänkande så väl för insättare som låntagare. Hos alla gjorde sig den åsigten gällande, att nedsättning af räntan vore efter nuvarande förhållanden rent af en plikt och ettkraf af tidens ekonomiska förhållanden.
Rörande sjelfva nedsättningen ansåg en del, att sparbankerna borde till en början sänka såväl insättnings- som atlåvingsräntan med en half procent, emedan det var för hastigt att på en gång sänka räntan ned en hel procent, ty detta skulle måhända föranleda rusning af insättarne, hvarigenom sparbankerna skulle få obehag. De flesta ansågo dock, att genom blott en half procents nedsättning vore låntagarne föga bjelpta, och om styrelserna voro ense och kunde genomårifya nedsättning af räntan för alla bankerna samtidigt, så vore faran af rusning ej synnerligen stor, i synnerhet som säkerheten hos den enskilde bra nog hade sjunkit i förtroende och det af be: rättigade skäl, hvarför insättarne nog skulle låta sina penningar innestå i sparbankerna hellre än placera dem hos den lånsökande allmänheten. Det vore för resten ej för bittila att räntenedsättning komme till stånd, utan tvärtom allt för sent, och styrelserna borde ej stå tveksamma i denna fråga, utan taga steget fullt ut. Som sparbankstyrelsernas nu fattade.beslut dock ej kunde blifva i denna sak afgörande, beslöt mötet, att styrelserna skulle till de ordu. kommunalstämmorna i December hvar i sina kummuner inkomma med förslag om räntenedsättning af en procent för såväl insättare som låntagare, och sedan stämmoraa uttalat sina åsigtor, skulle hvarje styrelse till mötets ordf. Skollärare Qviberg i Garda, inkomma med utdrag af kommuaalstämmans protokoll, hvarefter resultatet skulle delgifvas hvarje sparbanksstyrelse, och såvida stämmorna komme till enighet i frågan, skulle denna på ordn. kommunalstämman i Mars följande år framläggas för slutligt afgörande.
Mötet uttalade som ett önskningsmål, att icke blott de representsrade sparbankerna, utan äfven alla de öfriga sparbankerna på Gotland ville vidtaga åtgärder så att en allmän räntenedsättning komme till stånd.
Gotlands Allehanda.
Fredagen 9 December 1887.
N:r 98.
Ångaren Klintehamn,
som i följd af hög sjö och motvind hindrats på sin senaste resa hitkom ej förrän vid 9-tiden i går afton. Ångaren innehade, som ej ovanligt under denna årstid, en hel mängd gods, 240 konnessoment, mest dock å småkolly.
Gotlands Allehanda.
Fredagen 9 December 1887.
N:r 98.
Å utmätningsauktion
på landskansliet i dag inropades Bläse kalkbruksaktiebolag tillhöriga 3/32 mantal Lickedarfve, 1/16 mantal Utöja och lägenheten Märsfallet i Fleringe socken, saluvärderade till 21,300 kronor, för 19,000 kronor af godsägaren Henning von Horn.
Gotlands Allehanda.
Fredagen 9 December 1887.
N:r 98.
»Kämpagrafven» vid Rings i Hejnum.
Sommaren 1885 påträffade den på Gotland bekante forskaren Fredrik Nordin vid Rings i Hejnum en grupp af 4 s. k. kämpagrafvar. Påföljande sommar började han undersöka en af dessa. Denna kämpagraf, belägen närmast intill den hed som begränsar södra parten af Rings och hvilken äges af hemmansägaren Björkengren, har nu fått sin beskrifning, visande att den liksom öfriga så benämda fornlemningar utgör grundmurarne af ett hus.
Den sträcker sig i norr och söder samt 159 i öster och vester, är 40 meter lång och 13 meter bred på midten. Ursprungligen hade den dock varit större, men nu var en del af östra vallen skadad, emedan jord bortkörts derifrån. Denna kämpagraf jämte de 3 öfriga kunna med all sannolikhet antagas vara lemningar efter det forna Rings.
Vallernas höjd var omkring 1 meter och deras tjocklek varierade mellan 3,5 och 4,5 meter. Som vanligt voro vallarne kullriga och gräsbevuxna. Här och der stack en kalksten upp, angifvande hvar murkanten gått. Åt söder begränsade en låg gafvelvall platsen. Utanför östra sidan gick en enkel rad af stora gråstenar, men om denna är ursprunglig, är svårt att afgöra. Efter utgräfningen visade den märkliga fornlemningen följande utseende.
Långsidorna utgjordes af en enda kalkstensmur, delvis försedd med jordfyllning, delvis lagd med stenar i ordentliga lag. Sidorna voro indragna åt ändarne, så att mellanrummen der voro smalare. TIananför murarnes norra ända gingo två murutsprång och längre ned ytterligare två dylika. Längs murarnes kanter gick öfverallt nere vid bottenleran ett lager af aska af ända till 20 c.m:s djup och 1 till 2 meters bredd. Askan var än ljus, än svart.
I denna kämpagraf hittades vid gräfningen väl 150 fornfyad, bestående af bitar af lerkärl, obrända djurben, prylar af ihåligt ben, jerabitar, löpare till en handqvaro, handqvarn, pilspets af jern, bryne af sandsten, spiralvriden guldring, virad 3 1/2 hvarf, vägande 177,44 gram, pilspeta af ben, ringklocka af jernplåt, haltgfer:sk spelbricka af ben, slätslipad gråsten med refflor efter slipning, 2 romerska denarer (mynt) från tiden 117—138 och 138—171 efter Kristus, jernring med 2 hållare, stora kol, soltorkade, trinda lerklimpar, en islägg, gjord af ekenbenet på en häst, m. m.
Ehuru fornlemningen ännu ej är fullständigt undersökt, är dock dess grundplan klar till det inre. Bygnaden har genom de förut nämda utsprången varit delad i tre delar. Utsprången hafva antagligen uppburit tvärväggar, genom hvilka bygnaden varit delad i rum. Dessa hafva utgjorts af en stor sal, 90 fot lång, samt derinnanför ett rum af 23 fots längd. Att bygnaden består af mer än ett rum är just anmärkningsvärdt. I det mindre rummet fans guldringen, hvilket kanske visar, att detta varit af mera enskild na tur än stora salen, ett antagande, som ligger mycket nära till hands.
Att murändarne springa utanför de yttersta utsprången både åt norr och söder tyder på att här varit förstugor, hvadan man får antaga att huset haft utgång åt båda ändar. Hvar eldstäderna varit belägna är omöjligt att bestämma. Askbädden rundt kring murarne tyder på att bygnaden brunnit. Vare sig detta skett genom vådeld eller genom fiendtlig öfverrumpling, synes det skett så hastigt, att man ej kunnat taga med de allra dyrbaraste ägodelarne. Sannolikt hafva invånarne blifvit dödade. DÅ inga vapen funnits ser det ut som om männen varit frånvarande eller också hunnit rycka till sig vapnen och komma ut ur huset. Af fyaodens utseende och läge kan man sluta att bygnaden användts för dagligt bruk. Allt tyder också på att den härrör från den äldre jernåldern eller från midten af första årtusendet efter Kristus.
Detta att döma af särskildt myntfynden och spiralringen, hvilket dock icke hindrar, att bygnaden vid Rings kan hafva varit uppförd något tidigare.
Gotlands Allehanda.
Fredagen 9 December 1887.
N:r 98.
Renhällningsväsendet
i staden beträffande latrinerna har på de senaste två åren varit föremål för rätt mycken omsorg från helsovårdsnämdens sida och rätt liflig öfverläggning bland stadsfullmäktige, ehuru frågan ännu icke vunnit sin lösning till någondera af dessa parters belåtenhet. Nämden ställer sig på författningens ståndpunkt och hotar, om icke den noggrant följes, med åtal på vederbörande. Stadsfullmäktige åter synas hålla före, att våra s. k. stenkistor, under förutsättning att de göras täta, skulle bättre fylla sundbetens fordringar än det s. k.
tunnsystemet med lösa flyttbara kärl, och detta bland annat på den grund, att ett sådant system utan ett ordnadt tömningsoch afhämtningsväsende icke torde med fördel kunna användas.
Emellertid måste någon åtgärd vidtagas antingen så, att tunnsystemet införes eller framställning göres till länsstyrelsen om något undantagsstadgande för Visby.
Det har sitt intresse att de, huru en alldeles likartad fråga förlupit inom ett annat stadssamhälle, Norrköpings. Vihafva derför skaffat oss del af handlingarne i ämnet och finna deraf en rätt stor likhet med förhållandena härstädes. Der, i Norrköping, liksom här har en gång helsovårdsnämden utan ogillande (ja rent af efter påbud) sett anläggas murade och cementerade, under markens yta belägna afträdesgropar, och der liksom här har nämdee vid en annan sammansättning, några år efteråt på det kraftigaste utdömt denna anordning. Fullmäktige i Norrköping anhöllo då hos länsstyrelsen om godkännande af anordningen, men fingo afslag, enär det »täta underlaget> skall ligga öfver markens yta. Och icke bättre gick det dem hos k. m:t, der de besvärade sig öfver länsstyrelsen beslut.
Sannolikt skulle det icke gå bättre här med en framställning om stenkistornas bibehållande under nuvarande förhållanden. De af fullmäktige för frågans utredning tillsatta komiterade, hrr Waldenström, Hellgren och Jeurlingsafstyrka också en sådan åtminstone för närvarande.
Under desse komiterades arbete har emellertid till deras kännedom kommit, att på senaste tid på andra platser börjat användas ett nytt sätt för kompostering af latriner med s. k. torfströ, en metod som efter sakkunniges omdöme visat gynsamt resultat. Bland andra har professor Alex. Mäller i Berlin (f. d. Stockholmare), rådfrågad om sättets lämplighet för Visby, ansett, att renhållningen här bäst skulle kunna ordnas med sådant strö, bildadt af den rikliga tillgången på lös och fibrös torf, samt att stenkistorna om tillräckligt med torfströ användes kunna utan olägenhet bibehållas, hvarjämte han framhåller, att den vunna gödseln är af ovärderligt värde för mossodliog i st. för salpeter.
Komiterade ha derför ansett dels att man borde med professor Miller, då han i Maj 1888 hitkommer för att besigtiga våra myrar, i ämnet samråda, dels att försök med torfströ här borde göras.
De föreslå derför tillsättandet af en komité med uppdrag att under loppet af nästa år här åvägabringa försök med torfströ i nyss anfördt syfte, liksom ock att söka utreda huruvida och på hvad vilkor någon eller någre jordbrukare i staden eller dess närhet skulle vilja åtaga sig att tillhandahålla torfströ och på regelbundna tider ombesörja spillningens afhämtning.
Ifall detta förslag bifalles, föreslå komiterade fullmäktige att hos helsovårdsnämden begära ett års anstånd med latrinernas slutliga ordnande.
Gotlands Allehanda.
Fredagen 9 December 1887.
N:r 98.