Beslutad slöjdskola.
Sedan folkskoleläraren i Sproge under sistlidne sommarferie genomgått en kurs i hushållningssällskapets slöjdskola i Visby, beslöt nämda församling på ordinarie kyrkostämma att en slöjdskola för gossar, hvartill statsbidrag i vederbörlig ordnivg af skolrådet skall sökas, derstädes skall organiseras nästa år. Och lär undervisningen härutionan komma att fortgå hvarje helgfri lördag under åtta månader om året.
Beslutet förtjenar efterföljd öfverallt. Och bar brefskrifvaren ännu en annan from önskan att göra till de lagstiftande gubbarne: ett litet anslag också till lärarinnorna i handaslöjd för flickor.
Ordföranden saknas.
Att en och annan ordförande i stämma då och då helt och hållet saknar tillstädesvarande ledamöter, så att vigtiga frågor ånyo måste utlysas till handläggning, är icke så ovanligt. Men sällsyntare torde det likväl vara att ordföranden utan anmäldt giltigt förtall uteblifver.
Så inträffsde likväl någonstädes i södret, då ordinarie kommunvalstämma skulle hållas. Hvarken ordföranden eller vice ordföranden syntes till, hvarför man måste skicka bud till den senare, som bodde helt nära lokalen. Man hade kunnat taga en annan utväg. Det är lagligt i anförda fall att välja ordförande för tillfället.
I sammanhang med omnämnandet af kommunalstämmor torde få arinras, att det öfver allt är på tiden att ordet begäres af den, som vill yttra sig, om ock aldrig så kort. De gamla sockenstämmornas tid är hänsofven för något mer än ett fjerdedels sekel sedan, då man pratade i korus.
Nämdemansval.
På grund af skrifvelse från ordföranden i Gotlands södra häradsrätt, att Per Paulsson i Runadarfve begärt och erhållit entledigande från nämdemansbefattningan i samma rätt, voro röstberättigade inom Ejsta och Sproge socknar kallade ait vid sammanträde siatl.
onsdag inför ordföranden i Ejsta kommunalstämma utse nämdeman i Paulssons ställe.
Vid anstäldt val erhöll fanjunkaren Jakob Jakobsson i Lillegårds 24 röster och godemannen Karl Bolin i Butvier 16 röster, ett par andra hemmansägare erhöllo hvardera 1 röst; hvadan den förstnämde förklarades till nämdeman för Ejsta pastorat vara vald.
Gammal katta.
Professor Berlin berättar i sin Läsebok, att kattor hinna sällsn öfver 14 års ålder. Men undantag gifvas. Eder brefskrifvare fick en till skänks sommaren 1865 och var hon då blott några månader gammal. Innevarande vinter har hon försvunnit. Hon fångade till det sista de största råttor. Såg litet anskrämmelig ut på ålderdomen. Hörseln hade hon alldeles mist sedan ett par år tillbaka, men synen var alltjämt god. Ds svåraste hundar tuktade hon på karlavis, särdeles när en hennes dotter var tillstädes och anföll i ryggen, under det mor sjelf marscherade med raska steg mot fronten.
Tiggeriet
har till innevarande jul varit mera utvidgadt än tillförene. Tvänne husmödrar, kända för gifmildhet, berättade hvar för sig sammanstämmande att de ej fingo stort anvat göra än gifva de fattiga besked, De sist nämda äro något planmässiga : sällan inkomma de flera på en gång, såvida de icka äro köttsliga syskon. Äfven då händer att man får se det äldre ute vid något hörn, medan det yngre går in för att bedja om allmosor. Stackars barn! De blifva merändels håglösa för allt nyttigt arbete och få håg för det de icke borde.
I fall bettleriet skall få fortlefva — det landets kommunallagskipning och en bättre uppfostran mer och mer förbjude — vore det kanske bäst att de fattiga tiggarne alla kommo på en bestämd dag, t. ex. sankt Tomas. Värst är att se barn på dylika ströftåg. Lika svårt är att höra dem, isynnerhet då de äro allena och uppgöra sitt inkomstförslag.
Jag träffade på två pojkar härom dagen. Den ene kunde vara sex, den andre åtta år, Kullen var stor derhemma. Fadren, sjöman, har ej låtit höra af sig på flera år. Modren beskylles för att ej hafva kunnat strida mot strömmen i moraliskt hänseende. Och så blifva afkomlingarne med mycken lätthet samhällets olycksbarn. En af de här etackarne (då två, tre år gammal) låg en höstnatt i ett dike, men öfverlefde. Hvarför? Gud vet det.
Hastigt dödsfall.
Skomakaren Per Qvarnström, Ejvide grund i Ejsta, omkring sextio år gammal, var i söndags på harjagt. Hemkommen derifrån, förtärde han sin måltid, men yttrade efteråt till hustrun att han troligen icke öfverlefde julhögtiden. Såsom han sagt detta var han ett lik, — Hans äldre broder dog på samma sätt i ett läsförhör för pågra och tjugu år sedan. Bägge bröderna, som hade stor och stark kroppsbygnad, dogo troligen af hjertförlamning.
Gotlands Allehanda
Tisdagen 27 December 1887
N:r 103