hafva varit utsatta för afbrott och tontakter, men äro nu tjenstbara. Ledningen mellan Bjerges och Hemse afbröts i lördags men återstäldes idag.
Gotlands Allehanda
Måndagen 5 Mars 1888
N:r 19
hafva varit utsatta för afbrott och tontakter, men äro nu tjenstbara. Ledningen mellan Bjerges och Hemse afbröts i lördags men återstäldes idag.
Gotlands Allehanda
Måndagen 5 Mars 1888
N:r 19
Nio menniskolif spilda.
Första budskapet.
Vi sutto i lugn och ro vid vårt arbete på lördags förmiddagen, då och då helt liknöjdt lyssnando till stormen, som tjöt i knoutarne och med blicken följande snön, som hvirflade i yster dans uppåt den gråa, molniga himlen.
Då ryckes plötsligt dörren upp, en man kommer brådskanle in. Han har rockkragen uppsligen, skägget är nedisadt snön täpper nästan till ögonen.
— Vet ni om olyckshändelsex, som nyss timat derute i yttro hamnen? — frågar han.
— Nej, hvad är det?
— Jo, der ligga redan 9 man i de rasande vågorna, stela och dödar vid det här laget — beättningskarlar från dykarbåtarne — skullo förtöja en af dem — båten vräktes kull — hela besättningen i vattnet. Det hände alldeles nyss, vid 10-tiden. Det är förfärligt; iag kommer just nu derifrån.
Det dröjde ej många ögonblick, förrän vi voro på väg nelt\’ll hamnen. Stormen och snön gjorde det hardt när omöjligt att komma fram. Daute gingo vågorna skyhöga och dånande — det kokade och fräste.
— Är det der?
— Ja.
Folk började sktringa nedåt Melinderska badhuset, vadande i drifvorna, kämnpande mot blåsten. Vi följde. Här turnade sig sjöarne än mera vållsamt, här var larmet nästan bedöfvande, ju läsrgra bort man kom. Några sköggiga gostalter i sjöstöflar och sydvest stodo, spanande utåt bränningarne. Ena skeppsbåt låg till hälften kullstjelpt på stranden.
— Hvilka äro dessa?
Jo, de blefvo räddade, de ha vadat i land, de speja efter de olycklige kamraterna.
— Huru gick det till?
— Ja, det är ej så godt att säga vi voro i sista båten — vi-skulle. hjelpa de andra — en brottsjö slog in — vi lyckades klara oss .— de nio blefvo qvar — två båtar — nej, en -— jo, de ligga ju der båda två — raska, duktiga karlar — de: flyta nog upp längre bort — så vida de ej fastnat i sörjan — låt oss gå söderut . . .
Det var förvirr adt tal, förvirrade Svar. Ingen visste besked, alla hade något nytt att berätta. Hvad vi fiogo veta, det var, att 4 man från Hermes gått ut med en kabel, som dragit ned båten, 2 andra båtar hade skyndat. till dess hjelp, en med 5 man hade kantrat, alla 9 försvunnit i djupet. Men intet redigt svar. Båtarne, de tre hvita skeppsbåtarne, lågo på stranden som stumma vittnen till den fasansfulla olyckan.
Här var nu ingenting att se, inga upplysningar att få. Vi vända åter till sta den, trotsande så godt vi kunna ovädret, hvars våldsamhet tyckes tilltaga.
Folk har kommit i rörelse nere. vid hamnen, några synas med fladdrande kläder skynda utåt den yttre hamnarmen. Här och der stå grupper med allvarliga ansigten. Allt hade kommit så oväntadt. Hur var det möjligt att detta kunnat ske nästan midt inne i hamnen? Det är oförklarligt för hvar och en som ej känner terrängen och vet hvad en nordostlig storm vill säga. All möjlig hjelp hadelemnats. Intet mera hade kunnat göras. Man blic: kar utåt hafvet. Det har intet förbarmande.
Arma qvinna!
Derborta bland drifvorna midt framför gamla mekaniska verkstaden står en grupp af karlar och qvinnor. Något ovanligt är der på färde. Då och då tränger ett undertryckt rop till våra öron: Vi gå närmare. Se, midt i gruppen står en ung qvinna. Hon har endast en scbal knuten kring hufvudet, håret fladdrar för vinden.
Hon gråter, men tårarna stelna till is, hon vrider händerna i förtviflan. Man håller henne fast. Hon vill slita sig lös.
— Nej, låt mig gål skriker hon, och ögonen blicka förtvifladt på de kringstående.
Säg mig, om han är räddad! Jaså, är han verkligen död! Hvarför skall jag då längre lefva! Nej, släpp mig, säger jag!
Jag vill ditut! Ni ha ej rättighet att hindra mig! Han är min man. Jag vill!
En maka, som förlorat sitt stöd!
Hon gör våldsamisa ansträngningar för att befria sig från vänligt hårda händer, Modern, en grånad qvinna, söker trösta henne, ber henne, besvär hennel-Brodern, nästan en pilt, håller henne fast under tårade rop af: Nej du, får inte gå, du får inte gå.
Men hon är stark, hon sliter:sig lös, och ilar utåt hamnarmen: Återfaättåges hon och föres bort med våld. Klagoropen ljuda så ängsligt förtviflidt genom:stormen.
— Han är borta! Han är bortal:
Arma qvinna!
Två lik.
Alltjämt går folk sökande utefter stranden. Stormen fortfar, klockan blir bortåt 2. Se der! Der bäras tvänne kroppar i land af vågorna. Doe. fattas af seniga; påpassliga händer, dragas upp påstranden. De äro stela som is. Ögonen ligga slutna. Ansigtet är uppsväldt och blåsprängdt.
Bloden lefrad, skägget endast långa klara, genomskinligt röda istappar. Händerna krampaktigt slutna, hufvudet söndörslaget. Det är två präktiga sjönän. Deras namn äro Tareson och Korell.
I bårhuset.
Det är i det gamla polisvaktkontoret. Det är söndagsmiddag. En skara sysslolöst folk står derutanför. Derinne.ligga de funna liken. Ännu ett har kastats upp på morgonen. Engström hette denne, i lifstiden, gotländing.
Nu ligga de, höljda af hvita lakan i sina trånga kistor. De blodsprängda hufvudena äro bakåtlutade, skägg och hår hoptofvade: Kläderna hafva sprättats af dem. Kropparne äro utan en skråma, bleka med svällande blå ådror. Engström, det var nästan en jätte. Kistan räcker ej till för honom. Han ligger med fötterna utom densamma.
Folket går stilla omkring derinne. Det är alltid tyst, der döden herskar. Man känner sig så underlig till mods. I dag röd, i morgon död!
Månne de skola samlas flere här? Skall hafvet gifva igen hela sitt rof.
Huru har olyckshändelsen tillgått ?
Under den första förvirringen var det omöjligt att samla några tillförlitliga underrättelser om, huru det egentligen tillgått vid olyckshändelsen. Hvarje ny person man träffade hade en ny tydning åt tilldragelsen. Nu, då sinnena något lugnats då man hunnit sansa sig efter häpnaden och förskräckelsen, föreligga följande som vi tro — fullt tillförlitliga underrättelser.
Hermes\’ kapten berättar:
Det var i lördags kl. 10 förmiddagen då förste styrman G. Blombergsson varskoddemig, att babords för-virerope sprungit. Jag gick då upp på däck för att se efter, om sjön gick mycket svår. Vinaden blåste visserligen häftigt från nordost, men då jag såg, att sjön ej erbjöd någon fara, gaf jag befallning att man skulle sätta ut en ny förtöjning till yttersta moringen, der Poseidon redan var förtöjd. För att det skulle gå lättare sköts trossen i båten, som skulle användas, medan den ännu låg i däfvertarne. Styrmannen gaf nu befallning åt andre dykaren P. A. Johansson, timmermannen Timofejus, matrosen Gustaf Korell och arbetaren Rudolf Mårbeck, hvilken för tillfället tjenstgjorde ombord i stället för en permitterad karl, att verkställa för töjningen. Båten svängde nu ned en 3—4 famnar till Poseidons virerope, långs hvilken de sedan skulle hala sig ut-till moringen. Meningen var att de skulle. väntat, tills vireropen blifvit släckt, men de halade ut genast, linan sträcktes plötsligt och tryckte ned båtep, som tog in vatten. Förskräckta skyndade karlarne akter öfver, båteu kom i marvatten. Timofejus och andre dykaren blefvo qvar i densamma, medan de andra, som kommit ut i sjön, fingo fatt i hvar sin åra, på hvilka de började drifva utåt.
Genast detta varseblefs från Hermes, gjordes en annan båt klar för att skynda till de nödstäldes hjelp. Den bemannades med 5 karlar och styrmannen. Äfven från Poseidon hade båt firats och som den hade god vind på grund af ångarens läge hann den före Hermes\’ båt och passerade vireropen, hvarvid Timofejus och dykaren hoppade ombord och de två andra bergades. En lodlina hade förut tillkastats de nödstälde och från piren laugades ut bojar, men aggan förde bort dem. Under tiden hade läkare efterskickats för att vara till hands, när de fyra komme ombord.
Men när dessa bergades, hade Poseidons båt förlorat 2 af sina 4 åror, hvadan dess besättning ej förmådde stäfva mot sjön. Man skrek då öfver till Hermes\’ båt och begärde bogsering, ja, en af karlarne, en dykare -Bark, stod redan med en fånglina färdig att kasta. Men Hermes\’ båt drefs oemotståndligt mot land, det var ej att tänka på att kunna hjelpa, endast att försöka stäfva mot sjön. I detsamma kommer en våg, vräker ikull Poseidons båt med de 9; de försvinna i bränningarne och synas ej mera. Endast Bark håller sig ett ögonblick uppe. Så försvinner äfven han, Den tredje båten hade under tiden nått närmare stranden och då den kommit tillräckligt nära, hoppade dess besättning i sjön och vadade i land. Allt hade gått på 20 minuter.
Poseidons kapten berättar:
Jag var sysselsatt i salongen med skrifoiog, då jag vid pass kl. 10,30 f. m. hörde folket springa och ropa på däck. Jag skyndade genast upp och observenade då en båt vattenfyld med 4 man uti (Hermes\’ båt). Förste styrman Rosberg jämte besättning voro sysselsatta akterut, då de upp märksamgjordes af en utaf Belos\’ besättning, att Hermes båt med 4 man låg vat: tenfyld vid en af yttre hamnens bojar. Styrmannen klargjorda genast dykarbåten, hvilken var den fortast tillgängliga Jag kom tids nog upp att se båten väl bemannad med 5 man. Dessa voro dykarne Bark och Tureson, matroserna Ekberg och Johansson jämte dykaren Enagström, hvilken af en oförklarlig tillfällighet kommit öfver från ett närliggande magasin, der had arbetade. Jag försåg äfven båten med tillräckligt af åror och tullar.
Båten rodde: genast till:de nödstälde tillsammans med. Hermos\’ dykarebåt, men Poseidons båt kom först till-de nödstäldes hjelp och upptog dem. Under tiden hade de drifvit ut, så att aggan:från vågbry tarens södra knut hade fått makt med bå: tarne. Vi hade utkastat lifbojar med ändar på från vågbrytaren, hvilket dock. visade sig fruktlöst.. Då båtarne ej förmådde ro upp, höllo de utaf mot stranden. Ett brott kom olyckligtvis och kastade Poseidons båt tvärs och i nästa brott försvann båten, hvaremot Hermes båt med 6 man räddade sig öfver brotten. Rostbesättningen från båtarne” var förut sänd öfver till andra sidan att vara behbjelplig. Vid framkomsten söder om badhuset låg Poseidons båt landdrifven, vattenfyld utan folk.
Folk sändes längst med stränderna att se efter om någon af de förolyckade kunde observeras, man hittade först inemot 2-tiden liken af matroserna Korell fråa Hermes och Tareson från Poseidon. Underolyckshändelsen rådde nordnordost storm. Moringen, till hvilken första båten skulle, ligger högst 50 famnar inåt från yttre hamnarmen.
Hvilka äro de döde?
De så sorgligt omkomne sjömännen af de 15 som gingo ut, voro alltså 9, nämligen:
Från Hermes: andre dykaren P. A. Johansson från Kalmar, gift;
ryske matrosen G. Timofejus från Vindau, ogift;
ryske matrosen Gustaf Korell från Dagö, ogift;
arbetaren Rudolf Måhrbeck född 1864 i Visby, ogift.
Från Poseidon: förste dykaren F. E. Bark, tjenstgörande 2:e styrman, född i Karlskrona 1857, men kyrkoskrifven i Vårdtorp, Kalmar län, gift;
dykaren O. J. Tureson, född och kyrkoskrifven i Karlskrona, 1845, gift;
matrosen Valfrid Ekberg, född och kyrkoskrifven i Visby år 1858, gift;
matrosen H. F. Johansson, född och kyrkoskrifven i Karlskrona 1860, ogift, samt dykaren Fredrik Engström, född å Fårö 1862, men bosatt i Visby, gift;
Alltså fem enkor och många faderlösa, som sörja de så hastigt bortryckta.
Ett par trovärdiga personer påstå sig gång efter annnan ha sett de olyckliges kroppar — åtminstone 5 — då och då slungas fram och tillbaka på vågtopparne.
Man antager att de nio männen i detsamma de drogos ned i djupet, slogos mot den på detta ställe steniga, ej synnerligen djupt liggande-bottnen, så att de genast dogo. Derför talar den omständigheten, att ett par af de återfunna äro illa sönderslagna i hufvudet.
Som något egendomligt må omnämnas, att Engström, hvilken hade permission och var på arbete i ett närliggande magasin endast för ett ögonblick kommit ombord på Poseidon för att hämta litet trippel. Just då sattes räddningsbåten ut, och en käck, hurtig natur, som han var, tvekade han ej ett ögonblick att genast frivilligt skynda till de nödstälde ka mraternas hjelp. Han fick lönen för sitt uppoffrande mod.
Åtta dagar i går, hade Tureson och Bark erhållit ett dödsbud. De hade under skridskokkning i inre hamnen gått ned sig båda två och drogos nästan liflösa upp ur det våta elementet.
Den här gångem skulle de ej slippa undan.
När detta skrifves, har ännu ej någon mer af de förolyckade påträffats trots ifriga spaningar både under gårdagen och i dag.
Gotlands Allehanda
Måndagen 5 Mars 1888
N:r 19
uti handl. J. N. Myrstengs å Slitehamn konkurs kallas härmed till sammanträde å Stadshotellet i Visby lördagen den 10 nästkommande Mars kl. 11 på dagen för bestämmande af anderhåll åt gäldenären och hans familj samt om realisation af spritvarulagret jämte andra frågår.
Othem i Febr. 1888.
RÄTTENS OMBUDSMAN.
Gotlands Allehanda
Måndagen 5 Mars 1888
N:r 19
har nu snart slutat sin Visby sejour. Om söndag gifves nämligen sista konserten; men dessförinnan har kapellet beredt ännu ett tillfälle för den dunslystna ungdomen att få roa sig, då i morgon åter gifvas en bal & stadshotellets stora salong. Den behöfver ingen rekommendation.
Vi begagna tiltfället att hembära ett tack till Petters:nska kapellet för de många angenäma stunder det beredt Visby samhälle genom sin goda och gedigna musik, och vi äro förvissade om att alla instämma i ett uppriktigt mevadt »välkomna åter !»
Gotlands Allehanda
Fredagen 2 Mars 1888
N:r 18
En kurorts värde är beroende af dess klimat. Vi vilja derför granska Visbys värde såsom sommarkurort från klimatologisk synpunkt. Först härvid dock några allmänna anmärkningar om sjelfva staden Visby.
Denna i forna tider så rika och mäktiga hansestad är belägen på ön Gotlands vestra kust alldeles invid hafvet på terassformiga afsatser och erbjuder, då man från hafssidan nalkas densamma, en egendomlig, men på samma gång impoherande anblick. De många åldriga, storartade kloster- och kyrkoruinerna, utefter hvilkas höga, vittrande väggar här och hvar murgrön och yppiga vinrankor slingrar sig med sitt täta bladverk, de gamla borgarhusen i medeltidsstil med sina grofva murar och spetsiga, trappstegsformade gaflar, den väldiga, staden omslutande ringmuren med sina talrika skottgluggar och böga försvarstorn, utanför hvilka väldiga vallar äro uppkastade, allt bidrager till att på främligen göra det mäktigaste intryck, förledande honom att tro, att han blifvit förflyttad tillbaka till medeltiden, hvarvid han kunde få höra munkars och nunnors sånger i de stilla klosterhvalfven eller utanför stadens murar höra pansarklädde medeltidsriddares vapenlarm, när de i blodig fejd skiftade hugg med lans och svärd. Pågrund af dessa åldriga minnesmärken är derför Visby en af norra Europas märkvärdigaste städer och kan med skäl sägas, såsom just en tecknare af Visby har uttryckt sig, vara »liksom ett stycke af medeltiden, qvarglömdt till vår tid i en vrå af nordem>. Att staden redan härigenom skall vara en icke allenast för turisten utan äfven för badgästen intressant och tilldragande vistelseort, säger sig sjelft. Mellan ruioerna och stadens öfriga bygnader ligga talrika, utmärkt väl vårdade trädgårdar och planteringar inbäddade, hvilka jämte de täcka promenadplatserua, de fina gräsmattorna med deras saftiga grönska, och stadens natursköna omgifningar inbjuda kurgästerna till att tillbringa dagen ute.
I klimatologiskt hänseende intager Visby bland nordens hafskurorter ett synnerligt framståends rum. Ty klimatet är ovanligt mildt och äger i allmänhet ej den skärpa och sträfhet, som eljest gerna karaktiserar detsamma öfverallt i nordens länder. I sitt arbete »Svenska brunns- och badorter» säger härom dr Levertin, att »klimatet i Visby antages till och med vara det mildaste i Sverige och mildare än i något annat land under samma breddgrad», Vinterkölden är ej särdeles skarp, och sommarvärmen är mycket stark, men ändock icke tung och tryckande, hvilket beror på hafvets närhet och de derifrån kommande svalkande brisarne, Våren brukar ibland vara rött kylig och hafvacn något sträf och genomträngande luft, men hösten utmärker sig i allmänhe: för sin ovanliga blidhet och utgör vanligen en särdeles angenäm årstid, hvilken förleder mången sommarkurgäst att ännu långt efter kurtidens slut fördröja sig qvar på ön. Den för hela årets lopp beräknade medeltemperaturen uppgifves vara + 6 gr. C., någon gång + 7 till 8 gr. C., hvilket i betraktande af Gotlands läge i ett nordligt klimat är en hög temperaturgrad. Nederbörden under kurtiden är i regeln ringa, hvilket särskildt i fråga om bröstsjukdomar och röjmatism för en kurort är af icke liten betydelse.
Hvad vindarne beträffar, är Visby lika litet som hvarje annan hafskurort under sommaren befriadt från blåst och storm. Tvärtom kan stormen då ibland till följd af stadens öppna läge vara ganska stark, men den är ändock aldrig isande och genomträngande, utan alltid mild och lätt att fördraga. Endast då den kommer från norr, är den understundom något kylig och kall. Äfven de vestliga vindarne kunna, då de äro starka, ibland förefalla obehagliga, men så äro deremot de sydliga och ostliga så mycket mera angenäma och skänka åt hela klimatet dess blida karaktär. Denna klimatets blidhet har haft till följd, att Gotland äfven erhållit en nästan sydländsk växtlighet. De talrikt förekommande valnötsträden, och de här och hvar befintliga mulbärsträden /skjuta raskt upp ishöjden och frambringa mogen frukt, vinrankan trifves på kalljord året om, ehuru drufvorna mera sällan mogna, och den ruiner och hus beklädande muzgrönan utvecklar sig här till de väldigaste rankor, sådana som man eljest endast i sydligare länder kan få se. Till dennaklimatets blidhet kommer sedan det under sommarmånaderna i regel starka och härliga solljuset, samt framför allt luftens synnerligen rena och ovanligt stärkande beskaffenhet. Visby är en kurort med salta hafsbad. Hvad derför slutligen dessa senare angår, har vattnet vid Visby Östersjöns vanliga salthalt, hvilken såsom bekant är något lägre än vid Vestkustens badorter. Men samma sjukdomar som derstädes kunna dock äfven vid Visby med största framgång behandlas, och hafsbaden i. Visby ingå alltid såsom en integrerande beståndsdel i läkarens badterapi. Af allt detta nu sagda framgår, att Visby med sitt härliga klimat och sina utmärkta hafsbad måste vara en hafskurort af synnerligt hög och framstående rang.
Redan tidigt hade man emellertid äfven kommit att inse detta. En vattenkuranstalt uppbygdes derför nere vid stranden strax bredvid stadens hamn, hafsbadsbassiner anlades, och har denna badinrättring nu ägt bestånd i 32 år. I början rätt primitiv, har anstalten under de sista 20 åren, sedan »Visby vattenkurinrättnings aktiebolag» kom att öfvertaga densamma, för hvarje år förbättrats och utvidgats, och den kan nu visserligen icke täfla med många andra af nutidens luxuriösa och komfortabla inrättningar af samma slag, men är dock tillräckligt god för att kunna erbjuda den helsan sökande allmänheten hvad den vid en kurort sådan som denna önskar erhålla, nämligen sköna och uppfriskande och af vana badtjenares händer serverade bad. Härtill kommer nu den rikedom på badformer, som vid denna vattenkuranstalts trenne afdelningar: a) för kalla bass.nbad; b) för varma hafsbad och ce) vid kallvattenkurafdelningen, kunna serveras. Utom de vanliga hafsbassinbaden, karbaden, halfbaden, sitt- och fotbaden, ångbaden och varmluftsbaden m. fl. må särskildt nämnas de s. k. »inpackningarne» med efterföljande afkylning, hvilka utgöra en i Visby mycket drifven och älskad badform, och som vid en mängd sjukdomar visat sig äga ett stort terapevtiskt värde. Men dessutom förtjena att särskildt framhållas de sg. k. »solba.
den», hvilka kunna säga vara egendomliga särskildt för Visby anstalt. Dessa bad tagas i de s. k. solbadgallerierna, hvilka äro inrättade efter mönstret af en dylik inrättning i Molnerbrunn i Oberkrain. Äfven vid Mösseberg är ett litet solbadsgalleri uppfördt, men det plägar derstädes aldrig komma i användning. Föröfrigt förfinnes oss veterligt ingenstädes mer i hela Sverige någon liknande inrättning.
Angående den vid Visby brukliga badmetoden i öfrigt, är icke här platsen att derpå närmare ingå. Så mycket vilja vi dock blott nämna, att, enligt den derstädes befintlige mångårige, i badläkekonsten väl bepröfvade och nitiske badläkarens, dr Melanders erfarenhet, badbehandlingen bör bedrifvas med stor försigtighet, med begagnande af bufvudsakligen milda badformer och under ett noggrant öfvervakande, af patienternas krafter, och har han på denna väg också ernått resultat, som vida öfverstigit dem, man på andra håll med mera häftig och stark badkur kunnat vinna.
Från alla håll af Sverige, men äfven mångenstädes från utlandet, såsom Finland och Danmark, ha under somrarne derför äfven stora skaror af sjuklingar stält sin färd till denna undangömda ö för att vid den utmärkt ledda vattenkuranstalten i Visby, i det blida klimat, i den yppiga vegetation, i den stärkande Iuft och under den värmande sol, som Gotland har att bjuda uppå, söka sin helsa. Och hvad de sökt, ha de merendels äfven funnit.
E. N.
Gotlands Allehanda
Måndagen 27 Februari 1888
N:r 17
Visby rådhusrätt.
För våld var i dag instämd målaren Julius August Söderström, Svaranden skulle enligt stämningen hafva 11 Februari på Hästgatan tilldelat hemmansägaren Petter Malmqvist, Nycklings Lockrume, samt åkaren J. Jakobsson här istaden ett par knytnäfsslag och några piskrapp. Söderström erkände att kärandena hvardera fått en »snyting» med flata handen för munnen, men med piskrappen förhöll det sig så, att kärandena tagit i hästen för en bonde, som kom körande uppit Österport, hvarpå bonden tilldelat dem piskrappen och då de fortsatte att bråka, hade svaranden trädt emellan, hvarpå »snytingarne» skett, då han fått »skällning». Söderström dömdes till 20 kronors böter, 10 kr. för hvardera »snytingen».
För oljud var svarfvaren K. N. V. Söderberg, Sjonhem, instämd af allmänna åklagaren. Svaranden inlemnade en egkrift, hvari han begärde, att då han ej med afsigt fört oljud utan haft snufva och ondt i bröstet, han måtte undslippa med en varning, hvarpå han fortsatte :
Se, saken var den, att jag en afton gick hem från centralkafét, nöjd med min dag och nöjd med min afton. Då kom jag ned på Hästgatan invid bagare Lyberg och fick höra något stoj och stim såsom af några fruntimmer red tal och hög nysning. Jag förstod genast att det ej var något finare sällskap och fick sedan höra att det var några bagaregesäller som hade fest. Föröfrigt kan jag ej svara annat än att jag snutit mig och hadé bröstvärk, som jag förresten har ännu i dag.
Åklagaren: Enligt uppgift skall Söderberg utanför kasernen hafva ropat »korpral ut» eller »i gevär!»
Svaranden: Herr stadsfiskal, det är icke skäl i att tala om den snön som föll i fjor.
Åklagaren begärde uppskof för att styrka stämningen.
Svaranden (patetiskt): Ja, det må han göra. Tjenare, herr borgmästare och råd!
Oupphuggen gata. Målet. mellan allmänna åklagaren och handlande Sandelius för denna förseelse förevar i dag ånyo. Åklagaren hörde 4 vittnen, som intygade dels att gatan den dag åtalet gälde varit vådlig för trafiken samt att inga åtgärder vidtagits från herr Sandelius sida. Herr Sandelius påstod fortfarande att han oaktadt han ansåg det vara stadens skyldighet att hugga upp gatan, likväl tillsagt sin gårdskarl att göra det, samt att han också påbörjat arbetet, men blifvit afbruten af arbete inne i boden.
För att höra vittnen begärde herr Sandelius uppskof, men rådhusrätten ansåg att målet borde förfalla.
Brott mot bygnadsstadgan. I de förut omnämda målen angående denna förseelse dömde rådhusrätten i dag handlanden Ax. Sjöström nu 15 och fiskaren Nygren till 25 kronors böter.
I ärekränkningsmålet mellan snickaren Dahlgren och hattmakaren de Brun ansåg rådhusrätten icke sådan bevisning föreligga, att svaranden kunde till ansvar fällas.
Gotlands Allehanda
Måndagen 27 Februari 1888
N:r 17
Hemse, 24 Febr.
Agronomen Kihlberg höll idag
ett föredrag
i Rone skolhus. Landsh, Poignant var dervid närvarande. Vi vilja söka återgifva några af de vigtigare punkter, som föredraget rörde. Ett sjuttiotal åhörare bade infunnit sig.
Först tackade hr K. för det förtroende, han i denna trakt fått åtnjuta, och hvarom det nu i gång) varande andelsmejeriet nogsamt bar vittne, och sedan påpskadesvigten af att nu, sedan man kan få afyttra mjölken till 18 öre kannan, icka hålla för mycket dragare eller andra öfverflödedjur. Särdeles vore det här på landet uppsjö på hästar. Dernäst borde det odlas mera foderväxter och näst klöfver och timotej rekommmenderades luzern, som borde sås i blandning med dessa; Baljväxter, vicker, ett par nyare arter som kallades fågelvicker och häckvicker, förordades lifligt. Vore det en sanning att kon mjölkar genom tanden borde vår allmoge mer lägga an på foderväxtodling. Vid utfodring med baljväxter erhölle djuren det kraftfoder de så väl behöfde. På tal om kraatursstam vore den inhemska djurras vi ägde alldeles förträfflig. Talaren ville icke förorda införandet at andra . Men vår ko är för liten och mången gång mager. Ofta stå djuren och gnaga på balkon. Nyiödda kalfvar t. o. m, i kättan kunna gnaga och äta trä. Hvarom. vittnar detta? Jo fodret innehåller för litet forforssyra. Vid besök vid den största egendomen här, Davide, lågo korna bäddade i hö, men kunde knapt resa sig. Detta derför att myrhöet knapt innehöll någon fosforsyra. Äudock låge Ronemyr omgifvea af gödselhögar — grusåsar. Detta grus, utfördt på myrjorden, verkar för:rätfligt. Ea 15 lass i blandning med fosfat är nog på tunnlandet. Jorden blir då mera mottaglig för värmet. Kali finnes i gotländska myrjorden. Försök anstälda på Skäggs bevisade detta. Men för att utföra detta grus fordras mycket arbete och det är vissa tider på året omöjligt. Derför har man funnit på råd äfven här Några myrägare slå sig tillsammans och inköpa en s. k. rälsväg. Vid den verkställes detta arhata lätt.
Hafre är bäst att odla på myrmarken och jämfördt med kornodlingen lemnar den högre afkastning, när hafren uppfodrades i ladugården, hvilket bevisades med exempel. Med besök hos nämdeman Pettersson, Liffride, hade talaren sett förvånande vacker hafre på myr.
Kunde nu sådant komma i praxis, hvarje ko erhålla exempelvis bara 5 skålp. hafre dagligen, hvilket efter en tre till fyra dygn ökar mjölkmängden med minst en kanna, som efter nuvarande mjölkpris (18 öre k.) ovilkorligen bereder landtmannen en bank i mejeriet (och det vore bra mycket bättre skörda 12 gånger om året än som nu eker endast en gång, så bygde man påjbra mycketsäkrare grund än förut, som i motsats till detta betecknades som lösan sand. — Derefter berördes
ladugården.
Vi måste iarätta våra ladugårdar ändamålsenligare. Våra kreatur vore inga fåglar, som toge sin föda från luften, utan vanliga gräsätare. De borde derför erhålla sitt foder på s. k. foderbord, eller om ej detta ginge tör sig, en krubba med en grind öfver och så att djuret äfven der erhölle sitt vatten. Torfströ vore fördelaktigt emedan det uppsuper alla osunda ångor. Och då blir ladugården bra mycket helsosammare. Vattnet blir i krabban kylslaget, djuret slipper det iskalla vattnet. Vid vattning och utsläppning på gården är denna hal, så att djuren ofta förderfva sig. Skola de ut, böra de släppas på gödselstaden, den de trampa sammarz, hvilket är mycket nyttigt. Våra ladugårdar äro för qvafva; temperaturen bör vara mellan 12—15 Celsius.
Det gäller nu att förbättra vår ras, hvilket sker, om man väljer tjenliga tjurar. En sådan har sina mjölktecken likaväl som qvigan, tunn hud, jufver och mjölkspegel. I de 17 län, der talaren föreläst, stälde han detta med afseende på nötkreatur framför de andra, ty intet enda tuberkelfall hade, såvidt han visste, inträffat, och detta derför att rasen vore oblandad. Med afseende på
mjölken
var renlighet framför allt en vigtig sak. Pigorna borde tvätta sig före mjölkningen, hålla jafren rena, mjölkkärlen snygga, korna ryktas och mjölkflaskorna väl sköljas. Endast iså fall kan ett rent välsmakande smör produceras, Afionmjölken kan gerna sändas till mejeriet helst om den öfver natten stått i kallt vatten och icke gräddslefven cirkulerat öfver den på morgonen, Kaffegrädden får tagas annorstädes eller undvaras. Räåmjölk mottages ej. Icke förr än 8 dagar efter kalfningen bör den bäras till mejeriet. I de första vårdagarna, då mjölken vanligen har löksmak, får mejerit ysta, ty smör är då -otjenligt att bereda. Hr Kihlberg trakterade derefter sällskapet med prof på välsmakande sötmjölksost, beredd förra året vid Hushållsgillenas sammanträden. Ett bolag var under bildning, som köpte sådan 2 månader gammal.
Landshöfding Poignant föreslog derefter att husbönderna borde låta sina hustrur erhålla laglig giftorätt i mejerivinsten d. v. s. halfva förtjensten. De blefve då säkerligen mera villiga att afyttra mjölken. Herr Kihlberg ordade derefter om nyttan af rensningsmaskiner för säd (pris 500 kr. st.), om vigten af kornets bindning vid skörden och om fördelen ef svinuppgödning vid mejerierna samt lofvade anskaffa en annan svinsort med s. k. »marmoreradt» fläsk.
Kråkfångst.
13 kråkor fångades nyligen på ett loft hos garfvare Krokstedt i Ronehamn. I fjor vinter fångades på samma ställe 22.
Kölden
fortfar med 10 och 11 gr. hvarje natt. Snön ligger alnsdjup och i skogarna är det omöjligt arbeta.
Skogsafverkning.
Ena hemmensägare i Burs ämnar hugga timmer för 10 till 12 tusen kr. Ett sågverk med lokomobil skall anskaffas i vår samt på sommaren ett fartyg från utrikes ort befraktas. Omkring 200 tolfter sågstockar äro redan : framkörda, Och detta från endast en hemmansägare, — Men hur skall Gotland se ut om szogen kommer bort? Jo, som korallöarna i söderhbafven.
Gotlands Allehanda
Måndagen 27 Februari 1888
N:r 17
ingick hit natten mellan lördagen och söndagen ångaren Maria kapten Olsson, kommande från Göteborg destinerad till Libau med last af sill. Ångaren hade försökt inlöpa i Libau, men kunde: för is ej angöra hamnen. I dag på morgonen afgick åter ångaren till Lidau för att söka komma in, då hon erhållit telegrafmeddelande att isen skingrat sig.
Gotlands Allehanda
Måndagen 27 Februari 1888
N:r 17
Svea hofrätt har förordrat v. häradshöfdingen K. I. A. J. Bergström att, i egenskap af särskild ordförande i rådbusrätten i Visby, till behandling företaga en derstädes anhängiggjord rättegång emellan borgmästaren i Visby C. Een och kyrkoherden i Östra Ny församling T. G. Een.
Gotlands Allehanda
Måndagen 27 Februari 1888
N:r 17
Antalet skolor utgjorde år 1883 — det sista för hvilket uppgiftersnyligen offentliggjorts — sammanlagdt 133, så att på hvarje qvadratoymil belöpte sig i medeltal 4,3 och på 10,000 invånare 25 skolor, hvilket är ej obetydligt gynsammare än för riket i dess helhet. Af förstnämda antal voro 84 folkskolor i inskräkt mening, 5 mindre folkskolor och 44 småskolor. De allra flesta skolorna voro fasta, nämligen 131, och endast 2 flyttande. Skolhusen voro 110, och för barnens undervisving funnos ordnade 50 skolträdgårdar.
Samtliga lärare och lärarinnor, så väl i läseämnen som i öfaingsämnen och handaslöjder, utgjorde 143, deraf 90 lärare och 53 lärarinnor. De senare äro här, relativt taget, vida fåtaligare än i något af de öfriga länen.
Antalet barn i skolåldern, d. v. s. af 7—14 års blder, uppgick till 7,512, nämligen 3,834 gossar och 3,678 flickor. Af dessa åtnjöto under det i fråga varande året 6,872 undervisning, vare sig i folkskolor, allmänna läroverk, enskilda skolor eller i hemmen, hvaremot 541 icke erhöllo undervisning, antingen derför att de inhämtat folkskolans minimikurs, redan aflagt godkänd afgångspröfning, eller ock i följd af sjukdom, naturfel eller annan anledning.
Om 99 saknas upplysning.
Bland samtliga barn i skolåldern undervisades i folkskolorna 6,336, eller något mer än 84 procent af hela antalet. Af dessa åter undervisades:
i sina egna distrikts egentliga folkskolor 4,632
i sina egna distrikts mindre folkskolor 196
i sina egna distrikts småskolor 1,340
utom sina egna distrikt 168
Härtill komma dock 588 utom den egentliga skolåldern, hvilka åtojöto undervisning i ofvannämda skolor, hvadan summan af de i folkskolorna undervisade barnen rätteligen utgör 6,924. Öfver hufvud taget hade hvarje lärare eller lärarinna i läseämnen att under året handleda ungefär 50 lärjungar, men medeltalet på en gång undervisade var naturligtvis mycket lägre.
Hvad folkskoleväsendets ekonomiska örhållanden beträffar, finner man, att inkomsterna under året uppgingo till 120,740 kr., deraf bidrag af skoldistrikten 71,627 kr. och åf staten 41,598 kr. Utgifterna belöpte sig deremot till 117,665 kr., hvaraf till lärares och lärarinnors aflöning 91,077 kr. samt till skollokaler, inventarier och undervisningsmateriel 15,279 kr. Medelkostnaden för hvarje skolbarn var alltså i det allra närmaste 17 kr. Skoldistriktens tillgångar, oberäknadt skolhusen, utgjorde vid årets slut 41,089 kr. och skulderna 7,803 kr. Donationer för skolväsendet funnos dessutom till ett sammanlagdt belopp af 18,287 kr.
Ofvanstående redogörelse omfattar icke Klinte högre folkskola, som hade 1 lärare och 11 lärjungar och för hvilken årskostnaden uppgick till 1,842 kr.
Gotlands Allehanda
Måndagen 27 Februari 1888
N:r 17