Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
gilles sammanträde i dag i folkskolslokalen i Hemse var besökt af öfver 75 deltagare och utställningen gynnades af ettsynnerligen härligt väder, med öfver 22 grader i skuggan. Frågan om Mästermyrs utdikning inleddes af landtbruksingeniör Roos med ett föredrag af hufvudsakligen samma innehåll som det, hvilket hölls vid mötet i Burge, och den öfverläggning, hvilken sedermera uppstod och i hvilken deltogo fanjunkare Hallbom, skollärare Olofsson, landtbrukare Hans Andersson, Stenstu i Hablingbo, landtbrukare Vestberg, Kruse i Alfva, agronomen Kihlberg, landtbrukare J. Kristofferson, landtbrukare Ludvig Johansson, Oxarfve i Hemse samt landshöfding Poignant, ledde till summa beslut rörande afdikningen och samma hemställan, som gjordes i denna fråga vid gårdagens sammanträde. Agronomen Kihlberg hade derefter ett anförande rörande kornets rensning så väl före utsädet som efter skörden och påpekade särskildt den ekonomiskt stora fördelen af att i marknaden utbjuda endast ren vara. Frågan om nötboskapens korsning, hvilken äfvenledes inleddes af hr Kihlberg, ledde utan öfverläggning till samma svar som vid gårdagsmötet. Till ordförande för gillet omvaldes doktor Sätervall och till ledamöter i premieringsnämden utsågs veterinären Boman med landtbrukaren Anton Pettersson till ersättare. Djurntställningen var den talrikaste, som hittills inom något gille förekommit, omfattande 39 djur, deraf 4 tjurar, 31 kor och 4 qvigor, för hvilka 29 pris utdelades.
Utställviagen var besökt af ett ganska stort antal åskådare från Hemse och närliggande socknar.
härstädes ha i går och i dag haft Årsexamen, hvilken var mycket besökt af föräldrar, målsmän och andra intresserade. Barnensarbeten i handaslöjder voro utlagda till påseende och utgjorde en mycket vacker samling, röjande såväl fliten hos lärjungarne som skickligheten och intresset hos de undervisande. Afslutningen med båda skolorna har i dag klockan 11 gemensamt ägt rum i domkyrkans kapell, som var till trängsel fyldt af åhörare. Ur föreståndareas berättelse om skolornas verksamhet under det gångna året meddela vi: Antalet i skolan inskrifna barn under de senaste elfva åren har varit:
Af de nu inskrifaa belöpte sig 277 på folkskolan, 344 på småskolorna och på repetitionsskolor 17. Rörande barnens skolgång utvisa examenskatalogerna med få undantag ganska vackra uppgifter. Till undantagen höra dessa sorgliga uppgifter: en har utan anmälan varit frånvarande under året 76 1/2 dagar, en 70, en 68, en 56 1/2, en 49 1/2, en 35, en 34, en 29, två hvardera 20, en 15 1/2, en 123, en 10, en 6, en 5, fyra 4 till 41/2, fem 3 dagar. Alla öfriga hafva, med undantag af omkring ett tiotal, som jämväl utan giltigt förfall varit frånvarande 1/2 och 1 dag, endast med giltigt förfall varit frånvarande blott få dagar. Närvarande alla dagar hafva varit bland snikskolans barn 46 och af folkskolans 44. Nämnas bör ock att ganska många varit frånvarande med lof endast 1/2, 1 och 2 dagar samt att den under året rådande sjukligheten, med anledning hvaraf det t. o. m. var fråga om att låta skolorna för någon tid upphöra, säkerligen lagt hinder i vägen för en ännu jämnare skolgång. I allmänhet kan skolgången sålunda anses hafva varit ganska tillfredställande. Rörande barnens fit och uppförande framlägga examensuppgifterna rätt vackra vitsord. Men äfven här gifves sorgligt nog undantag. Bland småskolans barn står en antecknad med D (dåligt uppförande), bland folkskolans barn en med samma betyg i flit. C (mindre godt uppförande) hafva 7 af småskolans och 12 af folkskolans barn. Ci flit hafva 13 barn i små- och 13 i folkskolan, B (godt uppförande) 161 i små- och 118 i folkskolan; B i flit 183 i små- och 170 i folkskolan; A (mycket godt uppförande) 176 i små- och 147 i folkskolan, A. i flit 148 i små- och 93 i folkskolan.Belöningar för kunskaper och flit tilldelades följande barn: 1:sta klassen: Teodor Pettersson, John Boström, Karl Andersson, Alma Myrbäck, Hildur Björklund och Anna Vessman (Sundström, Naturläran i bilder.) 2:dra klassen: Karl Gustaf Andersson (Läsebok i fäderneslandets häfder I), Gustaf Andersson, Hulda Svensson och Maria Larsson (Sundström, Naturläran i bilder.) 3:dje klassen: Emma Nilsson, Hilma Andersson (Läsebok i fäderneslandets häfder III), Vilbelmina Hejdenberg, Hermanna Sandberg (Läsebok i Fäderneslandets häfder IV), Karl Lönn (L\’äsebok i Fäderneslandets häfder II), Axel Jakobsson och Hjalmar Olsson (Knös, (Berättelser ur Svenska Historien). 4:de klassen: Hugo Olsson (Kastman och Brunius, Geografiska bilder), Karl Larsson August Bokström, Hilda Sundberg, Augusta Sandberg, Anna Svensson, Alexandra Ahlberg, Alma Ruthberg, Esmaralda Bolin och Sigrid Vängdahl (Bäckman, Geografiska bilder.) För framsteg i slöjd belönades följande: 2:dra klassen: Hildur Lindgren, Anna Cadergren och Elin Höglund (hvardera en sax.) 3:dje klassen: Alida Jakobsson, Maria Nordström, Ebba Bergman och Alma Hoffman (hvardera ett syskrin). 4:de klassen: Anva Sundström, Hermanna Stenberg, Arvida Johansson (hvardera en sax och en fingerborg), Emma Larsson, Add!e Danielsson, Alma Lönn (hvardera ett syskrin), Hildegard Vedin, Beda Eklöf och Hulda Ahlberg (hvardera en väska). För flit och godt uppförande erhålla nedanstående barn vid sällskapet D. B. V:s högtidsdag 9 instundande Juli hvardera en sparbanksbok, skänkt af nämda sällskap, samt en psalmbok enligt fru Lovisa Öfverbergs, född Löfvenberg, testamente. I folkskolan: Hulda Eriksson, Elin Köhlberg Teodor Eaström, Sigrid Kraft och Elin Fors. I småskolorna: 8:dje årsklassen Klara Augusta Svensson, Johan Vilhelm Eklöf, Karl Gustaf Salomon Vahlberg, Anna Elisabet Fernström, Fredrika Hallgren och Terese Söderdahl. 2:dra årsklassen: Verner Sandberg, Edla Maria Svensson, Villiam Niklas Sandström och Augusta Vilhelmina Hedström. Efter anstäld pröfning hafva nedanstående barn blifvit godkända i skolans minimikurs: Edvin Olsson, Rudolf Andersson, Emil Höglund, Karl Björkegren, Klas Lindbom, Viktor Sandberg, Karl Gustaf Pettersson, Oito Stengård, Oskar Bom, Karl Hammarberg, Maria Nordström, Valborg Cedergren, Alma Olofsson, Alma Hoffman, Alma Pettersson, Teresia Karlqvist, Ebba Olofsson, Edla Jakobsson, Hulda Jansson, Olga Ahlstedt, Anna Björkqvist, Maria Kliotberg, Emil Viderström, Karl Aronsson, Kalix Johansson, Hjalmar Karlsson, Emil Andersson, Albert Hultgren, Rudolf Sandgren, Augusta Pettersson, Hulda Andersson och Inez Jernqvist. Dessa hafva att utfå betyg öfver minikunskaper, betyg, enligt hvilka de äro pliktiga att bevista repetitionskolan, tills skolrådet gifvit dem tillstånd att helt och bållet afgå från skolan. Fullständiga afgångsbstyg som berättiga att ej längre bevista skolan, hafva tilldelats: Karl Oskar Larsson, Otto Samuelsson, Olof Olsson, Herman Karlsson, Adolf Myrbäck, August Bokström, John Zakrisson, John Hägvall, Hulda Eriksson, Hermannoa Stenberg, Anna Sundström, Hulda Ahlberg, Adådle Danielsson, Anna Sandberg, Elin Köhlberg Emma Larsson Alma Rutrhberg, Alma Lönn, Esmeralda Bohlin, Sigrid Vengedahl, Anna Svensson, Hildegard Vedin, Alexandra Ahlberg, Beda Eklöf, Arvida Johansson och Hilda Sandberg. Sjelfva afslutningsakten förrättades af biskop von Schéele, hvilkens sluttal viendast antydningsvis kunna återgifva. Mera ljust vore detta århundrades lösen, sade talaren. På denna fordran: Mera ljus ! grundar sig folkskolan. Man kunde undra, hurovida man ej gått för långt med detta rop på mera ljus. Sant vore, att man kunde gå på sida om saken, att ytlighet kan blifva rådande i stället för djup. Men man kunde aldrig påstå det vara obefogadt att söka ljuset. Härifrån öfvergick talaren till sjelfva sitt ämne: Hvarför göras sådana uppoffringar för bringandet af mera ljus genom foläskolan? Besvarandet af denna fråga vore något som kunde intressera ej blott de äldre utan jämväl barnen. Närmast göras dessa uppoffringar för att ljuset måtte falla på den verld, hvari vi lefva. Derför upprättas dessa folkskolor, för att barnet måtte tidigt kuuna böja sig till medvetande af sin öfverlägsenhet öfver naturen. Men menniekan hade en verld ej blott under sig, utan äfven inom sig. Det gifves tyvärr menniskor, som ej hafva fått något inre ljus, som knappast veta att de hafva en själ. Det är ingen småsak att veta om denna nya verld: själens, andens. Men hvarje barn kan tillegna sig den, och det vore obarmhertigt att förvägra dem att lära känna den inre verlden. Äunu ett annat skäl, ej mindre vigtigt, funnes för dessa uppoffringar. Barnen hafva ej blott att lära känna dessa verldar, utan äfven verlden omkring sig: samhället, sitt fosterland, sin fosterbygd. Utan folkskolaus ljus förstå ej menniskorna, hvad det ordet fosterland, fosterbygd, fosterö innebär, Men när ett folk kommer derhän att det ej längre har ett fosterland, då suckar det vid tanken på lyckligare dagar, när det bodde i eget land. Hur gerna skulle de ej vilja tillbaka dit! Hur gerna skulle de ej arbeta och träla, blott de voro fria! Det är ock derför vi gå i folkskolan. Det är ej nog med att lära exercera för att försvara fosterlandet; man måste också förskaffa sig ljus, så att man vet att rätt bruka sina vapan. Slatligen gå vi också i skolan för att lära känna den verld som är öfver os3 och hvaraf den strålande sommarhimlen är en bild. AlGrig lära vi oss rätt möta frestelser, nöd oca död, om vi ej lära känna ett lif som är öfver oss. Detta är »ljus, mera ljus» i dess högsta mening. Talaren ville nu gifva en vink om de medel hvarigenom denna fyrfaldiga kunskap ernås, de läroämnen eom tjena till grundlag derför. Det allmänna underlaget vore innanläsning, skrifning och räkning. Hvad vidkommer kännedomen särskildt om naturen förstodes lätt att den inhämtades genom naturläran. Till att sprida ljus öfver den inre verlden bidrager intet mera än 12 samtal, som föras mellan lärare och lärjungar unåerutvecklingenafdet lästa vid innanläsningen. Och fosterlandet! Detta få vi i historien och geografien lära känna, der komma vi till insigt om den skatt vi äga i vårt land. Till sist är det kristendomskunskapen, hvarigenom vi lyftas så att vi må kunna blifva gudsmenniskor. I afskedets stund lade biskopen barnen på hjertat, hurusom de borde vara tacksamma för hvad de få lära. De borde sträfva efter att både till det yttre och inre blifva verkliga skolbarn, små ljusväsen som sprida glädje både på jorden och i himmelen. Sedan biskopen härefter riktat några tacksamhetens och uppmuntrans ord till lärare och lärarinnor, samt skolrådet och med några ord vidrört den glädjande utveckling vårt skolväsende tagit och alltjämt tager, afslöts akten med afsjungande af psalmversen »Oss välsigna och bevara.»
Visby rådhusrätt. Ett grymt och upprörande djurplågeri var i dag föremål för rådbusrättens behandling. Svarandena i målet voro trädgårdsmästaren Olof Andersson från Skogsholm och drängen Olof Olsson från Österby. De hade en dag i sällskap åkt ut ur staden efter ett Audersson tillhörigt 4-årigt stokreatur. Då hästen, enligtsvarandenas utsago, börjat skena litet, hade Olsson hoppat ur vagnen och börjat bearbeta djuret först med pisksnärten, sedan med skaftet, tills detta gick af, hvarefter han med Anderssons begifvande tagit en öfver 1 tum grof enpåk försedd med hyvassa qvistar och med denna bearbetat djuret tills det segnade ned och var blodigt öfver hela ryggen. De erkände i hufyudsak, hvad som lades dem till last. De nekade för att ha varit druckna, Hästen hade dock ej tagit någon skada, menade de. För vittnens hörande erhöll allmänna åklagaren uppskof.
För samma brott, ehuru af lindrigare art, dömdes hemmansägarea Oiof Olsson, Nybingels i Gothem, att böta 30 kronor. Han hade till körsel begagnat två hästar, som voro såriga i lokstaden.
För fylleri och oljud på öppen gata, tillställande af folksamling o. s. v. dömdesi dag skoarbetaren J. V. Jansson och arbetskarlen K. J. Smitterlöf att böta, den förre 20, den senare 10 kronor.
Brigg Svante, kapten Stenberg, på väg från Söderhamn till Brake i Oldenburg med trälast passerade i går förmiddag här utanför. — Skeppet Moya, kapten Högberg, utklarerade 17 d:s från Sundsvall till Gee stemiinde med trälast. — Skonerten Mauritz, kapten J. A. Augustson, hvilken utklarerade och mönstrade i Vestervik 23 och afseglade 24 Maj från Verkebäck med staden Wismar såsom destinationsort, har 2 Juni förlist och blifvit totalt vrak. Ur sjöförklaringen meddela vi. Kl. 8 på aftonen 1 Juni sprang skutan läck hvarför vi började att länsa, kl. 9 e.m. gick gaffelfocken, kl. 10 inträdde storm med hög sjö och ingen läns kunde erhållas, ehuru pumpea gick hela tiden. Gaffelfocken gick och vi kunde ej klara oss för sjön, utan måste sätta till märsseglet, under det vattnet irammet ökades, så att vi ej hade någon styrmakt, enär skutan troligen var full af vatten, ty hon ville hvarken stå eller styra. Pumpen gick, vi firade märsseglet, men intet hbjelpte. Kl. 12. syntes en ångare rätt förut och kort efter kantrade skutan. Manskapet var nu utsatt för fara att drunkna, I denna svåra belägenhet kom en annan ångare i sigte, och till denna ropades och signalerades om hjelp dock utan resultat. Efter att hafva tillbragt två långa timmar i denna förfärliga belägenhet reste skutan sig på kölen, sedan en del af lasten gått öfver bord. Ställningen var äfven nu mycket svår, ty sjön gick hög ochriggen, som stod qvar, ehuru masterna bräckts af vid däcket, slängde åt alla håll. I dagningen märktes, att allt löst om bord var borta samt att kajutan var sönderslagen och dess innehåll af proviant och kläder var öfver bord. Vid 6-tiden på morgonen varseblet man oss från land, då bud genast sändes till räddnings apparaten. På stranden stod mycket folk, men ingen kunde komma oss till bjelp till följd af den höga sjön; två fruktlösa försök gjordes. Omsider kom skutan närmare land, då fem man gåfvo sig i en båt och lyckades berga oss efter stora svårigheter. Fartyget har blifvit vrak på tyska kusten. — Enligt telegram från Ritzaus byrå har en från Östersjön kommande ångare, tillhörande Wilson & C:o i Hull, grundstött på sydpynten af Amager. — Angående ångaren Juana Nancys bergning, hvilken redan omtalats, lemnas nu följande närmare detaljer: Den 12 Maj utsände borgmästaren K. Nylander bergningsmansksp under befäl af kapten A. Dahlstedt för att uppsöka och om möjligt till säker hamn införa det af is blockerade fartyget. Den 14 kl. half 4 e. m. uppnåddes fartyget af manskapet, som vandrat på is i 13 timmar och passerat två »råkar», hvaraf dep ena af omkring 1 kilometers bredd. Manskapet eskorterades af 13 sälfångare. Medhafd proviant, segelduk, tross, plåtar jämte öfriga materialier, afsedda för fartygets iståndsättande, fortskaffades i en större och två mindre å slädar fastbundna båtar. Färden öfver isen skedde från Suni udde i Pyhäjoki. Vid räddningsexpeditionens ankomst befans maskineriet vara i hög grad ramponeradt. Äfven i öfrigt kunde öfverallt skönjas omilda spår af den stränga vintern. Efter 10 dygns hårdt arbete kunde emellertid det budskap meddelas till land, att maskineriet med försigtighet kuude användas, sedan det blifvit provisoriskt iståndsatt af medföljande maskinist. Rigg och skeppets tillstånd i öfrigt voro efter omständigheterna tillfredställande. Förbindelse med land underhölls genom en djerfsälfångare, sor två gånger sändes till fartyget för att efterhöra, huruvida allt var klart ombord. Efter att ångaren allt sedan Januari månad hade legat fast i en väldig isflake och drifvit fram och tillbaka i trakten af Ulkokalla fyrbåk, anlände dykeribolaget Neptuas ångare Hermes till fartygets närmaste granskap den 31 Maj samt orbjöd detsamma assistens, hvilken dock afböjdes af särskilda orsaker, då någon öfverhängande fara för fartyg och manskap ej vore att förutse, enär de täta ismassorna redan börjat skingra sig och stora råkar här och der uppstått. Den 5 på morgonen, efter hållet skeppsråd, beslöts försöka uppnå Gamla Karleby hamn, och efter att fartyget kl. 7 på morgonen satt sig i rörelse, inkom det samma lyckligt och väl samma dag kl. 3 e, m. till Yxpila hamn.
som både i fredags och i går konserterade härstädes i goodtemplarsalen för en talrik, tacksam publik, afreste med Rurik igår afton till Libau. Det torde vara utom all fråga, att Luttemanska qvartettens prestationer tillfredställa äfven mycket högt gående anspråk i den konstart, hvars utöfvare sångarne äro. Ty en mera till ett harmoniskt helt smältande sammansjungning, en på samma gång finare och osöktare nyansering kan man näppeligen få höra. Intet famlande i ansatsen, ingen ansträngning — allt gick lekande lätt. Rosterna voro alla vackra och klangfulla. En mera djup och fallödig andra bas än den qvartetten förfogade öfver torde man få leta efter. Programmet för konserterna var valdt med omsorg och smak. Det från andra platser så mycket omtalade numret Piano vien amore af Seyfried förfelade icke heller här att göra verkan. Det är en ganska egendomlig sångkomposition, långt svårare än vanliga qvartettstycken. Som Luttemanska qvartetten utförde den får man ej undra på att den begärdes dacapo. Såväl vid fredagens som söndagens konsert var bifallet mycket lifligt, och sångarne voro artiga nog att bjuda på ett par extranummer.
har sett sina in komster under år 1887 något ökade mot 1886, eburu blott med några hundra kronor. År 1882 med den svåra Februaristormen har annars varit bolagets bästa år med anledniog af den skogsafverkning som då ägde rum. Å andra sidan växa utgifterna, banan är iår 10 år gammal, och reparationer å såväl fast som rullande materiel kräfvas i ökad grad. Det kan ha sitt intresse att se en jämförande öfversigt af utgifter och inkomster (ören oräknade) för de senaste sex åren:
Jernvägens inkomster under år 1887 ha såsom nyss antydts belöpt sig till kr. 72,473:44, hvilket med kr. 772 41 öre öfverstiger iokomsterna för år 1886. Utgifterna för banans driftkostnader och underhåll hafva deremot med kr. 5417 26 öre öfverstigit samma utgifter för år 1886 och behållningen af årets trafik utgör endast kr. 16,952 11 öre, emot kr. 21,596 96 öre näst föregående året, hvilket synes härröra deraf att underhållet af banan och deras materiel under år 1887 medfört ökade kostnader. Bolagets reserverade medel, hvilka årligen minskats, medels gäldande af ränta och amortering å statslånet, enär ej behållningarne af trafiken dertill lemnat nödiga medel, utgjorde vid 1887 års beslut endast kr. 13,279, 81 öre. Det torde väl svårligen, anse revisorerna, kunna be: räknas att trafikinkomsterna numera infågon nämnvärd grad skola komma att ökas utöfver de resultat, de senare åren lemnat, hvaremot man med tämlig visshet torde kunna förutse, att utgifterna för banans underhåll och nödiga reparationer, under den närmaste framtiden åtminstone, ej komma att minskas. Det vill således synas, såsom om den tidpunkt ej vore aflägsen, då svårighet torde uppstå för bolaget att, såsom hittills, fullgöra den bolaget årligen ållggande ränte- och amorteringsliqvid & statsiånet. Då bolagets ställning följaktligen kräfver, att alla möjliga besparingar varda iakttagna, hemställa revisorerna — utan att dock ingå i några detaljörade förslag — huruvida ej kostnaderna för banans adminstration skulle kunna i någon mån nedbringas. En afskrifning å jernvägsbygnadens bokförda värde af 20 procent med kr 25,194 99 öre har vid 1887 års bokslut blifvit verkstäld, emot hvilken åtgärd revisorerna för sin del ej hafva något att erinra.
