Norra Gotland, 8 Dec.
Iakttag nödig försigtighet
vid handterandet af hackelse- och andra maskiner!
Häromdagen råkade en tjänstedräng å Kyllej i Helvi att vid arbstet med hackelseskärning få venstra handens tumme emellan veafven och lådan å maskinen med den följd, att allv skinn och kött bokstafligen slets från benet å tummen; af smärta och blodförlust föll den olycklige i vanmakt, i hvilket tillstånd han en stund efter fans af pigan på stället.
Stormen.
Under samtal mel personer, bande vid kusten, om stormen, som rasade här den förra månaden, sade de sig ej kunna minnas en dylik storm; de påstå denne var svårare än Novemberstormen den 13 och 14 år 1872. Som ett exempel på den förstes styrka kan vämnas att många halmstackar blefvo förda långa vägstycken, derunder mötande vägfarande, som på så sätt hindrades i sin resa. På ett ställe fattada vinden i en under ett skjul stående vagn och förde den ett långt stycke med sig. I hafsvikarne var vattnet som i en kokande gryta, och närliggande holmar voro omöjliga att skönja för, det yrväder af vattenpartiklar, som stormen uppdref. Ramponerade tak, kullblåsta gärdesgårdar oci afbrutna träd bära öfverallt vittne om stormens raseri.
Drunknad.
I lördags 1 Dec. eller fredags 30 Nov. passerade jakten Adolf från Slite, förd af styrman O. Ahnqvist, då den sorgliga händelsen inträffade, att bästemannen Berg gick öfver bord och omkom. Han hade en god stund hållit s\’g uppe; utan att kuuna lemna någon bjelp måste de ombord qvarvarande 2 männen se den nödstälde försvinna. Den omkomne var gift.
Vraket efter å Rute Misslauper strandade norska barkskeppet »Alfen> inropades i gå å auktion af Neptunbolaget för ett pris a 300 kr.; af samma bolag inropades i vraket varande och i land bergad last för omkring 2.000 kr.
Det minsta »krypin»,
som funnits här på norra Gotland, har nu försvunnit från sin plats, i det att ägarinnan till detsamma låtit ändra om det. Den bostad jag menar, upptar en yta af omkring 16—20 qv.-fot och var ej högre under takåsen än att man godt kunde stående på golfvet, nå den med handen. Intet loft fans der förut.
Maken till na nämda bostad var till fionandes för några år tillbaka någonstädes vid vägen, som går till Visby från Fårösund. I denna bygnad bodde då en broder till en rik och mäktig man, hvars bostad var ett slott mot (RR kurra. Så olika kunna ödets lotter alla.
I ett hyble
i en socken vid ofvan nämda väg bor en qvinna, som — litet smått idiot har en egen vurm för får. Ej ägande en bit jord, på hvilken hon kan ha sommarbete till något djur eller få vivterfoder till dém, föder hon mellan 8—12 får, som om vintern instäugas i ena ändan af bostaden och om sommaren få gå på gatbrinkarne eller hänvisas att genom bästa öppaing på någon gärdesgård söka gig föda på klöfvervallar och iärgarne; blir hon tillsagd att derifrån borttaga sina kreatur, är hennes tal alltid: »di olyckliga kräkän, nå ha di kummi in igär, hva ska\’ man göre bi dem da, så här ska ja ränna u ha ett evinnerlit bestyr» o. s. v., oaktadt hon sjelf gifvit dem anvisnirg på bästa stället att komma in. Att slagta ner någon af dem kan hon på intet. vilkor; derför ock, om någon vill köp: något får af henne, så får han det, endast mot löfte att aldrig slagta det. — G>nom samma dörr gå både qvinnan och djuren ut och in, de sistnämda genom hennes rum till sitt. Det är rent af vämjeligt att komma in för hennes dörr. Genom två små blyinfattade fönster kommer dagern in i rummet, der ett höns vanligen stoltserar i sängen eller på bordet, katten i spisen; matvaror, kokkäri och några tå gångkläder ligga huller om buller på stolarae eller under sängen och bordet.
På hvad sätt hon får foder till sina djur, är nästan en gåta; det oaktadt äro de vid godt hull. Es idiot — till yrket lappskomakare — har hon äfven boande hos sig.
På tal om elände
får jag ej underläta att omtala ett fall, men af helt annat slag, och der menniskobjertat måste känna sig beklämdt. Å Lärbro sockens fattiggård bor en f. d. båtsman Walla, hvars verkliga namn är Nygren, med familj. Bland en talrik barneskara hatva de tvänhe söner, som af försynen blifvit så vanlottade som möjligt. Den äldste af dem — omkring 30 år gammal — är född blind och för öfrigt krymfling. Dag ut och dag in sitter ban på en stol, hållande i händerna en sten, som genom gnidning mellan dem blifvit helt och hållet blanksliten, oroligt vaggande med hufvudet under ett beständigt mumlande.
Den yngste af dem, omkring 27 är gammal, har ständigt sin plats vid kakelugnen; kan är också blind men på samma gång döfstum och äger ingen tillstymmelse till förstånd; noder evängningar med kroppen och vridning med hufvudet iramstöter han ett läte, liknande vissa djurs stönande och qvidande. Kol, kalk, sten, eller hvad han får fatt i, för han till muupen, tuggar och sväljer det.
Här är ett fålt för den menskliga barmhertigheten ått ingripa. — I vårt land finnas många stiftelser och inrättningar för den lidande menskligheten, Då mensklig skröp\’ighet och eläuvde äro vilkoren för inträde på dasaa anstalter, så äro väl ofvan nämda varelser mer än någon annan berättigade dertill, för att få en passande vård, hvaraf de nu äro i saknad, tillföljd af föräldrarnes fattigdom.
En friplats på Gotlands sjukhem fiunes, s.m vi se af en annons i Gotlands Allebanda, ledig; för den ena af Nygrens vanlottade söner Sue detta vara ett tillfälle tå en passande vård.
Biten
i högra handen, som nog en längre tid blir oförmögen till arbete, blef en person i Stenkyrka i förra veckan. Djuret, som alltid visat sig folkilsket, nedsköts samma dag, olyckan skedde.
Försäkra kreaturen!
För en tid sedan förlorade en arbetare sin enda häst. I dagarne kringgår lista för tecknande af bidrag till en ny, enär det döda djuret som vanligt var oförsäkradt.
Jämlikt med hvad vi gjort en gång förr, anhålles det djurförsäkringsbolaget ville en gång i månaden t. ex. i tidningen tillkännagitva priset på försäkringar. Man fruktar vanligen det är för dyrt och vågar derför ej försäkra.
Gotlands Allehanda
Måndagen 10 December 1888
N:r 99