Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Från Stockholm med Tjelvar 2 Dec., löjtnant Myhrman, hrr Norrby, Löthberg, Heitman, Strömberg, Pettersson, Vestring, Pettersson, Ehrenström, Björkegren, Pettersson, Segerberg, Hallberg, Johnsson, Cramér, Pettersson, Nicander. — Med Gotland 3 Dec.: redaktör Jeurling.
Gotlands Allehanda
Måndagen 3 December 1888
N:r 97
Visby rådhusrätt.
För felaktig märkrulla hade tullkontrollören Fr. Hagström å tjenstens vägnar instämt kapten Rundblom på Tjelvar. Det gälde några säckar frö till handl. Schenholm, Svaranden erkände. Han dömdes att böta 20 kronor.
För fylleri och förargelseväckande beteende dömdes urmakaren Erik Vilhelm Sandström att böta sammanlagdt 20 kronor.
För snatteri dömdes hustru Johapna Charotta Björklund från Lilla Vede i Follingbo latt böta 25 kronor. Hon hade intie hos skomakaren J. R. Johansson tillgripit ett par resårkängor värda 8 kronor, hvilka dock återlemnats.
Till god man för omyndige John och Henrik Nygren utsåg rådhusrätten i dag kapten C. Romin.
Gotlands Allehanda
Måndagen 3 December 1888
N:r 97
Rone, 30 November.
Burskretsen
har haft möte i Rone skolhus. Sedan mötet öppnats på öfligt sätt, gåfvos tvänne lektioner, nämligen i bibl. historia af skoll. O. N. Lindgren, Burs, och i åskådningsöfningar af lärarinnan Ottilia Cederlund, Ronehamn. — Såsom diskussionsämnen hade nppstälts två frågor:
1:o »Äro sg, k, blindkartor oundgängliga åskådningsmateriel vid den geografiska undervisningen?» och
2:o »Är det till något gagn för hem och skola, att Folkskolestadgans 51 paragraf angående skoltvånget strängt tillämpas?»
Bägge frågorna inleddes af skoll; K. Qviberg, Garda. Efter en liflig öfverläggning antogs såsom svar på första frågan följande resolution:
»Blindkartor äro visserligen icke oundgängliga, men väl nyttiga såsom atgörande ett medel, hvarigenom barnets uppmärksamhet sporras och dess iaktagelseförmåga och lokalsinne öfvas.»
Såsom svar på den andra frågan antogs den deröfver förda diskussionen, af hvilken hufvudsakligen framgick, att de i paragrafen nämda förberedande åtgärderna, varning dels af skolrådets ordförande, dels af hela skolrådet äfvensom förhörs anställande med de barn, som föregifvas erhålla undervisning i hemmen, borde tillämpas så strängt som möjligt. Nyttigt ansågs äfven vara, att föräldrarne gjordes uppmärksamma på lagens innehåll, emedan mångas pliktkänsla rörande deras barns skolgång derigenom skulle väckas, Äfvenledes borde man låta sig vara angeläget, att män, som verkligen intresserade sig för skolan, invaldes i skolrådet, samt att föräldramöten anordnades. Men äfven paragrafens sista stadgande, barnens skiljande från föräldrarne, ansågs böra vinna tillämpning, dels emedan detta stadgande såsom varande lag borde efterföljas, dels emedan gent emot tredskan hos en del föräldrar som mera se på sin egen tillfälliga fördel än på sina barns bästa och gent emot hvilka barnens rätt bör skyddas, ingen annan åtgärd bjelper, och dels emedan det på många skulle verka helsosamt att i detta fall se verkan af lagens stränghet. Dock borde denna sista åtgärd vidtagas blott i yttersta nödfall; ty om paragrafen i denna del strängt tillämpades, uppstoda lätt afvoghet från föräldrarnes sida mot skolan, hvarjämte kommunerna finge underhålla i skolan en mängd barn af mindre bemedlade föräldrar.
Beslut fattades att ett möte skall hållas i början af hvarje termin.
Ejsta, 1 Dec.
På ett sorgligt sätt, men länge väntadt, har en person från en grannsocken härstädes fått sluta sina dagar. Mannen, hvars lefnadshistoria är den mest skiftesrika, har i åratal varit en vidt omkring både känd och stundom erkänd »kreatursdoktor». Efter det han för omkring 12-15 år sedan återkommit från det bekanta mormonlandet i vestern, har han bott ensam i en af honom uppförd bygnad, kring hvilken han på ett talande sätt sökt visa, hvad en smula företagsamhet i planteringsväg kan åstadkomma, äfven på en kal backe. Här har han, utan någon qvinlig hjelp, lefvatuteslutande för sig ock sitt yrke, som, utom ofvan antydda, bestått i snickari- och bygnadsarbete. Om detta är ej så mycket att säga, om ej att det är efterföljansvärdt, men det hela för genom slutet en sorglig prägel. För ett par dagar sedan, efter att han dagen förut varit frisk och kry, fanno några bans i närheten boende anhöriga, honom — liggande död i sin säng, sannolikt ett offer för det fludium för hvilket så många falla offer.
Gotlands Allehanda
Måndagen 3 December 1888
N:r 97
har begärts af kandidat B. A. Finell i Saadsvall, hvilken söker den lediga adjunktsbefattningen vid härvarande läroverk.
Gotlands Allehanda
Måndagen 3 December 1888
N:r 97
Skeppet »Meridian», kapten Ekelund, inkom i fredags till Savannah, U. S., från Panta Lara, för att lasta på Buenos Ayres Allt väl ombord.
— En bergningshistoria omtalas sålunda i S. D. S.: I onsdags vid middagstiden inkom till Malmö galeasen »Peter», hemmahörande i Barth och på resa från Aalborg till Stralsund i barlast. Galeasen hade på natten blifvit öfverseglad söder om Dragörs fyrskepp af en dansk brigg, på hvilken galeasens kapten, W. Moritz, och hans två besättningskarlar upptogos. Galeasen hade nämligea fått en svår stöt, så att hela förriggen ramponerats och man fruktade att fartyget skulle gå till botten. Emellertid signalerades £rån briggen efter lots från Dragör, sedan kapten M. upptäckt att hans fartyg ännu flöt, för att han med lotsernas tillbjelp ånyo skulle komma i besittning af skutan. Då lotsbåten anlände och dess besättving fick veta hvarom frågan var, lemnade den dock helt enkelt kaptenen och hans besättning åt sitt öde samt seglade till den öfvergifna galeasen och tog den som goå pris. Enär babords förvant var afbräckt, blefvo lotsarne tvungna att fortsätta den kärs fartyget hade och inkommo derför hit med sitt byte. Kapten Moritz och hans besättningskarlar lyckades slutligen få hyra en fiskarebåt, som förde dem hit, dit de anlände ett par timmar efter galeasen.
— Briggen Heldine, kapten Abraham Hansen, hemma i Sandefjord, på resa från Lovisa med trälast, har med båda masterna kapade i onsdags inbergats till Resö af koster- lotsar.
Gotlands Allehanda
Måndagen 3 December 1888
N:r 97
Inkomna fartyg: Till Visby: 28 Nov., brigg Cuba, Ståhle, Hull, Stenkol (vinddrifvare).
Utgångna: Från Visby: 30 Nov., jakt Josefina, Paxon, Klinte, trävaror.
Gotlands Allehanda
Fredagen 30 November 1888
N:r 96
Länsfängelset.
Slutransakning har i dag hå\’lits med för förfalskning häktade K. J. Löfqvist från Hägvide i Lärbro. I skrifvelse förklarade målsägarne, att de aldrig gifvit Löfqvist i uppdrag hembära deras bref, och den tilltalade sjelf medgaf att något löfte hade han ej haft, men det hade brukats så. Såväl åklagaren som svaranden öfverlemnade målet och dömdes Löfqvist för förfalskningarne och undaphållande af andras bref till 3 år 6 måRE straffarbete samt 6 års vanfräjd derutöfver.
Södra häradsrätten.
För skogsåverkan hade hemmansägaren Lars Nyman från Bockes i Fröjel instämt hemmansägaren Jakob Pettersson derstädes, men sedan återtagit sitt yrkande. Häradsrätten lät bero härvid, men som svaranden erkänt att han olofligt afverkat och bort\’ört från kärandens skog ved, balkar, slipers och stängselvirke, dömdes han att ersätta detta med 20 kronor samt utgifva kärandens kostnader i målet.
För barnuppfostringsbidrag hade pigan Jakobina Gardelin från Tiffride i Stånga instämt båtsmannen Johan Käck. Svaranden ålades edgång.
För egenmäktigt förfarande hade skolläraren A. Lingström i Klinte i egenskap af syssloman i aflidne hemmansägaren Oskar Jakobssons från Gustafs i Fröjel konkurs instämt hemmansägarne Gustaf Larsson från Alstäde och Lars Nyman från Bockes i Fröjel. Mot den förre hade ej talan fullföljts. Men som Nyman erkänt, att, sedan Oskar Jakobsson genom förskrifning såsom säkerhet för borgen, som Niklas Nymander och Gustaf Larsson iklädt sig å en af Oskar Jakobson till Oskar Pettersson från Gustafs utgifven skuldsedel lemnat ett par draghästar, en kooch en qviga, hvilken förblifvit i Jacobssons vård samt efter Nymanders död dennes och Nymans fader såsom ende arftagare jämte i Gustaf Larsson inlöst förbindelsen, Nyman och Gustaf Larsson i April månad detta år, trots förbud af O.
Jacobssons moder tagit och bortfört Nymans en häst värd 20 kr. och en ko värd 40 kronor, dömde häradsrätten Nyman för det han egenmäktigt skilt annan vid dot han innehar att böta 25 kronor och att ersätta eller återetälla de bortförda kreaturen samt att betala Lingströms rättegångskostnader.
För olofligt begagnande af hästar och vagn tillhöriga Jakob Petter Pettersson, Sibbjens i Vamlingbo, dömdes drängen Johan Nyström från Vamlingbo prestgård att böta 5 kronor.
För misshandel dömdes skomakaren Oskar Jakobsson från Lavide att böta 25 kronor.
Han hade 5 Sept. detta år å allmänna landsvägen vid Hemse i berusadt tillstånd tilldelat Karl Ekström från Hallvide i Eke en spark på benet och ett slag för munnen.
Faststält har hofrätten södra häradsrättens utslag, hvarigenom handlanden Oskar Bokström i Hemse ålades att med ed fria sig från att vara fader till ett af ogifta Johanna Jakobsson framfödt barn och öfver hvilket utslag Bokström besvärat sig.
Norra häradsrätten.
För olofligt afvikande ur tjenst dömdes pigan Hilda Friberg, Vestöös i Hall, att böta lönens halfva belopp, 24 kronor.
Tagit oloflig väg öfver en mark kallad Vikemyr, tillnörigt hemmanet Vika i Boge, och detta så att marken tagit skada, dömdes bemmansägaren Olof Bogren att böta 5 kronor och Josefina Ahlberg 10 kronor.
För olofligt tillarepp var Maria Lind från Lilla Vellarfve i Roma instämd. Då åklagaren ej kunnat lagligen styrka förbrytelsen, kunde Lind ej fällas till ansvar.
Till tio kronors böter dömdes hemmansägaen A. P. Björkander, Björkarfve i Björke enär han låtit under en längre tid sina kreatur beta på frånskiftad mark. Likaledes fick han lemna 10 kronors ersättning för betet.
Till edgång dömde häradsrätten hemmansägaren Alfred Holmberg, Ytlings i Bro, hvilken instämts för barnuppfostringsbidrag af ogifta Augusta Elander, men nekat för faderskapet.
För ärekränkning dömdes hemmansägaren Oskar Nyström, Hellvigs i Fole att böta 25 kronor. Han hade beskylt arbetaren Johan Östergrens hustru Elisabst Östergren för att ha mjölkat svarandens i bet gående kreatur.
Gotlands Allehanda
Fredagen 30 November 1888
N:r 96
Södra Gotland, 29 November.
Borttappadt barn. Eu högst ovanlig händelse tilldrog sig för någon tid sedan i Öja socken. Vid en gård skulle en nyss född verldsmedborgare, erhå!la dop, hvarför slägtingar och vänner inbjödos att deltaga i aäten, som skulle försiggå i kyrkan, dit man ockeå färdades, åkande. Allt gick lyckligt och väl, tills man kom på hemvägen, då man helt plötsligt saknade ingen mer och ingen mindre, än sjelfva barnet som nyss erhållit dopet. Allmän uppståndelse, naturligtvis. Kuddar, sjalar och kläder, hvarmed den lille var ombonad, genomsöktes, men förgäfves. Den qvinna åt hvilken var anförtrodd vården om barnet, var nära att svimma af ångest och förskräckelse öfver missödet. Ändtligen anlände en skjuts som kört efter, och nu blef det upplyst att barnet fans, friskt och oskadadt i deras ägo; de hade bokstafligen hittat den lilla på landsvägen, och sedan i sina egna kläder insvept barnet.
På tal om barndvp, rann mig justi minnet en liten episod från ett sådant i Hamra s0cken. Gästerna voro församlade, en i huset nära beslägtad qvinna tog barnet, och så bar det i väg till kyrkan. Dopförrättaren började och kommen till det ställe der sjelfva dophandlingen skulle försiggå, frågade han qvinnan hvad barnet skulle heta? Hon framlemnade nu till presten ea papperslapp hvarpå stod skrifvet ungefärligen så här: Y. — har betalt sin skuld kronor — som härmed qvittes af ett. Pastorn upplyste nu om misstaget, och framstälde ånyo sin fråga till qvinnan, som stod der slagen med häprad. Lyckligtvis befann sig någon i sällskapet (föräldrarne till barnet voro ej närvarande) som hade hört namnet. Misstaget med namnsedeln hade uppstått derigenom att denna som varit lagd i ett öppet fönster, bade förts derifrån af vinden, och när afresan till kyrkan skulle äga rum, fick man tag i qvittot i stället.
Hastigt dödsfall.
Ena arbetarehustru från en socken på sydöstra Gotland afled för några dagar sedan mycket hastigt. Hon satt nämligen till bords i sällskap med, — bland andra sin broder som var på besök, och hade nyss slutat sin måltid, då hon efter att hafva tackat Gud för mat, vände sig, sittande på stolen, ifrån bordet och föll med detsamma medvetslös till golfvet. Kort derefter var hon ett lik. Den aflidnas man befinner sig i Amerika, och hon var hemma och skötte jorden, med tre små barn vid sin sida.
Hård orkanlik storm,
i tisdags förorsakade åtskilliga oordningar bland fiskarebåtar o. d. som slungades flere famnar från sina platser och sönderbrötos; gärdesgårder, på hela sträckor, jämnades med marken, tegelpannor, fönsterruter m. m. susade stundtals i luften, till stor fara för dem som voro i närheten. Fartygen på sjön länsade allt hvad skoten höllo.
Vamlingbo, 29 Nov.
Ångaren »Eskdale». En del af lasten efter denna ångare har nu flutit i land och bergats af kustbefolkningen, emot en ersättning af 25 procent af det bergades värde, Stora staplar af plank och bräder, ligga nu långs sjöstranden i vrakets närhet, hvilket ser tämligen förmöget» ut i denna skogfattiga trakt. Detta bergningsarbete har fortgått alltsedan sistlidne fredag med en arbetstyrka af 50—100 man och deröfver hvarje dag. Förskeppet, som ännu qvarstår på grundet, har af den hårda blåsten vräkts närmare land. Lasten i förrammet qvarligger ännu då detta skrifves, och tros ej komma derifrån förrän vraket går i spillror, så hårdt sitter den sammanbonad, Akterskeppet, ligger ett godt stycke derifrån, sjunket, men synes dock i vattenytan till någon del. — Ombord, vid strandningstillfället, befuano sig äfven ett parti lefvande gäss och ankor samt fyra stycken kättor. Af de sistnämda voro tvänne qvar å vraket tills i går, då de af kustbor hämtades i land.
Gotlands Allehanda
Fredagen 30 November 1888
N:r 96
Från Stockholm med »Visby» 30 Nov.: hr Lindström; fröken Hallongren samt 4 däckspassagerare.
Gotlands Allehanda
Fredagen 30 November 1888
N:r 96
Gust. Andersin.
(Ur finska tidn. »Wasabladet».)
Under en flat stenhäll å Wisby begrafningsplats hvilar stoftet af kapten Gust. Abr. Åudersin, Om den aflidne, som var född finne, innehåller havs egenhändigt »den 10:de Martii 1818» i Wisby upprättade tjensteförteckning pågra data, förtjenta törhända att tagas vara på. Förteckningen, som är uppgjord med kolummer och all vederbörlig formalitet, är af följande innehåll:
»Tjenste Förteckning
För Undertecknad Tyg Officer vid Gottlauds Natjonal Beväring med Capitains Namn, heder och värdighet. Innehafvande Grad, I Regementet: Tygofficer med Capit:s namn heder och värdigh. I Armen: Löjtnant. Innehafvande Lön eller Indelning: Tyg Officers arvode.
Namn — Gustaf Andersin, Födelse år 1784 den 18 Januarii, börjat Tjenstgörningen som Uuader Officer — 1801 Den 13 Junii, Börjat Tjensgöringen som officer — 1804 den 9 October, Sista Fallmagts Datum — I Regementet : Den 27 aug. 1816, I Arméen: 1810 den 1 Maij. Aunotatjoner: Examens och Fullmagts Datum — 1791 den 12:te Martii inskrifven till Wolontaire vid f. d. kong. Carelska Dragone Regemente 1801 den 18:de Junii befordrad till Corporal med Sergeants Caractaire vid ofvannemhde Regemente. 1804 den 9:de October i nåder utnemnd till Under Löjtn: vid för d: kong: Savolax Jägare Regemente. 1810 den 1:sta Maij i nåder Betordad till Löjtnant i Armen. 1810 den 19 Junii erhållit Transport på kong: Wermelands Fält Jägare Bataillon. 1812 den 3:die Martiil erhållit kong: Maijst:s nådiga — Trauspor: på att vara Första Löjtnant vid kong: Wermelands Jägare Regem:te och sedermera i slutet af året på Underdånig begäran erhållit afsked från ofvahnemnde Regemente med Capitains namn, heder och värdighet — 1816 Den 27 Augusti i nåder förordnad till TygOificer vid Gottlands Natjonal Beväring. Tjenste Förrättningar: Bövistat 1808 och 1809 årens Fälttåg emot Rysland, hvarunder varit med i följande Affairer: 1808. Den 11:te Martii vid Leppävirda kyrkoby och Carlvik, den 17:de Martii vid Idensalmi och Toifvola, den 27 Aprill vid Revolax Kyrkoby; den 12:te Julii en Chermitzel vid Kauhajoki; Den 14:de Julli Affairen vid Lappo, för hvilken jag erhöll tapperhets medaille af guld; Den 17 Augusti Affairen vid Allavo; Dan 31 Augustii affairen vid Ruona, hvilken affaire äfven fortfor den 1:sta September; Den 2:dra September vid Salmis; Den 10 September vid Ylistaro; Den 14 September vid Oravais; Den 27 October vid Idensalmi kyrkoby. 1809. Den 21 Martti affairen vid Holmö; Den 5:te Julii vid Hörnefors; Den 21 Augusti vid Umeå Elf.
Gust. Andersin,»
Samme man har efterlemnat en »Journal förd Under Fälttåget 1808 af Gust. Andersin», numera under n:r 1,346 tillhörig Gotlands Fornsal, som erhållit den samma af Audersins systerson d:r P. A, Säve, Journalen, som omfattar både 1808 och 1809 års händelser, är ett slags dagbok deri förf. nedskrifvit hvarje dags småhändelser mera sällan en reflexion, aldrig en kritik af de betydelsefulla tilldragelser, af hvilka, förf. omgafs. Man skulle tro att förf. hela tiden rörde sig på sin hemgård, det kära Skinnari (nära St. Michel), så lugnt antecknar han huru officerarne spela boston mellan >affairerne> eller dricka >duchtigt> eller dansa på sina »skrelduser>. Om affärerna antecknar han i regeln endast när de började och när de slutade. Någon öfverblick af krigshädelserna synes han ej egt.
1808 börjar på Skinnari med änteckningen: »Måtte pjutningen af detta år framskrida i nöjen befriade från ledsamma efterföljder», och slutar i närheten af Torneå, i Laivaniemi by, der sergeant Artgilatder och förf. »voro tillsammans samt slutade efter att hafva ätit Gröten detta år 1808 glada öfver helsa himlen vare ärad och prisad derföre, Amen.»
1809 började förf. med önskan: »måtte Försynen under loppet af detta år skänka oss en lyckligare pariod än den vi ägt.» — Slutet af samma år passerar förf. på »stora Antola» och nedskrifvér med anledning derat följ: reflexion: »Försynen vare högeligen ärad för ett lyckligt slut på detta år 1809, hvars början såg så rysam ut.»
»Att nu icke allenast allestädes se Ryssar (ett folk, med hvilka man stridt och hvilka i ansBende till deras nedriga förhållande gjort sig förhatlige af alla Rodligt sinnade Svenskar) utan ru äfven vara tvungen på alla ställen tillbringa tiden med dem kunde ej annat än upväcka en faselig känsla — I synnerhet då hoppet om att blifva befriade från desga Vilddjar var ganska svagt.»
Jag tröstar mig dock med att på den ännu varande svenska jord kunna finna min föpa — Skilsmässan från Föräldrar, Slägt vänner och andta bekanta oroar en endast — Den högste förläng blott tålamod.
»Detta år 1809 är jämte ett Faseligt krig lyckligen slutadt. Dan alvisa försynen kan ju äfven på de tilkommande vara oss lika nådig. Hans godhet är stor oaktadt vi ej förtjent den minsta. Måtte vi högt derföre tacka honom och han skall visst aldrig undandraga en bjelpsam hand. Skinnari den 31 December 1809
Gust; Andersimn».
Hvad »Journalens» anteckningar i öfrigt vidkommer, torde desamma sakna historiskt värde. Ett och annat karaktäristiskt erbjuda de dock — särskildt förf:s inom parentes på dålig franska berättade kärleksäfventyr. — Häftet består af 66 tätskrifna sidor 8:o.
Ofvanstående nedskrefs af mig sommaren 1879 vid ett besök i Visby. Jag hade då dagboken i fråga till låns från nämda forneal genom dess föreståndare, den numera hädangångne bekante forskaren i Gotlands odlingshäfder doktor P. A. Säve. Denne tycktes sätta synnerligen högt värde på densamma, då han för dess utfående fordrade till och med borgen, som äfven beredvilligt erbjöds af tväune upsaliensare, filos.doktorerne Persson och Skog, hvarpå aktstycket lemaades i mina händer, Badlitvet och dåsigheten derunder jemte frånvaron af specialinsigter i 1808–09 års krigshistoria, hvilken brist törhända bragte mig att underkänna värdet af de upplysvingar aktstycket i fråga lemnar, verkade likväl i förening, att jag icke såsom min första afsigt var, kom att af detsamma taga en fullständig afskrift. Helst skulle jag hemfört klenoden och tillfälle erbjöd sig äfven efter återställandet, men då mitt namn ej var — Gottlund, skedde det ej.
Senare kom jag under årens lopp på andra tankar om anteckningarnas möjliga värde och sommaren 1887, då jag åter besökte Visby och fornsälen samt der träffade Säve, efterfrågade jag ännu en gång dagboken. Stapplande på grafvens rand, med försvagad hörsel syn och minne, hade ban svårt att få klart för sig min önskan, kände ej heller igen mig, ja tycktes ej ens erinra gig hela böken — åtminstone kan jag icke påminna mig att jag derom skulle erhållit redigt besked. Det blef dervid.
Nu tänker jag visst med min älsklingsskald Snoilsky:
Hvad kan en ruin väl vara
för tidernas yngste son!
men om verlden fortfarande har sin gång på det gamla sättet, så kunde det ej vara ur vägen att en eller annan specialist skulle kopiera häftet eller åtminstone derur utplocka det som kan vara af något intresse. För vår kulturhistoria Kunde den i alla fall erbjuda något — i de franska anteckningarna. Ty dessa äro af en rätt intim natur, ange t. o. m. i siffertal huru många baisers (kyssar) författaren och — om jag ej mins orätt — äfven hans kamrater erhöllo af de och de prestgårdsmamsellerna o. s. v.
Det är för denna orsaks skull jag härmed velat bringa till offentligheten de af mig gjorda knapphändiga anteckningarna ur häftet i fråga. Ansas.
Gotlands Allehanda
Måndagen 26 November 1888
N:r 95