Handel och Sjöfart.

Inkomna fartyg:Till Visby: 26 Nov., jakt Sälla Hoppet, Siltberg, Norrköping, barlast (vinddrifvare). — Till Slite: 18 Nov., koff Konkordia, Hejdenberg, Femern, barlast; 19 Nov., jakt Alvine, Jacobsson, Norrköping, förpassade och förpassningsfria varor. — Till Kappelshamn: 14 Nov., skonert Orädd, Viklander, Wismar, barlast; 17 Nov., ångf. Dagmar, Christophersson, från Norrköping till Königsberg i barlast (för storm); lotsångaren Ring Stockholm, storm och motvind; jakt Fremad, Hargaut, Nyköping till Hull, plankstump (för storm); skonert Favoriten Hägvall, Wismar, barlast; 18 Nov. skoaert Sofia, Hägvall, Eckersförde, barlast; 21 Nov., skonert Gustaf, Johansson, Århus, barläst 23 Nov., skonert Albion, Siltberg, Norrköping, styckegods; ångaren Visby, Falk, (förstorm). — Till Klinte: 19 Nov., skonert Lina, Pettersson, Femern, barlast; skonert Fritiof, Afvelin, Lübeck, barlast.

Utgångna: Från Slite: 20 Nov.,jakt Mathilda, Lundberg, Libau, osläckt kalk; 21 Nov., skonert Henrik, Nyström, Liibeck, trävaror. — Från Kappelshamn 15 Nov., skonert Karolina, Pettersson, Stockholm, kalk; 18 Nov., ångarne Dagmar och Ring.

Gotlands Allehanda
Måndagen 26 November 1888
N:r 95

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Om ansvar och ersättning hade handlanden Karl Lyberg å Slite instämt sjökaptenen K. F. Degerman, under yrkande att svaranden måtte åläggas ersätta käranden den förlust han lidit genom den af svaranden förda, under hans befäl förolyckade skonerten Anna, (Oiyckan, som på sin tid omtalades, skedde, som bekant, uppe i Bottniska viken i slutet af September månad). Käranden ansåg svaranden genom vårdslöshet varit vållande till olyckan, hvilket enligt en framlemnad skrift skulle framgå af den inför Lule rådhusrätt afgifna sjöförklaringen. I ersättning fordrades inalles 5,411 kr. jämterättegångskostnader.
Som svarandens ombud uppträdde auditör Envgström, hvilken bestred de af käranden gjorda påståendena, samt anhöll om uppskof för att inkomma med svaromål. Käranden anhöll att rätten måtte förordna ett par ojäfviga sakkunniga män att yt ra sig öfver sjöförklaringen, hvilket likaledes bestreds af svaranden.
Rätten förklarade sig hindrad upptaga målet till pröfning, enär den ej vore rätt forum.

Med yrkan om ersättning för några förstörda fisknät hade fiskaren O. Tofftéa, Dyple i Tofta, instämt kapten I. Wulferona å »Klintehamm». Svaranden skulle nämligen måndagen 5& dennes, då han med »Klintehamn» passerade Blåhälls fiskläge trots tillsägelsen påseglat 10 strömmingsgarn, hvilka släpades med fartyget ungefär 1/8 mil, så att 3 bletvo alldeles obrukbara och de öfriga 7 sådana, att käranden urståndsattes att under någon tid ntöfva sin näring. För de 3 näten fordrade han i ersättning 45 kronor samt 50 kronor för de förluster han lidit genom att ej kunna fiska.
Skriftligen genmälde svaranden, att han den ifrågavarande dagen ej kunde helt och hållet väja för alla fiskarbåtar, enär de voro ovanligt många. Han hade gått medstoppad maskin öfver ett par nät, båten gick 10 fot djup och fiskarena sjelf hade sagt att näten lågo 2 famnar. Han hade väl lagt märke till att intet nät medföljde båten.
Käranden bestred svaromålet och fick uppskof för att höra vittnen.

För ärekränkning hade arb. Frans Öhman instämt sin gårdsgranne tjärsmörjaren Karl Nordström med påstående att svaranden gifvit kärandens hustru sådana namn att han ej kunde upprepa dem i stämningen, men som voro de mest kränkande för en gift qvinna. Han fordrade härför 50 kronors ersättning jämte rättegångskostnader.
Svaranden medgaf att han som af kär:s hustru blifvit beskyld för osanning väl kallat henne »kona», men ej vidare, att orgier tillstäldes inne hos Öhman m. m. Båda parterna ville höra vittnen, men förmåddes slutligen efter åtskilligt gräl att öfverlemna målet. Svaranden dömdes att böta 5 kronor för ärekränkning; kärandens öfriga påståenden underkändes.

Utslag afkunnades i dag i målet mot makarne Sellberg från Stockholm, hvilka suttit häktade här för olofligt tillgrepp. Rådhusrätten frikände dem.

Ett snuskigt mål förekom i dag inför rådhusrätten mellan allmänna åklagaren, på angifvelse af sakföraren Stenmark, och sergeant Vikander, svarande, rörande hemfridsbrott, ärekränkning och våld mot person. Då målet under handläggvingen blef af den beskaffenhet att det ej rätt väl låter referera sig i en anständig tidning, nöja vi oss med att i största korthet antyda hvad som förekom.
Svarandan skulle en lördags afton ha inträngt i målsägareng bostad öfverlastad, och öfverfallit Stenmark, kallat honom med en mängd tillmälen och uppfört sig mycket våldsamt. I en längre svarsskrift bestred svaranden hvad som lades honom till last.
Som vittnen hördes vagnmakare Lindell, som händelsevis varit hos Stenmark vid ifrågavarande tillfälle, samt fru Björkegren, som bor i våningen ofvanpå. För ytterligare vittnesförhör uppsköts målet.

Gotlands Allehanda
Måndagen 26 November 1888
N:r 95

Från landsbygden.

Sundre, 22 November.
Strandning.
Sistlidre tisdags morgon 20 dennes omkring kl. 6 på morgonen blefvo ett par kustbor härstädes varse en ångare, som styrde tätt in under landet med ungefärligen ostlig kurs, och som med raketkastning och signaler med hvisselpipan gaf tillkänna att ej allt stod väl till. Kommen framåt den s. k. Noreviken i Vamlingbo törnade han plötsligt och blef stående. Da båda åskådarne, som följt fartyget långs sjöstranden, ilade nu till Neptunbolagets ombud med underrättelse om strandningenhvarefter man begaf sig ut till haveristen och och fick veta att den strandade var engelska ångaren »Eskdale», kapt. Burke på resa från Riga till England med last af plank och bräder. Kaptenen, åtföljd af maskinisten, begaf sig nu i land och till Burgsvik för att meddela sig med vederbörande. Om sjelfva förloppet, före och efter strandningen har mig berättats sålunda: Ångaren som på fredag i förra veckan varit på grund utanför Ösel med egen hjelp kommit flott, fortsatte derpå resan, alldenstund den ej var myckst läck, och således trodde man heller icke att den var skadad något allvarsamt; men då man var ungefärligen 40 min. från Hoburg, natten mellan måndagen och tisdagen, eprang skutan plötsligen läck så hårdt att alla pumpar måste sättas i verksamhet och då man såg att detta ej bjelpte, utan vattnet alltmera inträngde, sattes kurs på Hoburgs fyr, der man till följd af vindens beskaffenhet (hård vestlig blåst) lättast kunde angöra land; och då fartyget kom närmare land, fyldes det alltmer så att då grundstötningen ägde rum var detsamma vära att sjunka. Vid samma tid upphörde maskinen äfven att arbeta till följd af vattnets inverkan, som släckte elden under maskinen. Tvänne båtar sattes nu i ejön hvaruti besättningen [som bestod af 17 man] nedlade en del af sina tillhörigheter, jämte något proviant, för att vara i ordning i den händelse det skulle blifva så svårt väder att man nödgades lemna fartyget. Under dagens lopp qvarstannade dock besättningen ombord men på qvällen gingo de i land [med undantag af styrmannen] och blefvo inqvarterade vid närmaste bondgård, Nora. På onsdagsmorgon ankommo dykeribåtarne »Neptun», kapten Everlöf och »Poseidon, kapten Wiksell, till strandningsstället, den förra från Fårösund och den senare från Bergqvara. Omedelbart derefter erhöll »Neptun» order att återvända för att åtsrupptaga ett afbrutet bergningsarbete, hvaremot Poseidon under dagens lopp vidtog åtskilliga bergningsåtgärder med det strandade fartyget, hvilket arbete ännu fortgår under gynsam väderlek, då detta skrifves.
utan att man ävnu lyckats få ångaren flott, I går var äfven ett 30-tal arbetare från land sysselsatta på haveristen, och i dag är arbetsstyrkan något höjd. Länspumpning skulle i dag företagas å haveristen af Poseidon. Den strandade ångaren är pu full af vatten, och antages vara ganska allvarsamt skadad i botten.
I qväll (torsdag) hitkom Neptunbolagets ångare »Belos» och båda fartygen (»Belos» och »Poseidon») skola i natt försöka med länspumpning af haveristen — Poseidons försök i dag med puwpning har ej krönts med framgång.

Gotlands Allehanda
Fredagen 23 November 1888
N:r 94

Passagerarelista.

Från Stockholm med »Gotland» 17 Nov.: Ingeniör Arnell, predikant Johansson, brr Holmberg, Åberg, Eogström, Stenmark samt 6 däckspassagerare. — Med »Visby» 19 Nov.: hrr Pettersson, Hellman, Ohlsson, Bergbom, Vestman; fröken Gothberg samt 6 däckspassagerare.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 November 1888
N:r 93

Handel och Sjöfart.

Inkomna fartyg: Till Visby 18 Nov.: jakt Josefina, Puxon, Karlskrona, salt; jakt Bröderna, Olsson, Norrköping tegel. 19 Nov.: skonert Fru Lona, Landström, Kiel, barlast. — Till Slite: 13 Nov.: skonert Henrik, Nyström, Köbenhavn. 14 Nov.: skonert Berta, Österberg, Köbenhavn. 17 Nov. skonert Amor, Ahnqvist, Lybeck alla i barlast. — Till Klinte: 13 Nov.: skon. Lovisa, Ahlström, Rostock; skon. Karl Johan, Fisch, Holteuau; skon. Laura, Söderström, Neustadt, alla i barlast. 17 Nov.: jakt Doris, Nyman, Wismar, barlast.

Utgångan: Från Slite: 12 Nov.: galeas Vilhelm, Bergedahl, Köbenhavn via Katthammarsvik, trävaror. 14 Nov.: galeas Albertina, Viman, Libau, osläckt kalk. — Från Katthammarsvik: 16 Nov.: galeas Vilhelm, Bergedahl, Köbenhavn, trävaror.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 November 1888
N:r 93

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Skilsmässa begärde i har hustru Lotten Vikander från sin man sergeant J. P. Vikander. Kärandens ombud var sakföraren Stenmark; svaranden hade infunuit sig personligen. Stämningen innehöll, såsom grund för ansökan det stridiga förhållande som länge rådt makarne emellan och som ej trots såväl pastors som kyrkoråds varningar blifvit bättre. Hustru Vikander yrkade att få behålla hos sig makarnes två barn samt att Vikander skulle åläggas bidraga till deras uppehälle.
Svaranden: Då detta mål har ett visst sammanhang med ett mot min hustru vid Stockholms rådhusrätt anhängiggjordt af den art, att det måste behandlas inom slutna dörrar, får jag vördsamt anhålla, att så äfven sker med detta mål, enär jag nödgas framdraga omständigheter, som ej lämpa sig för en större allmänhet, Borgmästaren. Här kan endast komma i fråga att behandla målet i hvad detrör stämningen och den innehåller intet af den art, att svarandens anhållan kan bifallas, utan får svaranden hålla sig till hvad här är fråga om.
Svaranden: Hvad då oenigheten i äktenskapet angår, har min hustru under fyra års tid gång på gång under längre eller kortare tid mot mitt begifvaude öfvergifvit hem och familj och vistats dels i Norrköping och Oskarshamn, dels i Stockholm; huru hon der föfhållit sig, torde framgå af det ofvan nämda målet för äktenskapsbrott. Bland vänner och beskyddare har hon haft en som heter Sondell.
Borgmästaren: Detta hör ej alls hit.
Svaranden: Jag anser mig böra utreda orsakerna till oenigheten ; nog af, hon har varit tilltalad för sedlighetsbrott i Stockholm.
Käranden: Jag bestrider att hustru Vikander mot mannens vilja öfvergifvit honom; likaledes bestrider jag beskyllningen för äktenskapsbrott, enär hon af rådhusrätten blef frikänd, Svaranden: Ja, emedan hon visste att i detta fall fordras det två vittnen för fällande och hon var nog klok laga att inga sådana funnos. Föröfrigt får jag tillägga att stämningen här i detta mål ej är undertecknad af min hustru utan af hr Stenmark — nå det fäster iag mig egentligen icke vid — men hr Stenmark har stått i ett mycket intimt förhållande till henne.
Käranden: Jag yrkar ansvar å Vikander för detta påstående.
Svaranden: Jag ger gerna mitt samtycke till skilsmässan, endast beklagande att den ej kommit till stånd för länge sedan. Deremot bestrider jag yrkandet angående barnen; dem vill jag behålla och uppfostra till hederliga menniskor; likaledes bestrider jag allt understöd, ty min hustru har visat att hon kan förtjena mera än jag, som endast har 300 kronors lön.
Kärandeombudet visade nu officielt intyg på att svarandens inkomster nästlidet år uppgått till 1,055 kronor, men svaranden genmälde att han å sin sida, oaktadt han ej klagat, kunde visa att detta var för högt taxeradt; man hade beräknat extrainkomster som han aldrig haft. Käranden anhöll om uppskof för att visa, det hustrun ej mot mannens begifvande lemnat hemmet samt att oenigheten uppkommit genom Vikanders brutalitet. Han hade till och med slagit henne. Svaranden medgaf uppskofvet.

Målet mot bagare Lindbom förevar i dag ånyo. Svaranden bestred alla at käranden vid förra rättegångstillfället gjorda påståenden. Kärandeombudet hörde två vittnen på att Lindbom drifvit sin affär med legda bitriäden. Båda parterna öfverlemnade målet.
Utslag 10 December.

För förargelseväckande beteende och fylleri dömdes arbetskarlen Karl Gustafsson att böta 25 kronor.

För olaga utmätning hade i dag hemmansägarne Johan Hansson Alvide och Kristoffer Johansson Enbjänne i Hogrän instämt länsnotarien Donner och kamrer A. Odin. Saken var den att länsnotarien Donner låtit utmäta paviljongen i badhnsparken, hvilken Odin bebor, för en Odins skuld. Nu vore emellertid paviljongen kärandenas. Svaranden bestred att utmätningen kunde bli föremål för tvist, enär sökandena ej inom laga tid besvärat sig öfver utmätningen, som vunnit laga kraft. – Kärandeombudet begärde uppskof för Odins hörande, hvilket beviljades.

Till förmyndare för enkan Johanna Margareta Petterssons omyndiga dotter förordnade rådhusrätten i dag vaktmästaren O. Olsson.

Södra häradsrätten.
(Länsfängelset.) Ransakning hölls idag med häktade Erik Gustaf Andersson från Norra Meckleby på Öland. Den häktade sade sig vara född 13 November 1842, vistades hos sina fosterföräldrar farbrodern Erik Östenson, Sandby socken på Öland till han var 25 år, gifte sig 1868 med Maria Nilsdotter, med hvilken han har ett barn, födt 1871, blefi Oktober i år af Ölands södra mots häradsrätt dömd till ett års skilnad i äktenskapet för å hustrun öfvergånget våld, hade från åren 1874 flera gånger varit i Stockholm och der arbetat som murerihandtlangare, var första gången här på Gotland 1875 och arbetade då någon tid hos byggmästare Sjöström i Vall, Andra gången hitkom han 13 Oktober i år med ångaren Tjelvar cch begaf sig då utåt landsbygden för att söka arbete och kom så till Kronoholmen i Vestergarn der han några dagar arbetade; derefter hos Vahlgren Malmunde och kom så till Pehrsson, Valfva i Eskelhem, der han arbetade från 20 till den 28 Okt. På söndagen bortgick han, men återkom på måndagen, då något bättre klädd än förut. Under sin arbetstid hos Pehrsson hade han visat sig mindre arbetsduglig och blifvit tillsagd att gå sin väg. Ha dag hade han gått ifrån gården, då Pehrsson af andra blifvit ovbedd att se efter sin arbetskarl ty han gick ikring i bygden. Han hade då påträffats i en hage der han satt och skar sönder ett läderstycke som Pehrsson igenkände vara sitt. Lädret hade han tagit ur en bod dit han inkommit genom att med en sticka lyfta af närfveln. Dev 31 Oktober hade den tilltalade tagit en rock, som hängde i en kammare likaledes hos Pehrsson. Rocken hade han gömt i en halmstack och då personer sågo honom syssla der, gingo de till Pehrsson och omtalade detta. Denne fruktade att han skulle sätta eld på halmstacken emedan han hotat med sådant hvarför han eftersågs och träffades då i en hage med åtskilliga kläder i en säck, deribland den omtalade rocken som värderades till 4 kronor, och som dock Pehrsson återfått. För lädret, hvilket deck var skadat genom sönderskäring, fordrade Pehrsson ersättning med 2 kronor. Den häktade innehade vid häktningen 57 kr. 88 öre samt ett silfvercylinderur som han sade sig ha köpt i Visby. Före sin afresa till Gotland hade han sålt spanmål i Kalmar men ej för mer än omkring 25 kronor; deraf han dock köpt upp en del.
Målet uppsköts för prestbetygs anskaffande.

Norra häradsrätten.
Med för förfalskning häktade hemmansägarer K. J. P. Löfqvist, Hägvide i Lärbro, fortsattes i lördags inför norra häradsrätten ransakning rörande åtskilliga i sparbanker å landsbygden belånade, af L. förfalskade skuldsedlar. Dessa voro till antalet,5: en i Bunge sparbank å 400 kronor, en i Lärbro å 130 kr., samt4i Hangvar och Halls sparbank de senare å tillsammans 850 kronor. Sjelf har han på samtlige dessa förbindelser stått som låntagare, samt till borgensmän användt omväxlande följande namn: sjökapt. K. J. Löfqvist, Norrgårda, den häktades fader, sjökapt. G. A. Löfqvist, den häktades broder, hemmansägaren Job. Jak. Hellströn, Kännungs, hans svärfader, hemmansägaren M. Joh. Hellström, Ssigs, hans svåger, f. hemmansägaren J. P. Klintbom, Kyllej och hemmansägaren Ant. Stenberg, Längers, samtlige på ett undantag när bosatta i Hellvi. Alla förnokade bestämdt att de skrifvit sina namn eller gifvit L. löfte att teckna dem på dessa papper, med undantag af Klintbom (på Lärbroreversen), som icke med säkerhet kunde påminna sig förhållandet, men som medgaf att hans namn borde finnas på en af dessa förbindelser, såsom han trodde belånad i Kappelshamn. Funnes ingen sådan derstädes belånad, så vore namnteckningen på denna riktig.
Den tilltalade erkände, att han falskeligen skrifvit såväl samtlige borgesmännens namn, utom Klintboms, äfvensom alla vittnenas namn, med undantag af två, de der bevittnat hans eget. Sjelf :hade han deremot icke skrifvit någon af skuldsedlarne. Förfalskningen hade han, med användande af flere slags pennor, utfört dels i sitt hem, dels å Fårösund, der han tidtals uppehållit sig i egenskap af postförare. Den likhet, med hvilken namnen voro efterapade, förklarade han bero på att han haft äkta namnteckningar på äldre inlösta förbindelser att se efter. Att han haft någon medbrottsling förnekade han bestämdt.
Allmänna åklagaren kommissarien Smedberg yrkade ansvar å den tilltalade såväl för förfalskningarne som derför att att han uttagit och uppsåtligen undanhållit fem enskilda bankens och riksbankens utsända avisbref till borgensmänner, allt enligt 12 kap. 4 och 21 paragr. samt 22 kap. 10 och 22 paragr. Med hänsyn till den djerfhet, förfalskaren ådagalagt under många år, yrkades det strängaste ansvar lag stadgar.
Beträffande dessa avisbref förklarade L. att han haft sina gårdsmäns och grannars uppdrag att hämta deras post från Lärbro poststation samt att han dervid behållit, men ej förstört, sådana af honom lätt igenkända aviser från bankerna till personer, hvilkas namn han förfalskat. För närmare utredning af denna del af målet uppsköts ransakningen.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 November 1888
N:r 93

Från landsbygden.

Norra Gotland 17 Nov.
Strömmingsfisket, som undar detta år verit ganska klont å vår kust, så att de som hafva aitt lefvebröd deraf ha emotsatt vinterns ankomst mad allt annat än goda utsigter, har förändra sig så, att under denna och sist törflutna vecka rikliga fångsten erhållits. Ända till 150 valar på båt ha kommit i land om morgnarna; och då stor efterfrågan på strömming varit, och som den betingat ett pris af 50 öre valen, ha fiskrarne gjor: gopa aflärer.

En ganska känbar förlust gjorde en hemmansägare i dessa dagar, i det han förlorade en åtta års gammal häst, som ej var försäkrad. Hästen släpttes ut i skogen på qvällen och dagen derefter fans den liggande död i en vattenfyld grop.

Att man har slagttiden inne är ju ingerting att omtala, ty det vet hvar menniska; men att en spanmålsgubbe slagtade en sin granne tillböig större bock, och reste till Visby och sålda köttet, det visste ju ingen om. Men hur det var så blef det kändt och bockens rätte ägare lät sig nöja med ett mindre lam, i utbyte samt ullen efter sin egen bock.

Burs, 17 Nov.
Ofta, dock icke för ofta, upprepas den förmaningen:
»Se efter barnen!»
Sistlidne tisdag föll ett litet barn, 1 år 8 mån. gammalt och tillhörigt fiskaren Petter Jakobsson från Heffride i en liten vattenpöl och drunknade. Föräldrarne voro vid fiskstranden, hvarför de hade lemnat barnet in till en grannhustu, hvilken lofvat tillse detsamma under föräldrsrnes bortovaro. Nämda qvinna tog barnet mad sig ut på gården, lemnade det der, medan hon gick in i ladugården för att fodra sina kreatur. Utkommen derifrån saknade hon den lille och efter något letande faun hon honom liggande framstupa och död i vattenpölen. Föräldrarne äro utom sig af sorg; dat var deraz enda barn.

Strömmingsfishet har varit rätt gifvande de senare nätterna, hvarför prisot sjunkit från 50 till 40 öre valen.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 November 1888
N:r 93