Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Tillkännagifves att Gud behagat hädankalla min ömt älskade hustru Katarina Lovisa, född Stenbohm, som efter mångårigt lidande stilla afled i Fardhems prestgård onsdagen den 8 April 1889 kl. 12 på dagen i en ålder af 79 år och 4 mån.; djupt sörjd och saknad af mig, barn och barnbarn, syskon, slägtingar och många vänner.
J. N. Jonsson.
Sv. Ps. 483 v. 1. Joh. Upp. 21 v. 1.
Gotlands Allehanda
Fredagen 5 April 1889
N:r 40
Visby rådhusrätt.
(Länsfängelset)
Ransakning har i dag hållits med syskonen Bernhard, Gilbert och Constance Johansson, af hvilka, som bekant, den förstnämde häktats för tillgrepp af en klocka med vidhängande guldkedja och nyckel från urmakåren Lindlöf, de båda senare för delaktighet i stölden.
Af polisrapporten och förhöret framgick, att Bernhard Johansson, som någon tid varit anstäld hos urmakare Lindlöf, från denne i Januari månad tillgripit ofvannämda ur. Detta hade han sedan för reparation inlemnat till urmakare Qviberg, från hvilken brodren Gilbert, förut straffad för stöld, nu i tjenst hos husbonden Hemino i Hörsne, låtit honom lösa ut det. Bernhard hade gifvit brodern uret, sägande att han för 8 kronor köpt det af en tjensteflicka som skulle skaffa sig ett dyrbarare ar. Kedjan hade systern Constance erhållit och efter att ha innebaft den någon tid afyttrade hon den hos guldsmeden Häggström mot en fingerring och något kontanter.
Såväl Gilbert som Constanca förnekade på det bestämdaste att de visste det brodérn stulit uret och rag värdérades till inalles 46 kronor. Klo lans ännu, men hade genom köp och byte gått genom många händer. Guldkedjan var redan nedsmält.
Bernhard Johansson är född i Visby 19 April 1873, brodern Gilbert 13 Mars 1868 och systern den 14 Februari 1866. Den förstnämde har till förra våren innehaft plats som markör på Stadshotellet, men sedan varit utan fast sysselsättning. Gilbert Johansson har haft åtskilliga tjenster. Constance, hvilken i 2 år varit vid härvarande hushållsskola, har sedan tjenat i Stocholm hos flere personer, tills hon 1885 undergick straffarbete för första resan stöld. Efter att ha varit intagen på ett skyddshem, kom hon åter i tjenst någon tid, hvarefter hon rekryterade de prostituerades led i hufvudstaden, Hop har nu låtit skrifva sig här,
Åklagaren yrkade ansvar å Bernhard Johansson för stöld, på de öfriga för delaktighet i brottet. Den förstvämde dömdes till 3 månaders straffarbete samt deröfver 1 års vanfräjd; syskonen blefve i brist på bevisning skilda från målet och frigifna.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 3 April 1889
N:r 39
Norra Gotland, 30 Mars.
Snöskottning
med 4 till 5 dagars uppskof ha våra landtmän haft till sysselsättning ifrån slutet af Januari tills för 14 dagar sedan. Nu tycks dock detta arbete vara slutadt för denna vinter.
Skogskörslor
ha i är föga förekommit. Man har haft nog med arbete att hålla allmänna landsvägen trafikabel; på skogsvägarna har man ej ens haft tid att tänka.
Slädföret
är totalt förbi. Ifrån det grannaste sådant, blef det med ens på 2 dygn slut.
— De höga snövallarna på sidorna af vägen göra dock, att en något så när god vagasväg ej fås i brådasto rappet. Våren är dock inne, ehuru den gångbara isen utanför kusten just ej tyder på tidig sommar.
Våra fiskare
ha återigen förlorat en stor del af sina redskap, anglar och garn ligga under isen sedan 15 dennes.
Kommunalstämma
— den första i år — hölls i tisdags i Stenkyrka dervid flera goda saker förekommo, Soeknens räkenskaper upplästes och godkändes.
Utlåningen
ur socknens sädesmagasin härstädes hade under nästlidna året varit ringa, hvilket ansågs såsom ett glädjande tecken till bättre tider.
Löneveden
till socknens barnmorska, hvilken ved hittills utgjort 31 lass stockved, har med hennes tillstånd förvandlats till 8 famnar »floved» — en vinst i kontrollerande hänseende och en ej ringa förlust i qvantitativt.
Barnmorskans
lön i säd, som förr lemnats in natura efter hemmansdel (i t. o. m. stopvis) kommer hädanefter att utgå, enl. vederbörandes tillstånd, i reda penningar, motsvarande sädens markegångspris.
Posten.
För att ingå till Poststyrelsen med begäran om poststations inrättande i Stenkyrke utsågs en person. Tillika beslöts att, om dylik inrättning vägras, skrifvelse skulle affärdag till postmästaren i Visby om att postföringen på postdagsmorgnarna finge utgå från Tingstäde genom Martebo, Lummelunda och Stenkyrka, der ett uppehåll af ett par timmar skulle göras för att bereda tillfälle svara på möjl. ankommande bref, hvilken post postförararen derefter skulle befordra till Tingstäde, för att samma dag kunna med posten från Fårösund sändas till Visby och vidare.
Prejudikat?
Under denna rubrik bar i Gotl. Alleh:s spalter läste hura en folkskolelärare fråntagits löneved, derför att han ej personligen bodde i rkolbuset samt att läraren klagat hos vederbörande.
Länsstyrelsen har ej kunnat gilla detnågot vågade attentatet utan nu förständigat vederbörande att till läraren i fråga utlemnat veden.
Hemse, 1 April.
Missionsmötet
härstädes i går och förgår var ej så talrikt besökt, som man kunnat vänta, hvartill mycket bidrog det dåliga väglaget. Dock var det igår nära nog fulit hus, Det började första dagen med predikan af J. Jacobson med text i Ps, 111: 1—5 v. Derefter talade J. Hendriekson med ledning ur Uppb. 21: 6—8.
Derefter diskuterades programmets första fråga: »huru efterkomma och praktisera 1 Petri 2: 1 v.2» I frågan yttrade sig sju talare. Då diskussionen var slutad samlades alla ombuden & lilla salen till konferens och under tiden predikade i den Stora T. Söderdahl med text i Ps. 25 och T. Jacobson från Burgs anslutande sig till Filip. 4: 1—7.
Från ombudssammanträdet anteckna vi endast att förbundets inkomster under 1888 till yttre: missionen varit kr. 8,934:58 och för den ivre 2,436: 14.
På söndagen predikade först T. Jacobson öfver dagens högmässotext. Sedan talade P.
Ahlqvist öfver 182 Ps. 13—18 v. och K. Elfström öfver dessa spostelns ord i Petri 5 »hållen eder hårdt vid ödmjukheten».
Vidare diskuterades andra frågan: »hvilka lärdomar kunna vi hemta af Ebr. 12: 62» Efter denna kom man, öfverens om att taga programmets sista frågor: »huru och på hvad sätt kan en kristen bäst verka för nykterhetssaken?» . Datta helst som denna sak just här på söder är lifaktig med afseende på ett nyss bildat nykterhetsförbund. Ea liflig debatt uppstod också nu, men som tiden var så kort måste den afbrytas, innan frågan hann slutbehandlas, Dock framstäldes många lärdomar för hvarje kristen värda att tillvarataga.
Slutligen predikade Hendrikson med text Lasari uppväckande, hvarefter mötet afslöts med bön.
Flyttfåglar,
svan och grågäss, hafva i stora skaror slagit sig ned i Mästermyr, der deras skrik och kacklande höres ända hit. Likadant är förhållandet i Rone myr, berättar en person derifrån.
Förslag till fattiggård
i större skala för Hemse, Rone och närliggande socknar har utgått från Hemse kommunalfullmäktige. Förslaget afser att inköpa någon lämplig egendom för ändamålet, der bjonen skulle sysselsättas med arbete; dock så att hvarje gocken, som antager förslaget skulle försörja sina egna fattigbjon, så att ingen orättvisa komme att begås. Önskligt vore nu cm många soeknar, hvilka i dagarna blifva tillfrågade, ville antaga förslaget, ty ju flere dess bättre.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 3 April 1889
N:r 39
har under Mars månad följande autal fångar förvarats:
Vid månadens början qvarvarande 7, under månaden tillkomna 11, af hvilka 5 häktade för brott; derunder afgångne 4. Vid månadens slut qvarvarande 14.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 3 April 1889
N:r 39
har D. B. W:s sparbank: pu bunnit, utgörande dess behåilning vid senaste bokslut i rundt tal en million. 37 tusen kronor, fördelade på 6,290 motböcker. Insättniogarne under året hade utgjort i 7,359 poster 260 tusen kr. och uttagen i 3,083 poster 209 tusen kronor.
Medeltalet af hvarje insättning utgjorde allteå 35 kr. och af hvarje uttag 68 kr.
Reservfonden växte genom årets vinst (6990 kr.) till 101 tusen kroror.
Af bankens medel är hufvudposten 883 tusen kr. placerad i lån; resten i obligationer (54 tusen, en skäligen liten del af det hela) m.m. Såsom bevis på penningtillgången förtjenar antecknas att banken i annan: bank hade innestående öfver ena tiondedel af hela sin ansvarssumma.
Bankens styrelse erböll igår ansvarsfrihet af sällskapet D. B.W.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 3 April 1889
N:r 39
som afgick härifrån kl. fyra igår morgse, anlände hit i dag kl. 12 middagen efter att kl. 8 i går afton ha vid Grönhögen å Södra Öland landsatt gotlandsposten och ombord tagit fastlandsposten från och med 17 till och med 30 Mars.
Resan härifrån ner till Öland hindrades endast obetydligt af is, men väl något af snötjocka. Hitresan, som anträddes omedelbart efter postväxlingen, har skett nära nog i fritt vatten hela vägen.
Bref utdelades redan kl. 3. Annan post genare.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 3 April 1889
N:r 39
inom länet har bushållningssällskapets nyss utkomna årsberättelse, som i öfrigt i väl samarbetad form mestadels innehåller af våra läsare förut kända saker, ett och annat att meddela.
Genom den under 1887 antagna planen för slöjdundervisningens främjande, bestämdes att Hushållniogssällskapets slöjdskola i Visby skulle, såsom utgångspunkten för denna undervisnings spridande till länets alla delar, i främsta rummet uppehållas.
Då af statsmedlen 500 kr. utöfver det begärda tilldelats sällskapet, beslöts det att bereda åt slöjdskolor på landsbygden första uppsättningar af hylvelbänkar och verktyg af bästa slag samt-modeller, med vilkor att de såsom kommunernas egendom vårdas och underhållas. Utförandet uppdrogs åt styrelsen för slöjdskolan i Visby, hvilken på grund häraf faststälde en normal uppsättning af verktyg, beräknad för slöjdskola med 12 elever, som utgör medeltalet inom länet. En sådan uppsättning åstadkommes för 125 kr., när träarbetet utföres vid sällskapets slöjdskola. På ansökningar har styrelsen utlemnat sådana till 4 kommuner, nämligen Hafdhem, Roma, Öja och Björke, åt den sistnämda dock något mindre fulltalig, emedan dess skola är mindre och en del af anslaget redan tagits i anspråk för modeller åt slöjdskolorna i Fole och Lokrume, hvilkas lärare icke hade tillgång till nääs-modeller af egen tillverkning. Der skolans lärare innebaft verktyg, hvilka han önskat måtte få ingå i uppsättningen, ha de för sådant ändamål inköpts, när de befunnits fullgoda.
I vidsträcktare mån har med detta anslag sällskapet icke förmått tillgodose ett af statens undervisare i husslöjd, efter inspektion af länets slöjdskolor, framstäldt förslag, åsyftande att åt kommunerna inlösa de verktyg som folkskolornas lärare på egon bekostnad anskaffat för att kunna bereda slöjdundervisning i sina skolor.
Emellertid har sällskapet för egen del beslutit, att, när medel kunna dertill beredas, åt slöjdskolorna på anhållan inlösa behöfliga och fullgoda verktyg som ägas af lärare, för hvarje skola på en gång eller delvis, efter styrelsens för sällskapets slöjdskola bepröfvande; men att i främsta rummet tillgängliga anslag skola användas till beredande åt slöjdskolor på landsbygden af första uppsättningar af hyfvelbänkar och verktyg af bästa slag samt modeller, Mo det för det gångna året varit bestämdt, enär alöjdundervisningens allmänna införande på landsbygden borde anses främjas mera genom sådan bjelp åt skoldistrikt som öppna nya skolor eller åt äldre skolor som af någon anledning äro i saknad af verktyg, än genom att åt redan i verksamhet varande skolor betrygga innehafvandet af de befintliga verktygen — och detta i synnerhet för närvarande, då ett stort antal folkskollärare, som genomgått slöjdlärarekurs, äro färdiga att begynna slöjdundervisning så snart utväg kan beredas dertill; och slutligen att tillfälle skall lemnas skoldistrikt att inom utsatt tid, t. ex. 1 Juli, inkomma med ansökningar till erhållande af första uppsättningar af verktyg.
Sällskapets slöjdskola tillhandahåller för öfrigt numera slöjdskolorna på landsbygden mot betalning vissa förnödenheter för undervisningen. Häraf ha flere skolor begagnat sig.
Deé slöjdskolor på landsbygden, som under året uppburit understöd af staten med 75 kr. hvar, äro Sanda, Mästerby, Vestergarn, 2 i Othem, Öja, Sproge, Stånga, 2 i Klinte, Garda, Lokrume, Fole, Hejde, Väte, Hafdhem, Guldrupe.
Under året ha slöjdskolor öppnats i Hafdhem, Roma, Björke.
På sällskapets reqvisition har äfven under år 1888 statens undervisare i husslöjd, ingeniören A. T. Ramström inspekterat slöjdskolorna i länet och han har icke framstält någon anmärkning vid den meddelade undervisningen. Beträffande sättet att bereda skolorna passande verktygsuppsättningar har han ansett det af hushållningssällskapet för året vidtagna vara det rätta, likväl önskande mera omfattande åtgärder för inlösande af lärares verktyg. Han har också vitsordat, att den uppsättning som lemnats till Hafdhem, den enda färdiga, före inspektionen, befunnits särdeles ändamålsenlig.
I utlåtande af hr Ramström om Fruntimmerssamfundets slöjdskola vitsordas att skolan är i alla afseenden berömlig samt väl skött och verkar mycket välgörande och nyttigt gagnande, så väl för staden som landsorten.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 3 April 1889
N:r 39
Visby rådhusrätt.
För olaga ölförsäljning dömdes hustru Emma Nilsson att ba 20 kronor.
För samma förseelse var instämd hustru Amalia Charlotta Bodin, hvilken genom sin man, hästslagtaren Bodin, nekade till förseelsen. Uppskof för anskaffande af bevis.
Slagtaren Olof Ölander var på anmälan af slagtaren J. Vahlbäck och dennes hustru hos allmänna åklagaren anmäld för att under berusadt tillstånd ha öfveröst anmälarne med otidigheter och kränkande tillmälen. Ölander, personligen närvarande, svarade skriftligen, att han vid tillfället för stämningen ej varit berusad, men väl förtretad öfver makarne Vablbäcks sätt att från sitt bredvid hans på stora torget liggande salustånd söka på allt sätt nedsätta svarandens köttvaror, framhållande sina egna stora förträfflighet. Aklagaren fick uppsKof för att styrka sina stämningspåståenen.
För tvänne öfvervåld var drängen Anton Vestergren instämd. Det första gälde skomakaren J. Vallio, hvilken han 15 Februari å stora torget tilldelat ett mg ir munnen, så att han under en längre tid lidit men d-raf och haft svårt att intaga sin föda. Vertergren erkände att han gett Vallin en »snyting», men så farligt hade det ej varit, som målsägaren ville påstå.
Målsägaren, sjelf närvarande, tillfrågades af rättens ordförande:
— Nå, har Vallin något yrkande att göra?
— Jo, skomakareyrket, svarade denne.
— Nej, förstå mig rätt, har han något påstående att göra mot Vestergren?
— Jo, jag skulle halfsula ett par gamla resårskor . . .
Sedan han emellertid fått klart för sig hvad frågan gälde, begärde han 5 kronor för sveda och värk. Men då blef Vestergren förtretad och ville ha uppskof för att styrka, att Vallin kunnat äta redan dagen efter slaget. Svaranden dömdes att böta 15 kronor för våld samt att utge den äskade ersättningen till Vallin.
Det andra våldet gälde kronojägaren A. V. Ahlév, hvilken V. skulle en afton ha öfverfallit i Finngränd, kastat omkull samt slagit och sparkat. Härför nekadehan. Ahlén som skalldha varit berusad, hade stött till honom med en bössa han bar samt sedan rusat på honom, Vestergren hade endast fredat sig för Ahléo. Uppskof för inkallande af vittnen.
Bröderna Henriksson, Johannes och Axel, samt förre artilleristen Johan Andersson voro instämda för våld mot samme Ahlén. 23 Februari på aftonen hade de i närheten af handlanden Lindals salubod öfverfallit och slagit honom samt då han tagit sin tillflykt in i boden förföljt honom dit och misshandlat honom; då han sedan på väg till Skogsholm kommit utanför Norderport hade de äfven der öfverfallit honom och med tillhyggen så våldfört sig på honom att han hade måst aolita fältskär.
De tilltalade nekade och påstod den ene af Henrikssönerna att Ahlén ljög som en hedning.
Deras uppförande vid rätten var så oskickligt, att borgmästaren aumodade stadsfiskalen att åtala Henrikssönerna derför. Uppskof för vittnens hörande.
För oljud inne på frälsningsarménas lokal voro ynglingarne Edvard Johansson och Karl Axel Vetterstedt instämda. De nekade. Målet uppsköts.
Sergeant Vikander hade instämt enkan Gottberg med fordran om betalning med 600 kronor dels för det vice värdskap han under några år utöfvat vid Oskarssalen för aflidne kapten Högströms räkning, dels för utföravde af rättegångar och dels för skrifbiträde åt denne.
Svarandeombnudet bestred krafvet i dess helbet. Käranden börde som vittnen snickaren Karl Dablgren, dennes son Arvid Dahlgren, bagaren Alfred Svensson samt mösskräddaren Johansson.
Dessa hade endast att mäle, det de hört dels Högström, dels Vikander säga att den senare vorå vice värd för Oskarssalén samt hade sig bekant, dels att V. utfört några rättegängar för H., dels skrifvit hemma hos Högström, Men om detta skett för H:s eller V:s egen räkning visste de ej. Bagare Svensson kunde endast berätta att han hört enkan Gottberg ej ha något emot att betala V. 500 kronor, Målet uppsköts.
I salningsmålen, förra rättegångsdagen, före dömdes gartvaren Anders Johan Lundgren att böta 30 kronor.
Enkan Julia Stengård dömdes att böta 15 kronor för olaga ölförsäljning.
För fylleri och förargelseväckande beteende fick f. lotslärliugen Johan Mellander böta 10 kronor.
I målet mellan hustru Maria Engström och stadskassör Frendin angående öfvervåld ogillade rådhusrätten käromålet, enär den ansåg, att Frendin mot hustru Esgström ej användt större våld än som behöfdes för att aflägsna henne ur sin bostad.
Häktad blef natten till sistlidne lördag af stadsfiskelen härstädes drängen Charles Gilbert Sixtus Johansson för delaktighet i den i förra numret omnämde af Bernhard Johansson här i staden föröfvade stölden af ett fickur. Gilbert Johansson, förut tilltalad för stöld sistlidet år och född i Visby 1868, samt broder till Bernhard Johansson, har senast haft tjenst vid Hörby i Hörsne, derifrån han införpassades hit.
Äfven systern till de båda ofvannämda bröderna, ogifta Constance Johansson, född år 1866, häktades i lördags härstädes såsom delaktig i stölden.
Gotlands Allehanda
Måndagen 1 April 1889
N:r 38
Tofta, 28 Mars.
Ett fågelskytte,
som hotade att bli ödesdigert nog, företogs af några minderåriga gossar härstädes Marie Bebådelsedag, Sex sådana, af hvilka ännu 5 sägas vara i skolåldern, hade begifvit sig på förmiddagen ut på hafsisen ända utför Skarlakansgrundet. Plötsligt vid middagstiden remnade isen och en större vak bildades, så att gossarne icke kunde komma i land. Nu blef det slut på skyttet, och ängslan och förskräckelse betog de ungas sinnen, De gåfvo sig till att ropa oeh ropade i korus, så att det höfdes upp till gårdarna, ja äfven till Vestergarn. Folk samlades, Man såg knapt de 6 genom dimman, Slutligen lättade denna något, och man spanade de nödstälde, stående i en klunga som en skock skrämda får. :Genast beredde man sig till att rädda dem, tog en eka (s. k. flatäska), drog den öfver isen till öppet vatten och fick så lyckligt berga alla 6, som nu omhändertogos af glada och tacksamma föräldrar och vänner, Men detta dröjde ända till omkring kl. 4, så att gossarne hade tillräcklig tid att besinna faran af att begifva sig ut på den falska hafsisen samt äfven öfvertänka det orätta i helgdagsjagten. Måtte ock föräldrarna lära sig af händelsen, som hotade att blifva en för bårdhändt läromästare, bättre öfvervaka sina barns gerningar!
Vid slutet blef det bra.
För år 1889 blef jag vald till ploglagsföreståndare. Jag tänkte att det inte kunde anses vara så farligt att blifva förman i nämda hänseende, all den stund vägen ligger mig mycket nära. Och jag tänkte dessutom kanhända att vi i år ej få någon snö. På så sätt skulle jag slippa detta vägbekymmer.
Men vintern kom och med den kölden. Och snön lät ej länge vänta på sig. Stora, ljusgrå moln började redan utbreda sig på firmamentet, och snöflingorna började falla flocktals till jorden. När detta så tedde sig för mina ögon, fingo plötsligt mina tankar en annan riktning, och nu nödgades jag tänka: det blir troligen något att göra. Och så blef det, ty redan 13 Jauuari hade snön börjat hopa sig på den väg, hvilken jag skulle ansvara för.
Hvad var nu att göra? Buda upp det manskap, som tillhörde ploglaget, och hvilket jag med det skyndsammaste verkstälde. Min befallning åtlyddes punktligt. Vägen blef farbar för denna gång. Detta var dock blott en liten början af det stora, förestående arbetet, som sedan under nämda och påföljande Februsri och Mars månader satte våra krafter och vårt tålamod på hårdt prof.
Vi voro käcke karlar allesamman och arbetade flitigt från morgon till qväll med våra kastoskoflar, fastän snön vid vissa tillfällen yrade om öronen med all den kraft, hvaraf han mäktig är. Sålunda gick det för sig att hålla vägen farbar i bullersam tid. På en vägsträcka af en kilometer utgjorde vi under denna vinter 200 dagsverken. Detta kan ju ej kallas så litet, då det blott är 8 fulla hemman i ploglaget. Om jag antager att »kastningem» vore lika ansträngande öfverallt på Gotland, väglängden uppgående till blott 500 kilometer och hvarje man hade & meter att kasta, så skulle dertill erfordras 100,000 handdagsverken. Vore daglöven-en kronå för hvarje man, så skulle den kostnad, som blifvit nedlagd på snöskottning i år belöpa sig till 100,C00 kronor blott för Gotlands län.
Jag vill nu omtala- burn det tillgick att dela snön, Delningen ekedde endast då snön låg hopad i jämnhöjd medgärdesgårdarne vid vägen. Första gåogen jag verkstälde ea sådan delning höll jag mig i sällskap med de öfrige skottarne lik en Hepburn och kastade under tiden så mycket jag kunde hinna med. När någon då hade slutat det stycke jag honom tilldelat, då var det att dela på nytt igen; och så fortgick det tills allt var fullbordadt.
Jag fick under denna dag höra månget ord, som ej för mig var så tillfredsställande, ty sinnena äro särdeles retsamma under en svår snöskottning. Och intet under i det. Vid kritiska ögonbliek träder menniskan vanligen fram sådan hon är. En sade: »jag har fått för- mycket»; en annan likaså, och sedan nästan hela ploglaget igenom. När jag hörde missSN blef jag iha till mods.
Då tramstälde jag den frågan till alla knotande: »Om nu såj är, att all den snö, som ligger här i vägen, kunde förvandlas till socker, hvetemjöl eller någon läckerhet, jag undrar då om skullen säga att I hafven fått för mycket?» Men de tego, ty de visste säkert med sig sjelfva att de då skulle hatva sagt: »jag har fått alldeles för litet», Och så stillades något deras klagolåt.
De andra dagarne;då jag delade snön, var jag mera försigtig, ty då höll jag mig på behörigt afstånd ifrån mina kamrater. Jag hade ock en dugtig mössa, nedstjelpt öfveröronev, så att jag ej kunde höra något annat än stormens tjut, men då gick arbetet mycket bättre både för mig och manskapet. Delningen än vidare gjorde jag på samma sätt som förut och det kom att blifva allt bättre och bättre, ty hvar och en af manskapet gjorde sitt bästa så att det var en lust att se derpå. — Den flög som jag inhämtade af detta förestånareskap, lärde mig; att det torde icke vara någon lätt sak att vara landtmätare i ett byalag eller skifteslag, och att det ej står till att göra alla till lags. — Ty snön låg somliga ställen två meter djup, men på andra endast två tredjedels meter. På liknande sätt kan det ock vara med jordens beskaffenhet: Myllan är djupare på vissa ställen och grundare på andra. Men alla delägare vilja hafva den djupasto myllan, och den som henne får säger likväl att han förlorat eller tappat bort så och så många tunnland. — Hvilket årtal skalljag skrifva, då folk lärt sig räknesättet rättvisa?
Nu kan hvarje ovan ploglagsföreståudare taga lärdom af mig om han vill och om vi flera år få stränga vintrar. Tre bud gifver jag: 1:a: snön skall delas så noga som möjligt; 2:a: håll dig på behörigt afstånd; och 8:e: väja dig en varm pelsmössa, som går längt ned om öronen.
u skall få se att snöskottningsarbetet då lyckas.
Ploggubben.
Gotlands Allehanda
Måndagen 1 April 1889
N:r 38
Utom förut till Slite ankomne ångaren »Hope» har i lördags ytterligare anländt dit ångaren »Kelso». Detta är den femte med bomull och styckegods lastade engelska ångare, som under senaste tvänne veckor anlöpt dervarande hamn för order; alla hafva de kommit från Hull och varit destinerade till Reval, men som de ej kunnat ditkomma för is, hafva de i stället afgått till Libau, der deras laster upplossas för att sedan på jernväg forslas till Moskwa.
Kelso afgick åter på eftermiddagen med Libau som destinationsort.
På sin väg till Slite hade från Kelso söder om Hoburgen observerats ett i isen fastsittande fartyg, hvarom dock inga närmare underrättelser kunnat inhämtas.
Gotlands Allehanda
Måndagen 1 April 1889
N:r 38