Månad: september 2023

Våra slumrande millioner.
Få af den menskliga odlingens grenar stå till vetenskapen i så stor tacksamhetsskuld från de senaste årtiondena som jordbruket. Från kemistens laboratorium har öfver verlden utsändts det ena rönet efter det andra, åstadkommande dels fullständiga omhvälfningar uti hittills brukliga metoder, dels införandet af nya sådana, Hvad nu särskildt angår vår provins, så är det kändt, att framsynte män redan för ett femtiotal af år sedan hade blick för betydelsen af de vidsträckta marker som benämnas Gotlands myrar. Men å&kerbrukskemien låg då i sin linda och de kapital, som nedlades på odlingsförsök, gåfvo icke afkastniog. Annat har förhållandet blifvit sedan saken gjorts till föremål för vetenskapliga undersökningar och de rätta gödningsämnena påfunnits.
Ett bidrag, och ett synnerligen värdefullt sådant, till bedömandet af de gotländska myrarnes betydelse föreligger uti de försök, som vår landsman prof. L. F. Nilsson anstält vid landtbruksakademiens kemiska laboratorium, och hvarom han yttrar:

På grund af den vunna erfarenheten har jag under nyss förlidne sommar kunnat öfvergå till vidsträcktare försök med mulljord, hit upphämtad från Gotland. För anskaffande af den gotländska jorden, som härstammar från Tänglings myr i Etelhems socken, belägen i södra delen af ön, står jag i förbindelse hos landtbruksingeniören H. Steinmetz, som erg såväl dess upptagande på stället som försändning hit, utan att laboratoriet dervid fått vidkännas någon som helst kostnad. På torrsubstans räknadt innehåller denna jordmån 18,: proc. mineralämnen, hvaraf 5,s kalk, 0, fosforsyra, 1,s7 svafvelsyra samt 81,9 proc. organiska ämnen, hvaraf 8,1: proc. gä; or jorden i hennes naturliga skick utdrogs med saltsyra 0,03 proc. fosforsyra, 0,11 svafvelsyra, 5,5 kalk, 0,3 kali; ur askan 0,15 fosforsyra 5,5 kall 0,06 kall. Aflagringen består till större delen af vål förmultnade lemningar af fanerogama sumpväxtsr och bildar i fuktigt tillstånd en svartbrun lucker jordmån och lufttorkad ett fint, brunt pulver.
Kulturförsöken hafva afsett att utreda, 1:o om denna kalkrika jordmån kan uppbringas till full bördighet medelst tomasslagg och lösligt kalisalt, 2:o om kalisaltet dervid kan ersättas af finslammadt fältspatpulver och 3:o om produktionsförmågan hos denna qväfverika jordmån ytterligare förhöjes genom chilisalpster. För besvarande af dessa spörsmål anordnades sju försöksserier, hvar och en omfattande fem parallelförsök, af hvilka flertalet, oaktadt otjenlig väderlek och brist på skyddsmedel deremot, lemnat skörderesultat, som visa den förträffligaste öfverensstämmelse sing emellan, i det differenserna hålla sig inom 1 proc., medan några gifvit mera afvikande värden; inom hvarje serie äro dock så många parallelförsök fullt samstämmande, att något tvifvel icke finnes om de ernådda resultatens tillförlitlighet. Vid försöken användes tomasslaggfosforsyra i qvantiteter om 800 kg., chilisalpeterqväfve 50 kg., kali såsom sulfat 80 kg. och såsom ltopelpnlver dels 200 och dels 300 kg., pr hektar beräknadt.
De vunna skörderesultaten visa, att gotländsk myrjord i sitt naturliga skick är så steril, att i skörden endast återvinnes obetydligt mer än utsädet, nämligen af 100 frön om 3 gr. endast 5,3 gr. mycket små hafrekorn, eller för hektar 216 kg. och för tid 1 1/4 t:a om 2 ctr. Genom att gifva henne fosforsyra och svafvelsyradt kali blef afkastningen tretio, och vid tillskott äfven af salpeter fyrtiofyra gånger så stor; gafs fosforsyra i förening med chilisalpeter utföll den tretiotre gånger högre än från ogödslad jord och förblef genom samtidig tillsats äfven af 200 kg. fältspatkali så godt som YR medan vid användning af 300 kg. deraf en antydning till stegring är märkbar; erhöll jorden blott fosforsyra och fältspat steg afkastningen endast till tjugufem gånger det anförda beloppet.
Af naturen håller äfven denna jordmån en långt större mängd fosforsyra än man behöfver gifva henne, för att hon skall nå full bördighet. Att detta är beroende på fosforsyrans förekomst under form af organiska komplexer, ej tillgängliga för växterna, bevisas af följande försök. En qvantitet af jorden, som höll lika mycket fosforsyra som gafs henne vid de ofvan anförda kulturförsöken, upphettades till fullständig förkolning, hvarpå återstoden inblandades i den vanliga myrjorden. Hafre, som såddes i denna blandning och i den förkolade jorden fått tillgång till fosforsyra i oorganiska förevingar, nådde en långt rikare utveckling än i ogödslad jord, ehuru plantorna i början ledo deraf, att empyreumatiska kroppar ännu förekommo i den förkolade substansen. Äuvnu i slutet af denna månad fortsatte plantorna, som utvecklat ända till 70 cm. höga strån med 20 småax och välbildade frön, att skjuta nya sidoskott, som visade den saftigaste grönska, Märkligt är också, att saltsyra ur jorden blott extraherade tolftedelen af den svafvelsyra, som återfans i hennes aska och uppenbarligen bildats af organiskt bundet svafvel vid hennes inaskning.
Måhända kan det väcka någon förvåning, att chilisalpetern åstadkommit en så stor förhöjning. i skördebeloppet som 48 procent från en jord, redan af naturen så rik på qväfvesom denna; men besinnar man det gynnsamma inflytande, detta salt måste utöfva på den i sin första utveckling stadda plantan, då grunden lägges till hennes kommande utveckling, så förefaller likvisst denna stegring helt naturlig. Medan 100 plantor i serien utan salpeter skjutit 125 axbärande strån af i medeltal 98 cm. längd, utgjorde deras antal isalpeterserien 189 af 98 cm. medelhöjd och en långt kraftigare utveckling. Under här gifna förbållanden hade väl chilisalpetern om någonsin haft tillfälle att utöfva den inverkan företrädesvis på växtens vegetativa organ, som i enlighet med en bland praktici tämligen vanlig föreställning skall frambringa mycket halm, men litet kärna. Af försöken framgår emellertid, att förhållandet mellan skördad kärna och halm är nästan kovstant och endast obetydligt varierar omkring 1:1,4, ett nytt bevis derpå, att chilisalpetern ingalunda har ett så ensidigt inflytande på växternas utveckling, som man förmenat.
Med afseende på fältspatfrågan ha äfven dessa försöksserier lemnat ett helt negativt resultat. Mineralpulvret, gifvet i förening med fosforsyra och chilisalpeter, har nämligen icke åstadkommit högre afkastning än de båda senare substanserna ensamma, och fosforsyra + svafvelsyradt kali lemnade en rikare äring än fosforsyra + fältspat; blott i en af de anförda serierna visar sig, såsom nämdt är, någon skördestegring, synnerligast hvad halmen vidkommer, som utan tvifvel måste skrifvas på den tillsatta fältspatens räkning. Häraf synes således framgå, att fältspatpulvret, när det såsom i förevarande fall utströs ijorden omedelbart före sådden icke \”hinner aflemna något eller blott ett minimum af för växtligheten syre kali. Men då pu bafreplantan enligt Liebscher redan i sina tidigare utvecklingsstadier upptager större delen af det kali, hon förbrukar, och då ASTA helt säkert endast långsamt hinner undergå kaolinisering i jorden, så är dermed ingalunda möjligheten utesluten, att ett gynnsammare resultat skall kunna erhållas i samma jord under en kommande vegetationsperiod, sedan fältspaten en längre tid fått vara utsatt för inverkan af mullämnen och andra agentier deri. Jag har derförför afsigt att nästa år fullfölja frågan med samma jordprof som i år, och då deras halt af assimilerbart kali noder den gångna väx\’prioden, om icke helt och hållet så åtminstone till en större del, blifva derigenom mera egnade att gifva ett säkert utslag, Såsom en af försöksserierna visar, förefans depna sommar assimilerbart kali i jorden till den mängd, att fosforsyra + salpeter åstadkom högre afkastning än fosforsyra + kali såsom sulfat.
På grund af de här meddelade försöken kan det ej vidare råda något tvifvel derom, att man skall kunna afvinna de gotländska myrmarkerna, som hittills legat så godt som ofruktbara, en icke blott tillfredsställande utan till och med riklig af kastning genom att gifva dem de mineraliska gödselämnen, som ou i så billig form föreligga i tomasslagg och kalisalter.
Sammansättningen af dessa aflagringar, som intaga vid pass tiondedelen af öns hela område, rikedomen på kalk och qväfve deri, lättheten att få jorden torrlagd, öns milda klimat äro idel omständigheter, som icke kunna anses annat än gynnsamma för deras blifvande uppodling. En svårighet ligger visserligen i det bekanta faktum, att Gotland på våren och försommaren vanligen lider af brist på nederbörd; men hvad öns myrmarker vidkommer, är denna brist icke så svår att afbjelpa och botemedlet lätt funnet. Sedan myren afdikats och satt sig har man endast att medelst lämplig uppdämning reglera grundvattenståndet så, att växtligheten derur alltid kan tillfredsställa sitt behof af fuktighet och, då myrmarken der ligger i jämna och från horisontalplanet föga afvikande fält, bör en sådan vattenreglering icke kunna medföra nämvärda svårigheter. Vid mina kulturförsök hölls grundvattnets nivå 40 cm. under jordytav, och då jorden på detta sätt medelst tillskott af tomasslagg och kali nådde en fruktbarhet, gom väl kan kallas utomordentlig, så bör man med skäl kuana vänta sig, att förhållandena i naturen skola gestalta sig så, att en rik afkastning i hvarje fall kan påräknas. De grödor af hafre och andra fodermedel, som Gotlands myrjord en gåog odlad kommer att gifva, skola i sin ordning verka kraftigt höjande på den der skäligen försammade ladugårdsskötseln, och dermed skall öns jordbruk g& en säker utveckling och löftesrik framtid till mötes.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 10 April 1889
N:r 42