Dag: 14 oktober 2023

hade i går förmiddag ordinarie årsstämma, hvarvid voro representerade 5,200 aktier genom 17 aktieägare. Stadens röstetal var alltså 520. Till ordförande utsågs kronofogden Bokström.
Om bolagets rörelse under år 1888 ba vi förut lemnat våra läsare redogörelse. Dess ställning 31 Dec. 1888 var följande:

Ionan förbandlingaraa började, hem stälde ordföranden, huruvida ingeniör Dalström, hvilken var vid stämman närvarande, skulle få deltaga i förhandlingarna trots det han icke i föreskrifven ordning deponerat på honom öfverlåtna aktier, då den som öfveriåtit aktierna äfven var vid stämman närvarande och styrkte öfverlåtelsen. Sedan häradshöfding Bergström som sin åsigt uttalat att detta medgifvande icke borde lemnas, biföll stämman framställningen om hr Dalströms behörighet att deltaga i förhandlingarna.
Styrelsen hade i sin berättelse närmare redogjort för bolagets finansiela ställning, med påvisande att bolaget hittills förmåttfullgöra sina förbindelser till staten, beroende detta till icke oväsentlig del derå, att bolaget från början åtnjöt 3 års anstånd med räntans erläggande, under hvilken tid man bann samla en fond, hvaraf sedermera betäckts skilnaden mellan den årliga behållningen af trafiken och statslåneannniteten. Då nu emellertid denna fond sjunkit ihop till 7 tusen kr., synes den tidpunkt, då bolaget varder urståndsatt att utgöra annniteten till staten, som är 25 tusen kr. (under det nettobehållningen af trafiken utgör omkr. 20 tusen) vore nära förestående. Då det emellertid låge inom möjlighetens område, att Gotlands jernväg, om någon ytterligare lämplig frist med annuiteten beviljades, skulle kunna förmå att jämte driftkostnaden bära äfven amortering och ränta Å statslånet, hade styrelsen hemstält, att bolagsstämman ville ingå till k. m:t med avhållan det k. mit täcktes genom proposition till nästsammanträdande riksdag bereda Gotlands jernvägsbolag anstånd under fem år, räknadt från och med det innevarande med erläggande af den annuitet, som kontraktsenligt Bligger bolaget att utgöra å det statslån, hvilket, ursprungligen å 500 tusen kr., blifvit åt bolaget lemnadt.
När ärendet föredragits, begärdes ordet af
hr Bergström, hvilken först erinrade om att föreliggande fråga förut debatterats hos stadsfullmäktige, hvilket ju, på grund af den ställning staden intager till jernvägen, hade varit mycket naturligt. För sin del hyste talaren betänkligheter mot att bifalla tramställninsgen; ty det kunde ju hända att, om den bifölles, Gotlands jernväg komme i en sämre ställning än den, hvari den redan befinnersig. Annuuiteten & statslån ur jernvägshypoteksfonden hade redan två gånger blifvit nedsatt. Från ganska väl underrättadt håll visste talaren, att det var fråga om en motion om ytterligare räntenedsättning. Om man nu fick ett äskadt moratorium, och efter detta sedan skulle börja åter betala anpuiteten, kanske man ej fick räkna sig till godo den ytterligare nedsatta räntefoten. Dessutom vore riksgäldskontoret ej en strärg och kräfvande fordringsägare, blott man betalade så mycket i ens förmåga stod. Så hade andra enskilda jernvägar gjort i fall sådana som det föreliggande. Och med dessa exempel för ögonen, trodde talaren ej att Gotlands jernväg skulle få obehag af att ej begära något uppskof.
Ett annat sätt att reda sig vore att söka få pennoingar billigare på annat håll och med dem betala in statslånet. Denna utväg ansåg talaren ingalunda omöjlig, då pu för tiden stora penningplaceringer äro svåra. I alla händelser ville talaren yrka afslag å styrelsens hemställan och önskade att styrelsen skulle göra sig underrättad om buruvida penvingar kunde fås från annat håll — ehurn han nogsamt visste att han här vore en ropandes röst i öknen.
Hr Jeurling: Det vore alldeles riktigt att ett förslag vore å bane om en generel nedsättning i jernvägslåneannuiteterna. Redan iJanuari månad i år bar en gotlandsriksdagsman på fickan en motion röraude sådan nedsättning särskildt för Gotlands jernväg, men den framkom ej just på grund af denna väntade generela motion. Om förhållandet vore sådant, som föregående talare antydt, att vi efter moratoriet skulle få betala högre ränta än den andra jernvägar betala, som hafva del af samma statslån, då skulle talaren vara tveksam att tillstyrka förslaget derom; men detta öfverenstämde hvarken med rättvisa eller billighet, och föga troligt vore att så skulle bli förhållandet. \”I framställningen talas ej heller om något åtagande att betala högre ränta, än andra, så den farhågan som nyss uttalats ansåg talaren ej behöfde skrämma.
Hr Bergström erinrade om att ej alla jernvägslån löpa med lika räntefot. Men ännu ett skäl fans för att ej bifalla styrelsens förslag: Det har ringa utsigt att lyckas. Och beviljades uppskofvet, skulle detta utgöra ett prejudikat för alla andra enskilda jernvägar.
Ett moratorinum kunde föröfrigt illa användas, ehuru talaren ej ville påstå att detta skulle bli fallet vid denna jernväg.
Hr Jeurling: Riktigt: alla banor ha ej samma räntefot å sina lån. Men detta beror på successiva konterteringar till lägre räntefot af statens egna lån. Räntenedsättningar ha ock medgifvits de enskilda banorna just i samma mån som statens lån hunnit konverteras, af hvilka låneunderstöd lemnats dessa banor. Att tänka sig det en sådan bana skulle komma i ogynsammare ställning än en annan med afseende på räntefoten vore icke antagligt med staten som långifvare.
Hr Sundblad (ombud för Barlingbo) instämde med herr Bergström.
Då vi ej ha något att befara och ej kunna komma i sämre ställning genom att vi låta bli att betala annuiteten, ansåg han di skäl att bifalla styrelsens framställning. taten vore den bästa borgenär man kunde ha att göra med. Föröfrigt hade talaren aldrig från andra jernvägar hört att de ansett nödigt gifva sig sken af en sådan samvetsgrannhet, som man tycktes vilja visa här.
Hr Melin hade ej hört att man kunde få låna penningar på annat håll och trodde denna förboppning vara mycket sangvinisk, Mot hr Sundblad ville talaren använda för bifall samma motiv som denne användt för yrkande om afslag: vi kunna ej komma i sämre ställning genom bifall till styrelsens förslag. Men säkert är, att det ärligare att säga ifrån, och med ärlighet kommer man längst. Det hade sagts, att staten vore en god fordringsägare.
Ja väl. Men ingen anmärkning har ännu gjorts mot vederbörande på andra håll för deras sätt att låta det utan vidare anstå med jernvägslåneannuiteterna, Gjordes emellertid en sådan anmärkning, finge nog riksgäldskontoret krypa till korset. Och om vi ha förfallna annuiteter, blir hela ställningen högst osäker.
Vi förstöra krediten, eller få åtminstone betala bra för den samma. I sådant fall blefve ställningen mycket prekär. Instämde med styrelsen.
Hr Sundblad: är det någon som hyser sangviniska förhoppningar är det just den föreg.
talaren. En tramställviog till konungen och riksdagen i syfte af ett moratorium hade ingen utsigt att lyckas, Och hvad beträffar ärligheten, ha vi redan varit tillräckligt ärliga.
Hr Melin: Med en viss säkerhet hade hr Sundblad uttalat sig om våra förhoppningar hos k. m:t och riksdag. Men hvad vet han om den saken? Hvad angår att dröja med att säga ifrån, tills vi äro alldeles urståndsatta att reda oss — nåja, meningarne äro ju delade om huruvida det är bättre att säga ifrån i tid eller låta det gå, tills det brister.
Hr Bergström företog sig från en framkastad beskyllning för att ha sagt det moratoriet skulle illa användas. — Styrelse- och revisionsberättelserna, som skola lemnas till vederbörande innehålla tillräckligt för att visa ställningen. — Talaren vore ej i stånd att uppge hvarifrån penningar skulle fås billigare än statslånet men förestälde sig att den niviska styrelsen nog skulle kunna se sig om.
För öfrigt kunde det hända att vi kommo i en sämre ställniug om denna fråga komme före i riksdagen, der Gotland är illa sedt och der dess fyra riksdagsmän sällan tagits med räkningen. Hvad angick att krediten genom att ej begära uppskof, skulle bli rubbad, ansåg talaren detta vara af mindre vigt, ty man kunde köpa kontant. För resten vore hela denna diskussion onödig.
(Muntert instämmande röster: ja, ja.)
Hr god bemötte hvad gom yttrats af Barlingbo-ombudet, att ställningen icke kunde bli sämre genom att utan anstånd med annuiteten inställa densamma, än genom att söka och erhålla ett sådant anstånd. Tvifvelsutan vore ombudet okunnigt om att i förra fallet måste erläggas & procents straffränta, hvarigenom småningom skuldsumman vuxe till en sådan höjd, att man måste uppge tanken på att kunna göra sig fri från densamma. Det syntes som om en och annan icke gjort klar för sig innebörden i den föreslagna framställningen till regeringen, Genom ett bifall till densamma afsågs nämligen att öppna en möjlighet att, utan att träda statens rätt för nära, kunna rädda om också blott några spillror af den halfva million, som staden Visby offrat på detta företag, Ty lyckades man en gång i tiden återbetala statslånet, så finge de nu värdelösa aktierna åter ett visst värde. Kan ske skulle då till och med Barliogbo kommun icke ha något emot att se äfven sin aktieteckning blifva räntebärande.
Hr Hellgren tyckte att det klokaste stämman kunde göra var att instämma med styrelsen, hvarigenom vi ej kunde bringas isämre ställning, ty det låge ej förnuft i den tanken att moratoriet skulle skada, om man också ej vunne allt derigenom, Ett låt-gåsystem skulle verkligen rubba krediten. Att köpa kontant vore visserligen bra, men ett arbete skall levereras, innan det betalas, tid går mellan beställning och liqvid, och på denna mellantid kunde staten göra sina fordringar gällande. Att staten lr en god borgenär vore ej något privilegium för oss att vara illojala gäldenärer.
Hr Pettersson, Burge, yrkade bifall till styrelsens förslag.
Hr Bokström, hvilken naturligtvis anslöte sig till styrelsens förslag, ville endast inlägga en gensaga mot yttrandet om opinionen mot Gotland inom riksdagen, Det vore otacksamt och vittnade om bristande kännedom om förhållandena att ej erkänna att riksdagen tagit hänsyn till Gotlands anspråk, då framställning derom gjorts, och till dess representanter, änskönt dessa kunnat vara af liten kaliber.
Då under diskussionen endast yrkats bifall eller afslag å styrelsens förslag framstäldes proposition & dessa yrkanden, hvarvid ordföranden fann de öfvervägande rösterna ha afgifvits för bifall till styrelseförslaget. Hr Viman begärde då votering, hvilken begäran, efter att ha blifvit återtagen, upptogs af hr Melin. Dervid segrade styrelsens förslag om anhållan om ett 5 års anstånd med 561 röster mot 169. För förslaget röstade hrr Årnelins, Björkander, Bokström, Cederström, Hellgren, Jeurliog, Klingwall, Melin, Pettersson, Dalström samt Visby stad; mot detsamma hrr Sundblad (Barliogbo kommun), Gardell, Viman, Bergström, Carlsson och Roos.
Hr Sandblad reserverade sig mot beslutet såsom onödigt och onyttigt, Häri instämde hr Viman. Hr Molin föreslog ett amendement: att styrelsen skulle söka länsstyrelsens förord för den beslutna framställningen. Detta ansågs emellertid vara en blott styrelseåtgärd.
Å jernvägsbygnadens bokförda värde, hvarå vid 1887 års bokslut gjordes en afskrifning af 2 proc., hade vid 1888 års bokslut tillgåugarne medgifvit endast en afskrifning af 1 procent med 12,360 kr. 80 öre, hvilken afskrifuiag af bolagsstämman gillades.
Arvodet för styrelsemedlemmarne bestämdes till fortfarande 100 kronor och för revisorerna till 50 kronor, sedan likväl hr Viman föreslagit att dessa arvoden skulle utgå och styrelseplatserna betraktas som kommunala uppdrag, \’ vilket förslag hr Bokström bemötte och stämman förkastade.
Förelåg så frågan om ansvarsfrihet för 1888 års förvaltning. Dervid begärdes ordet af
hr Bergström, som, ehuru han visste att styrelsen hade rätt neka upplysningar, likväl begärde sådana rörande ett rykte, att styrelsen vid sitt omorganisationsförslag af förvaltningen ledts af personliga hänsyn. Till lika ville talaren ha upplysning om, hvarför man, då det gälde att spara, tagit ett förslag som vore dyrare än ett annat framlagdt.
Hr Bokström: Nu är det fråga om decharge för styrelsens förvaltning under år 1888. Beträffande ryktet om personliga hänsyn vid omorganisationen lemnsar jag den interpellationen åt föraktet. Jag står för hvad jag gjort och konseqvenserna få döma. Jag kommer ej att lemna några upplysningar.
Hr Bergström hade endast sagt att han vore säker på att styrelsen skulle veta att försvara sig. Men då upplysningar vägrats, hade han ej något att tillägga.
Hr Dalström: Här vore fråga om decharge åt styrelsen för dess verkställighetsätgärder under 1888. Till dessa kunde ej nu omhandlade organisatiousförslag räknas, hvarför frågan ej hörde hit.
Hr Bergström. Beslutet är fattadt 27 Dec. 1888, såldhda under förra året och det vore besynnerligt om bolagsstämman ej kunde ställa styrelsen och delegerade till ansvar för allt hvad de under året gjort.
Hr Bokström. Jo, detginge för sig år 1890, då detta års förvaltning skall granskas. Då blir tillfälle att döma om organisationen.
Hr Sundblad: Då interpeilationen ovilkorligen afser en styrelsens åtgärd, hvarom beslut dessutom är fattadt under år 1888, önskade också han upplysningar.
Hr Melin trodde ej något hinder möta för hvilka anmärknivgar som helst; dock förstod ej talaren hvad hr Bergström menat med sitt billigare förslag.
Hr od | uppläete Pre för bolagsstämman 2 Juli 1888, hvarigenom stämman öfvsrlemnade beslutanderätten ifråga om omorganisationen åt styrelsen jämte 3 utsedda delegerade.
Diskussionen var nu afslutad och den af revisorerna tillstyrkta ansvarsfriheten beviljades.
I tur att ur styrelsen afgå vero hrr O. Melin och Ax. Ekman. Dessa blefvo båda omvalde den förre med 568 röster, den senare med 559.
En sedel innehöll, jämte namnet Ax. Ekman, ingoniör A. Dalström. Ordförånden hemstälde, huruvida denna sedel för undvikande af allt trassel skulle kas-seras, då hr Dalström visserligen fått bolagsstämmans medgifvande att deltaga i förhavdlingarne, men han dock ej fullgjort i bolagsordningen stipulerade vilkor för att åtnjuta rösträtt. Hr Bergström ansåg, att det medgifvande som vid stämmans början gjorts, innebar äfven valbarhet, hr Roos fann det underligt, om hr Dalström, som tjenstgjort som styrelsesuppleant, nu ej skulle vara valbar, hr Sundblad förklarade att, om röstsedeln, som vore hans, kasserades, han ej vidare ämnade deltaga i stämmans förhandlingar.
Frågan afgjordes genom votering så, att röstsedeln kasserades med 542 röster mot 128.
Till förste ersättare omvaldes med 560 röster direktör Gardell. Till andre ersättare nyvaldes bankdirektör H. Pettersson med 521 röster.
Revisorer blefvo konsul Björkander med 550 röster, handl. Klingvall med 543 och handl. Kahlqvist med 538. Till deras ersättare utsågos handl. L.N. Ackander med 543 och bankbokh. Anton Pettersson med 528 röster.
Auditör Sano Engström hade afsagt sig uppdraget att vara ledamot i styrelsen, af skäl att han ej kunde gilla det beslut, som af styrelsens flertal och delegerade fattats i fråga om förenkling i bolagets administration. I hans ställe valdes fabrikör Hellgren med 554 röster.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 3 Juli 1889
N:r 74