Visby rådhusrätt.
Artilleristuppträdena 13 och 14 sistlidne Juli dels vid hamnen utanför Anderssons gård, dels på vägen mellan jernvägsstationen och Södertorg voro i dag föremål för rådhusrättens behandling.
I det förra målet voro instämda artilleristen nr 25 K. G. Petterssov, nr 84 P. E. Asp och nr 57 A. E. Holmberg, hvilka skulle ha varit de, som egentligen utmärkt sig under slagsmålet vid hamnen 13 på aftonen; af öfriga deltagande voro K. O. Lundberg, P. J. Dahlby, K. Löfqvist och J. E Petterson permitterade samt artilleristea Nygrea afskedad. De voro ej instämda i målet. Holmberg sade sig ej ha deltagit i kravallen; han hade varit i kasernen, Pettersson och Asp hade visserligen varit närvarande, men ej deltagit i slagsmålet. För vittnens hörande uppsköts målet till 7 Oktober.
I det andra målet, som gälde Holmbergs och Karlssons våldsamma bortförande från poliserna Nilsson och Boström vid jernvägsstationen, voro ivstämde ofvan omtalade Holmberg jämte artilleristen nr 46 Borg och v. konstapeln nr 94 Strömborg. Såsom psrmitterade hade ej infunnit sig artilleristerna Karlsson, Eklind och Ekström, hvarjämte nr 30 P. K. Jonsson uteblef på gruud af arrestbestraffoing.
Efter polisrapportens Kppläsande — den innehöll endast hvad vi på sin tid berättade om uppträdet — hördes först Holmberg, hvilken var den som fasttagits af polisbetjenterna. Han nekade till att ha begått våld mot konstaplarne, men visste ej hur han kommit ifrån dem; de hade bara släpt honom. Han hade vid tillfället icke varit berusad.
Strömborg hade tagit H. från konstaplarne, men ej våldsamt, utan på begäran fått tillstånd att på sitt ansvar föra honom till kasernen. Sedan hade poliserna kommit springande efter och frågat om 9. visste hvad det kunde kosta att taga en häktad från konstaplarne.
Sedan emellertid S. påmint dem om deras löfte att han skulle få föra H. till kazernen, hade de endast följt efter dit, der H. visterades och insattes i förvaringsarrest, Holmberg hade vid tillfället varit nykter och mycket lugn.
Borg hade ingenting att meddela. Han hade mött H. och S. på Södertorg samt varit S. behjelplig att föra H. till kasernen.
För vittnesförhör uppsköts målet till 7 Okt.
Målet mot O. V. Ahlander på Rosendahl för begagnandet vid körning till staden af selbruten häst förevar i dag ånyo, hvarvid Åhlander skildes från målet, enär han vid det omhandlade tillfället varit borta från sitt hem och ej haft någon befattning med hästen.
Åklagaren vände sig då mot den tillstädes varande körsvennen, trädgårdsmästare Rönnstedt, som sade sig först i staden blifvit uppmärksamgjord på att hästen var eelbruten.
Han hade tagit den häst han fått af stalldrängen Karl Andersson, och kunde sålunda ej vara ansvarig för densamma. Åklagaren ansåg emellertid att R. vid förspänningen väl måste ha märkt det stora sår, hvarmed djuret var behäftadt och vidhöll ansvarsyrkandet mot Rönnstedt, som också dömdes att böta 5 kr.
För barnuppfostringshjelps erhållande hade ogifta Maria Hellström instämt stenhuggaren Otto Johansson såsom fader till ett af henne 2 Febr. i år framfödt gossebarn, för hvilket hon fordrade understöd med 10 kronor i månaden. Svaranden, som hade ombud, nekade till faderskapet, och käranden erhöll uppskof för att leda sitt påstående i bevis,
Ett liknande mål mellan ogifta Emilie Augusta Pettersson och artilleristen Lars Sigfrid Nilsson anmäldes inför rätten vara förlikt.
För skörlefnad samt för upplåtande af lokal för bedrifvande deraf var instämd ogifta Johanna Rosengren, boende i f. d. Dahlbergska huset vid Skeppsbron. Svaranden nekade för hvad som lades henne till last. För slutna dörrar upplästes tvänne vittnesattester mot henne. ålet uppsköts för ytterligare vittnens hörande.
De för oljud tilltalade ynglingarne N. H. Ekelund, K. E. Lundberg, J. F. Franzén och K. H. Hellgren voro åter före i dag, men voro denna gång likså oskyldiga som förut, trots vitttnesmålen mot dem. Det blef emellertid uppskof för utslag.
Gotlands Allehanda
Måndagen 26 Augusti 1889
N:r 97
