Sundre, 2 Sept.
Rikligt fiskafänge. Natten emellan sistlidne 30 och 81 Augusti voro några fiskare från Refs fiskeläge ute på s. k. Rafgrund i närheten af Hoburg för att idka strömmingsfiske, hvilket också lyckades tämligen bra i det att de på fyra stycken garn hvardera, erhöllo 40 till 50 valar pr man. En af fiskarena som lyckats träffa sjelfva fiskstimmen erhöll ej mindre än 250 valar på sina garn.
När man väl kommit i land med den rikliga fångsten, kom en gammal bepröfvad fiskare ned till stranden för att vara sin son, som äfven varit ute på fisket, behjelplig, och då han fick höra huru förhållandena voro, föreslog han, att man skulle försöka, att den plats, der den rikligaste tångsten erhållits, utsätta några garn, hvarför en båt bemannad med trenne fiskare skyndsamt begåfvo sig i väg, medtagande ett halft tiog garn, till det lilla område några hundra meter i omkrets, som på natten varit så fullproppadt af strömming. Etfter ett par timmars förlopp, återkommo dessa tre männen i land medförande full last af fisk. Tre andra personer, som fått reda på förhållandet, skyndade sig nu äfven ut med några garn jämte de tre förstnämde och lyckades dessa sex fiskare att på den korta tiden från kl. 9 f.m. till kl. 3 e. m. ilandföra omkring femhundra valar strömming på ett tjogtal fiskegarn. En del af fiskegarne blefvo högst illa åtgångna af den myckna fisken.
När gumman skulle ringa. I en socken på södra delen af ön, var för kort tid sedan en hemmansägare anstäld som klockare i församlingen. Som hans kära hälft tyckte att mannen blef mycket hindrad vid sitt arbete med aftonringningen o. d. beslöt hon att sjelf försöka att uträtta denna syssla, hvilket ock några gånger lyckades, utan någon anmärkning. Förtjust häröfver begathon sig åter en lördags afton i väg, för att draga klockan, men nu hade ödet beslutat att det ej skulle gå väl, hvarför, då hon dunkade på af alla krafter, klocksträngen brast tvärt af uppe vid klockan. Vår klockaremor som fick höra det underliga rassel, den nedsusande tågstumpen förorsakade, trodde att »sjelfva hin» farit i klockan och dignade i häpenheten medvetslös ned på en i närheten stående tjärtunna, hvars innehåll till en del öfvergöt hennes klädning, samt råkade N samma gång stöta till en gammal helgonbild som förvarades i ringkammaren, med den påföljd att denne förlorade hufvudet.
När hon sedermera kom till sans, kilade hon i väg, så fort sig göra lät, till en i närheten boende väninna för hvilken hon omtalade det »trolleri» hon varit utsatt för.
Denna tog reda på förhållandet och omtalade det för klockaremor. Tablå!
Gotlands Allehanda
Onsdagen 4 September 1889
N:r 101