som snart ser den tidpunkt förestående, då bolaget icke förmår fullgöra sin årliga afbetalning å det af staten beviljade lån, beslöt, som bekant, vid senaste bolags: stämma att ingå till k. m:t med anhållan om fem års anstånd med erläggande af annuiteten. Bolaget beslöt tillika anhålla om länsstyrelsens förord för denna framställning. K. m:ts befallnivgshafvande synes emellertid omfatta den meningen att ett statens öfvertagande af jernvägen mot dess fordran vore att föredraga, såsom framgår af dess yttrande i frågan.
Länsstyrelsen, som anser, hvad som af jernvägsstyrelsen blifvit anfördt såsom skäl för det begärda betalningsanståndet förtjena mycket afseende, säger sig likväl böra fästa uppmärksamheten derå, att det måste anses, om ej osannolikt, åtminstone ovisst, huruvida, efter förloppet af den ifrågasatta anståndstiden, jernvägens inkomster skola hafva stigit så högt som fordras för att deraf må kunna, jämte bestridande af andra utgifter, fullgöras liqvid af ränta och amortering å statslånet.
Att för sådan liqvid använda besparingar, som kunna hafva uppstått i följd af anstånd med de fem årens annuitet å statslånet, torde så mycket mindre låta sig göra, som bolagets skuid till enskilda banken å 30 tusen kronor är, enligt förbindelsens lydelse, förtallen till betalning före slutet af år 1893 och således före anståndstidens slut bör af bolaget med tillgängliga medel infrias. Det torde derför med skäl kunna ifrågasät:as, huruvida icke i stället för att genom beviljande af det begärda betalningsanståndet, låta statens redan nu till mer än 550 tusen kronor uppgående fordran hos bolaget ökas med omkring ytterligare 100 tusen kronor, det må anses för det allmänna mera förmånligt, att den till säkerhet för statens fordran pantförskrifna ???gen öfvertages af staten, så snart bolaget ???? att fullgöra sin föreskrifna betalningsskyldighet.
K. m:ts resolution 24 November 1876 angående det för jernvägens anläggning beviljade låneunderstödet innehåller i 15:e punkten, att om betalningen icke af bolaget vederbörligen fullgöres, jernvägen kommer att hemfalla till staten utan rättighet för aktieägarne att af det allmänna erhålla någon ersättning för de tillskott, som blifvit af dem till företaget gjorda. Och genom k. brefvet 1 Oktober 1886 är som vilkor för tillgodonjutande af beslutad nedsättning af annuiteten &statslånet stadgadt, att statsverket är berättigadt att inlösa jernvägen med tillbehör och trafikmateriel mot ett penningebelopp, som motsvarar tjugu gånger det belopp, hvartill medeltalet uppgår af de nettobehållningar, som uppkommit af trafiken under de tio år, hvilka förflutit närmast före det år, hvarunder lösningsanspråk väckes.
Det bolopp, för hvilket bolaget således är förpliktadt att till staten öfverlåta jernvägen, skulle efter nämda beräkningsgrund, ifall lösningsanspråk &å statens sida under den närnärmaste framtiden väckes, utan tvitvel blifva vida lägre än beloppet af statens oguldna fordran, nu uppgående, såsom ofvan är nämdt, till mera än 550 tusen kronor. Men äfven å sistnämda belopp skulle jeravägen antagligen i statens hand lemna jämförelsevis högre afkastning än staten af sina banor på fasta landet i medeltal erhåller.
De af Visby stad med flere kommuner gjorda uppoffringar för åstadkommande af en jern-väg på Gotland, äro i sanning allt för stora att kunna anses uppvägda genom allenast de fördelar jernvägen i sitt nuvarande ofullbordade skick kan medföra, Sedan länsstyrelsen i skrifvelse 6 Nov. 1885 inför k. m:t framhållit den stora vigten af Gotlands jernvägs utsträckning i hufvudsaklig öfverensstämmels: med den ursprungliga planen såväl norrut till Fårösund och Slite som söder ut till Burgsvik, har k. m:t, efter det schefen för genestaben afgifvit yttrande i ämnet, behagat förordna om de ifrågasatta liniernas undersökning och utstakning å marken, på bekostnad af allmänna medel. Det lärer således få anses ostridigt, att frågan om jernvägens utsträckning är af vigt särskildt för landets försvar. Men numera kan det uppenbarligen icke anses möjligt att åstadkomma en sådan utsträckning, med mindre jernvägen kommer i statens ägo.
Att ett betalningsanstånd, sådant som ett fåtal lottägare vid årets bolagsstämma ansett kunna vinnas genom underlåtenhet af bolaget att fullgöra sin betalningsskyldighet i förening med efterlåtenhet af riksgäldskontoret i fråga om utkräfvande af statens rätt, skulle lända såväl bolaget som det allmänna till mera skada än gagn, synes länsstyrelsen påtagligt.
Bolagets underlåtenhet att betala skulle, såsom flertalet vid samma stämma anmärkt, i fall anstånd icke beviljats, medföra straffränta af sex procent, som bolaget svårligen kunde utgöra; och inköp af erforderlig för stärkning i materielen skulle ej kunna äga rum utan visshet att trafikmedlen under flere år finge dertill användas.
Huruvida åter de omständigheter, som blifvit anförda till stöd för bifall till bolagets ansökan, må anses af större eller mindre vigt, än de, com kunna verka till afslag och såsom en gifven följd deraf jernvägens öfvertagande af staten, då bolaget ej kan fullgöra sin betalningsskyldighet, öfverlemnar länsstyrelsen till k. m:ts pröfning.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 2 Oktober 1889
N:r 113
