Månad: oktober 2023

som finnes upphängd i tornet, hade stadsfullmäktige begärt få öfvertaga för att använda som signalklocka vid eldsvåda. Kyrkorkdet har beslutit hos kyrkostämman tillstyrka denna anhållan med skyldighet för fullmäktige att återlemna klockan i samma skick den erhållits.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 15 Maj 1889
N:r 55

har i dessa dagar aflagts och ha dervid utexaminerats:
som sjökaptener: P. L. Sonesson, (premijum: ett observationsur af silfver), E. G. Pettersson (marinkikare) och N. F. Oron: stedt (silfverobservationsur), alla med betyget »med beröm godkänd», H. P. Vestöd, med betyget »godkänd» och N. H. Sabelfelt med betyget »försvarlig»;
som styrmän: P. A. Strömberg (premium: Frykholms ångmaskinlära) med betyget »med beröm godkänd», K. A. Stjernholm, E. M. Almberg, J. E. V. Stenqvist, J. N. Hägvall, G. Bachér, J. O. Andersson, S. J. Krooman, J. E. Carlsson och J. V. Lindbom med betyget »Godkänd» samt H. Beijerlieb och K. N. Sjöman med betyget »försvarlig».

Gotlands Allehanda
Onsdagen 15 Maj 1889
N:r 55

hade till stadsfullmäktige hemstält om det kunde vara lämpligt att medgifva en ifrågasatt omoch tillbygnad af ett hus på en tomt vid qvarnvägen, då denna bygnad komme att ligga uti en af de i den nya atadsplanen beslutade gatorna. Fullmäktige beslöto att ombygnaden icke må äga rum, men att boningshus åter må uppföras på tomten å plats, som af vederbörande anvisas och som icke hindrar stadsplanens genomförande.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 15 Maj 1889
N:r 55

har som bekant utgått ett cirkulär rörande åtskilliga föreslagna förhöjningar i premierna för vissa städer. Såsom vi förut omnämt skulle dessa förhöjningar gälla äfven vissa delar af Visby.
Till stadsfullmäktige hade detta cirkulär ankommit från brandstadskomitén. Vid föredragningen af detsamma, yrkade herr Hellgren skrifvelsens hvilande på bordet, enär han ej vore bered att nu svara på densamma. Det första svaret borde dock bli att stadens husägare anmälde sig till uträde ur städernas bolag. Denva ukas vore orimlig, ty Visby är bland de minst eldfarliga städer i riket, ty det vore bygnadssättet mer än vattentillgången som bestämde eldfarligheten.
Sedan hr Björkander förklarat sig vara af samma åsigt som hr Hellgren, nämligen att premierna för Visby borde sänkas i st. f. höjas och hr Jeurling påpekat, att väl ändå städernas bolag, som vore ett ömsesidighetsbolag, medförde den största garantien, beslöto fullmäktige att låta skrifvelsen hvila på bordet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 15 Maj 1889
N:r 55

för tomterna nr 28 norr om staden och nr 53 söder om staden upphöra 1 Mars 1889, har drätselkammaren af stadsfullmäktige erhållit i uppdrag att förrätta ny auktion å tomterna samt tillstånd att antaga eller förkasta blifvande anbud.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 15 Maj 1889
N:r 55

beviljades i går af stadsfullmäktige å stadsjordstomterna nr 22, 82 i Klinterotens 3 qvarter, på ansökan af kakelugnsmakare Karl Berg; å stadsjordstomten nur 10 öster om staden, på ansökan af smeden N. E. Hesselgren; samt å tomten nr 108 i Klinterotens 4 qvarter på ansökan af K. J. Bergström.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 15 Maj 1889
N:r 55

9 meter bred, för beredande af körväg mellan Skeppargatan och söder derom liggande område har drätselkammaren ansett behöflig. I sia till stadsfuilmäktige derom ivgifna skrifvelse yttrar kammaren:
Ehuru afsevärda fördelarne af de nu pågående terrasseripgsarbetena å den s. k. kalkugnsbacken nedanför det forna Visborgs slott än äro, så tillåter sig drätselkhmmaren likväl fästa uppmärksamhet derpå, att de kostnader som på nämda stadsdels ordnande nedläggas, blifva i viss mån ofruktbara, så länge det icke är vederbörligen sörjdt för erforderliga kommunikationer emellan denna stadsdel och söder om densamma liggande, genom qvarstående delar af stadens ringmur och Visborgs slott afskilda områden.
D3 bygnadsqvarter, som ligga närmast ofvanför s. k. kalkungsbacken äro, ehuru bygnaderna der bestå i låga och understundom fallfärdiga hus, genom sin närbelägenhet till hamnen och badhusen och genom sitt upphöjda läge öfver hafve:, synnerligen eftersökta boplatser för badgäster, och utan tvifvel skola de arbeten, som nu nedläggas på kalkagnsbackens ordnande och förskönande göra sitt till för att göra dessa boplatser än mer begärliga.
Så länge Sköpparegatans-kommunikation med\’ söder derom liggande område ej förmedlas genom ordnad körväg, torde fastighetsägare derstädes, enligt drätselkammarens mening, ej vara hågade att kosta pågot på sina bygnader, än mindre uppföra några nya.
Hvad betydelse en sådan kommunikation har på en stadsdel sådan som den här ifrågavarande framgår oförtydbart af den erfarenhet som nyligen är vunnen genom stadsmurens genombrytande invid skansen i och för Magasinsgatans förlängning.
Drätselkammaren påpekar vidare, hurusom före denna genombrytning husen vid Magasinsgatan i allmänhet voro små och torftiga, då nu deremot vid denna gata endast finnas prydliga och solida bostäder.
Etter genombrytandet har äfven stor efterfrågan varit på tomter utanför denna stadsdel och den lifliga bygnadsverksamheten har måst hämmas, enär stadsplan ej hunnit uppgöras. Härefter fortsätter skrifvelsen:
Drätselkammaren skall ingalunda tillåta sig att underskatta det kulturhistoriska intresse som kräfver, att en så märklig medeltidsfornlemning som ringmuren kring Visby skall, så vidt ske kan, omsorgsfullt vårdas och bevaras så fullständigt som möjligt. Men drätselkammaren vågar dock hemställa huruvida det kan vara berättigadt, att omsorgen och bevarandet af detta minnesmärke i hela sin utsträckning skall få sträcka sig ända derhän att hela stadsdelar derigenom skola dömas att för all framtid föra ett tvinande lif genom bristande tillgång på utrymme, ljus och luft vid bostäderna samt genom saknaden af nödiga kommunikationer med angränsande stadsdelar utanför riogmuren, hvilkas bebyggande hittills af stadsmuren omöjliggjorts.
Att stadens ringmur haft en sådan inverkan på bygnadsverksamheten inom staden bekräftas af en blick på kartan, menar drätselkammaren. Utom mnrarne annorstädes än vid portöppaingarne öde och tomt, inom murarne verklig trängsel, så att bygnads-,brand-, och helsovårdsstadgarnas minimifordringar i många fall ej kunnat tillfredställas.
Det heter vidare:
Påtagligen är det ock nästan alldeles ändamålslöst att såsom föreskrifvet är uppgöra plan för ett framtida bebyggande af området utanför stadsmuren så länge det förhållande, som under de sista 600 åren varit rådande, skulle fortfara, nämligen att det icke skall få finnas annan kommunikation emellan stadens område utanför stadsmurarne och icnanför liggande stadsdelur än de portöppningar som till så ringa antal och så knapt som möjligt tillmättes under medeltiden och då omsorgen för stadens värnande emot fiendtliga anfall tydligen och tvärt emot hvad numera lyckligtvis är faliet, hade en afgörande betydelse för hela stadens planläggning och bebyggande. Men det är icke uteslutande för tillgodoseendet at nutidens borgerliga, praktiska kraf, som genombrytningar af ringmuren äro påkallade.
Sedan drätselkammaren påpekat att det vore af vigt för ringmurens bevarande och vårdande, att den befriades från en mängd småbygningar på södra och östra insidan samt huru genom utflyttningar värdefulla sträckor af muren så småningom skulle frigöras, heter det:
Ringmuren omsluter ännu största delen af staden och har en längd af 3,700 meter. Om nu af denna mursträcka, på sådana ställen der muren till form och bygnadssätt icke företer någon särskild märklig egendomlighet som icke återfinnes å annan del af densamma och under förutsättning att afstånden mellan muröppningarna i regeln skulle motsvara ett bygnadsqvarters längd i följd hvaraf på sin höjd ytterligare 7 öppningar å 6 meters bredd skulle erfordras, till genombrytningar offrade sammanlagdt 42 meter eller föga öfvér 1/100 del af hela sträckan, så kan väl ingen bestrida att icke den återstående mursträckan med alla nuvarande torn och portar, är alldeles tillräcklig för att gifva en fullt åskådlig bild af ringmurens sträckning och utseende under medeltiden, och om då dertill denna återstående del just i följd af genombrytningarne kan på ett mera än hittills tillfredsställande sätt såsom fornlemning vårdas, så är drätselkammaren förvissad om, att en framställning om ringmurens genombrytande, der verkligt behof deraf göres, icke skall af vederbörande myndigheter blifva lemnade utan afseende.
Drätselkammaren stöder denna sin mening jämväl deruppå, att kongl. Vitterhets-, Historieoch Antiqviretsakademien, som har att pröfva sådana framställvringar, förut beredvilligt lemvar sitt tillstånd till ringmurens genombrytande invid skansen, hvartill ytterligare kommer, att vederbörliga tillstånd jämväl synas hafva erhållits dels för beredande af direkt kommunikation emellan en enskild tomt nr 56 i Strandrotens 1:a qvarter, f. d. Leijerska gården, och en utanför ringmuren liggande, annan enskild person tillhörande trädgård och det oaktadt nämda tomt och trädgård ligger omedelbart invid en af stadsportarne och dels för nedbrytande af en å enskild tomt (dr Bolling) befintlig längre sträcka af vestra ringmuren.
Ehurn drätselkammaren ansett sig böra så fullständigt som möjligt framhålla vigten af erforderliga kommunikationer genom ringmuren, har kammaren ej ansett sig nu böra ifrågasätta mera än ofvannämda genombrytning. Men säger drätselkammaren:
En muröppning vid Skepparegatan är enligt drätselkammarens mening oafvisligen nödvändig enär den f. n. har för trafiken med åKdon en återvändsgränds nästan alla olägenheter. Har någon med ett enspändt större åkdon inkommit på denna gata, så lärer det icke vara möjligt att komma derifrån på annat sät: än genom att rygga tillbaka eller frånspänna dragarne, ty gatans obetydliga bredd medgifver icke en vändning och Slottsgränds lutoingsförbållanden omöjliggör utvägen af dess anlitande. Under nästlidne vinter hafva ock vid Skepparegatan boende, måhända icke utan fog, klagat öfver att icke äfven denna gata gjorts trafikabel med snöplog, hvilket emellertid gatans ofvan anförda förhållande hittills förhindrat. Gatans nuvarande lokala förhållande försvåra ock högligen ett änadamålsenligare ordnande af eldsläckningen derstädes vid tilläfventyrs der uppkommande eldsolycka.
För kommunikationen med nedre delen af qvarnvägen har en muröppning vid Skepparegatau sedan stadens nya fattigvårds- och arbetsinrättving är dit förlagd liksom äfven en för våra förhållanden betydande fabriksanläggniovg en vida större betydelse än fordom och så blir i än högre grad förhållande: när stadsplan för området söder om Visby hinner blifva uppgjord.
Förslaget öfver kostnaden belöper sig till 208 kr. 50 öre.
Med stöd af hvad drätselkammaren sålunda anfört får kammaren härigevom hemställa:
att stadsfullmäktige ville jämlikt paragraf 4 k. m:ts nådiga förordning angående minnesmärkens fredande 29 November 1867, med bifogande af bilagda ritning jämte beskrifning gifva magistraten tillkänna, att staden i och för beredande af körväg emellan Skepparegatan och söder derom liggande område och för främjande derigenom af de syftemål som äro i denna framställning omförmälda, önskar genombryta den & bilagda ritning närmare angifna mur och tillika anhålla att magistraten ville vidtaga åtgärd tör anskaffandet af vederbörligt tillstånd till mera nämde genombrytning.
Fullmäktige beslöto att öfverlemna skrifvelsen jämte ritningar och beskrifning till magistraten, som äger att vidtaga åtgärder för erhållande af k. m:ts tillstånd till den föreslagna genombrytningen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 15 Maj 1889
N:r 55