Visby rådhusrätt.
Uppträdena sistlidne stortorgdag voro i dag föremål för rättens behandling. Så var drängen Per Karlsson, Anglarfve i Träkumle, instämd för fylleri och oljud samt hans kamrat Olof Hjalmar Larsson för fylleri samt försök att befria Karlsson från polisen, Uppskof för vittnen.
— Likaledes voro instämda plåtslagaren Gust. Ad. Viderström från Visby och hemmansägaresonen Albert Engström, Anglarfve i Träkumla, hvilka skulle ha slagits på byrummet. Viderström sade sig blott ha klappat Engström på axeln, då denne knuffat omkull honom. Engström sade sig ej heller ha gjort något vidare. Uppskof för vittnens hörande.
— Snickaren Adolf Jönsson Lönnroth skulle med något tillbygge ha klufvit läppen på huibonden Lars Alfred Olsson, Orleifs i Ålskog, sedan han förut blifvit ofredad af Olsson.
Lönnroth sade sig ej ha begått något våld mot Olsson, som vid en hästhandel förolämpat honom, spottat honom i ansigtet samt slitit sönder västen för honom. Olsson återtog angiivelsen att Lönnroth i det han knvffat undan honom användt något tillhygge. För öfrigt erkände han hvad som lades honom till last utom spottningen. Uppskof.
— Att han varit berusad samt fört oljud erkände drängen P. A. Pettersson, Folkedarfve i Akebäck. Böter 20 kronor.
— Likaledes erkände Karl Hemström att han med tillbygge tiildelat Anton Dablgren från Roma ett krossår i pannan. Uppskof.
För djurplågeri, begagnande af utmagradt selbrutet kreatur dömdes jordbrukaren Johan Hellgren, Ekeby i Ganthem, att böta 5 kronor.
Om äktenskapsskilnad under 1 år från sin man f. arrendatorn J. P. Pettersson anhöll hans hustru Anna Stina Pettersson på gsund af oenighet i äktenskapet, dervid yrkavde att få qvarsitta i boet, uppfostra makarnes son samt bekomma månatligt underhåll. Svaranden bestred yrkandet, enär han ej varit orsaken till oenigheten. Uppskof.
För våld hade skräddaren J. A. Malmborg instämt muraren P. A. Johansson, hvilken en dag i somras sku!le ha knuffat käranden samt beskylt honom för brott, gående på heder och ära, Käranden fick uppskot för att videre utföra käromålet.
För olaga betning var åvyoi det uppskjutna målet instämd åkaren Oskar Pettersson. Två vittnen intygade utt de sett svarandens höstar beta å byrummet nedanför Bingersqvarn. Böter 10 kronor samt 8 kr. i rättegångskostnader.
För i djurplågeri, var instämd landtbrukaren O. V. Åhlander, som antog att stämningen berodde på missförstånd, enär aldrig af hans statkarl Erik Dablström körts någon sådan häst som i stämningen omförmäldes. Ett brunt sto som Dahlström kört hade nedanför lokstaden en bar fläck, antagligen märke efter någon giftig salva, som en gång, innan han blef ägare af djuret, användts på detsamma, men som aldrig var öppet sår. Två vittnen intygade emellertid att den omstämda bästen varit behäftad med sår ilokstaden. Åhlender anhöll få bli skild från målet, som i stället borde anhängiggöras mot körsvennen, enär hen ej kunde öfvervaka alla sina hästar, hyilket åklagaren dock ansåg vara hans plikt som husbonde. Åhlender frikändes.
För uppförande af bygnadsställning utan tillstånd dömdes mutaren J. V. Nilsson att böta 5 kronor.
Att han begått våld mot Johan Nikles Garrdell erkände i dag åkaren Karl Gardelius.
Han hade i dörren till jernhandlare Lindsströms bod slagit i kull målsägaren, hvartill han förut nekat. Böter 10 kronor.
Till femtio kronors böter dömdes i dag artilleristen nr 57 A. E Holmberg för sitt uppförande under artilleristuppträdet utanför söderport och å Södertorg 14 sistlidne Juli. Öfriga deltagare frikändes på grund af bristande bevisning.
Efterskänkt straff. Ynglingen Lars Pettersson Holm, hvilken 5 Nov. 1887 af södra häradsrätten dömdes till 21/2 års straffarbete för det han lagt en sten å jernvägsspåret, i närheten af Etelhems station hvarigenom fara kunnat uppkomma, har af k. m:t fått återstoden af strafftiden efterskänkt, sedan en förut gjord nådeansökan afslagits.
En norsk femma hade hamnarbetaren K. P. Söderberg, iämte några silfvermynt, i onsdags qväl! erhållit för arbete med lastning å ångeren Lybeck, som då låg ihemn. Denna 5-krona hade Söderberg i lördags morgse växlat nere hos hembryggeren Sjöberg, dervid sedeln mottagits som en tiokrona. Då misstaget märktes gjordes anmälan hos polisen, sedan man förgätves sökt rätta misstaget hos Söderberg, som påstod att det varit en tia. Så påstod han också för stadsfiskalen. Han hade trott så. Sedan Sjöberg fått tillbaka sin femma, lät hau dervid bero. Då Söderberg fört ett oordentligt lefnadssätt fördes han inför länsstyrelsen, som likväl ej ansåg sig kunna döma honom som lösdrifvare.
Gotlands Allehanda
Måndagen 14 Oktober 1889
N:r 118
